Min Farbrors död på Sardinien ; min första

frihet; flyttning till Akademiens

första

Af-delning.

Efter

en

vistelse

af tie månader iCag-¹

liari

dog min farbror der. Han var

unge-fär sextie^år gammal, men

hade

en ganska bräcklig ^helsa, och redan före sin afresa till Sardinien sade han mig

alltid,

att jag aldrig skulle få* återse honom mera. Min kärlek till honom ^var ganska ljum; _ty jag hade blott sällan sett honom, och han hade alltid visat sig alfvarsam och något ^hård, likväl aldrig orättvis,emot mig. Han var en aktningsvärd ^man för sin rättskaffenhet och sitt ^mod;han hade tjentmedheder ifält, hade en fast och kraftfull ^karakter, och de för en god befälhafvare nödigaegenskaper.

Äfven ^var han ^känd för ett djupt förstånd, som likväl något qväfdes af en oordentlig, vidlyftig och pratsam lärdom i den gamla och nyare historien. Jag blef derföre ge-nom detta dödsfall

,

som ej tilldrog sig för mina ögon, icke mycket ^bedröfvad;det ^var utomdess af alla hans vänner förutsedt,_och genom detsamma ^erhölljag nästan

fullkom-lig frihet tillika med hela mitt betydliga faderne-arf, som genom den ej ringa qvar-låtenskapen efter min farbror _ännu mer för-ökades. LagarneiPiemont befria en pupill vid fjorton års ålder ifrån förmynderskap, och sätter honom endast under en ^Curator,

somlåter honom fritt använda sina årliga inkomster och endast kan lagligen förhindra fastigheters försäljning. Detta nya tillstånd, attien ålder af fjorton år vara herre Öfver

min förmögenhet,kom mig att väldigt upp-resa hornen,_{och mjn}

fantasi förlorade

sig i det oändliga. Under denna mellantid hade jag efter min förmyndaresanstalt äfven blif-vit fri från

Andreas,

denna uppsyningsman till betjent,och det medrätt; _ty

handhade

tygellöst

ofverlemnat

sig ät flickor och vin och alla slags

utsväfningar

genom der» allt-förstora syssellosheten, och derigenom, att

ingen hade uppsigt Öfver honom,_{blifvit en} liderlig menniska. Alltid uppförde hansig

rättilla emot mig, och då han vardrucken,

som skedde fyra eller fem gånger i

veckan*

slog han mig till och med, och alltid be-handlade han mig illa. Ide många sjukdo-mar, som jag måste öfverstå, gick han bort,

sedan han framsatt min middagsmåltid,_och lemnade mig

innesluten

imin kammare stun-dom ända ifrån middagen till qvällsvarden, hvilket mer än allt annat bidrog _att för-hindra mitt

tillfrisknande

och till att

tre-dubbla den fasliga melankoli,som redan ha»

de sin upprinnelse _ifrån mitt naturliga

tem-perament. Och hvem skulle tro det? Dock sörjde och gret jag mänga, många _veckor öfver Andreas' förlust,ochdå jag ej kunde sättamig emot hans välförtjenta entledigan-de och afsked från mig, fortfor jag flera månader _att helsa på honom thorsdagar och söndagar, ty det var honom strängt

för-budet ^{a(t sntfa} sin fot innom

Akademien.

Den nya kammartjenaren

,

_{som man lemnat}

mig

,

och som snarare vargrof

,

men besked-lig och af ettstilla sinnelag,måste föra mig

till ^honom. Jag understödde honom under tiden med penningar, emedan jag gaf hvad jag hade,som visst ej kunde ^vara så be-tydligt; men slutligen, sedan han begifvit sig ^{i en annan} tjenst, och jag genom tiden och ^scenens förändring genom min farbrors död fick mer förströelse, tänkte jag ej me-ra på honom. Om jag i framtiden skall gö-ra mig ^räkenskap för orsaken till denna o-förnuftiga böjelse för en så usel rnenniska, så skulle jag,^om jag ville skryta, säga att den kanhända ^härledde sig _{ifrån ett} visst ädelmod ⁱmin karakter. Men det ^var ej den verkliga ^orsaken, fasfän jag under läs-ningen af ^Plutarchus börjadeatt upplåga af kärlek till ^{beröm och till}dygd, äfven ^lärde känna

,

värdera ochutöfva

,

så ofta jag^kunde,

den med denrikaste upprättelse sig sjelf lö-nande konsten att vedergälla ondt medgodr.

Dekina min böjelse för ^Andreas,som likväl var så elakemot mig, härledde sig ifrån va-nans makt ^{att hela} sju år beständigt se ho-nom -omkring mig, ^förknippad med ettvisst tycke for några goda egenskaper jag fann hos honom. Han ägde skarpsinnighet i

begrepp, ^{en stor fintlighet} och skicklighet i

72

t*

utförandet. Ofta roade han mig med attbe.

rätta långa historier och noveller, fulla af

snille,_{känsla och} bilder,idel saker, hvari»

genom han förstodatt åter sätta sig i min

ynnest, så ^snart den fösta harmen öfver denⁱ hårdhet och del förtryck han utöfvade mot

mis var förbi Jag begriper ^dockicke, huru

jag, som af isåren afskyr allt tvång och

elakt bebandlinghsatr

,

hade kunnat vänjamig

vid hans ok. Denna betraktelse har seder-mera kommit mig att beklaga mången

Fur-ste, som _{utan att} just vara svag, dock låter leda sig af sådana personer, somihans ung»

dom fått ett visst välde öfver ^honom; en

farlig ålder ianseende till ^de iden samma mottagnaintrycken,som aldrig utplånas.

Den första

fördelen

jag hämtade af min farbrors ^död, var att besöka

ridskolan.

Detta nöje hade hitintills ej varit mig till-låtet, ^och likväl längtade jag sä mycket der-efter. Akademiens Prior

,

som kände mitt öfverdrifna begär att lära rida, ville betje-na sig deraf ^till mitt hasta, och bestämde ridningen till pris för min flit, _{om jag} be-slöt ^att vid

Universitetet

antaga Magister-värdigheten såsom den första graden af Doctoratet, hvilken erhålles genom en ej ^o.

betydlig ^offentlig pröfning ilogiken, fysi-ken och geometrien. Jag beslöt det genast

pch antog enegen repetent, som måste

ater-kallai

^{mitt minne åtminstone}definitionerna af dessa försummade vettenskaper

,

_och

hop-fogade innom ^en tid af fjorton dagar eller tre veckor, väl eller ^illa,ett

dussin^

^latinska

perioder,

^{som voro,}tillräckliga att besvara, de frågor, som examinatorerne kunde

.fram-ställa. Så blef jag ^{der, jag vet} sjelf ej\hu-ru, på mindre än en månad

immat.rikulerad.

Magister ide fria ^konsterna, och satte mig nu för förstagången till häst, _en konst, i

hvilken

^jag många ^år deréfter blef en

verk-lig mästare. Jag var då.

.till

^{växten nog}

li-ten och mycket spenslig och hade föga

kr.aft

iknäna, hvaruti ridkonstens,grund består;

med allt detta ersatte viljan och den häftiga passionen bristenpå krafterna

,

_{och jag}

gjor-de innom ^kort tid

tillfredsställande

^framsteg,

In document Märkvärdiga händelser ur Vittorio Alfieris lefnad. · DIGI (sivua 84-89)