Sysselsättning och kompetens är nycklarna till en hållbar ekonomi

Finlands bnp har minskat tre år i rad. Finansministeriet uppskattar tillväxten till 1,3 procent och Europeiska kommissionen till 0,7 procent 2016. Arbetslösheten och underskottet i

statsfinanser-na har fortsatt att öka. Enligt arbets- och näringsministeriets prognos kommer det att finstatsfinanser-nas fler arbetslösa arbetssökande i Finland 2016 än någonsin tidigare under 2000-talet. Orsakerna till det-ta finns både inom produktionsstrukturen och konjunkturpolitiken.

Finanskrisen som började i Förenta staterna kom till Europa 2009, och den finländska ekonomin krympte med över 8 procent. Till följd av den stimulanspolitik som då bedrevs i Finland steg till-tron till ekonomin snabbare hos oss än inom euroområdet i genomsnitt, och arbetslösheten upp-hörde att öka redan 2010. Stimulansen avslutades ändå för tidigt och de åtstramningar som gjorts senare har minskat den ekonomiska tillväxten.

Det underskott i den grekiska ekonomin som uppdagades 2010 och den insolvens som följde på det växte till en kris som drabbade hela Europa. Kraven på kraftiga nedskärningar i de offentliga utgifterna som villkor för stödpaketen till krisländerna blev en vändning inom den ekonomiska politiken i Europa. I hela Europa genomförde man nedskärningar som var ödesdigra för efterfrå-gan, trots att alla de länder som hade möjlighet att stimulera ekonomin tillsammans borde ha lyft Europa ur recessionen.

Den strama finanspolitiken i Europa ledde till att efterfrågan på exporten minskade vilket försva-gade det ekonomiska läget och sysselsättningen i Finland. Tilltron till ekonomin försvaförsva-gades inom alla branscher och de inhemska investeringarna krympte vilket minskade efterfrågan på den inhemska marknaden. Också svårigheterna inom den ryska ekonomin, de ryska sanktionerna och de dåliga framtidsutsikterna för exporten till Ryssland minskade efterfrågan på exportprodukter.

I Finland har man skurit ned de offentliga finanserna sedan 2013. Utgiftsnedskärningarna och be-sparingarna har krympt den finländska ekonomin med uppskattningsvis cirka 3 procent. Total-produktionen har inte återhämtat sig efter djupdykningen 2009.

Den försvagade efterfrågan har lett till en investeringskris. Företagens investeringsgrad är den lägsta sedan depressionen på 90-talet och företagens ökande kassaflöden betalas ut i form av vinstutdelning. Särskilt bekymrande är det att företagen har minskat sina satsningar på forskning och produktutveckling.

Sedan 2008 har det försvunnit närmare 100 000 högproduktiva arbetstillfällen inom elektronik-industrin och skogselektronik-industrin. Förutom den industri som redan finns behövs det hög produktivitet och höjning av förädlingsgraden.

Den gemensamma valutan euro begränsar Finlands finanspolitiska spelrum. Inom den monetära unionen kan ett land inte förbättra sin konkurrenskraft genom egen penningpolitik som till exem-pel devalvering. Dessutom har de politiska beslut som fattats inom euroområdet gynnat en stram finanspolitik. De strama offentliga finanserna och ramarna för den offentliga skulden och under-skottet har krympt regeringarnas finanspolitiska spelrum. Nedskärningspolitiken har ökat arbets-lösheten och den offentliga skuldsättningen i många euroländer och förlängt recessionen i euro-området.

I Finland utgörs det centrala strukturproblemet av en hög arbetslöshet, en långtidsarbetslöshet med rötter i 90-talets lågkonjunktur och bristande arbetshälsa. Sysselsättningen bland personer i arbetsför ålder sänks av långa arbetslöshetsperioder, förtidspensionering och arbetsoförmåga.

Regeringen strävar efter att bryta skuldsättningen före utgången av valperioden. Enligt regering-en ska inga nya lån tas efter 2021. Vår totala skattegrad får inte stiga under regeringsperiodregering-en. Re-geringen föreslår besparingar på 10 miljarder euro och strukturella reformer och dessutom att Fin-lands konkurrenskraft i kostnadshänseende ska förbättras med 5 procent med hjälp av arbets-marknadsreformer.

Det hjälper inte mot de ekonomiska problemen i vårt land att man inte betalar lön för trettondag-en och Kristi himmelfärdsdag, att man skär i sjukdagptrettondag-enningtrettondag-en och semesterptrettondag-enningtrettondag-en eller för-kortar semestrarna inom den offentliga sektorn. Det största problemet är inte en hög kostnadsni-vå, bristande utbud på arbete eller en alltför stor offentlig sektor.

En hållbar balansering av de offentliga finanserna är möjlig bara om vi lyckas höja sysselsättning-en och minska arbetslöshetsysselsättning-en. Gsysselsättning-enom momssänkningsysselsättning-en kan man få fart på tillväxtsysselsättning-en och åter-ställa konsumenternas förtroende som har undergrävts av regeringens hot om tvångslagar. Alla fi-nanspolitiska åtgärder och strukturella reformer ska syfta till att förbättra sysselsättningen.

Regeringens beslut om nedskärningar på 4 miljarder euro som ska göras i början av valperioden hotar den spirande ekonomiska tillväxten som väntas nästa år. De nedskärningar som riktas mot fostran, utbildning och annan offentlig service ökar arbetslösheten. Nedskärningarna i de sociala förmånerna är orättvisa och försämrar köpkraften. När priserna sjunker bör man inte göra några indexsänkningar av förmånerna. Regeringens arbetskraftspolitiska förslag i kombination med moderata löneförhöjningar försämrar löntagarnas köpkraft. När arbetslösheten fortsätter att växa ökar statens utgifter och dess inkomster sjunker. Därför kommer också skuldsättningen att fort-sätta.

Genom nedskärningarna i anslagen för forskning och utbildning försvagar man de viktigaste fak-torerna för ekonomisk tillväxt i framtiden. Satsningar på utbildning, forskning, utveckling och di-gitalisering är viktiga för den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och saldot i de offentliga fi-nanserna. De högproduktiva arbetstillfällen som går förlorade måste ersättas med nya. Vi kan inte konkurrera med lönerabatt utan ökad produktivitet fås genom att öka förädlingsvärdet.

Orsaken till de ökade enhetsarbetskostnaderna i Finland är den försämrade produktiviteten som beror på att högproduktiva arbetstillfällen har gått förlorade. Lönenivån i Finland är däremot inte högre än i konkurrentländerna. Enligt Eurostats statistik var arbetskraftskostnaderna i Finland lägre än i Sverige och på samma nivå som i Tyskland 2014. Arbetskraftskostnaderna har också ökat långsammare hos oss. Det behövs inga tvångslagar för att förbättra den relativa konkurrens-kraften.

Regeringens arbetskraftspolitiska förslag innebär en direkt inkomstöverföring till arbetsgivarna och krymper den inhemska efterfrågan. Enligt finansministeriets kalkyler är priset för att sänka socialskyddsavgiften 847 miljoner euro. Det finns dock inga garantier för åtgärdernas sysselsät-tande effekt. Kostnaderna för den slopade folkpensionsavgiften 2009 var cirka 800 miljoner euro

och sänkningen av samfundsskatten med 4,5 procentenheter 2013 minskade skatteintäkterna med sammanlagt cirka 800 miljoner euro. Konsekvenserna för sysselsättningen var obefintliga.

I World Economic Forums konkurrenskraftsjämförelse 2014 placerade sig Finland på första plats bland EU-länderna och på fjärde plats i världen. En av Finlands främsta styrkor är vårt utbild-ningssystem, som ger beredskap att snabbt anpassa sig till det föränderliga arbetslivet, ta till sig ny teknik och skapa nya innovationer. Andra kännetecken för Finland är tillväxt för alla, till vil-ket hör en fungerande arbetsmarknad, social delaktighet som grundar sig på små skillnader i jäm-likheten, social service och en möjlighet för alla att förbättra sin ställning oberoende av bakgrund.