hade nägon påföljd, glödde ännu länge i mitt hjerla,och på alla de långa resor, som jag

gjorde

det

^följandearet, var hon ^alltid, u-tan att jag vjlje det, _och

liksom

utan att

jagmärkte det

,

_{den hemliga} normen for al-la mina handlingar,

såsom

ropade en rost

till mig ur det

innersta

af

mitt

bröst: om .du

forvajfvar

^dig den eller den fullkomlig, hereh,^gå skall du vid din återkomst

bUfva

behagligare för henne, _{och under} förändra, de omständigheter

kanske

kunna

förvandla denna

skuggbild

till

verklighet.

Om

hösten 1705

gjorde jag i sällskap med

min Curator

en resa till

Genua

^på

tie

dagar, och

denna

^var den

första

^utflykten ifrån mitt

fädernesland. Åsynen

af hafvet

var

verkligen hänryckande, och jag

kunde

ej

blifva

mätt på att betrakta det. Så för-tjuste ock Utomordentligt denna präktiga

sta-dens herrliga

och pittoreska läge

min

fan-tasi. Hade jag då förståttnågot språk,

och

haft skaldestyckentill hands,

visserligen

ha-de jagdå

författadt

^verser; men på

nästan

två hela ^år slog jagej upp någon bok, un-dantagande då och då nigra fransyska

roma-neroch några prosaiska

skrifter

af Voltaire, som mycket roade mig. På min resa till Genua hade jag den stora glädjen att återse

min

mor

och min fädernestad,

från

hvilken

87

jag varit borta redan isju år, och idenål

-dren ^äro de som århundraden. Efter min återkomst från Genua trodde jag mig

tfafva

sett mycket och utfört ^stora saker. Men så mycket jaginbillademigöfvermin resa bland mina vänner utom Akademien (oaktadt jag ejlät märka något ^deraf,för ^attej_såra

dem)

lika så mycket förargade jag mig och blef ett intet i jemförelse med mina kamraterpå Akademien, som samtligen ^voro komna i-från aflägsna länder, såsom Engelsmän, Ty-skar, Polaekar, Ryssar o. s. v. ^{och hvilka} ansågo min resa till

Genua

som ^ett lappri.

Detta väckte ^det omåttligaste begär hos mig

att resa och att se dessa åtskilliga

nationers

länder.

1766.

Under denna syssellöshet och beständiga förströelse förfloto för mig snart

de sista aderton månader, ^som jag tillbragte iden första Afdelningen. Som jag redan iförsta året, då jag blef satt i^densamma, låtituppföra migpåderas lista, _{som söka}att

blifva anställde vidMilitären,såblef jag

ef-ter en treårig vistelse derstädes iMaj

1766

ien allmän promotion af omkring

tsoandra

elever slutligen äfven inbegripen- ^Ehuru, jag längre än ett år varit ganska liknöjd för denna militäriska

kallelse,

så måste jag

dock mottagaden

,

emedan jag ej hade åter-tagit min ansökning, och så blef jag Fänrik vjd Provjncial-Regimentet i Asti.

Ibör-jan

hade jag anhållit att blifva anställd vid ett

Kavalleri

^Reglmente

,

_{i anseende tillmin}

medfödda kärlek ^till häsiar;men någon tid derefier

ändrade

jag min ansökning, emedan jag

ville

nöja mig med att gå in ⁱ ett

af

iProvincial-Regirnenterna» _{som i}

fredstider

endast tvenne gånger om årft

,

_{och det på.}

några dagar, samlades under

sina

^fanor,och således lemnade den största frihet att göra ingenting;och det ^var just det enda jag

fö-resatt mig att göra. Men äfven denna tjänst-göringpå några dsgar misshagade mig pa det högsta, och ^det så mycket mer, som denna syssla nödgademig att

lemna

Aka-demien, der jag trifdes mycket ^väl, och nu, dubbelt hellre qvarblef, som jag hqde,

t;ll-bragt

tiden

i de begge undre Afdelningarne och de första adenon månaderna ⁱ

första

Afdelningen illa och emot min vilja.

Men

jag måste foga mig efter omständigheterna, pcli lemnade under loppet af Maj

Akademi-en, der jag varit nästan åtta år. I Sep-tember

infann

^jag mig iAsti vid mitt

Re-gimentes första mönstring. Jag uppfyllde dervid alla skyldigbeter i min lilla tjenst

,

som var mig

förhatlig,

emedan jag alldeles

icke kunde vänja mig vid denna Jcedja af gradvist ^{beroende, som man} kallar

subor-dm-nion, Visserligen _är hon själen i den mi!iririska disciplinen, men sjilen

för

^en ullkommande tragisk ^skald kunde ^dyn aldrig Idifva. Vid min afg:ing från Akademien hade jag hyrt ^ettlitet

,

_menangenämt logis

i

^{min syners hus och}

heflitade

^{mig der, så}

myckel j-ig kunde, att slösaallt ^{på hästar,} öfverflodiga saker af alla shg och kalaser,

som jig gaf mina vänner ^och

Akademiska

kamrater.

Raseriet

^{till att resa, som genom} mitt myckna umgänge ^med utlänningar ha-de t.iglt ^{ofverhaud, förmådde} mig ^emotmin naturliga karakter att* göra ^{försöket, om} jag ej under någon förevändning kunde ^truga mig till permission

,

_för att åtminstone pä

ett år resa lill Rom och Neapel. Och som det var alltför ^{visst, att man} alldeles icke skulle tillåta ^{mig i en ålder} af .sjutton år

och

några månader att resa allena

,

_så

bemö-dade jag inig alt ofveriala en P-ngelsman, som var ^katholik,pch som beledsagadeen Ne derländare och ^enHolländare på denna

re-sa, och med hvilka jig redan öfver ett är studerat

tillsamman

^{pä Akademien, att} han äfven ^tog mig med, och att vi fyra gjorde resan gemensamt. Nog af, jag uträttade ^så myckel, _att dessa Iwiiar antogomig till^res.

kam

^{Tat,och sedan} jag genom min svågers bemedling fått Kungens tillåtelse att resa under den engelska Guvernörens handled-ning,en man ^;.f mer än mogen _ålder och meddet bästa rykte, så blef vår afresa ut-satt till de första dagarne i Oktober detta år. Och denna ^var den första och en afde få intriger, som jag med slughet ^och

ihär-dighet genomdref, för att vinna Guvernö-ren, min svåger och framför allt min högst karga

Curator.

Saken lyckades, men jag skämdes och förargadesinnom mig sjelfgan-ska mycket öfver alla deräfkrokar, förställ-ningar och hycklerier, som jagmåstean vän-da för att utföra den. Konungen

,

som i vårtlilla land blandarsig ide obetydligaste saker, var ej ^på något sätt nöjd med sina adelsmäns ^resor, och minst gillade han det hos en gosse, som knappt krupit ur skalet och förråddeen viss karakter. Jag måste oändligt krypa och buga mig; men tack va-re min goda stjerna! hon hindrade ej, att

jag

^sedermera fullkomligt åter upprestemig.

Och här vill jag

sluta

denna

andra

af-delning, ihvilken jag efter all min öfver-tygelse har med mera utförlighet kanhända anfört ännu obetydligare omständigheter än

lden

första.

Jag råder derfore mina

lä-sare ^att ej länge uppehålla

sig

^dervid, el-ler att jemfota hoppa

öfver

^den, ty for att

fatta ^allt i uenne _{ord, så} bestodo dessa_åtta år af min gosseålder i intet _{annat än} i

sjuklighet,

sysselloshet och okunnighet.

In document Märkvärdiga händelser ur Vittorio Alfieris lefnad. · DIGI (sivua 102-108)