Intern kommunikation på två språk

Tidigare resultat i min avhandling visar att finska är det språk som kraftigt dominerar i polisens interna kommunikation. I detta avsnitt undersöker jag hurdana informanternas språkliga yrkespraktiker är i intern kommunikation och om det vid de tvåspråkiga polisinrättningarna finns språknormer som gäller den interna kommunikationen.

Informanterna fick ta ställning till om polisinrättningen informerar om interna ärenden både på finska och på svenska. En tredjedel av informanterna (N=506, 33,8 %) anser att polisinrättningen informerar om interna ärenden både på finska och på svenska, medan majoriteten (51,6 %) är av annan åsikt, 14,6 % kan inte säga.

Av de finskspråkiga informanterna (N=398) anser 46,5 % att polisinrättningen inte informerar om interna ärenden på båda språken, medan 70,1 % av de svenskspråkiga (N=107) anser detsamma. Skillnaderna mellan de finsk- och svenskspråkiga informanterna är statistiskt signifikanta (p=0,008). Av de svenskspråkiga informanterna är en större andel av den åsikten att polis-inrättningen inte informerar om interna ärenden på båda språken (se figur 16).

Figur 16. Polisinrättningen informerar om interna ärenden både på finska och på svenska

En större andel av de finskspråkiga informanterna kan inte säga om polis-inrättningen informerar om interna ärenden både på finska och på svenska, vilket kan bero på att de inte fäster uppmärksamhet vid svenskspråkiga

13,3 %

Polisinrättningen informerar om interna ärenden både på finska och på svenska

Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Delvis av annan åsikt Helt av annan åsikt Kan inte säga

meddelanden. Detta bekräftas bland annat av en finskspråkig informant i exempel 49.

(49) En muista törmänneenni Helsingin tiedotteisiin, jotka olisivat ruotsiksi. Toisaalta varmasti sivuuttaisin sellaiset alitajuisesti.

fi527H

Jag kommer inte ihåg att jag skulle ha stött på svenska meddelanden i Helsingfors. Å andra sidan skulle jag säkert omedvetet förbigå dem.

Informanterna som är av samma åsikt med påståendet (exempel 50–52) är inte heller helt övertygade om att deras polisinrättning informerar om interna ärenden både på finska och på svenska. I exempel 50 berättar informanten att polisinrättningen för det mesta informerar om interna ärenden på båda språken och i exempel 51 anser informanten att polisinrättningen informerar på finska och på svenska, i alla fall delvis. I exempel 52 tror informanten att polis-inrättningen informerar på båda språken men han verkar inte vara helt säker.

(50) För det mesta. sv37Ö (51) Ainakin osin. fi99VN

I alla fall delvis.

(52) Kyllä se näin taitaa olla. fi207H Ja, det lär vara så.

Informanterna som är av annan åsikt än påståendet kommenterar att de inte kommer ihåg att interna ärenden skulle ha kommunicerats på svenska, vilket framgår även av exempel 53. De kommenterar att polisinrättningen oftast informerar bara på finska och att de aldrig har fått meddelande om interna ärenden på svenska. Resultatet antyder att de officiella bestämmelserna som är bindande och som har utarbetats av Polisstyrelsen finns tillgängliga på de båda språken medan anvisningar och rekommendationer som inte är bindande oftast finns endast på finska.

Några kommenterar att interna ärenden endast sällan informeras på svenska och av exempel 54 framgår att meddelandena innehåller endast lite svenska. En informant kommenterar vidare i exempel 55 att det har blivit sämre och sämre hela tiden. Kommentaren kan bero på de många reformer som poliserna har fått ta del av och kan vara ett tecken på förändringströtthet.

(53) Kommer inte ihåg att interna ärenden skulle ha getts på svenska. sv83Ö

(54) Tiedotteista on hyvin vähän ruotsinkieltä. fi39EF Det finns mycket lite svenska i meddelanden.

(55) Blir sämre och sämre pga att Esbo styr och ställer. sv8VN

Knappt hälften av informanterna (N=506, 45,5 %) är av samma åsikt som påståendet ”jag är nöjd med den tvåspråkiga (fi-sv) kommunikationen inom polisinrättningen”. En fjärdedel (25,1%) är inte nöjda med den tvåspråkiga kommunikationen, medan en tredjedel (29,4 %) inte kan säga om de är nöjda eller inte. Av de finskspråkiga informanterna (N=397) är 42,1 % nöjda med den tvåspråkiga kommunikationen, medan över hälften (57,4 %) av de svensk-språkiga informanterna anger samma. En större andel av de svensksvensk-språkiga informanterna är inte nöjda med den tvåspråkiga kommunikationen (se figur 17).

Till och med 37,2 % av de finskspråkiga kan inte säga om de är nöjda eller inte.

Att en så stor andel av de finskspråkiga informanterna anger att de inte kan säga om de är nöjda kan bero på att de finskspråkiga inte är medvetna om huruvida det alls finns svenskspråkig kommunikation, vilket framgår av några av de finskspråkiga informanternas kommentarer.

Figur 17. Informanternas belåtenhet med den tvåspråkiga (fi-sv) kommunikationen inom polisinrättningen

En del av dem som är helt av samma åsikt, dvs. är nöjda med den tvåspråkiga kommunikationen, har kommenterat att det räcker med att man kan finska och att man klarar sig bra med finskan. De är nöjda med den enspråkiga kommuni-kationen. En finskspråkig informant kommenterar i exempel 56 att han inte alls

14,4 %

Jag är nöjd med den tvåspråkiga (fi-sv) kommunikationen inom polisinrättningen

Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Delvis av annan åsikt Helt av annan åsikt Kan inte säga

bryr sig om den svenskspråkiga kommunikationen utan det räcker för honom med att den finskspråkiga kommunikationen fungerar. De som är delvis nöjda med den tvåspråkiga kommunikationen kommenterar att det alltid finns någonting som man kan förbättra och att det finns rätt lite tvåspråkig kommuni-kation inom polisinrättningen. En kommenterar att den tvåspråkiga kommunika-tionen fungerar bra när den behövs.

(56) Ruotsinkielinen viestintä ei minua hetkauta ja suomenkielin on hyvällä tasolla, joten olen tyytyväinen asiantilaan. fi527H

Jag är inte berörd av den svenskspråkiga kommunikationen och den finskspråkiga är på en bra nivå så jag är nöjd.

Informanterna som inte är nöjda med den tvåspråkiga kommunikationen är främst svenskspråkiga som anser att det finns alltför lite intern kommunikation på svenska och finskspråkiga informanter som anser att det skulle räcka bra till med endast finskspråkig kommunikation. De svenskspråkiga informanterna som har kommenterat påståendet anser att det finns ganska lite tvåspråkig personal att umgås med och att det finns för lite intern kommunikation på svenska. De berättar att de mycket sällan får information på svenska, vilket framkommer bland annat av exempel 57 och 58. Speciellt informanterna från Österbotten har kommenterat påståendet aktivt. Svenskspråkiga informanter från Österbotten kommenterar att de inte är speciellt nöjda med den interna kommunikationen som sker endast på finska. Av exempel 59 framkommer hur den svenskspråkiga informanten från Österbotten upplever att de finskspråkiga kollegorna blir sura om svenskspråkiga pratar svenska sinsemellan.

(57) För lite intern kommunikation på svenska. sv30Ö

(58) All intern kommunikation, direktiv osv. inom polisinrättningen kommer endast på finska. sv83Ö

(59) Det blir att prata mera finska en svenska. Finnarna blir sura om svenskarna pratar svenska sinsemellan. sv111Ö

Informanterna i exempel 60 och 61 har vidare kommenterat påståendet om den tvåspråkiga kommunikationen. Av exempel 60 framkommer hur det enligt den svenskspråkiga informanten är en grundpelare inom det polisiära arbetet att kunna kommunicera med människor. Han anser att det borde vara ett krav att alla kan både finska och svenska i någon mån. Hans kommentar väcker tankar om huruvida alla poliser faktiskt känner till de språkkompetenskrav som ställs i lagen. I exempel 61 berättar informanten att vid polisinrättningen i Östra Nyland

finns det en gemensam syn att alla borde kunna flytande finska. Svenskan har inte en speciell ställning utan det är kompetens i finska som är viktigare.

(60) Borde vara ett krav att alla behärska båda språken någorlunda.

Grundpelaren inom det polisiära arbetet är att kommunicera med människor. sv106MÖ

(61) Här har alla synen att alla pratar flytande finska, svenskan blir inte direkt upphöjt i skyarna. sv74ÖN

Majoriteten (66,1 %) av informanterna (N=508) vet inte om polisinrättningen har några anvisningar för hur finska och svenska borde användas i intern och i extern kommunikation, men 22,2 % anser att det finns kommunikations-anvisningar, medan 11,6 % anser att sådana anvisningar inte finns. Av de finskspråkiga informanterna (N=399) anser 29,6 % att det finns anvisningar, medan 9,3 % anser att det inte finns sådana. Hela 70,4 % av de finskspråkiga vet inte om polisinrättningen har anvisningar för språkanvändning i intern och extern kommunikation. Av de svenskspråkiga informanterna (N=107) anser 29,0 % att det finns kommunikationsanvisningar, medan 20,6 % anser att sådana inte finns. Hälften (50,5 %) vet inte om sådana anvisningar finns.

Informanterna som inte vet om det vid polisinrättningen finns anvisningar för hur finska och svenska borde användas i intern och extern kommunikation kommenterar både med att allt ska ske på finska och med att de svenskspråkiga har rätt till service på sitt eget språk. Informanterna menar att anvisningarna är givna i en lagtext, inte i polisinrättningarnas egna anvisningar.

Av informanterna som anser att polisinrättningen har anvisningar för användning av de inhemska språken i intern och extern kommunikation har 113 informanter definierat hurdana dessa anvisningar är. Informanterna kommen-terar med att kunden ska betjänas på kundens modersmål och med att man ska följa grundlagen och språklagen. De anger att Polisstyrelsen har kommunika-tionsanvisningar och att de som ansvarar för polisinrättningens kommunikation nog har anvisningar. Informanterna konstaterar att de externa meddelandena ska vara tvåspråkiga, eller på finska, svenska och engelska.

Informanterna berättar att det finns skriftliga anvisningar, till exempel i förundersökningslagen, för användning av språk vid förhör. Även styrdokument, ministeriets anvisningar och kommunikationshandbok nämns som källor för anvisningar för användning av finska och svenska. Informanterna menar vidare att tvåspråkiga områden har normer om vilket språk som ska användas och att det finns anvisningar för verksamheten. Radiospråket vid polisinrättningarna är

finska. En del informanter menar att samtliga behöver klara av att ge service på svenska, medan andra berättar att polisinrättningens verksamhet fungerar på finska därför att det brister i kompetens i svenska. En svenskspråkig informant berättar att fastän polisinrättningen är tvåspråkig skapar användningen av svenska i blandade språkgrupper konflikter på grund av finskspråkigas minder-värdeskomplex. Flera informanter är medvetna om att det finns anvisningar för kommunikation, men de vet inte eller kommer inte ihåg hurdana dessa anvis-ningar är.

De praktiker som gäller informanternas interna kommunikation har sammanställts i figur 18. Praktiken att använda finska som det interna språket har sitt ursprung i de fastställda normerna, i språklagen där det stadgas att statliga myndigheter använder majoritetsspråket i ett ämbetsdistrikt som sitt arbetsspråk om det inte är mer ändamålsenligt att använda det andra språket eller båda språken. Med arbetsspråk avses det språk som används i den interna verksamheten och det är i alla polisenheter finska. Polisstyrelsens direkta beslut och order ges på två språk, men de finskspråkiga texterna blir tillgängliga före de svenskspråkiga. Polisstyrelsens anvisningar, som inte är bindande, och polis-inrättningarnas egna dokument och beslut finns enspråkigt på finska.

Figur 18. Informanternas språkliga yrkespraktiker i intern kommunikation En del av de finskspråkiga informanterna uppskattar inte att de svenskspråkiga använder svenska i intern kommunikation som gäller utförande av arbets-uppgifter. Vissa svenskspråkiga upplever att möjligheten att använda svenska som det interna språket har försämrats. Också den sakkunnigkommitté som övervakar den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk har fäst uppmärksamhet vid att det efter PORA-reformen inte längre finns polisinrättningar där svenska är förvaltningsspråk, vilket har försämrat svenskans ställning inom statsförvaltningen (ECRML 2012: 23). Svenskspråkiga informanter kan använda svenska när de är på tu man hand, men i en grupp föredrar de oftast finska, speciellt om alla i gruppen inte behärskar svenska (jfr avsnitt 5.2.2 och 6.1.2.2, se Nyholm 2012: 155). Både de finsk- och de svenskspråkiga informanterna kan dock hälsa på sina svenskspråkiga kollegor på svenska.

De språkliga yrkespraktikerna i den interna kommunikationen är förhållandevis enhetliga. Fastän ett antal informanter inte är nöjda med finskans dominans som

Språkliga yrkespraktiker i intern

arbetsspråk i den interna verksamheten har finskan en tydlig status som det interna språket. Till exempel officiella interna meddelanden, så som nya beslut från Polisstyrelsen, kommer vanligtvis på finska och först senare på svenska, vilket leder till att informanterna alltid läser den finska versionen (se även 6.1.2.2). Medan finskan har en tydlig status som det interna arbetsspråket spelar motpartens språk en större roll i extern kommunikation.