alldeles full af folk, ledd vid handen

såsom en blind, _som

jag äfven verkli-gen

var, _{ty idet} jag trädde in i kyrkan*

tillslöt jag

mina

^ögon

och

Öppnade "demej förr,änjag fallit på knä pa ett ställe för

ätt

höra

messart

,

och då jag sedermera öpp-nade dem, _{skedde det så svagt, att jag ej} kunde märka någon. Vid utgåendet ur kyr-kan gjorde jag mig åter blind och kom hem med döden ihjertat, såsom hade jag^förlorat äran. Jag

ville

på hela dagen hvarken ^äia

tala,

lära

eller

^gråta.

Med

ett ord, min smärtaoch spänningen imin själ ^{var sastor} och så våldsam

,

att jag deraf blef sjuk i flera dagar Aldrig blef mera fiåga om detta straff i huset

,

så stor varden

förskräc-kelse, som orsakades min hulda mor af den förtviflan,somjagdervid visade Jägsadeockpå en lång tid ej någon lögn,och hvem vet.»

om jag ej har den prisvärda ^mössan att tacka ^derför, att jag framdeles blifvit en af de minst lögnaktiga menniskor, som jaglärt känna.

1757. ^Én annan liten anekdot. Min mormor hade kommit till ^Asti,hon varen

matrona af stor betydenhet i^Turin, och enka efter ^en af de anseddaste ^{män vid} Hofvet, _samt omgifven afall den ståt, ^som pläyar qvarlemnaettsåstortintryck hos barn.

Hondröjde några dagar hos min ^mor

,

_och

såmycket hon än smekte mig under denna tiden,kunde jag ^dock, som då^{var en}skygg och ostyrig gosse, ej blifva mycket förtro-lig med henne. Då hon just skulle resa bort, sade hon mig, att jag skulle begära något af henne, som mest öfverensstämde med mina önskningar,då^hon ganska säkert ville gifva mig det. Jag forblef ibörjan af blygsel

,

fruktan och villrådighet, och sedan af

envishet

och motsträfvighet bestän*

digt vid ettoch ^gamma ord:ingenting, och så mycket alla på tjuge åtskilliga sätt sökte ändra mitt tänkesätt och att framföra någct

an-oat än mitt oartiga ingenting, _så blef det dock ej möjligt,^ochmed^allihärdighetifrågor vunno deintet vidare dermed

,

_än att det i börjanuttaladetorra ochrent utsagda ingen-ting blef imidten med en förtryisam och tillika bäfvande röst och vid

slutet

undet många tårar och snyftningar uttaladt. De drefvo mig derföre, som jag ^väl förtjente, nr deras sällskap

,

inspärrade mig ien kamma-re ^och öfverlemnade mig åt mitt tycke för mitt skönaingenting, ^{och min mormor}reste

sin väg.

Men jag

,

_{som med en ---å stor} halsstar-righethade afslagit ^all godvillig skänk min xrformor ville gifva mig, hade några dagar förut knipit ifrån henne ur en öppen kof-fert ensolfjäder, som jag gömt imin säng, och hvilken ^{en tid} derefter blef funnen.

Jag ^tillstod, som sanningen var,att jagtagit

den

^{för att skänka den åt minsyster. Hårdt} straff blef mig med ^rätta tilldömt för detta snatteri^;men oaktadt tjufven är något säm-re än lögnaren, _så blef jag hvarken hotad eller straffad ^med nattmössan; så mycket större var fruktan hos min ^mor att se mig sjukna af smärta än ^att finna mig litet tjuf-aktig. Ett fel

,

som i sjelfva verket ej är

sa farligt,och hvilket hos hvar

och

^en,som ej af nödbegär ^det, icke är så svårt att utrota. Aktning för fräns mande egendom uppkommer och utvecklas hasiigt hos dem

,

som sjelf va lagligen^{äga något.}

Ännu vill jag här anföra ^{som en} anek-dot min första andeliga bigt, ^som jagaflade emellan mitt sjunde och åttonde år. Min lärareförbereddemig dertill, under det han sjelf uppräknade för mig alla ^de åtskilliga synder, som jag kunde hafva begått, och hvilka till störstadelen voro mig till

nam-net obekanta. Efter denna första i Don I-valdis närvaro företagna examen blef dagen

utsatt, på hvilken jag skulle framlägga för Pater Angelos ^{fötter,som var} en

Karmeli-ter och äfven

mm

^{mors bigtfader,}

mm

lil-la syndabörda. Jag gick ^åstad; men hvad jag sade

,

vet jag icke, så stor var

mm

na-turliga vedervilja och smärtan att upptäcka mina hemligheter, handlingar

och

tankar för en person

,

som jag knappt kände. Jag

tror

,

attPatern hade å mina vägnar sjelf aflagt bigten;^nog af,han absolverade mig, men ^pålade mig ^{dervid, att,innan}

jag

gick till ^bords, jag skulle kasta mig för

mm

mors fötter ochiderma ställning offentligen bedja henne om förlåtelseför alla mina be-gångna fel. Derma bigt blef mig ganska

svår attsmälta ej derföre, att jag hyste någonafskyförattbedjaminmoromförlåtelse;

men detta nerfallande pä golfvet och i när-varoafsåmånga personer,somkunde ^varader, förorsakade mig odrägligt qval. Jag gick emel-lertid hem

,

stegupp vidmattimmen;_manbar upp maten,och alla iradde in i salen. Jag tyckte migmärka, _att allasögon^voioriglade på mig, derföre slog jag ^ner mina och stod villrådig, förvirrad och orörlig, utan att

nalkas ^bordet, vid hvilket hvar och en tog

sin plats jmen med alit delta inbillade jag mig ej,att någon af sällskapet var under-rättad om min hemliga bigt. -Jag fattar slut-ligen ^{mod och} närmar mig ^(ill bordet för

attsättamig; men min mor kastar på mig en sträng blick och frågar mig.^{om jag} verk-ligen tordes sätta mig, _om jag fullgjort det min pligt ålademig^;korieligen, ^om jag ej kände någon förebråelse. Hvar och ^en af dessa frågor ^var mig som ett dolkslyng i hjertat. Visserligen svarade mitt

jämmerli-ga ansigte för mig, men mina läppar kunde ej framföra några ord. Det tjeute ^dock till ingenting; ^ty jag ville alldeles icke nämna eller visa något tecken till den mig pålagda botöfningen, _ännu mindre verkställa ^den, och likaledes ville ej heller min mor gifva något tecken dertill,föratt icke röjaden för-rädiska bigtfadern.

Denna sak aflopp derföre så, att min mor gick ^{miste om det}för henne denna dag ämnade ^folfallet,och jag ommin middags-måltid,kanhända ock om den mig af Pater Angelo ^{med ett} så hårdt vilkor tilldelade absolution. Med ^alltdetta hade jag dock ej

den skarpsinnigheten att inse, att Pater Angelo öfverenskornmit med min mor om den mig pålagda botöfningen. Men som mitt hjerta ^isådana-fall var pålitligare än mitt förstånd, ^så fattade jag en tillräcklig vedervilja emotden nämnde Patern och i framtiden fögaböjelse för detta

Sakrament,

oaktadt, då jag sedermera bigtade, ej någon offentlig botöfning

blef

mig ålagd.

In document Märkvärdiga händelser ur Vittorio Alfieris lefnad. · DIGI (sivua 32-37)