Så steg jag allt högre Upp i denna sko- sko-la som en klåpare bland kläpare och under

en klåpare. Jag explicerade

Gornelius

Nepos

,

_några _af _Virgils Ekloger och dylikt; vissa illa valda och högstosmakliga ämnen utarbetades, så att ihvilken väl in-rättadskolanstalt som helst, denna klassen varit på det högsta

en

^ganska ^dåligqvårta*

36

Jag ^var aldrig den sämsta ^af mina kamrater}

täflan uppsporrade mig, till dess jag hade öfverträffateller upphunnit den som ansågs förden ^bästa, men så snart jag kommit till första rummet, blef jag genast slapp, och återföllilättja. Kanhända jag dock var ^att ursäkta, då intet kunde jemföras med leds-naden och osmakligheten af dessa iärotim»

mar.Lefvernesbeskrifningarna af Cornelius Nepos blefv o öfversatte,men ingen af oss och kanske ingen af

lärarne

sjelfva ^visste, hvilka de män varit, hvilkas ltfverne

öfver-sattes, eller hvar deras fädernesland låg, eller vid hvilka tider och under hvilka statsförfattningardelefvat,ännumindre hvad en statsförfattningär. Alla idéer voio an-tingen inskränkta, falska eller förvirrade.

Der var ej något fast mål för den som un-dervisade, _ellerden minsta uppmuntran för den, som skulle undervisas: kortligen, alla voro ^de skändligaste dagtjufvar, ingen men-niska hade vårdomoss,eller densomhade vår-den,frågade efier ingenting. Häraf må man se, på hvilket salt ungdomen förrådes Utan

räddning.

Nästan hela året 175 g

tillbiagte

jag

med

^sådana ^studier ^och blef mot

November

flyttad till en högreklass («d humaniora)', Läraren idensamma, Don Amatis, _{var en}

andlig man af mycket förstånd och skarp-sinnighet och tillräcklig lärdom. Under hans vård vann jag vida mer ikunskaper, och, sä mycket den oförståndiga undervisnings-methoden medgaf

,

stadgade jag mig tillräck-ligt ^{i det} latinska språket. Min ifver till-Växtederigenom, att jag hade attmätamig

med en yngling, ^som täflade med mig i ut-arbetningen af themata ^ochibland öfverträf fade mig, men alltid ^var mig öfverlägsen i minnesöfningar

,

_ty han uppläste ^ur minnet ända till sexhundrade verser ^ur Virgils

Georgica (skaldedikt öfver landtbruket) ^på

en gång utan att misstaga sig på en enda stafvelse

,

hvaremot jag knapptkunde hinna till fyrahundrade och det icke engång väl,

enomständighet, som plågade mig ofantligt.

Så mycket jag kan påminna mig af mina sinnesrörelser idessa täflingsstrider

,

tyckes mig dock, _att min ^karakter ej var elak af

naturen, ly i det ögonblicket jag öfvervanns genom denämnd^>tvåhundrade verserna, ^var jag väl nära att qväfvas af ^raseri; jag

ut-brast ofta ⁱhäftig gråt,äfven stundom iför-olämpande smädelser emot min medtäflare ^; men oaktadt ^vi voro lika ikroppsstyrka,

trätte vi nästan aldrigmed ^hvarandra,^utan voro i det hela alltid ^vänner, antingen e-medan han ^var bättre ^än jag, eller jag

tros-tade mig deröfver

,

jag vet.ej sjelf på hvad

38

lått. Jag tror, att min icke så obetydliga äregirighet fann för minnets underlägsenhet tröstoch ersättningi priset för utarbetnin-gen

,

hvilket jag nästan alltid vann. Men

utom dess kunde jag ej fattanågot hat till honom,ty han ^var en ganska skön gosse, och jag har alltid utan all ^annanafsigt va-rit känslofull för skönheten så ^väl hos djur som menniskor och alla andra föremål

,

_så

att skönheten ibland förleder på någon tid omdömet i

mitt

hjerta och ofta förnärmar

sanningen.

Under hela detta året

jag

studerade hu-imaniora,behollo mina sederännu sin oskuld och renhet, så vida icke naturen sjelf, utan att jag visste ^det,hindrade mig deruti, Det-taåret kom

,

jag kan ej mer påminna mig på hvad vis,Ariosts hela verk i fyra

ban*d'

imina händer. Jagköpte honom vissticke,

ty jag hade inga penningar. Jag snattade honom ejheller, ty hvad jag snattat, på-minner jag mig ännu ganska lifligt. Det sväfvar förmig

,

somhade jag fått den ena delen efter den andra genom byte af en bland mina kamrater,som

öfverlemnade

mig den for den hönan,hvaraf vi merendels al-la söndagar erhöllo hvar sia

halfva.

Såle-des kostade mig den första Ariost

försakelsen

af

ett pajr

hönor

på fyra veckor.

Allt detta

kan7-»g likväl ej påminna mig med en full-komlig visshet, och det är skada, emedan det varit mig angeläget ^att ^veta, ^om jag insupit Poesiens första droppar på min ma-ges bekostnad, då jag försmåddeden^bästa biten, _som någonsin ^blifvit ^oss ^gifven.

Det var för öfrigt icke det enda byte jag gjorde, ^ty jag erinrar mig ^tydligt, ^atttill och med ^sex månader efter hvarandra ej hafva smakat något af den förträffliga söndagshö-nan, emedanjag efter öfverenskommelse

bort-gaf ^den för åtskilliga^små historier, hvilka en viss Lignana berättade ^oss, ^som, eme-dan han hade ^en förfärlig appetit, uppspor-rade sitt förståndföratt fylla sin mage, och tillät ingen ^varaåhörare ^af sina föreläsnin-gar utan lefverering aflifsmedel. Jag ägde dock en Ariost, _{huru som} helst jag åtkom-mit den. Jag läs:e deruti än kär än der^u»

tan method

,

och förstod icke hälften af hvad jag läste. Man dömme deraf, _hurudan un-dervisningen var beskaffad

,

som jag hitin-tills'åtnjutit, då jag

,

som var den förnämsta bland dessahumanister,_somöfversatte Geor-gica eller Virgilii sånger ^om åkerbruket, hvilka äro vida svårare än iEneiden, _{var i} förlägenhet^att förs-tå den lättaste af ^vara

po-eter. Alltid skall jagpåminna mig, ^att jag isången om Alcina vid dessa skönaställen, som beskriiva hennes ^skönhet, samlade all

min förnuftsstyrka,för attriktigtförstådem;

men det felades mig så många kunskaper af alla slag, för att hinna dit, och de begge sista verserna istansen:

Non cosi stnttamente.ederapreme, så _trogetomlindar sig icke murgronan, kunde jag ej på något vis fatta^; Vi rådslå-go medmin medtaflare iskolan, men

han

inträngde for ingen del djupare i saken än jag, och vi förloradeoss i ett haf ^af giss-ningar. Denna hemliga läsning och utlägg, ning ^af Ariost tog ett slut;ty Assistenten,

som märkt, _ätten liten ^bok cirkulerade mel-lan våra händer och ^som iögonhlicket, då han kom

,

gömdes,uptäckte och confiscerade ho nom. Jag måste också utlemna deöfriga de-larne,hvilka samtligen föllo i Uriderpri-orns händer. Men ^vi ^poeter voro beröfva-de en poetisk ledare och haberöfva-de skammen till på köpet,

Tredje Kapitlet,

Till

hvilka

af

^mina ^slägtingar i Turin min ungdom var

anförtrodd.

Under dessa begge Akademiska år lär-de jag följaktligenganska

litet,

och förvar».

rade

^på ^det högsta min helsa. Dels var den alldeles olika beskaffenheten och mäng-den af föda, dels brist på tillräcklig sömn skuld dertill

,

allt sådant som ^var tvärt emot

den i min mors hus ifrån mitt första iill

mitt"

^nionde ^år iakttagna ordningen. ^Jag

växteej det minsta

,

och liknade ett smalt och blekt vaxljus. Många sjukdomar hem-sökte mig efter hvarandra. En ibland andra började dermed

,

att mitt

hufvud

^fick ^mer

än tjuge öppningar,ur hvilka ^en seg och illaluktande vätska flöt;en såhäftig hufvud.

verk föregick denna sjukdom, att tinningar-ne blefvo aldeles ^svarta, ^och hela huden, under det den liksom förkolad affjälladcs fle-ra gånger på åtskilliga tider,'ornböts på_pan.

na och tinningar. Min farbror,

Riddaren

Pelegrino Alfieri, _var utnämnd till Guver-nör istaden Coni

,

der hanårligen

tillbrag-teåtminstone åtta månader, och så hade jag iTurin ej andra.slägtingar änhuset Torno-nipå mödernetochenmin fars kusinGrefve Benedetto Alfieri på

fädernet.

Denna

sed-nare var Konungens första Arkitekt och bodde förbeständigtikungliga Theaterhuset,

hvartiU han så prakftullt ochmästerligt upp-gjort och utfört planen. Jag gick ibland påbesöktillhonom,hvilket hvargångberodde af

Andreas

^godtycke

,

^som beherrskade mig déspotiskt, derigenom att hanbeständigt

åbe-ropade sig

min

farbrors iConi bréf och be-fallningar.

Denna grefve Benedetto var en verkli-gen värdig ^man,och afdetbästa hjerta. ^Han älskade mig mycket och slösade smekningar på mig. Han var på étt passioneradt sätt intagen i sin konst, enkel ⁱsin ^karakter, och återhållsam iallt, som ej rörde de skö-na konsterna. ^Iblandandra saker slutar jag till hans ofantliga passion för

byggningskon-sten deraf, _att han ofla och ^medenthusiasm berättade ^för mig ihvarje konst okunniga gosse om den gudomliga Michelagnolo Buo-narotti, hvilkens namn han aldrig nämnde

utan att böja hufvudet eller aftaga sin mös-sa med envördnad ^och ödmjukhet,som jag aldrig skall glömma. Hanhade ttllbr.gten

stor del af sin lefnad ⁱRom

,

_och var all-delesintagen af det antika sköna; _detta _o»

aktadt ^var ^han i sina byggnader den goda smaken ibland otrogen,för,_all_rätta sigefter den ^moderna, ^Derpå finnes eu bevis iden sf ^honombygda besynnerliga kyrkan iCarig»

nano,somliknar ^en solfjäder. Men sådane småfläckar har ^han fullkomligt ^utplånat ge-nom det ofvannämnde Theaterhuset, det så konstrika och djerfva hvalfvet iden kung-liga ^ridbanan; saloneniStupinigi

,

och den solida och vördnadsbjudande facadea iS:t

Petri

kyrkan i Geneve. Det felades hans

Arkitektoniska

snille kanhända endast ^en större kassaän Konungen af Sardinien hade.

Detbevisa demånga och praktfulla utkast,

som han lemnade efter sin ^död, ^{och som} Konungen behöll för sig ^sjelf. Deribland furmos de mångfaldigaste planer till åtskil-liga försköningar iTurin,och ibland annat

till återställandet af den vanskapliga muren,

som skiljer borggården ifrån det kungliga slottet, och, _som

jag

^vet icke af hvilken grund, bar namn af

pavillionen

(il

padiglio-ne),

Det gör mig ^ett obeskrifligt nöje att

tala om denna ^farbror,^som

visst^

^kunde

ut-rätta mycket. Och^nu inser jag hela hans värde. Under mitt vistande vid Akademi-en förekom han mig, ^ehuru

mycket"

^god,

dock något tråkig. Men man skall fin-na mitt omdömes oriktighet och falska grundsatsers ^makt; hvad jag i synnerhet fann besvärligt hos honom

,

var han» för-träffliga Toskanska ^uttal, ^som han sedan sin

vistelse

i Rom aldrig velat öfvergifva, oaktadt i

Turin,

denna tveslägtade ^stad, I-talienskan är fullkomligt^smyggods. Men så

stort är det skönas och sannas ^välde,att de menniskor

,

somi början

,

_då

mm

farbror ^å»

terkom till sitt fädernesland, gjorde

anmärk-44

nihgar öfver hans toskanska dialekt, någon tid derefter, sedan de öfvertygat sig

,

att

han verkligen taladeetspråk, mendepladd-rade ^en barbarisk ^rotval^ska, alla försökte

att med honom summa sin ^Toskanska, i synnerhet ^de,förnäma ^herrar,^som ville

li-tet putsa upp sina hus qch göra dem lika med palats, otacksamma ^arbeten, på

h^Uka

denna förträffliga man ^utanbelöning af ^ren vänskap förspillde hälften af sin ^tid,för att

göra andra till nöjes och

,

som jag hörde honomofta säga, misshaga 'sig sjelf och

kon-sten. Så skolamånga af dej förnämstes bygg-nader i^Turin,

hvilka

han antingen förskö-nade eller riktade med vestibuler, trappor

portaler, eller ^en ^beqvämare inredning, blifva en åminnels-e af hans beredvillighet

att tjena sina vänner

,

eller dem som kalla-de sig så.

Denna min fa'bror hade äfven gjort resan till ^Neapel med min far ungefär tven-ne år förut,innan han gifte sig med min

mor, Han berättade mig mycket om min far. Dådeiblandannat bestigit Vtsuv,hade min far nödvändigt velat låta släppa sig ned ända till den ganska djupa ^{brädden af}

den

inre ^kratern, som skedde medelst tåg,hvilka höllos af ^folk, som stodo på höjden

af

^den

yttra öppningen- Omkring ^tjuge år

deref-ter

,

då jag för första gången befann mig

der, såg.^{ja£ allt}¹^för^a^ådrad^t ^och nerstigandet otnöjligt. ^Dock, det är tid att återvända

till hufvudämnet.

In document Märkvärdiga händelser ur Vittorio Alfieris lefnad. · DIGI (sivua 51-61)