Märkvärdiga händelser ur Vittorio Alfieris lefnad. · DIGI

, _*.

."*"*."*■ v-

*

^„.-.-»"

'■51-','"'""'.»■>.

:"-» ^■'.»"■'

.-;.' fX'■*■"■■^"»'.?-.'

"'..-.v ».-'C

»

...

^{f *..}

r

"'

* _{»T. ""'.'}

*

_*".

-

_'.*

:■ '».'^*ja..

-.

*

_.»■« -» j

H'*' ^""

**' -

'■"

**"*

'. ■■",'■'■'.:■'^■'■■

\'Å ^x "*'■.*'"■";'■■':■ '.I*

■ '-■■''"■■■"■, ":' ^'»

-

»,' " _x-

-. ...

^" -"...»-■"^;..-

■'■■'.'

.

^{! ._X„.}

^"

„■■"" ;;.».>"-»■

|[*''i*;%*^iX^i»''■";?",;,XX.*."■'"■:;".*.'^"■'

" *

.»■

***

,

» " " " "V "IL»

;" " "

.

^{" *»7»}

« _.''*-"^{" *♥}

*

*"',»' *-*

'

\^s

■»":.'' X "'''

"?X ":"'*.- ^{-X X}

..'"'H■■'

*

»"■«<■'«*■ X*v'^{---»v '} .-«^:-;-V.>

l ■».

-?^■

;^%

'

:

*""

♥. _-. -"*'.*'-■^>.. _*>

XXX

"k.

■*. .^{■ »} .^■»«. _"

..i■■"*-"*

.

"

:": _"»/

"

"'- v

"

..-*:.

*.V-'-^■*"*';

■^x ^{: :}

^{"v "*}

A A.'-':.. -"■.'.^** X:XX-. X""-"X>'■-

m '*■^'■ .'

"

" ;.^v_;--v>

'..'..^>■■

""*"*. >**.■■""'""■"■

"

"

,- . .*; "» "

.."". ."'" ^* t» * _■ -. .»-.* ^"■ "

-

_.;

,x*§.

;t

;"

I ^{N:o .|.}

|| Lä/e Bibliotheket I

f. ^{i Wafa.}

^{T_"~ f*}

^fft

■$#-*-

«"*.<

fflB

Mårkvå ^{r d g}

VI TTORIO AL F

1

K

^{R P S}

af lionom sjelf anlöckimdc»

■

Öfversättning

åf

FöfiSTA

^Delen.

l'a Ofversättarfens ^Förlag,

/***+ ..mm.-T&3ev3_g_& -» »■'"»v U P 5 A L ^A,

hos Palmblad

&. C.

1819.

Händelser

ur

Lefna d

,

C. D. J.r.

Den sjelfbiographi,

scm

här framfägges

for Allmänheten ^är författad ^af

Italiens yp- perste tragiske Skald och

forijmar

^r,dr.ni

det-

ta

af

^{seende den}

siårsta uppmJrkurmhit.

1 %

tyr icke rik på om kittande yttre cdm som j

äng

la den blott uijfikne:men den

intiekalltf

tn mans inre

historia

^scm i^tron-

of

^{e< ton*}

vårdaduppfostran,

af

^{en ide}

^yngre

^aren

^får- tummad '

ilduing. endast

genom kraften af

^\ni

egen vilja

^lyfte

sig

tal en

håg

grad

af märk- värdighet for hela

^{un nation}

ihiandhvars

sam-

tida _Jorfßttare ^{han intog}

^det

första

^{run met.}

Visserligen

var

Alfieri,

^liken, de

jirsta

men-.

niskc.r som

uppfostrat tig sjejva ,

_i'

_{håg grad}

ensidig, och

hans omdömen äro stfundom éft

^u

sa

orättvisa

som bittra.

Hit håra

i

synntrhei

hans skorpa yttranden ^cm

franska i\ationm.

Grunden

till

^{detta hal lades} ridånthons,barn-

dom

^{genom en} genska ^<bitna

g omstänaig**

het, som jormodligen

endast

^{pä en så envis,}

halsstart ig

^{charakter scm}/tjleris

, kunde qvar-

Imma intryck, hvilka

får lifstiden

^ej

^kund

^ut-

plånat*

Vidare

bor ^men påminna sig

hans

utomordentliga

tiUgifvenhet _for

^ri

_übltkanska forfattningar , hvaraf ^fransyska

^R

votufianen ,

af

_vittne,^hvars

^{första yra}

^han

^tjelf

^{var ett}

åsifna

b.ott

främst ^ät

^{de et parodi tn}

^vanrtäld

bild,

hvilka djupt

^måste

^sßra

^haw

sjal,

sim

dyrkade friheten,

men tillika

ät

skr.de o*d-

tiing, allvar och sedlighet.

Så åjverdrifnu _ut-

irycken af ^{hans harm än äro, har} öfvers.

trott sig ej

barr

^stympajht original, da des- sa

äsigter

^sa

noga sammanhänga

med

författa-

rens charckter,

själsutveckling

och pa visst

sätt

äfven

^gafvo

^sjelf

va hans senare oden en

ovän- tad

rigtning.

Denna

åfversättning ntgifves

ⁱ

fyra

^de-

lar

, _{hvilka of}

_ordråj

_ligt

. skola utkomma

efter hvarandra ,

sa

framt Allmänheten skänker

den- na

första

^{del sin}

uppmärksamhet.

'Upsala _d.

₂₈

_Dec.

isip.

C D. J:r,

v

.

s

Inledning.

- _Första

_Epoken.

Banidom.

Kap. —

iFödelse ^och Föräldrar

Sid.

i

. 2 Erinringar

från

^Barndomen

— —

— -

_{5 Första}

kännemärket

^{till en} j-

passionerad karakter. t g

—* 4 Utveckling

af

^{en Naturell,}

som

förebådades af

^åtskilliga

obetydliga uppträden. ...'.' \2

—

₅

_-Sista

_anekdoten-

_frän

_barn-

domen.

. .

^zi

Andra Epoken.

Gosse-ålder.

Kap.

1

Afresa ifrån mm

mors hus och ankomst tillAkadetnitn

iTurin zp

— -

2 Mina

första ^pedantiska

^och

illavårdade studier.^'

.

^p

.

^{t j^,}

—

_{5 Tillhvilka}

_af

_{mina släg-}

tingar ⁱTurin

mm

ungdom

var

anförtrodd.' . ^{. .} . .

^.40

■— 4 Fortsättning

af

^detta

förvän.

da studerande 4.J

—-

■ 5 åtskilligao:imligheter

af

^lika

halt som de föregående.

. .

³²

Inⁿeh all.

Kap. 6

Mm kroppsbyggnads svaghet;

bestandg

opasshghet

^;oskick- Hghet till ^all kroppsöfning, i Synneriiet till ^{dans, och hvar-}

före

^{Sid. 6l i}

*—*"

7 ^MmFarbrors död på Sardi-

nien;

mm f<>r

^sta

frihet

^;flytt-

ning till Akademiens

första

af ^delning. , ^, 6%

— -

8 Fullkomlig syssellöshet^;stånd-

oktipt lidna motgänga>:

... ^J&

**— f) Mmsysters giftermål^;

mm ^a.

ras upprättelse. Mm

första

hast. ^$0

;«■*■ JO

Mm första

kärlek. Den

för-

sta resan. Inträde ⁱMili-

tairtn 84

Tredje Epoken,

Ynglin

gs

-

_A1der.

Innefattar

^{tvenne års resor och} utsväfningar.

Kap.

1Förstaresan.

Milano^

^Florenz,

Rom. ^.:...; pz

■*" 2 Fortsättning

af

mina resor.

Jag görmig

fri frän ^mm

Mentor loi

——

5 Minaresor fortsättning;

mm

första

^{niskhet. -... lög}

■■» 4 Slutpåresaniltali<n och

mm

första

^ankomst

till

Faris.

. ^{, ilf}

Inledning.

Plenqne ^su?.m ipsi vitam ^narrsre, f-diicJam potiuS

inorumguam arrogantiam a-bilrau sunt *},

'lXcitusiA^ricolas^Leiverne.

") Att $)c\fva berätta sitt lefvtrne^,hafva.mångt^altsett

~>er* såsomfrimodighet dn skryt»

Att tala och ännu ^mer att skrifva om sig -sjelf,uppkommer utantvifvelaf^storegen- kärlek, Jag vill likval fiamfnr min lefnads- histoiia

anföra

^{hvarken svaga} ursäkter eller falska och bediagljga ^skal, som do.*^k af an- dra alldeles icke skola tros och gifva ^ett ganska dåligt begiepp ^ory. min tillkommande sannfärdighet i de na skrift Jag tillstårder- föie uppriktigt, ^att jag till dt»s författande, kanhända älven ^af några ^andra driffjadr^ar

,

cl- k hufvuds^kligen blifvit ^föranledd af*

egeokarleken^:en ^skänk, somNaturen i stör- re eller nun-lic ^»natt tilldelar alla menru- skor, menåt författare i ofverflod

,

_isynner-

het ^{åt poeter,} eller fiem son» tro sig vara det- Men denna skänk är dock en förträff- lig sak;ly hvarje stort företag^har sin ^upp- rinnelse fiän densamma-) så soart med ^den- na egenkärlek bioit en klar kännedom af sina krafter och ett förståndigt nit för det goda och sköna parar sig

.

^{hvilka äro} ett.

Inlednin g.

ii

Utan ^att längre uppehålla mig vid de allmänna bevekelsegrunderna

,

skrider jag vidare ^till de orsakernas nppgifvande

,

för hvilkas ^{skull min} egenkärlek _förmått mig till ^deu'a företag; sedan vill jag ⁱ korthet nämna

, pä

hvad satt jag ämnar ulföra det.

Som jag redan skiifvit så mycket, och kanhända mycket mer, än jag bord^t; sä _är det "väl rratnrtigt, ^att näg^a af de ^få, «nm mina verk icke misshagat

£om

^{ock ej bland}

mina samtida

,

_{dock bland} efterkommande), skola ^vara något fryg.r.ge ^{att veta}

,

_hvemjäg

varit. ^r>;'t är mig väl tiltåtet att tro, utan att for mycket smickra mig, emedan man ju ^ser,au om hvarje annsn förf-ttaie afän så ringa ^halt,men hvars verk äro rätt volu-

minösa,dagligenJefnadshistorier skrifvas,lä- sas

,

eller åfminslone sälja'. Om ^ockhvilket

annat skälsom helst ^saknades;så är diet dock säkert, att efter min ^död någon bokhand- lare, för att draga en vinst mer af ^en

riv upplaga af mina ^verk, skulle låta sätta mina lefnadshändeiser framför dem. Och dessa skola sannolikt skrifvas af någon, som alldeles ^icke, eller ofullkomligt,kännerml**,

och som samlat materialierna dertill från o-

påluligaelier partiska ^källor;hvårföreenså-

duilefhadsbeskri-fning

,

_{Om den ockicke ha-}

de någon annan brist, _dock säkert skulle

blifva mindre ^sann, än den jag sjelf kan gifva; och det så mycket ^mer, som den af utgifvaren b<?soldade skiibenten vanligtvis .plägar hålla ^etr- dåraktigt ^loital._{ofver för-} fallaren

,

som å nyo upplägges;ty begge tro

sig derigenom förskaifisitt gemensammakram en bättreafsäitning. l'å det således min lef.

nadshisioria matte gälla för ^mindre,

bristfäl-

lig ocli något ^mer satin, och icke mindre opartisk än hvar och en annan

,

_{som någon}

efter mig tordeskrifva^;så förpligtar jr»g ^mig,

som alllidhållit mer, än jag^lofvat, att i an- seende till mig sjelf och till hvar och en

,

som vill Jäsa mig, afsäga ^mig

alla-

^passio- ner, så mycket det är en menniska förun- nadt; _och deitill förpligtar jag mig-, eme- dan jag efter all pröfning ^och ransakning af mig sjelf funnit eller 'trott mig hafva funnit,_{att summan af} det goda hos mig _är litet större än summan af detonda. Om -jag derföre kanhända icke har mod

elfer

_oblyg- het nog att säga allt om mig somärsannt,

skall jag dock ganska säkert icke hafva den lågheten alt säga något, _som

icke

ai

sannt.

För att blifva mindre tråkig för

läsaren

och

förskaffa

honom någon ^hvila,_{och tilli.}

ka medel att genom de årens öfverhoppandé,

som

tyckas honom

mindre

vigtiga

, _förkorta

t~ In1 edning

ta läsningen, har jag beslurit,_{i anseende}

till methoden

,

_{att dela min}

_historia

_{i fem}

Epoker, efter menniskans fem åldrar, och att

rubricera dessa afdelningar: Barndom, Gos- se ålder

,

Ynglingsåldtr

,

_{Mansålder och Gubbe*}

ålder. Men efter det ^{satt, h}varpå de tre

förstadelarne,_{och störrehälfien af den}fjer- de, blifvit författade,ka» jng icke smickra mig att hinna fil! slutet med sammakorthet, som jag alllid imina öfriga verk iakttagit, eller föresatt mig; ehuui densamma ^här, dä jag talar om mig sjelf, kanhända hade varit sa mycket Uerömligare och nödvändi- gare. Så mycket mer fruk«ar jag,alti fem-

te afdelningen (om ^eljest ödet vill förunna mig ^att blifva yubbt) falla ^f.,r mycketiden- na pladderak-ighet

,

som är denna sista ål- ders aifvedel» Om jag derföre, idet jag, liksom hvarje ^arman, betalar Naturen sin

skatt,mot slutet blir besvärligt ^vdlyftig, så beder jag i förväg Läsaren att föiläta mig, men ^att tillika straffa mig derigenom,

att han icke laser denna sista del.

Icke de«smindre måste jag tillägga, ^att, när jag säger, icke kunna smickra mig, ^att äfven i de första delarne vara så kort, som jag borde och önskade ^vara

,

min afsigt ic»

ke är

,

att genom hvarje småsaks anförande tillåtamigen löjlig vidlyftighet _J^utanjagvill

endast

utförligare

tala om eri och annan så-

dan särskild omständighet,

hvars kännedom

kan bidraga till undersökningen om menni- skan i

allmänhet , _hvilkens hemligheter

vi icke bättre kunna

utforska,

än derigenom,

att hvar och en

observerar

sig sjelf.

Min

mening ar

icke

att

lemna

^ett rum åt någon omständighet, _{som angår}andraper- soner,

hvilkas öden,

så att säga, varit in- väfda imina; ty att skrifva ^mina,

icke

^an.

drashändelser,är min

föresats.

Jag skall derföre ock icke _nämna någon _{vid namn} så framt icke vid

likgiltiga

eller

lofliga

till- fäll en^é

Menniskaos studium

i

allmänhet

ärdet, som detta verk

hufvudsakligen

åsyftar. _Men

ora hvilken menniska kunna vi tala bättre och grundligare än omoss sjelfva_?

Hvilken

annan kan af oss

utförligare

studeras, dju- pare lära ^kännas,nogare bedömmas, då vi så många år igenom

.

^så att säga, _{bo i}vårt

eget

innersta

?

Ianseende till

stilen

är jag

sinnad

att

lata

min penna rada, och ganska litet

gä

ifrån denna

allmänna

och

okonstlade

^natur-

I

nle

^{dni ng.} _vi iighet

,

hvarmed jag skrifvit

detta,

af hjer-

tat och icke afförståndetalstrade verk,och

hvilken

endast

kan

^passa

för

ett så obetyd- ligt ämne.,

"

i

- -

i_*. \

t

n■».:". -XI

I

?

1

t

i

\

38

^arndom.

Innefattar

^{nie ars}vegeterande

lif,

Första ^Kapitlet*

Födelse

och

Föräldrar^

174g. Jag blef född i

Staden Asti

^iPiox

Itiont den 1-7 Januarii 1749 af adliga, för- mögna och redliga föräldrar. Dessa .trenne egenskaper har jng uttryckligen uppräknat, och jag betraktar dem som en stor lycka af följande skäl: Min adliga

härkomst

var migganska nyttig föratt framdeles, utan att

ådraga mig tadel för ett afundsamt

eller

nedrigt tänkesätt

,

förakta adeln i och för sig sjelf, och för ^att

kunna

afhölja dess lojlighe-

ter,missbrukochfel. Men tillika vardessrätt-

mätiga ^och tillbörliga inflytelse mig ej

litet

nyttig, för^att aldrig vanäraden adla ^konst, åt hvilken jag egnade mig. Fördelen

a?

min börd bibehöll mig fri och obefläckad

,

och

lät

^mig aldrig hylla något annat änsan-

ningen. Mina föräldrars redlighet har slut-

1

ligen ^{verkat, att} jag aldrig- -behöft rodna föratt vara adelsman. Öra således något af dessa ^trenne ting saknades i min börd

,

så skulle nödvändigt mina åtskilliga arbeten betydligt hafva lidit ^deraf, och jng ^hade, antingen som filosof, eller ^som menniska, ej blifvit ^det,hvad jag nu är.

Min fars namn var Antonio Alfieri

,

och min Mors Monica Maillard ^de Tour-

non, Hon härstammadeifrånSavojen, som hennes barbariska namn gifva tillkänna, men hennes slägtingar hade redan ^en lång tid varit bofaste iTurin. Min far var en man ^af derenaste seder, hade aldrig ^under sin lefnad beklädt ^{ett embete,} och var fri från girighetens fläckar, enligt allt livad jag hört dem säga, som känt honom. Mcdl tillräcklig förmögenhet för sin rang och med ett visst mått isina önskningar, lefde hanlycklig nog. Vid ₅₅ års ålder fattade han tycke för minmor

,

somdå

,

_{ehuru ung,}

var enka efter Markisen ^{af Cacherano,} en

astigiansk ^adelsman, och gifte sig med hen- ne. ^{Endotter, som} föddes vid pass ^{två år} föremig, gaf min far mer hoppännågon- sin att få

manliga

arfvingar, af hvilken orsak min hitkomst till verlden blef på det högsta^firad, Jag ^{vet ej}

,

omhan deröfver blef hänryckt såsom redan en ålderstigen far-, eller som en

adelsman,

_{som sätter} vär-

de på

slft

^.namn

och

sin ätts fortsättning»

Jag tror nästan

,

_{att hans glädje härledde}

sig lika ^mycket ifrån begge dessa ^orsaker.

Jäg 'blef^'■'derpå uti ^en ■by," som. hette Ho- vigliascö,ofverlemnad åt ^en amma,ochmin far, som var en enkel hedersman

,

^{kom till»}

fots dagligen ^{-dit att helsa} på mig; men söm^{han redan} var öfver 'sextie år, ehuru ännu ^{stärk och}frisk, och han oafbrutet fort-

satte denna ansträngning

-,

utan att gifva akt på den oblida årstiden, hände ^{det, att} han en gång på dessa regelbundna besök blef ^{o^}

Vanligt upphettad

,

och fick en bröstinflam- mation,hvaraf han dog några dagar deref-

ter. Jag hade då ännu icke tillryggalagt mitt förstalefnadsår. Min mor var i väl- slgnadt tillstånd med.en son, som dog i sin första barndom. Hon hade således en dotter^{och en son} ilifvet med min far

,,

och en son samt tvenne döttrar med sin första gemål

,

Markisen af Cacherano.

Men fastän hon för andra gången var ^enka

,

_ingick hon i äktenskapmedHya*

cinth Alfieri af Magliano, yngstasonen af en familj, som bar lika namn med min e-|

gen, men somhärstammade ^ifrån en annan sidolinje. Denna Hyacinth blef sedermera efter sin ^äldre broders död

,

som ej hade arfvingar, ägare af hela hans förmögenhet, och lefde ett bekymmerlöst

lif.

Min

för-».

4

traffliga mor njöt med sin ^{man,, som} var vid hennes ålder, hade ^ett intagande ^utse-

ende samtädla och ^rena seder,en fullkom- lig ^{lyckaj hon}lefde tillsamman med honom uti en högst förnöjsam och exemplarisk ^e- nighet, hvilken ännu vid min fyrtiondeförsta årsålder, då jagskrifver detta

,

fortfar. Mer än i sju och trettie ^år hafva dessa makar lefvat tillsamman såsom ett verkligt mön-

ster af hvarje huslig dygd,^älskade,högak»

tade och beundrade af alla sina medborgare, och min mor i synnerhet för sin^varmaocli hjeltemodiga menniskokärlek

,

som hon helt och hållet egnat åt de fattiges bistånd ^och

tjenst.

Under denna tiden har hon förlorat första sonen med sin första man

,

_{och den}

andra dottern tillika med de begge enda sönernaaf dettredje giftet

,

så att jag af hennes söner ^endast är öfrig; men mitt missgynnande öde^tillåtermig icke att vara hen«e nära, en omständighet, som gör mig mångfaldigtbekymmer, men ^som borde göra mig _{ännu mera,} och jag skulle för intet pris vilja vara aflägsnad ifrån henne, om

jag ej vore öfvertygad,att hon,dels isin fasta och höga ^karakter, dels i sin sanna fromhet, hade funnit en rik ersättning för sina sönersförlust. Man torde förlåta mig

denna kanske onyttiga

afvikelse

^{för en så}

vördnadsvärd

mors skull.

Andra ^Kapitlet.

FrinriTigar

från

^Barndomen,

1752. Då jag gir tillbaka till mina första harna år, finner jag af barndomens tanklösa vegeterande lifej _någonannan erinran hafva blifvitmig ^öfrigän hågkomsten af enfarbror,

som, då jag var tre år gammal, lät lyfta mig upp påen gammal ^kommod, och under många smekningar ^undfägnade mig med konfekt. Jag hade nästan helt och hållet glömt honom

,

_{och intet} annat var mig öf- rigt iminnet

,

_änatthan brukade skor

,

som vo- ro tvära framtill. Flera år derefter, då jag för förstagångenfick se vissa trumpeia- restöflor, på hvilka spetsen var ^tvär såsom på min farbrors skor, hvilken längesedan

var död,och hvilken jag, sedan jag kom- mit till förstånd,aldrig ^{mera sett,} återkal- lade denna ovanliga fotbeklädnad hastigt i min själ de fordna känslorna, som jagrön-

te

,

då jag blef smekt och fick konfekt af honom₃ hvars sätt att vara och åtbor-

der, så väl som den välsmakandekonfekten,, i ögonblicket på det lifiigaste

framställde

sig för min inbillning. Denna barndoms-»

aneckdot har jag låtitflyta ur

pennan,

eme- dan den ej är utan värde förden, _{som ef-} terforskar mekanisme«n af våra idéer och tankames slag!skåp medkänslorna.

1754.

^{len ålder} af omkring,fem år var jag ^{nära att} dö af rödsoren,_och jag ^tycker mig ännu hafva en dunkel känsla imin själ af mina dåvarande plågor. Utan att

hafva begrepp om, hvad döden är, längta- de jag derefter såsom efter slutet af min smärta; ty då min yngsta bror dog, hörde jag sägas, att han blifvit en ängel.

Så mycken möda jag ofta har gjort mig ^att samla de ursprungliga idéerna,_eller de intryck jag rönt före min sjeife ^år, har jag dock ej kunnat erinra mig mer ändes- sa tvenne.

Min^syster Julie och jag hade, delan»

de vår mors ^öden,öfvergifvit vår fars hus för ^{att bo,}

tillsammans

medhenne hos vår styffader, hvilken,så länge vi dervistades, var mer^än far för oss.

Dottern

och sonen af första giftet ^hlefvqefter

hvarandra

skic- kade till Turin,sonen sattes iett

Jesuiter-

Collegium och dottern iett kloster; och kort derpå

blef min

syster Julie,

likväl

ⁱ

sjelfva Asti,sattikloster. Jagvardå

nästan

sexår gammal

(1755).

Jag erinrat migfull- komligt väl denna familjehändelse, _såsom den tidpunkten

,

då en Viss känsloförmåga röjdes hos mig. Ännu ^är hågkomsten af smärtanoch tårarna liflig hos mig, hvilka endast denna äfsöndring _från huset förorsa-

kade,

oaktadt jag ibörjan dagligen helsade på henne. Då jag eftersinnar dessa hjertäts verkningar och symptomer, som jag den ti- denkände, så finner jag,^att det varit allde- les de ^{samma, som} jag sedan rönte,, då jag imin brusande ynglingsålderfannmignöd- sakad att

öfvergifva

^{en älskad flicka, eller}

vid afskedet från verkligavänner, af hvilka jag itidens lopp ända tills nu behållit tre eller fyra, en lycka som ej varit andras lott,hvilka kanhända varit den värdigare än jag. _Från hågkomsten af denna mitt hjertas första smärta har jag sedermera här- ledt beviset

,

_att alla kärlekskänslor hos men.

niskan, ehuru olika sins emellan,

väckas

^af

én och samma grundorsak.

Så var jag denenda af alla barnen Öf-

rig imin mors hus och blef öfverlemnad til enbeskedlig prestmans vård, vid ^namn Don ^Ivaldi,som undervisade mig i skrif- va och ^räkna,till dess jag kom i

4=de

^klas-

sen,ihvilken jag,såsomhansade,ickesåilla explicerade ©ågra lefvernesbeskrifningar

af

Comelius

Nepos och

Phsedri fabler. Men

<den goda mannen ^var-, som jag

sedermera

erfor, sjelf okunnig, och ^om man, sedan jagfyllt tie^år,lemnatmigⁱhans^{händer, såtror} jag ^{mycket säkert,att} jag ej lärt mera.

Mina föräldrar

^{ägde ock} inga kunskaper, och jag

hörde

^dem

ofta

^{upprepa vår -nuvarande a-} dels vanliga grundsats

,

att en förnäm herre ej behöfvervaraen Professor. Jag hade icke

destomindre

^af naturen en viss fallenhet för ^studier, i synnerhet sedan min ^syster ej mera var

hemma.

^{Derigenom att jag} med

min

lärare ^var så helt ^allena, antog

mitt sinnelag tillika

^en

viss

svårmodighet.

-. ■"... "'■"..

Tredje ^Kapitlet,

Första kännemärket

till en passionerad

karakter.

Här

^{måste jag} omnämna en annan be- synnerlig egenhet i anseende till utveklin- gen af mina kärliga böjelser. SkillSmessan ifrån min syster gjorde ^mig länge nedsla- gen och mycket alfvarsam. Mina på*

helsningar hos denna min älskade sy-

ster hade blifvit allt sällsyntare, ty som jag lydde

under

en lärare och måste sysseU

i.

sätta rjiig med lektionerna, så blefvo dessa

besök

^{mig endast} tillåtna på mina lediga stunder. ^Ett slags tröst for denna enslig- het hade småningom blifvit en ^{vana att} dagligen ^{besöka den nära vårtshus beläg-}

na Karmeliter-Kyrkan, för att höra musik och se presternaförrätta gudstjensten

,

_företa-

ga altarceremonier

,

processioner och dylikt mer. Efter några månaders förlopp tänkte

jag redan ej så mycket på min ^syster, och efter änrfunågra månader länkte jag

alldeles

icke mer ^på henne,utan Önskade ingenting högre både bittida och ^sent än ^att blifva intagen hos Karmeliterna. Och orsaken der-

till

låg ^{deruti; utom}min syster, som var

omkring nie år, då hon kom ur huset,hade jag vanligtvis ^{ej sett} någon ^annan flicka el- ler gosse, ^än några unga novicer ⁱKarmeli.

terklostret, som kunde vara ungefär fjorton tillsexton år gamla, och hvilka vid åtskilli- ga kyrkoförrättningar tjente isina chorskjor- tor. Deras unga ansigten, som nästan lik- nade ^flickors,hade i mitt späda^och

oerfarna

bröst nästan lemnat sammaintryck^ochläng-

tan, som min systersansigte fordom verkat på mig. Och allt ^deita, under så ^många förändringar,^{varkärlek, som} jag sedermera tydligen fann

,

och då jag några år senare tänkte ^derpå, öfvertygade jag mig derom

,

ty den tiden förstod jag

ingenting

af allt

£$$&*'

10

hvad jäg"kände, och följde endast nafUrens

drift'»

Méh

^denna oskyldiga kärlek* till de nämnda noviceina togså öfverhand

,

att jag oupphörligt tänkte på dem och deras för- rättningar. An framställde de sig för min inbillnrng med deras invigda 'vaxljus.'i handen, huru de med from änglamm be- tjenade vid messän, än huru de stodöfram- för altaret med sina rykande rökelsekar

,

och heltoch hållet fördjupad idylika bil- der

,

försummade jag mina lärosiunder ^'och fann ledsnad i hvarje göromål och ⁱhvarje

sällskap. En dag ibland annat, då min lä-

rare

^{var borta, och} jag ensam i min kammare

,

_{eftersöktejag så välide Latinska}

som Italienska ordböckerna artickel» Fräter, öfverströk i^demdetta ordet ^och skref ⁱstäl- let

Paitr.

Ochså trodde jagmigupphöja^dessa

novicer

,

som jag dagligen såg, dock ^utan

atthafva talat med någon, och af hvilka jagejrätt^visste,hvad jag önskade,eller hvad skall jag säga? Ty jaghade hörtordet Fräter i- hland nämnasmednågonvanvördnad

,

_menor- det Pater deremot med vördnadoch^kärlek,och det var endast^ochallenast ^orsaken

,

hvarföre jaghade det infallet ^att förbättra nämnda lexica.

Men jag dolde denna med knif och penna gjorda oskickliga förbättring med stor

sorgfällighet och fruktan för min lärare,

som ock icke märkte den

, _emedam

,såd.ap.

misstanke visst aldrig kunnat falla honom in. Den ^som litet vill gifva akt på denna småsakoch deruti efterforska fröet tillmenskl}- ga. passionerna,- skall kanhända anse den hvarken så löjligeller så barnslig, sömden

synes.

1756.

Af dessa kärlekens verkningar

,

_hvil-

ken ioch försig sjelf ^varmig obekant,men verksam i min fantasi ^uppkom, som jag

nu tror,den nämnda böjelsen förmelankoli, som fick småningom mera makt öfver nflg', och framdeles öfverhanden öfver alla min karakters egenskaper: Då jag en dag' mel- lan mitt sjundeochåttonde årbefann mig iden- na melankoliska

sinnesförfattning,

och ^sorh kan hända härledde sig ifiån

"min

svaga hel.

sa, och jag hade sett min

lärare

^{och min}

betjent gå sin väg,sprang jag _ur min kam- mare, som låg på nedra bottnen ocli för- detill ^enannan inre gärd, påhvilken runde omkring stod mycket gräs. Hastigt ^var jag der, ref det af med händerna, _så mycket jag kunde fånga, stack det i^munnen, tug-

gade och sväljde så mycket jag^kunde,oack- tadt dess vidriga smak.

Jag

hade hört _sä- gas, af hvem och påhvad sätt och hvar^vet jag icke, ^att det gifves en ört,som kallas Cicuta, _{och som}är giftig; Jag hade aldrig tänkt på att vilja dö

,

_{öch visste litet,hvad}

döden var; likväl var jag af en viss, jag

vet sjelf icke hvilkennaturlig^{instinct-,med} hvilken ^en viss ^smärta förenade sig, åter benägenatt äta af gräset, under det jag* in.

hillademig, ^attCicuta skulle varaderibland.

Slutligen förlorade jagmodet att äta längre af detta gräs, ianseende till deri olidliga hiltra ^smaken,och då jag kände qväljningar

till kräkning, flydde jag till den närbelägna trädgården, derjag, utan att blifva ^sedd, befriade mig helt och hållet ifrån det ner- sväljda gräset,gick derpåtillbaka i min ^kam- mareoch forblef tyst och ensam med någon plåga

-

_{i magen och kroppen. Min lärare,}

som emellertid kom ^tillbaka, märkte ingen- ting, och jag ^sade ingenting. Straxt derpå gick man till ^{bords, och} min ^mor,som såg mina röda och uppsvullna ögon, som de pläga varaefter kräkningens ansträngning, frågade enträget och ville nödvändigt ^veta, hvad som

förefallit.

^{Utom min mors befall-} ningar pinade mig kroppens plågor bestän-

digt häftigare, så att jag ej kunde äta något, men ingenting ville jag säga. Min ^mor upphörde ej alt fråga; slutligen när hon noga betraktat mig

,

ser mig lida och mär- ker de gröna ^{läpparne, som jag glömt att}

tvätta rena, uppspringer hon på en gång förskräckt,kommer mig helt nära, talar ^om mina läppars ovanliga färg, och tvingar mig

att svara, tills jagöfvervaldigad af fruktan och ^plågor bekänner ^allt. Man gifver mig

ett läkmedel, och denna händelse hade ej några andra följder

,

än att jag till straff blefnågra dagar inspärrad ⁱ min kammare:

ny födaoch nytt ämne ^förmitt melankoliska sinnelag.

Fjerde Kapitlet,

Utveckling

af

^{en Naturell, som}

förebådades

af

^åtskilliga obetydliga uppträden.

Det sinnelag, ^som jag visade i de

första

^{åren, v-ar detta: Fåordig och lngu på} det högsta, men ^ibland ganska språksam och liflig, ^näsfan alltid ^{i rooisatt} ytterlighet- Trotsande ^ochgensträfvig ^emot tvånget,^der-

ernot ganska eftergifven för vänliga före- bråelser. Genom ingenting hållen såmycket i tygel, som genom ^fruktanfor barmor. Öf-

verdrifvet ömiålig för att blifva ^utskämd, och oböjlig, dåjag blef oräu behandlad.

Men för att göra andra och mig ^sjelf bättre räkenskap för de ursprungliga ^egen- skaper

,

_-som naturen inplantat i min sjal-

vill

jag^;

af

^en märigd obetydliga"hän*

cfelser, _som tilldragit sig imin första ung.

döm,anföra två eller tre, som jag fullkom- ligt ^väl' påminner mig, ^och hvilka efter min dod ^!skildra min ^karakter.

i*X/

Med hur svår tuktan man ^ock ville bestraffa mig, _så gafs ^{det ändå} ingen

,

som såutomordentligt,-nästan till sjukdom, smär- tademig(hvarföreden^{ock endast}blef mig å- dömd_tvågånger),somdåjag blefsändtillmes*

san med en nattmössapå hufvudet

,

enhuf- Vudbonad, som var i form af ^{ett nät} och spm helt och hållet döljde _{håret. Då} jag första gången blef ^dömd tili detta straff (hvarförevet jag icke mer), gick ^{jag, dra*}

gen vid handen af min ^lärare, till den helt

närabelägna Karmeliterkyrkan

,

_{en ganska}

litet,befeökt kyrka, ⁱ hvars ^stora omfång

nästan aldrig fyrtie personer voro församla- de;likväl kränkte ^detta straffet mig så.^fasligt,

att jag längre än tre månader uppförde mig oklanderligt. Ibland de orsaker, som jag

sedermera

^,hos mig sjelf uppsökte

,

för att

noga utröna källan till ^ensådan verkan,fann jag i synnerhet ^{tvenne, som} gåfvo mig en tillräcklig upplösningaf mitt tvifvel. Den ena ^var,att jag inbillade mig, ^att allas ^Ö- gön"

nödvändigt ^skulle

^{varariglade på min} huvudbonad,_{att den} gjorde mitt

utseende

*å förstäldt och ohyggligt, och att

alla,

som

jsågo mig på ^ettså förskräckligtsätt

bestraffad*

skulle ^hålla mig for en.äkta skurk. ^Den andra orsaken ^{var, att} jag var r-ädd -att be- skådas af de mig så ^kära novicerna,ejeh det gick mig i synnerhet mycket till^" hjertat.

Se ^{här, o,}

Läsare!

imig^som sälitenmeri₁

niska,din och alla andra dödligasbild

,

^som,

hafva varit ^och skola ^varda, ty vi ^äroalla noga betraktade endast ^barn, Den utomordent- liga^verkan,somdelta straff hade^påmig,gjorde.- mina föräldrar och mina lärare mycken glädje^{; så snart man vid det} minsta tecken till felsteg hotade mig med den fördömda

nattmössan, återvände

.

jag i ögonblicket darrande till mina skyldigheter. Men då jag en gång,detta ^{oaktadt, hade begått nå-}

gotovanligt fel

,,

_för

_Jivars

urskuldande jag hade,,det infallet ^alt Jjuga min mor

Xmidfc

upp i synen, blef nattmössestraffet mig för andra gången ^{ådömdt, och} istallet att denn*a

gängen,

vandra till Karmeliterkyrkan

,

var jag tvungen alt

gä

i.denna prydnad till S:t. Martins kyrkan

,

^som frårv vårt hus var belägen alldeles i medelpunkten af staden

,

och hvilken vid middagstiden var besökt af hela den eleganta sysslolösa

verlden»

Ack!

hvilka

plågor kände jag! jag ^bad, jag gret,jag förtviflade;men förgäfves. jag trodde, _att denna ^natten skulle vara den sista imin ^lefnad;icke nog, att jagej till*

16

slötnågot öga,'jag påminner mig ^att aldrig inågot ^annat bekymmer hafva tillbragt ert

förskräckligarenatt.

Ändteligen

_{kom stun-} den^;utsirad med min hufvudbonad,gråtan- de och tjutande, begaf ^jag mig åstad med min ^lärare, som släpade mig vid armen, och en betjent, som bakifråndref mig

fram.

På detta sätt passerade jag tvåeller tre ga-

tor, på hvilka inga menniskor furmos;men så snart vi kommo på de folkrika _gatorna, som

förde

till S:t

Martins

torg och kyrka,

■upphörde jag genast ätt gråta och tjuta*

Jag lät ej mera släpa mig;

under

det jag tigande ochmed snabbasteggick vidare och slötmig helt tätt till

PateVtvaldi ^, hoppa-

des jag att

blifva

obemärkt och bjöd till att dölja mig under armäme af

hans

^Trålar, emedan min lilla figur knappt nåddehonom till medjan.

hg

kom i kyrkan, som var

alldeles

full af

folk,

ledd

vid handen

såsom en blind, _som

jag äfven

verkli-

gen

var, _{ty idet} jag trädde in i kyrkan*

tillslöt jag

mina

^ögon

och

Öppnade "demej förr,änjag fallit på knä pa ett ställe för

ätt

höra

messart

,

och då jag sedermera öpp- nade dem, _{skedde det så svagt, att jag ej} kunde märka någon. Vid utgåendet ur kyr- kan gjorde jag mig åter blind och kom hem med döden ihjertat, såsom hade jag^förlorat äran. Jag

ville

på hela dagen hvarken ^äia

tala,

lära

eller

^gråta.

Med

ett ord, min smärtaoch spänningen imin själ ^{var sastor} och så våldsam

,

att jag deraf blef sjuk i flera dagar Aldrig blef mera fiåga om detta straff i huset

,

så stor varden förskräc-

kelse, som orsakades min hulda mor af den förtviflan,somjagdervid visade Jägsadeockpå en lång tid ej någon lögn,och hvem vet.»

om jag ej har den prisvärda ^mössan att tacka ^derför, att jag framdeles blifvit en af de minst lögnaktiga menniskor, som jaglärt känna.

1757. ^Én annan liten anekdot. Min mormor hade kommit till ^Asti,hon varen

matrona af stor betydenhet i^Turin, och enka efter ^en af de anseddaste ^{män vid} Hofvet, _samt omgifven afall den ståt, ^som pläyar qvarlemnaettsåstortintryck hos barn.

Hondröjde några dagar hos min ^mor

,

_och

såmycket hon än smekte mig under denna tiden,kunde jag ^dock, som då^{var en}skygg och ostyrig gosse, ej blifva mycket förtro- lig med henne. Då hon just skulle resa bort, sade hon mig, att jag skulle begära något af henne, som mest öfverensstämde med mina önskningar,då^hon ganska säkert ville gifva mig det. Jag forblef ibörjan af blygsel

,

fruktan och villrådighet, och sedan af

envishet

och motsträfvighet bestän*

digt vid ettoch ^gamma ord:ingenting, och så mycket alla på tjuge åtskilliga sätt sökte ändra mitt tänkesätt och att framföra någct

an-oat än mitt oartiga ingenting, _så blef det dock ej möjligt,^ochmed^allihärdighetifrågor vunno deintet vidare dermed

,

_än att det i börjanuttaladetorra ochrent utsagda ingen- ting blef imidten med en förtryisam och tillika bäfvande röst och vid

slutet

undet många tårar och snyftningar uttaladt. De drefvo mig derföre, som jag ^väl förtjente, nr deras sällskap

,

inspärrade mig ien kamma- re ^och öfverlemnade mig åt mitt tycke för mitt skönaingenting, ^{och min mormor}reste

sin väg.

Men jag

,

_{som med en ---å stor halsstar-} righethade afslagit ^all godvillig skänk min xrformor ville gifva mig, hade några dagar förut knipit ifrån henne ur en öppen kof- fert ensolfjäder, som jag gömt imin säng, och hvilken ^{en tid} derefter blef funnen.

Jag ^tillstod, som sanningen var,att jagtagit

den

^{för att skänka den åt minsyster. Hårdt} straff blef mig med ^rätta tilldömt för detta snatteri^;men oaktadt tjufven är något säm- re än lögnaren, _så blef jag hvarken hotad eller straffad ^med nattmössan; så mycket större var fruktan hos min ^mor att se mig sjukna af smärta än ^att finna mig litet tjuf- aktig. Ett fel

,

som i sjelfva verket ej är

sa farligt,och hvilket hos hvar

och

^en,som ej af nödbegär ^det, icke är så svårt att utrota. Aktning för fräns mande egendom uppkommer och utvecklas hasiigt hos dem

,

som sjelf va lagligen^{äga något.}

Ännu vill jag här anföra ^{som en}anek- dot min första andeliga bigt, ^som jagaflade emellan mitt sjunde och åttonde år. Min lärareförbereddemig dertill, under det han sjelf uppräknade för mig alla ^de åtskilliga synder, som jag kunde hafva begått, och hvilka till störstadelen voro mig till nam-

net obekanta. Efter denna första i Don I- valdis närvaro företagna examen blef dagen

utsatt, på hvilken jag skulle framlägga för Pater Angelos ^{fötter,som var} en Karmeli-

ter och äfven

mm

^{mors bigtfader,}

mm

lil- la syndabörda. Jag gick ^åstad; men hvad jag sade

,

vet jag icke, så stor var

mm

na- turliga vedervilja och smärtan att upptäcka mina hemligheter, handlingar

och

tankar för en person

,

som jag knappt kände. Jag

tror

,

attPatern hade å mina vägnar sjelf aflagt bigten;^nog af,han absolverade mig, men ^pålade mig ^{dervid, att,innan}

jag

gick till ^bords, jag skulle kasta mig för

mm

mors fötter ochiderma ställning offentligen bedja henne om förlåtelseför alla mina be- gångna fel. Derma bigt blef mig ganska

svår attsmälta ej derföre, att jag hyste någonafskyförattbedjaminmoromförlåtelse;

men detta nerfallande pä golfvet och i_när- varoafsåmånga personer,somkunde ^varader, förorsakade mig odrägligt qval. Jag gick emel- lertid hem

,

stegupp vidmattimmen;_manbar upp maten,och alla iradde in i salen. Jag tyckte migmärka, _att allasögon^voioriglade på mig, derföre slog jag ^ner mina och stod villrådig, förvirrad och orörlig, utan att

nalkas ^bordet, vid hvilket hvar och en tog

sin plats jmen med alit delta inbillade jag mig ej,att någon af sällskapet var under- rättad om min hemliga bigt. -Jag fattar slut- ligen ^{mod och} närmar mig ^(ill bordet för

attsättamig; men min mor kastar på mig en sträng blick och frågar mig.^{om jag verk-} ligen tordes sätta mig, _om jag fullgjort det min pligt ålademig^;korieligen, ^om jag ej kände någon förebråelse. Hvar och ^en af dessa frågor ^var mig som ett dolkslyng i hjertat. Visserligen svarade mitt

jämmerli-

ga ansigte för mig, men mina läppar kunde ej framföra några ord. Det tjeute ^dock till ingenting; ^ty jag ville alldeles icke nämna eller visa något tecken till den mig pålagda botöfningen, _ännu mindre verkställa ^den, och likaledes ville ej heller min mor gifva något tecken dertill,föratt icke röjaden för- rädiska bigtfadern.

Denna sak aflopp derföre så, att min mor gick ^{miste om det}för henne denna dag ämnade ^folfallet,och jag ommin middags- måltid,kanhända ock om den mig af Pater Angelo ^{med ett} så hårdt vilkor tilldelade absolution. Med ^alltdetta hade jag dock ej

den skarpsinnigheten att inse, att Pater Angelo öfverenskornmit med min mor om den mig pålagda botöfningen. Men som mitt hjerta ^isådana-fall var pålitligare än mitt förstånd, ^så fattade jag en tillräcklig vedervilja emotden nämnde Patern och i framtiden fögaböjelse för detta

Sakrament,

oaktadt, då jag sedermera bigtade, ej någon offentlig botöfning

blef

mig ålagd.

Femte

Kapitlet,

Sista anekdoten

från

^barndomen.

1757. Under ferierna

hade

^{min äldsta}

bror, Markisen af Cacherano, som någraår blifvit uppfostrad ⁱ JesuiterCollegium ⁱ Turin,kommit till Asti. Han var på sin höjd fjorton år, och jagåtta år gammal. Hans sällskap lände mig ^{så väl till tröstsom till}