• Ei tuloksia

jag^ blott tillfälligtvis föstod en smula af

Språket; ty j,gerinrarmigej en enda regelj

efter

hvilken

jag ibörjanlärde det.

Men

Italienskan förstod

jag ännu mycket pin*

drft, och så skördade jag de första skadliga frukterna af födelsen iett amfibieland och af den der njutna förträffliga uppfostran.

Efter

en vistelse af

omkring

två vec-kor lemnade vi Milano. Men såsom den ofvannämnde rese

-

journaleu snart derefter

blef öfverlemnad åt sin tillbörliga skärseld, skall jag aktamigatt uppfriska den genom en öfver höfvan utförlig berättelse om dessa mina barnsliga resor, emedan det talas öm såbekanta länder. Jag nämner derföre

in-tet, eller blott ganska litet, omde åtskilli-gastäder, hvilka jag

,

fii frånall skönkonst, bereste såsom en Vandal, och talar endast om mig sjelf, ty blott detta olyckligathema har jag vid detta verket haft förögonen.

Öfver Piacenza

,

Panna och

Modena

kommo vi efter några dagar till Bologna.

Vi stannade i Panna blott en enda dag

,

och iModena några timmar. Hvad som der var att se,blef efter vanlighetenalldeles intet eller flyktigt, och illa betraktadt. Mitt största,ja mitt enda nöje, som jag njöt pä mina resor

,

var att medextrapost fara fram på landsvägarne och att tillryggalägga någ-ra till häst som kuiir, så fort som möjligt.

Bologna med dess pelaregångar och munkar

behagade mig ej särdeles j af dess målnin-*

96

gar

förstod jag infet,och sortienviss

ötiilig-het aldrig tillät mig hvila, var jag alltid

sporren

åt vår gamla Mentor, srtm

oupphör-ligt dreFhonom till afresa, Vi kommo till Flörenz i slutet af Oktober månad, och det Vkar sedan min afresa ifiån Turin den för-»

sta staden

,

hvars läge behagade mig. Dock tyckte jag mindre om den än Genua, som

jag tvennfe år förut hade sett. Vi up-pehöllöoss der en månad, och har började

jag dock, Uppmanad af ortens namnkunnig-het

,

attdet möjligaste dåliga sätt besöka galleriet,

Palatset Pitti

dcli åtskilliga Kyt-korjlikväl allt med mycken lédsriäd

,

utari

minsta känsla

for

det skona, i synnerhet i måleri

,

emedan mitt öga

var

alldeles käri-slolost för färgörnasbehag;mer ärt alldeles intet intresserade mig bildhuggare"

konsten^

Och arkitekturen ännu mer; detta

var

kan-hända en hågkomst efter min förträffliga farbror Arkitekten. M-chäel Angelos graf-vård i den HeligaKorskyrkan var étt af de få föremål, som gjorde mig uppmärk-sam, Och öfver denna så högtprisade mari-nen anställde jag några betraktelser.

Jäg

kände lifligt i detta ögonblick, att ingen blifvit verkligt störbland ménriiskor än dé få, sorh efterlémnat något Varande arbete»

Meri en enda sådan betraktelse midt uti én

oändlig sinnets

förströelse,

hvärijag nu be*

ständigt lefde

,

var alldeles, som man plä.

gar säga, somen droppa i

hafvet.

Ibland

så många ungdomsdårskaper, öfver hvilka jagalltid har att rodna, var visst -icke den minsta, att jäg under min vistelse i Flo-renz,som varade en månad, började lära Engelskan af en di(kommen klen engelsk språkmästare, i stället att lära mig genom de prisade

Toskanernas

lefvande exempel

att åtminstone utan barbari uttrycka mig deras gudomliga språk, hvilket jag, så ofta jagbetjerttemigderaf,stympade somett joll-rande barn. Jag undvek derföre att' tala det, så mycket jag kunde, emedan skammen

att icke förslå det dock något verkade mig, men ännu mäktigare var trögheienatt

vilja lära del. Med allt detta hade jag ganska snart renat mitt uttalifrån vårtstygga lombardiska eller fransyska u, som alltid hade misshagat mig, dels för dess tonlösa enformighels skull, dels för den lilla mun-nen, som den talandes läppar bilda, hvar-igenom han blir högst lik de löjliga grima-cer

,

som manär vata att se hos apor. Och ännu i detta ögonblick, ehuru jagvarit me-ra än

fem

och ett hälft år i Frankrike och fullproppat mina öron med detta u, måste jag dock skratta, så ofta jag ger akt derpå, och i synnerhet vid theatraliska och

de-clamatoriska uppläsningar

(ty här är talet

oaf-98

brutet),

då mellan dessa sammandragna lå'p*

par, somlyckasblåsa på enhet soppa, isyn-nerhet ordet Natttre beständigt herrskar.

Under

det jag detta sätt

förlorade

min tid iFlorenz, såg litet och lärde in*.

genting, och jag snart fann

ledsnad,

upp.

sporrade jag nytt vår gamla Mentor, och vi reste den iDecember öfver Prato och Pistoja till Lucca. En dag i

Lucca

tycktes mig somett århundrade

,

och hastigt gick det vidare till Pisa. Och en dag i Pisa tycktes mig äfven lång

,

oaktadt Camposanto mycket behagade mig. Straxt resteman till Livomo- Denna stad tyckte jag temligen om, dels emedan den på något sätt liknade Turin,dels för hafvets skull

,

hvilket

ele-ment jagaldrig blef mätt. Vår vistelse der varade åtta till tie dagar. Jag stammade beständigt en barbarisk Engelska, för To.

skånskan vat mitt öradoftoch tillslutet.

jag sedermera

efterforskade

grunden till en

så dåraktig fördom

,

fann jag

,

att en falsk egenkärlek af ett besynnerligt slag dref

mit»

dertill

,

utan att jag märkte det. Jag

hade

öfvertvå år lefvat

tillsammans

med Engels-män

,

hade öfverallt hört deras makt och ri-kedomar prisas och sett deras politiska infly-telse; å andra sidan

säg

jagItalien fullkom-ligt dödt

,

Italienarne skingrade,

svaga, för».