mån, som förtotckad af solen, öfverallt spric-

spric-ker och ^vantar det välgörande regnet, som åter skall jemna ^den. Men utur dessa sär-nader flöt ^en sådan mängd af seg ^vätska,

att det for denna gången ^var mig omöjligt

att.rädd^{t milt} här ifrån ^den förhatliga sa-xen. ^Ef,er en månads förlopp uppstod jag ifrån denna "hyggliga sjukdom med kalt huf-vud och begåfvad med en peruk. D^nna händelse ^{var en} af de ^mest smältande jag någonsin uthärdat i min lefnad

,

emedan jag förlorat mitt hår nch sag mig riktad med en peruk,som blef blottställd för alla mina kamraters gäckeri. J början försökte jag al^fvarsamt att försvara ^densamma, men då jag snart "uisåg, att jag på intet sätt kunde rädda min peruk ifrånden våldsammaström,

som anföll ^den på ^alla sidor, och att jag sjelf lopp faraattgå ⁿe^{1 honom}förlorad, upp-stämde jag andra strängar, och tog det klo-kaste parti, ^{i dci}jagutan att afbida en så-dan ^smädelse, sjelf sletden olyckliga peru-ken ^ifrån mitt ^hufvud,slungadeden upp i

lufien ^och tillfogade den all slags skymf.

Verkligen var efter några dagar, sedan det allmänna raseriet saktat sig, min peruk en af ^{dem, som man} minst förföljde, ja, jag må säga, den ^mest aktade bland alla de två ellei ^{tre, som} furmos på samma galle-ri. Då lärde jag, ^{att det}är

nödvändigt

^att

alltid låtsa som skulle man

gifva det

fri.

64

villigt-, ^{som man} ej kan

förekomma

^att bort-tagas.

Idetta aret beviljades mig ^en lärare på ^klaver, och en annanigeogtafien. Som jag fann nöje i lekverket med sferer och kartor, inhämtade jag ^snart den sistnämda och blandade ^der» litet med ^historien, isyn-nerhet den gamla. Lä aren, _som på Fran-ska undervisade mig deri

,

ty han var från Val ^d'Aosta,lemnade mig många fran-ska ^böcker, som jag börjadeatt litet förstå;

bland andra var Gilblas, _somverkligen han-ryckte mig. Denna ^{var den} enda ^bok, som jag efter Caros JEneld genomläste ifrån bör-jan till ^slut, och jag njöt deraf långt större

nöje. Derpå föllmin smak på romanerna;

jag läste deribland mänga Cassandra, Almachilde o. s. v.,och de rysligaste och ömmaste verkade starkast på mig och gjorde mig det störstanöje. Ibland andra les Me-moires d^,:iin homme

de.

qtialitd

,

som jag åt-minstone fie gånger genomläste. Hvad

kla-veret angår, så gjorde jag

,

_{fastän jag hade}

en oändlig passion för ^musiken, och ej var utan naturliga anlag, _{med allt} detta ^nästan inga ^framsteg

,

_{utom det att} min hand fick mycken färdighet på tangenterna, men den skrifna musiken kom ej of verens ^med mitt hufvud. Det var

int.et

annat än ^{gehör och}

minne.

Jag

orsaken till

'

_denna

oöf-Vervinneliga okunnighet inotorna den illa valda timmen

,

på hvilken jag tog undervis-ning, nemligen straxt efter måltiden, hvil-ken tid j-g under min hela lcfnadsbana fun-nit alldeles oijenlig till hvilken förstånds-öföing^{som helst,} till och med ^att blott

fä-jßta ögonen på papperet, eller ^på något an 4-hat föremål, så att notorna med deras fem täta och parellela räta linier grumlades för minaögon

,

och attjag efter en sådanlection Uppstegifrån ^klaveret,utan att mera se nå-got derpå, och var hela den

öfriga

dagen, slö och vid elakt lynne.

Undervisningen i fakta Och dansa ^var äfven utan nytta förmig: den förra,

eme-dan jag var så svag ^{att uthärda} länge ⁱen rätt betäcktposition och att kunna antaga de andra ställningarne idenna ^konst;

utom-dess inföll fäkttimmen likaledes efter målti-den, ochofta stod jag uppifc.ånklaveret

och

grep till ^floretten; men undervisningen i dansen var mig onyttig, emedan jag ^redan

af naturen bar afsky derfore, dock bidrog läraren ännu mera, som nyligen kommit frånParis och med ett visst höfligt föro-lämpande _väsenoch med beständiga karrika-turer ital och åtbörder fyrdubblade

miri

66

vämjelse för denna

marionettkonst.

Detta gick så långt, att jag efter några månader

Öfvergaf informationen helt och ^hållet,och jag har sedermera aldrig kunnat dansa en half menuett. Ja, detta enda ord har sedan alltid uppväckt hos mig på en gång skralt och raseri;ty dessa begge verkningaräro de, somFransoserna sedermeraframbragt hosmig med hela deras väsende, _som ej^ärannatän en oupphörligoch ofta illa dansad menuett.

Jag tillskrifver denna dansmästaren största delen af denmissgynnandeoch kanske öfver-drifna fördom, _som i det innersta af mitt hjerta fäst sig ^mot franska Nationen

,

hvil-ken ostridigt äfven besitter intagande och önskansvärda egenskaper. Men de första vid denna spädaålderinrotadeintryck utplånas al-drig, och aftaga icke gerna med åren. För-nuftet strider mot dem;men det behöfs all-tid en strid föratt dömmaoväldigt

,

_och

kan-hända hinner man dock aldrig dit. _Då jag rätt undersöker mina första begrepp, finner

jag dessutom tvenne saker, som ifrån min gosseålder hafva gjort mig till en aniifransos:

Jag befann mig ännu iAsti i mina föräl-drars hus, ochmin mor hade ännu ej in-gått i «itt tredje äktenskap, _då Hertiginnan af ^Panna,en infödd Fransyska, som kora ifrånParis eller skulle begifva sig dit, re-ste

genom

vår

stad. Denna

Hertiginnas

ge-nomfart med sina damer och

kammarfruar,

som alla vororödmålade, hvilket då bruka-des endast ^af

franska

damerna, och som jag förutaldrig sett, rörde min fantasi på ett

underbart ^sätt, och jagtalade efier flera ar devorn,i det jag ej kunde begripa afsigten och ^verkan af ett sä besynnerligt, löjligtoch

emot sakernas natur stridande prål;

Ty

_om

ett mennisko ansigte, antingen för sjukdom, eller fylleri skull,öfverdragesmeddennavi.

driga färg, döljer det livar och en så myc

ket, som står i hans makt, eller,om

han

^la»

ter märka det,lemnar sig till pris föråtlöjet eller medömkan. Dessa fransyska markalls-ansigten qvarlemnadehos mig ett varande och djupt intryck af misshag

"och

^{rfsky För}

den cjvinoliga delen af denna nation. Ett annat frölillaf.-mak, som uppväxte_mot dem imitt hjerta,

alstrades

^derigenom att, dåjag flera _år derefter lärde geografien, och jag på kartansåg denofantliga åtskillnadeni

om!

fång och

befolkning,

som visar sig emellan England,Preussen och ^Frankrike, men tilli-ka,_{sa snart} det talades om

krigshändelser, hörde,

att

Fransoserna

än till sjöss _än till lands blifvit slagna, hvartill kom än-nu,_{att man} imin första barndom berättade

mig, att

Fransmännen

varit flera gånger her-rat öfver^Asti,och att de slutligen,fem^» el-ler sextusende man elel-ler

flera

till antalet

t

som fega stackare utan det minsta motstånd låtit göra.sig till fångar, sedan, innan de blifvit bortjagade, efter gammal vana visat sig rätt stolta och tyranniska. Alla dessa särskilda omständigheter ^{och, så att} säga, uttryckta på dansmästarens ansigte

,

_om

hvil-kens karikatur och löjlighet jag ofvanföre har ^talat, lemnade for alltid i mitt hjerta en blandning af afsky och förakt emot denna olidliga Nation. Och visserligen

,

_hvar och en som isin mognare ålder uppsökerde

ur-sprungliga orsakerna till sitt hat och sin kärlek emot enskilda personer eller emot he-la samfund,äfvensom emot de särskilda Na-tionerna, återfinner de första flyktiga frön af dessa passioner kanhända ⁱ sin mognasle ålder,ochförmodligendylika och icke mycket vigtigare, än jag anför om mig sjelf.

Ack!

menniskan är dock ^ett svagt väsen.

In document Märkvärdiga händelser ur Vittorio Alfieris lefnad. · DIGI (sivua 78-84)