der sommaren var jag nästan ensam der ,

men ^om hösten uppfylldes den af främman-deifrån alla ^länder,undantagaode^Fransmän;

de

nestfe

voro Engelsmän. Fht förträffligt, på herrskapsvis dukadt bord, många förströel-ser

,

litet studerande, mycken sömn,alla dagar ritt ^och friheten att beständigt mer kunna handla efter eget infall; detta allt hade snart återställt min helsa och fördubb-lat min ^eld och mitt mod. Hårethade^växt åter, _'-<X.g kastade bort peruken, klädde mig efter "loin ^smak, och använde betydliga s urti-mor på min garderobe

,

för att hålla mig skadeslös för ^den svarta kåpan, som jag en-ligt Akademiens oryggliga lagar under fem år måste bära itredje och andra Afdelningen.

Ciiratofn

upphäfde sin röst mot dessa för

präktiga och for många

klädningar;

_men skräddaren, _{som väl} visste, _{att jag kunde} betala, gaf mig så mycken kredit jag begär-de,och klädde äfven sig, ^som jag tror,helt ny på min

bekostnad.

I

besiitnfng af'

mitt arf och min frihet fann jag _snart vänner

och kamrater till hvad företag som helst,

äfven

smickrare ^och, _{med ett ord,} allt hvad ^som kommer med penningen och tro-get äfven

försvinner

med

densamma.

Midt-uti denna nya brusande

hvirfvel

och i en ålder af fjorton och eet hälft år var jagmed allt detta hvarken _så tygellös eller saoklok, som jag hade kunnat och skolat vara. Jicl efter annan kände jag hos mig sjelf hemli-ga uppmaningar till något slags studium,en

viss alsky och en egen skam öfver min o-kunnighet, _{i anseende} hvartill jag ^ej sjelf ville

förblinda

mig, och äfven _så Jitet för-sökteatt

forblinda

andra. Men som jag i

ingen vettenskap lagt någon grund, och ej

egnat mig åt någon särskilde, ej heller för-stod något spiåk väl;£å visste jagicke, hvar-pa eUer huru jag skulle använda min

flit.

Läsningen af

franska

romaner (ty af de ila lienska är ingen läsbar), det beständiga orn-gänget med utlänningar och bristen på till-falle_utplanadeatt någonsin tala eller höra

Italienska-ur mitt hufvud den lilla

Toskan-ska, _som jag _{under de två eller tre åreng}

76

l

f

\

löjliga studium ihumaniora och ien vett-los rhetorik hade kunnat inpregla. Istället fyllde Franskan _så' rmXt tomrha hufvud, _att j.-gunder ett anfall af ^flit,som jag två eller

tre.månader i^detta den förstaAfdelningens st-ista år hade; _{rusade på trettiesex tomer af} Eleurys Kyrkohistoria

,

_och genomläste dem nästan alla nied stor

ifver.

Jag gjorde till ochmed utdrag på Franska, och dermed hann jag ända till*adertdnde ^boken; ett dår-aktigt, "tråkigt' och löjligtarbete

,

som jag likafullt-med storihärdighet' och äfven med

ett visst tföje, rnen^;:nåsiiah utannågon^nytta, företog. De-andliga och deras

angelägenhe-ter-började genom denna läsning att något fälla ikrediten ^hos mig. Men på engång lade jag Eleury ^afsides,och- tänkte icke mer på honom. ^Dessa utdrag

,

som jag först i mina ^segareår kastadei elden

,

_hafva kom-mit mig ^att skratta, då jag tjuge _år derefter litet genomgick dem. Ifrån kyrkohistorien gick jag åter till romaneme

,

och läs'e ^dem flere gånger igenom,

ibland

andra: mille

etune nuits.

Emellertid hade jag upprättat vänskap med några ynglingar ^istaden, hvilka stodo under en informator. Vi sågo hvarandra dagligen, och företogo långa ^promenadertill

häst

på åkerkampar^" dårskaper,som icke en

utantusende gånger kunnat kosta ^osshalsen;

så jagade vi i sträckande galopp den för-skräckligt branta,elaka ochstenigavägen ifrån eremitaget iCormaldoli ^{ända ner tillTurin,} som jäg sedermera med den bästa häst ej för något

pris

ville hafvaridit,ellergalopperade vi genom småskogen, som ligger emellan Po-och Dora-floderna

,

efier min kammartjenare, vi alla såsom jägare, och han på sin klip-pare som hjort, eller afbetslade vi ock ^hängs häst och förföljde ^den med ^stort skriande och pisksmällar, under det vi med ^munnen efterhärmade valdhornets ton. Vi satte der-vid öfver djupa grafvar, störtade oss midt i dem och genomvadade ofta Dorafloden,i syn-nerhet på det stället,df-r han faller in iPo.

Med élt ^ord; vi föröfvadealla slags dylika pojkstrek, _så att slutligen ingen ville uthyra åt oss någon häst, så mycket vi än ville be-tala derföre. ^Men jäst dessastrapaser

stärk-te ganska märkligt min kropp och upplifva-de milt ^{mod, De} satte mig islånd att for-tjena och ^{att bära} så väl den fysiska som den moraliska ^friheten, kanhända ock ^att i framtiden göra ^ett godt bruk

deraf.

Åttonde

Ka

pi11e^t.

Fullkomlig

syssdlöshet,- ståndaktigt _lidna motgångar.

T

;

^{f)4- Jng} hade den tiden

ingen,

som blandade Big i

,

_nina

angelägenheter, mer anmin

kammartjenare,

som min Curator lik-som hälft gifvit mig till uppsynlngsman, och som hade uppdragattfölja mig

öfverallt.

Men sanningen alt säga

,

_{som han var €a}

god stackare och

tillika

något egennytiig, så kunde jag,om jag blott gaf honom något,

göra hvad jag behagade, _och han sade intet ord emot. ,Med allt detta blef förmig, e-medan mennisHn aldrig är nöjd, och jag mycket mindre _än någon annan, _{äfven det}

"lilla tvång- obehagligt att

öfverallt ,

_{hvart jag}

gick, hafva honom vid

sidan.

Och delta be»

roende blef mig sa mycket besvärligare,^som jag ensam blef utmärkt derigenom _{från alla}

de andra i första

Afdelningen.

_Ty alla i den gingout for sig sjelf

va',

och sa ofta de behagade _om dagen. Jag lät för ingen del intala mig af det skalet, som man dertitl anförde,_att jag bland alla.var den yngsta, emedan jag ännu ej uppnått det

femtonde

året,

och

sattemig i

hufvudet

alt äfven vil-jagå ut

ensam.

^Således, uian att säga

kam».

martjenaren eller näg^oj.annan till

,

började jag att gå ut allena. Först blef detmig för-budet af Inspectorn

,

_och jag gjorde det ^på ny räkning. Den andra ^gången fick j-ig ki.mmararrtst

,

men sedan jag efter några da-gar kom ^på fri fot

,

gick jag ^på nytt ensam ut. Jag fick en strängare arrest

,

_öfverstod

densamma, och gick åter ut, och så omvex-Jande flera gånger ^en hel månad igenom, under det att straffet alltid blef skarpare

,

men alltid fruktlöst. Slutligen förklarade jag i min arrest

,

att man alltid måtte be-hålla mig der, ty om jag korn ^på fri ^fot, så skulle jag^{straxt vara ur huset, emedan} jag hvarken idetgoda eller onda ville _tåla en myndighet, som gjorde ^{mig till något}

större eller mindre ^än mina öfriga^kamrater;

ty sådant företräde vore _oratt och förhatligt och utsatte mig alltid till föremål för deras gäckeri; och om det tycktes Herr

In-spettorn

,

_att jag efter min ålder och mina seder ej uppförde mig som de öfriga af

för-sta Afdelningen, _så kunde ^{han sätta} mig i den ^andra, Sedan jag vist mig så djerf, un-dergick jagen så lång arrest, att jag längre än tre månader förblef idensamma,och äf-ven under sjelfva kamavalen

1764.

^J<g

förhärdade mig allt mer imin egensinnighet:

att aldrig vilja bedja om min ^{befrielse, och} så intagen af raseri och hårdnackenhet hade

jag, som jag tror, snarare^{ruttnat å'n} bett orft

tillgift. Nästan hela dagen igenom sof jag,

emot aftonen steg jag _upp ur sängen, lät lägga _åt mig ett bolster vidspisen

,

_lademig

derpå, och som jag ej ville mottaga Aka-demiens vanliga ^{mat, som man bar} upptill mig på min kammare, så kokade jag sjelf vid min eld poleuta ^{och andra} sådane rät-ter. Jag lät ej ^{mer kamma} mig, ^klädde mig ej, och blef liksom ^en vild. Det blef mig befaldt att ej gå ur kammaren, _men man tillät mina utländska vänner att helsa på mig, de trogna följeslagarne på min hjel-temodiga ritt. Men jag låg på mitt lager döf och ^stum, såsom en död kropp, och sva-rade ejett enda ordpå hvad ^{man sade}mig.

Så tillbragte jagmånga timmar ^medögopen häftade på golfvet, uppfyllda af tårar, utan alt ändå låta någon rinna.

In document Märkvärdiga händelser ur Vittorio Alfieris lefnad. · DIGI (sivua 90-96)