Användning av receptiva språkfärdigheter

De finskspråkiga informanterna använder sina receptiva språkfärdigheter i svenska oftare än sina produktiva (se figur 15). De finskspråkiga informanterna lyssnar på eller hör svenska i genomsnitt några gånger om året. Av informanterna hör 15,2 % aldrig svenska, medan 17,2 % lyssnar på språket dagligen. Att majoriteten av informanterna hör svenska minst några gånger om året visar att svenskan är ett närvarande språk. Det finns ändå mycket variation bland informanterna (se figur 15). Det finns flera informanter som dagligen hör svenska, men också ungefär lika många som aldrig hör svenska. I princip berörs alla polisinformanter i de tvåspråkiga polisinrättningarna av användning av svenska. Endast 13,4 % av de finskspråkiga informanterna är inte i någon kontakt med svenskan. Jämfört med andra organisationer som har studerats av forskar-teamet BiLingCo är de tvåspråkiga polisinrättningarna ändå förhållandevis finskspråkiga organisationer (jfr t.ex. Malkamäki 2011).

Ungefär en tredjedel av informanterna kommenterar att den vanligaste situationen där de hör svenska i arbetet är när kollegor talar svenska sinsemellan.

Det verkar inte vara speciellt vanligt att svenskkunniga kollegor talar svenska med informanterna utan de svenskspråkiga talar oftast svenska sinsemellan. Av exempel 34 framgår dock hur man ibland försöker tala svenska med informanten. Informantens ordval implicerar att det kanske inte lönar sig att tala svenska med honom. Informanterna i min undersökning beskriver både språk-användningssituationer som hör till arbetsuppgifterna och sådana som hör till att upprätthålla sociala relationer (jfr t.ex. diskussioner i polisradio i avsnitt 6.1.1).

Jäppinen (2010: 6) menar att arbetstiden innehåller flera olika slags kommuni-kationssituationer som kan vara yrkesmässiga eller höra till socialt umgänge.

Dessa situationer är inte åtskilda eftersom människor kan diskutera arbetet vid kaffebordet och umgås med andra innan ett officiellt möte börjar. Angouri (2014:

3) menar att det är speciellt viktigt på flerspråkiga arbetsplatser att kunna fungera i sociala situationer för att kunna utvecklas yrkesmässigt och för att skapa välmående. Speciellt vid kaffebordet hör informanterna när kollegor talar svenska, vilket framgår bl.a. av exempel 35.

(34) Kollegat puhuvat keskenään tauolla, kollega puhuu asiakkaan kanssa puhelimessa/palvelutiskillä, minulle yritetään puhua ruotsia. fi216ÖN

Kollegor talar sinsemellan på pausen, en kollega talar med en kund i telefon/vid servicedisken, någon försöker tala svenska till mig.

(35) Kahvipöytäkeskustelu (ruotsinkieliset kollegat puhuvat keskenään). fi224Ö

Kaffebordsdiskussion (svenskspråkiga kollegor talar sinsemellan).

De svenskspråkiga informanterna menar dock att de inte använder svenska ofta när det finns finskspråkiga på plats eftersom det enligt dem känns som om man skulle vilja hålla samtalsämnet hemligt (jfr med avsnitt 5.2.2). Praktiken att föredra finska när en finskspråkig är på plats är synlig i mitt material, eftersom de svenskspråkiga har en tendens att tala finska med finskspråkiga.

Informanterna kopplar växlingen av språk till de andra deltagarnas språkliga preferenser (se Söderlundh 2010: 134, jfr Grosjean 1982: 135–143 och Nyholm 2012: 176) och växlar språk enligt samtalsparter i samtal där det ingår deltagare som talar olika språk (Berglund 2008: 24). Informant Åbo7sv berättar dock i avsnitt 5.2.2 att vid kaffebordet har arbetsgemenskapen som praktik att tala både finska och svenska. Nyholm (2012: 176) menar att språkanvändning är beroende av individuella faktorer, men styrs också av sociala. Den sociala kontexten och grupptillhörigheten är enligt henne av stor vikt vid val av språk. Utöver den sociala kontexten är även den interagerande personen viktig. (Nyholm 2012: 176) Den finskspråkiga informanten i exempel 35, de svenskspråkiga som menar att de inte talar svenska när finskspråkiga är på plats och informant Åbo7sv har lite olika synvinklar på den informella diskussionen på arbetsplatsen. Ofta kan informanterna inte undgå att höra svenska i sitt arbete, vilket framgår även av exempel 36 där informanten berättar att han hela tiden hör när en svenskspråkig konstapel i rummet bredvid talar svenska. Fastän de flesta som hör svenska inte kan undvika att höra det framgår det av exempel 37 att informanten avsiktligt lyssnar på när arbetskamraten talar svenska.

(36) Naapurihuoneessa majailee ruotsia puhuva konstaapeli, joten seinän läpi kuuluu jatkuvasti. fi5EF

I rummet bredvid har en svensktalande konstapel sitt kvarter, så jag hör genom väggen hela tiden.

(37) Salakuuntelen työkaverin juttuja. fi101ÖN Jag tjuvlyssnar på kollegans prat.

I kundkontakter är det vanligt att kunder talar svenska inte bara sinsemellan men också med informanterna. Knappt en femtedel av informanterna anger att de hör svenska när kunder talar språket, speciellt nämns turister som ofta brukar tala svenska.

För flera informanter är det vanligt att höra svenska när kunderna tilltalar dem, men en del av informanterna berättar vidare att fastän kunderna inleder på

svenska byter de snart till andra språk. Av exempel 38 framgår att informanten berättar att några, fastän de först talar svenska med honom, snart byter till engelska. I exempel 39 konstateras hur kunderna på grund av informantens efternamn tror att han är svenskspråkig och därför börjar samtalet i telefon på svenska.

(38) Jotkut alkavat aluksi jutella, mutta vaihtavat kyllä englantiin.

fi207H

Några börjar först diskutera, men byter till engelska.

(39) Asiakas aloittaa puhelun ruotsiksi, koskaa luulee minun sukunimeni perusteella olevan ruotsinkielinen. fi84ÖN

Kunden inleder telefonsamtalet på svenska eftersom han tror på basis av mitt efternamn att jag är svenskspråkig.

Ungefär var tionde informant anger att han hör svenska också i telefon.

Informanterna hör dock svenska i telefon inte endast när de själva ringer eller mottar samtal utan också när kollegor talar i telefon t.ex. med familjen. Av exempel 40 framkommer att informanten har kollegor som talar svenska i telefon med intressentgrupper. Informanten har valt att uttrycka att han har kollegor som talar svenska som sitt andra modersmål. Det är möjligt att han menar att han har svenskspråkiga kollegor, men även att kollegorna är tvåspråkiga. Andra situationer där informanterna hör svenska är i samband med olika trafik-uppgifter, såsom alkoholtestning och bötfällande.

(40) Lähipoliisiryhmässämme on ruotsia toisena äidinkielenään taalaavia ihmisiä. He juttelevat usein puhelimessa sidosryhmille ruotsiksi. fi293H

I vår närpolisgrupp finns det människor som talar svenska som sitt andra modersmål. De talar ofta på svenska i telefon med er.

Informanterna hör svenska även genom virve (viranomaisverkko), vilket är ett radionät för myndigheterna i Finland. Informanterna från Västra Nyland kommenterar att de hör svenska via radion när patrullerna från Raseborg kommunicerar med varandra. I intervjuerna kom det fram att fastän det operativa radiospråket är finska har patrullerna egna kanaler där de använder även svenska. Dessa patrullkanaler är enligt informanterna ”huikkimis”kanaler där man kan diskutera t.ex. var man ska äta. Andra vanliga situationer där informanterna hör svenska men som förekommer endast några gånger i materialet är TV, möten, förhör, vägledning, jour och tillståndsärenden.

Hela 97,2 % av de svenskspråkiga informanterna hör finska dagligen. Alla lyssnar på eller hör finska några gånger i månaden eller oftare. De svenskspråkiga informanterna anger att de hör finska i samma situationer där de själva talar språket. Situationer som oftast nämns explicit är olika kundbetjäningssituationer och situationer där kollegor talar på finska. I de finskspråkiga informanternas kommentarer fanns det en tendens att de hör svenska när de svenskspråkiga kollegorna talar svenska sinsemellan. De svenskspråkiga informanterna anger sig höra finska både när finskspråkiga kollegor talar sinsemellan och när de talar med dem. De svenskspråkiga informanterna hör finska också bl.a. genom virve, i dagliga morgonpalavrar, i kafferummet och i arbetsplatsutbildningen samt i telefon. De svenskspråkiga informanterna är omgivna av finskan och kan inte undvika vare sig aktiv eller passiv användning av språket.

I genomsnitt läser de finskspråkiga informanterna svenska några gånger om året, 27,0 % av informanterna läser aldrig på svenska under arbetstiden, medan en liten andel (7,1 %) läser dagligen, vilket framgår av figur 15. Av de finskspråkiga informanter har 260 angett vilka texttyper som är de vanligaste som de läser på svenska i arbetet. En fjärdedel av dem anger att de läser brottsanmälningar på svenska (exempel 41). Fastän flera informanter anger vad de läser på svenska i sitt arbete har en del av dem ändå angett att de inte läser någonting på svenska och några kommenterar vidare, vilket framgår av exempel 41, att de läser mycket sällan. Även dokument som hör till förhör är enligt informanterna bland de vanligaste texttyperna som de läser på svenska. Informanterna läser också ibland textmeddelanden och e-postmeddelanden på svenska.

(41) Hyvin, hyvin harvoin eteeni saatta tulla ruotsin kielinen rikos-ilmoitus. Muistelisin, että tällaista on saattunut urallani man kerran. fi356H

Ytterst sällan kan jag möta en svenskspråkig brottsanmälan. Jag skulle komma ihåg att sådant har inträffat några gånger under min karriär.

(42) Tekstiviestit (epäiltyjen takavarikoiduista puhelimista) fi450ÖN

Textmeddelanden (från beslagtagna mobiler av misstänkta)

Som framgår av exempel 42 är textmeddelandena som de läser inte bara sådana som de själva som privatpersoner har mottagit eller skickat utan oftast har meddelandena ett starkt samband med arbetet. Informanterna läser i sitt arbete också tidningar, allt från facktidskrifter till kvällstidningar. Som framgår av exempel 43 läser informanterna dock inte tidningarna noggrant från pärm till pärm utan ögnar snarare igenom texten. Också i Karlssons (2006: 106) studie

framkom att ren löpande läsning är ovanlig, vilket stämmer överens bland annat med den finskspråkiga informantens kommentar nedan i exempel 43.

(43) paikallinen lehti tulee kaffihuoneeseen, jota tulee ainakin selaistua fi525Ö

Den lokala tidningen i kafferummet, den ögnar jag igenom.

För alla informanter betyder ”att läsa” inte att man sitter ner och öppnar en bok utan läsning i arbetet är mycket mer praktisk och sker ofta utan att informanten medvetet lägger märke till det. Informanterna kan till exempel läsa vad som står i körkort, pass eller i bilens registerutdrag, alltså i texter som man traditionellt sett inte uppfattar som texter. En informant berättar i exempel 44 att han läser gatunamn på svenska och vad som står på trafikmärken. Han påpekar, kanske lite humoristiskt, att det även står ”polis” på svenska på en sida av polisbilen. Av kommentarerna framgår att man kan uppfatta läsning på flera olika sätt och att tvåspråkigheten är närvarande för nästan alla. Ann-Malin Karlsson (2006) beskriver synligt (medvetet) och osynligt (omedvetet) skriftbruk. De texter som informanten i exempel 44 nämner kan räknas som osynliga texter eftersom man oftast inte är medveten om t.ex. att man läser ordet polis som står på polisbilen.

En informant beskriver det osynliga skriftbruket i exempel 45. Informanten berättar hur han varje dag när han är ute på stan läser på svenska utan att lägga märke till det. Andra texter som informanterna läser ofta är bland annat olika slags begäran, rapporter och bestämmelser som hör till polisarbetet.

(44) 1. Liikenneopasteet 2. Kadunnimet 3. Poliisiauton kyljessä lukee polis. fi293H

1. Trafikskylt 2. Gatunamn 3. Det står polis på sidan av polisbilen.

(45) Joka päiväisessä liikkumisessa kaupungilla tulee huomaamatta luettua ruotsia. fi441H

Man läser utan att märka svenska varje dag på stan.

Det hör till de svenskspråkiga informanternas läspraktik att läsa finska ofta. Hela 96,3 % av de svenskspråkiga läser dagligen på finska och 99,1 % av de svensk-språkiga informanterna anger att de läser på finska några gånger i månaden eller oftare. De svenskspråkiga informanterna läser flera olika slags texter på finska och som orsak till detta anger de att nästan alla anvisningar och andra arbetsrelaterade texter finns enbart på finska. Som framgår av exempel 46 finns allt material på finska förutom de anmälningar som är skrivna på svenska. Enligt informanterna är speciellt texter som kommer från andra polisinrättningar och

”uppifrån” texter som de läser på finska. Enligt en informant läser han allt på

finska. Han berättar vidare, i exempel 47, att det inte finns något material på svenska.

(46) Sgs all skriftligt är på finska förutom på svenska uppgjorda anmälningar. sv49MÖ

(47) I princip alla texttyper som jag behandlar i arbetet. Finns just inget material på svenska. sv38VN

Även andra informanter anger att de läser allt på finska. Tvärtemot vad som anges i exempel 47 berättar en informant i exempel 48 att anvisningar oftast finns också på svenska men att han ändå läser dem på finska eftersom de flesta arbetssituationer sköts på finska. Även av de svenskspråkigas intervjuer framgår att informanterna gärna läser arbetsrelaterade texter på finska, eftersom de behöver även den kunskap som texterna medierar på finska i sitt arbete.

Eftersom officiella meddelanden, såsom beslut från Polisstyrelsen kommer först på finska, och senare översatta till svenska, läser informanterna alltid den finska versionen.

(48) Brottsanmälningar, instruktioner eller anvisnigar (finns oftast även på svenska, men eftersom de flesta arbetssituationer går på finska är det lättare att läsa på finska), intern kommunikation.

sv15EF

För de finskspråkiga informanterna är det vanligare att använda de receptiva än de produktiva språkfärdigheterna i sitt arbete. I genomsnitt använder de svenskan så sällan att det är svårt att tala om någon etablerad språklig yrkes-praktik. Ändå kan en praktik inte definieras på basis av hur ofta den genomförs.

De flesta finskspråkiga informanter är också omgivna av svenskan och har således sina sätt att agera i situationer där svenska används. Endast 13,4 % av de finskspråkiga kommer inte i någon kontakt med svenskan. Det är inte möjligt att säga hurdana språkliga yrkespraktiker dessa informanter har, som aldrig möter svenska. Även om de flesta finskspråkiga informanter kommer endast sällan i kontakt med svenskan vet de hur de handlar när de gör det. Fastän de inte aktivt använder svenska har de sätt att agera när de kommer i situationer där svenska används. Flera finskspråkiga informanter anger att de använder svenska endast om de måste. Däremot hör det till de svenskspråkiga informanternas språkliga yrkespraktik att använda finska dagligen. Svenska använder de mera sällan i sitt arbete, fastän det är deras modersmål. Det är mycket klart att det hör till de svenskspråkiga informanternas yrkespraktik att använda finska. Informanterna anger att de använder finska hela tiden, bland annat eftersom det är det interna språket.