17c.8. Min re.sa går från ort till ort
så skyndsamt som möjligt, till vedergäll-ning för detjag vid betalningen för första station lade mig ut för första postilljonen,att
Hofmästaren skulle gifva honom hederliga drickspengar. Detta tillvann migockså den andras vänskap. Denne for derföre som blixten åstad, under det han då ochdå titta-de sig om och med ett visst leende gaf mig en vink att af Hofmäslaren förskaffa honom samma förmån. Men Hofmästaren
lag emellertid, emedan han vargammaloch svag, och genom berättandet af allehanda narraktiga historier för att trösta mig
ut-mattad ,
idendjupastesömnochsnarkade som err oxe. Postvagnens hasiiga fart gaf migettnnje, som jag aldrig förut känt,Tyi min mors räckvagn, hvari jag högstsällanfick åka, gick det i kort traf,att man nästan kunde förgåsaf ledsnad; utom dess harmani en täckt vagn intet nöje af hästarne, då man deremot i våraitalienskakalescher nästan
sit-ter dem på ryggen och njuter på det
rikli-gaste anblicken af nejderna. Så ilade jag
från station till station,och mitt hjerta klap-pade
oupphörligt
af förtjusningatt åka så fort och att se så många nya saker, tills jag ändteligen omkringklockan tu på efter-middagen anlände till Turin. Det var enbesynnerlig dag för mig; infarten i staden
oenotnPorta Nuova och Piazza di S. Carlo till I'Annuuciata,bredvid hvilken min far-bror bodde, hade,emedm hela trakten är praktfull och förtjusande för ögat, försatt mig istörstahänryckning. Ej så angenäm var aftonen. Jag befann mig ien ny
bo-ning ibland obekante ansiglen, utan min mor, utan min lärare,under min farbrors ögon,hvilken jagknappt hade settför andra gången, och som bemöttemigmycketmindre
%
Vänligt och kärleksfullt än min mor; allt detta förorsakade mig återbekymmer och lå-rar och den lifiigaste längtan efter alla de saker jag sett dagen förut. Men efter några dagar, sedanjag vänt mig vid denna förän-dring, blef jag åter munter i en vida större grad, än jag någonsin varit, ja tillochmed så, att min farbior tyckte det vara alltför mycket, ochdåhan fann i.mig enliten djef-vul, som vände allt upp och ned ihuset,
och såg,,att jaguian någonlärare,som höll mig till arbee, ej använde min tid till nå-gon nytta, väntade han ej, såsom han sagt, ända till October att skicka mig till Akade-mien,utan fjettrade mig der redan den i:sta
Augusti
1758-Ien ålder
af
nie och ett hälft år be-fann jag mig på engång midt ibland obe-kanta personer, långt aflägsnad ifrån mina föräldrar,helt och hållet isolerad och snartsagdt mig alldeles öfverlemnad. Ty detta slag af publik uppfostran(om man skall kal-la den så) hade endast istudierna,och Gud
vet hurudan,inflytelsepå dessaElevers sin-nen. Aldrig blef en moralisk grundsats eller en for lifvet tjenlig anvisning med-delad. Och hvem hade väl kunnat gifva nå-gon sådan, då sjelfva lärarne hvarken prak»
tiskt eller
theoretiskt
kände verlden?*
Akademien
var en präktig byggnad,-'hvilken
bestoda'" fyraflyglar, som inneslötö en ofantligt stor borggård. Tvenne af dessa beboddes af Eleverna,och de begge andra voro upptagna af den kungliga Theatern och Konungens Arkiver. Midt emot*de sedna re var den flygeln belägen,hvarivi bodde, vi som hettes vara af andra och tredje Af-delningen. Midt emot Theatern bodde de studerande af förstaAfdelningen,
hvarom jag på sittställe
skall tala: Det öfra galleriet pa vår flygel kallades den tredj« Afdelnin-gen och varbestämd för de yngre Eleverna och för de lägre Klasserna. Galleriet iför-sta våningenhette den andra Afdelningen, och var inredt för de något äldre, af hvil-ka
hälften
eller tredjedelen Studerade på Universitetet,en annan helt nära Akademi-en belägen byggnad, och deöfrigasysselsat-tesig hemma med krig-;veitenskaper. Hvart och ett galleri innehöll åtminstone fyra så kallade kamrar eller kamratskapet, hvar-dera af elfva ynglingar, hvilka vårdades af enung prestundernamnaf Assistent, van-ligtvis en förklädd bonde, som ej hade nå-gonlön,och hvilken,åtnjutande fri matoth fria rum
,
väl ocksåförsökte
att vid Akade-mien studera theologien ellerlagfarenhetenj eller studerade desielfva intet,såvar det all-deles©kunniga ochohyfsadeprester,A-tmtn*»
i
-stoneen tredjedel af flygeln
, hvilken ,
Söm"iag sagt, var bestämd för första
AfdelrViiT-"sen, innehades af tjugu tilltjugufem
Konun-gens Pager De voro alldeles skilda från oss idel motstående hörnet af borggården
och näst intill de nämnda Arkivernä.
' På sådant sätt voro vi ungä studerande rätt illa logerade mellan en Theater
,
hvil-ken vi ej mera än femeller sexgånger fingobivista
under hela Karnavaien,
emellan Pa»gerna
,
hvilka i anseende till hoftjensten,
jagtema och kavalkaderna tycktes föra ett
mycket friare och mer omvexlande lif än värt,och slutligenemellan utlänningar, hvil-ka med uteslutandet af alla infödingar ut-gjorde forsla Afdel ningen. De voro en sammanblandning af alla möjliga nordiska nationer. Engelsmän isynnerhet, sedan Rys-sar och Tyskar och några andra ifrån ita-lienska Staier; och framställde mera bilden af en gästgifvaregård än en uppfostringsan-stalt; ty utom det
,
alt de vid midnatten bor-de varahemma, voro de ej bundna till nå-gon regel.De
gingo till Hofvet, påThe-atern,igoda och dåliga sällskapet, allt efter deras eget behag. Och till Störrepläga för oss stackarsdjeflar af denandra och tredjeAfdel-nitigen vororummen så fördelade
,
attvidag-liges. för att komma till vårt kapell i.mel*
34
san,och till