F jer de Kapitlet

.Fortsättning

af

^detta

förvända

studerande.

1760.

^Då ingen .->f mina slägtingar el-jest ^fanns, som gaf akt på mig, _sågingo

mi-na bäsiaär förlorade de» -igenom,,att jag så godt som intet,och ^min helsa dag ^{i','^n} dag försämrades;såalt jag oupphörligt var

»juklig ^{och hade}på åtskilliga stallen af kröp.

penså¹nåder och blef beständigt utsatt for gäckeriaf mina ^kamrater,sombenämnde mig med den hederliga ^{titeln skinkmärr,} hvar-till ^de cjvickaste och skonsammaste tillade ordet: rutten, Detta »nin helsas- tillstånd försatte mig ^{i den} fasligaste ^melankoli,och kärleken till enslighet inrotade sig allt dju-pare hos »hig. Ar

1760

^{flyttades jag till}

den rhetoriska ^klassen, ty tid efter annan tillät mig min sjukiighet att studera. Men då min lärare irhetoriken varmycket min-dre skicklig än den,somundervisade i hu-maniora, fastän han förklarade j^Eneiden, och lät^oss skrifva latinska verser, så tyck-te jag,hvad mig angick, ^attjag ^underhans

ledning snarare gick

tillbaka

an framåt l det latinska språket. Emellertid,om jag ej var den ^sämsta af mina ^kamrater,slutar jag deraf, _att jag måste hafva varit dém lik. I detta den förmenta rhetorikens år lyckades det mig ^{att återfå} min lilla

Afiost,

eme-dan jag ^den ena gången efter den andra smög ^en del ifrån Underpriorn, som hade ställt honom i^ett af sina bokskåp bland sina öfriga böcker. Till utförandet deraf fann jag tillfälle, då

vi,

några

utvalda

elever$

gingo ⁱhans kammare för att ihans

fön-ster se på bålispelfet, ty ifrån hans fön*

ster, som Voro midt emotbållkastarén

,

kun-de man mycket bättre öfverse spelet än i-från vårt galleri, ^som låg på sidan» Jag sade dock emellertid intet derom för någon menniska. Men jag ^{finner, då} jag med mig ^{sjelf genomgår dessa} tider, att jag

ef-ter minboks åteifående läste nästan intet deruti

,

och de begge ^orsakerna,utom min svaga ^helsr», söm kanske var den huvudsak-ligaste,voro, som det tycktes mig, först

svårigheten^ätt förstå honom, ^somsnarare ö-kades ^änminskades (tack vare

Rhetoriken!),

Och sedan ^den beständiga sönderstycknin-gen af Ariostsberättelser,hvilken

ihändel-sens ^bästagång ^låter läsaren ^stå der med lång^näsa,en sak som ^ännu misshagar mig,

emedan

^denär emot sanningen och

förstot

den förut frambragta verkan. Då jag^na ic-ke visste^jhvar jagåter skulle påfinna trå-den af berättelsen

,

_{lät jag} hellre min hela Ariostståifred. Af ^Tasso,sommycket bätt-re hade ^passat för min ^karakter, kände jäg icke en gång ^namnet. Då korn ^i:fven, jag

Vet ej pä hvad sätt och vis

,

Hannibal Caros iEneid imina ^händer, ochjagläste den

med

begär och häftighet mer ^{än en}gång

,

_{i det}

jag på det ifrigaste iog del iTurnus' och Camillas Öden. Jag betjente mig äfven ^t hemlighet ^deraf, för att Öfversätta det af läraren uppgifna ^ttaema, hvarigenom jag endast mer hindrade mina framstegⁱmitt Latin. Om ingen annan afvåraskalder ha-de jag vidare ^någon kunskap

,

undantagande några operor af Metasiasio,såsom Cato,Arta»

xerxes,

Olympias

^{ochandra,hvilka}såsomsmå operaböckerkommo ifrån den ena eller den andra Kamavalen i våra händer. De fäg.

nade mig på ^det högsta

,

undantagande attL ipassionernas utveckling den afbrytande a*

rian komisamnta ögonblick

,

somillusionen börjadeshos mig

,

och aftrugade -mig det lifligaste misshag och ännu störreharm än sönderstyckningenaf Ariost. Afven kommo då åtskilligaaf Goldonis komedier ⁱ mina händer

,

och dessa läntemig^{min läraresjélfj}

de gjorde mig mycket nöje. Men smaken för dramatiska

arbeten, hvartill fröet

kan-48

;

hända lag imig, ^dolde sigeller slocknade

snart åter i brist af ^föda, uppmuntran odh allt. Med ett ord, min och mina lärares okunnighet, äfvensom allas vårdslösheti allt, kunde icke vara större.

I

^,dessa täta och långa mellantider,under hvilka jag ic-fce-ined de öfrigakunde besöka skolan ^lät én af mina ^kamrater, som var äldre,starkare

©ch ännu större fårskalle ^än jag

,

mig då och ^då-utarbeta hans pensurn, antingen det var:eh öfversättning,en uppsats,verser^eller något ^{annat dylikt,} ochnödgade mig

dertill

med ^detta ganska gäUacrde skäl: Om du. .ut-arbetar detta år mig, ger jag dig _två ^hallar;

då visade ^han mig tletn, vackra, af fyra oli-kafärgor, nätt viikade och förtraffligi stud-sande, gör ^{du det} icke,,så ger jag dig två

jwnn*fiskar

,

och viddessa ^ord upplyfie han sin väldiga ^{kuytnäfve och lät den} sväfva ofver mitt hufvud. ^{Jag tog} de begge bål-lame och gjorde utarbetningen. Ibörjan arbetade jag ^å, honom ^troget, så godt j g

kunde, och lär.ren undrade icke litet öfver hans oförmodade framsteg, hvilken hitintills hade visat sig ^{som en mullvad.} Samvets-grant hölljag saken tyst, mera ^{derföre, att} jag af naturen var förbehållsarn

,

an af

fruk-tan för denna Cyklop. Så ^hade jag ^gjort flera arbeten åt honom, då jag slutligen, mät.t ^{på bållame} och ledsen vid ^arbetet,

dela ock emedan det ^förtror,mig något, ^att han prydde sig med mitt gods, småningom .börjadegörauurbeiningen _{så dålig,att} jag lät fel ^som potebarn följa med, hviila ådro.

go honom skralt af kamraterna och st*ryk af läraren. Men^dennabjessen, ehuru har» ■åg sig så allmänt leg-bbad och utan skonstnål klädd ⁱsin medföddaåsnehud^,understöd»ig dock icke ^att »aga en uppenbar hämd ^på niig;han lät mig ^{icke mer} arbeta för sin räkning ochqväfde sin illskn, på det jag icke genom hela sakens ^upptäckt måtte orsa-ka honom ännu större skam Det gjorde jag ock aldrig, ^men jig skrattade rätt in-nerligen

,

_{då jag hörde} de andra berätta om förloppet med potebarn ⁱskolan;ingen miss-tänkte, att jag hade del

deruti.

Men efter all sannolikhet höll mig

äfven föreställnin-gen af

den öfver mitt hufvud svängda knytnäfven i tygel, ty den

sväfvade

be-ständigt för mig

, och

_tycktes mig vara den nödvändiga lönen för så många bållaf, som han hade borfgifvit blott för att låta spela gäck med sig, Deraf lärde jag redan då,

att det är ömsesidig fruktan

som

^regerar

verlden*

1761.

^{Sedan jag} under dessa barnsliga, orimliga sysselsättningar, ofta sjuk och all-tid krasslig, hade ^öfverståttäfven du*a

rl.e-4

foviska är

,

blef jag pröfvad skicklig ^att in-träda iden ^fiilosofiska Klassen.

Undervis-ningen i denna filosofi meddeledades utom

Akademien på det närbelägna Universitetet, dit ^vi gingo tvä gånger om dagen. Om morgonen lärdes geometiien, och eftermid-dagen filosofi eller logik. Jag hade således ien ålder af tretton år blifvir en filosof, öfver hvilket namn jag var sS mycket mer uppblåst, som det på visst sätt redan forsat»

te mig i de så kallade storesklass. Dertill kom det nöjet,att tvenne gånger om dagen slippa ur huset,hvilket ofta förskaffade oss tillfälle alt som hastigast göra små utflykter genom stadens gator, i det vi låtsade gå ur skolan for någon angelägenhets skull.

Fastän jag var den minsta af alla de

stora, ibland hvilka jag hade flyttat upp till den andra våningens galleri, gaf mig just den omständigheten,att jag var under-lägsen i storlek

,

_{ålder och} krafter, mig än-nu mera lust och ifver att utmärka mig.

Och jag lärde verkligen så mycket jag be-höfde för ^att lysa

vid

repetitionerna, som anställdes hemma om aftonen af våra akade-miska Repetitorer. Jag besvarade frågorna lika så väl somandra, stundom till och med bättre. Det^måste visst hos mig hafva va-rit

minnes

^verk;ty, för^att bekänna

aannin-gen,

förstod jag verkligen

intet

^{af denna} pedantiska;i och för sig sjelf osmakliga fi-losofi,som var höljd i ^ett Latin, med hvars svårighet jag ^måste beständigt ^kämpa,

och

med tillhjelp af lexicon öfvervinna, så godt jag kunde. Af denna geometri, hvars he-la curs jag

genomgick,

^{det vill säga en} förklaring öfver Euclidis sex böcker, har jag aldrig engång förstått ^den fjerde propo-sitionen,liksom jag ejheller nu ^förstården, emedan jag beständigt haft ^ettantigeomctriskt hufvud. Men ^vår

peripatetiska

filosofies sko-la var ^sådan

,

^{att man} dervid kunde under gående insomna. Iförsta halfva timmen, uppskrefs cuisen efter Professorns förest af-ning

,

och iden öfriga^trefjerdedelstimmen som förklaringenfortsattes,

hvilken

^på

La-tin,Gud vet huru,af läraren föredrogs,

sutto vi samtliga skolgossar

helt

och ^hållet höljda ivåra kappor, och såfvo den sötaste sömn^;och intet ^annat ljud hördes bland dessa filosofer än Professorns gäspanderöst

,

som äfven^var i

strid

med sömnen

,

_{och de}

snarkandes åtskilliga ^toner, den ena i di-skanten, den andra ibasen,

den

tredje i

In document Märkvärdiga händelser ur Vittorio Alfieris lefnad. · DIGI (sivua 61-67)