I denna artikel har vi genom att gå igenom tidigare studier av några pseudosamordningar och genom att genomföra en egen diakronisk studie av gå och V velat betona att pseudosamordning nog är ett mer heterogent fenomen än vad det ibland kan framstå som i litteraturen. Gå och V tycks ha en något annorlunda historisk utveckling än övriga diakront studerade pseudo-samordningar genom att växla med en infinitivkonstruktion, gå att V, samtidigt som den delar sig i potentiellt tre olika typer. Genom att utgå från de typer som diskuterats i modern tid (t.ex. SAG 4:905 f., Josefsson 2014) har vi försökt identifiera en utvecklingsgång och spekulera i tänkbara orsaker till densamma.
I fornsvenskan återfinns i princip endast vår gå iväg-konstruktion, med några intressanta undantag. Undantagen består av ett fåtal exempel som skulle kunna tolkas som gå omkring-konstruktion där verbet spatsera står som V2, dvs.
förflyttningen specificeras på något sätt i likhet med dagens konstruktion gå och promenera (ung. ’gå promenerande’). Hur stor vikt vi ska tillmäta denna specifika konstruktion vet vi inte, men helt rimligt är att den bör ha varit viktig i utvecklingen mot att etablera en konstruktion som uttrycker förflyttning utan ett specifikt mål. I vårt nysvenska material mellan 1500 och 1800 återfinns
näraliggande typer av gå omkring-konstruktion, främst sådana där V2 utgörs av verb som på något sätt specificerar det sätt på vilket man går (sprätta, vanka och flacka).
Från 1800-talet och framåt ökar storleken på korpusarna avsevärt och vi finner ett stort antal pseudosamordningar med gå. Vi kan fastställa en intressant trend i utvecklingen genom att allt fler V2-typer dyker upp mellan 1800 och 1850, särskilt sådana som ger uttryck för kognition (tänka, grubbla, fundera och vänta), och senare verb som ger uttryck för emotion, värdering och sociala relationer (gifta sig, förälska sig, bli kär och sörja). Vi har diskuterat de senare i relation till gå och V med oväntad betydelse, som associerats med den s.k.
överraskningsbetydelsen (t.ex. Josefsson 2014). Vi menar här att det är svårt att avgöra från fall till fall om ”överraskningsbetydelsen” är för handen. Vi ser dock att de aktuella beläggen gå och gifta sig, gå och förälska sig m.fl. återfinns i kontexter där den aktion som uttrycks i V2 omnämns som dumdristig eller oväntad. Vi har spekulerat i att det kan röra sig om en metaforisk version av gå iväg-konstruktionen, särskilt som vi inte sällan finner adverbet åstad mellan V1 och V2 i dessa fall. Ett sådant antagande måste visserligen undersökas mer i detalj, men vi menar att Josefssons (2014) koppling till huvudverbet gå ’hända, ske’ och den medföljande analysen där överraskningsbetydelsen är resultatet av en syntaktisk konfiguration av tematiska roller måste ifrågasättas.
Vi har svårt att uttala oss om argumentstrukturen hos gå i det undersökta materialet innan vidare analyser är gjorda, men tendensen är att vi inte kan identifiera några tydliga tecken på utflyttning av adverbial. I gå iväg-konstruktionen är det i princip omöjligt att lyfta ut adverbialet (t.ex. *gå och handla åstad/bort/ut), vilket kan tyda på en konkret förflyttningsbetydelse hos gå. Även i gå omkring-konstruktionen är det ovanligt (eller omöjligt vid omkring) att placera de mest frekventa adverbialen (omkring, här, nu) utanför konstruktionen. En ökad andel belägg utan adverbial kan naturligtvis vara tecken på grammatikalisering av gå (jfr Hilpert & Koops 2008 för sitta och V), särskilt i vår konstruktion gå-oväntad, där adverbial mer sällan är representerade. Denna typ visar då potentiellt tecken på grammatikalisering, även om det är oklart hur självständig status den har. På betydelsesidan har grammatikalisering främst förknippats med blekning av betydelse som innebär att ett ord förlorar lexikala egenskaper och så småningom övergår från ett betydelseord till ett formord (se Andersson 2007:38 ff.). Även om vi ser metaforiska betydelser hos gå i gå oväntad-konstruktionen (och potentiellt också i gå omkring-konstruktionen) är en sådan övergång långt ifrån fullbordad. Betydelserna av de olika typerna tycks från början vara förknippade med ganska specifika konstruktioner snarare än att representera olika betydelser hos verbet gå (gå omkring-konstruktionen med V2
för specifik rörelse, gå-oväntad med V2 för emotion/sociala relationer). Vidare analys bör närmare undersöka relationen mellan olika konstruktionstyper och betydelsefält hos V2. Även fenomen som adverbialsplacering och komplements-extraktion bör studeras närmare, i likhet med Hilperts och Koops studie av konstruktionen med sitta och V, för att vi ska kunna uttala oss mer säkert om grammatikaliseringsstatus av de olika konstruktionerna.
Avslutningsvis är det värt att notera i detta sammanhang att majoriteten av belägg i vårt material återfinns i narrativ text, i olika typer av prosastycken, inte sällan i dagstidningar som Aftonbladet. Genren är naturligtvis också viktig att ta hänsyn till.
Litteratur
Ahlberg, Malin, Peter Andersson, Markus Forsberg & Nina Tahmasebi 2015. A case study on supervised classification of Swedish pseudo-coordination. NEALT Proceedings Series 2015. S. 11–19.
Almqvist, Carl Jonas Love [1832] 2015. Jaktslottet. Stockholm: Modernista.
Andersson, Lars-Gunnar 1979. Några V-V-konstruktioner. Göteborg: Göteborgs universitet.
Andersson, Peter 2007. Modalitet och förändring. En studie av må och kunna i fornsvenska. Göteborg: Göteborgs universitet.
Andersson, Peter & Kristian Blensenius (under utg.). Matches and mismatches in gå och V ‘go and V’ constructions in Swedish. An exemplar-based perspective.
Publiceras i Construction & Frames.
Beckman, Natanael 1916. Svensk språklära. För den högre elementarundervisningen. 9. uppl. Stockholm: Bonnier.
Bertinetto, Pier Marco, Karen H. Ebert & Casper de Groot 2000. The progressive in Europe. I: Östen Dahl (red.). Tense and Aspect in the Languages of Europe.
Berlin/New York: Mouton de Gruyter. S. 517–558.
Blensenius, Kristian 2015. Progressive constructions in Swedish. Göteborg:
Göteborgs universitet.
Cederschiöld, Gustaf 1897. Om svenskan som skriftspråk. Lund: Gleerup.
Delsing, Lars & Cecilia Falk (u.a.). Svensk syntaxhistoria.
Ebert, Karen H. 2000. Progressive markers in Germanic languages. I: Östen Dahl (red.). Tense and Aspect in the Languages of Europe. Berlin/New York: Mouton de Gruyter. S. 605–653.
Ekberg, Lena 1983. Vara och – en markör för subjektets ’icke-plats’. Lund:
Lunds universitet.
Ekberg, Lena 1993. Verbet ta i metaforisk och grammatikaliserad användning.
Språk och stil 3. S. 105–139.
Hansen, Erik & Lars Heltoft 2011. Grammatik over det danske sprog. Del 1–3. 2.
uppl. Köpenhamn: Det Danske Sprog- og Litteraturselskab.
Hesse, Andrea 2009. Zur Grammatikalisierung der Pseudokoordination im Norwegischen und in den anderen skandinavischen Sprachen. Tübingen/Basel:
A. Francke Verlag.
Hilpert, Martin & Christian Koops 2008. A quantitative approach to the development of complex predicates: the case of Swedish pseudo-coordination with sitta ’sit’. Diachronica 25:2. S. 240–259.
Holm, Gösta 1958. Syntaxgeografiska studier över två nordiska verb. Uppsala:
Uppsala universitet.
Jespersen, Otto 1895. En sproglig værdiforskydning. Og = at. Dania III. S. 145–
182.
Josefsson, Gunlög 1991. Pseudocoordination – a VP + VP coordination. Working Papers in Scandinavian Syntax 47. Lund: Lunds universitet.
Josefsson, Gunlög 2014. Pseudocoordination in Swedish with gå ’go’ and the
”surprise effect”. Working Papers in Scandinavian Syntax 93. S. 26–50.
Kinn, Torodd (under utg.). Asymmetric verb phrase coordination in Norwegian.
Degrees of grammaticalization and constructional variants. I: Evie Coussé, Peter Andersson & Joel Olofsson (red.). Grammaticalization meets Construction Grammar. Constructional Approaches to Languge. Amsterdam/Philadelphia:
John Benjamins.
Kvist Darnell, Ulrika 2008. Pseudosamordningar i svenska. Särskilt sådana med verben sitta, ligga och stå. Stockholm: Stockholms universitet.
Lødrup, Helge 2014. There is no reanalysis in Norwegian pseudo-coordinations (except when there is). I: Hans Petter Helland & Christine Meklenborg Salvesen (red.). Affaire(s) de grammaire. Mélanges offerts à Marianne Hobæk Haff à l’occasion de ses soixante-cinq ans. Oslo: Novus. S. 43–65.
Ottelin, Odal 1900. Studier öfver Codex Bureanus I. Uppsala: Uppsala universitet.
Persson, Per 1918. Syntaktiska anmärkningar. I: Studier tillegnade Esaias Tegnér den 13 januari 1918. Lund: C. W. K. Gleerups. S. 444–454.
Ross, Daniel 2016. Between coordination and subordination: typological, structural and diachronic perspectives on pseudocoordination. I: Fernanda Pratas, Sandra Pereira, Clara Pinto (red.). Coordination and Subordination.
Form and Meaning – Selected Papers from CSI Lisbon 2014. Newcastle upon Tyne: Cambridge Scholars Publishing. S. 209–243.
SAG 1–4 = Svenska Akademiens grammatik. Del 1–4. Författad av Ulf Teleman, Staffan Hellberg & Erik Andersson 1999. Stockholm: Svenska Akademien.
SAOB = Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien. Lund 1897– (jämte onlineversionen, http: www.saob.se).
Sorou, Soteria 2016. V1 and V2 Coordination, Multiple Inheritance, and Polysemy. Paper presented at International Conference on Construction Grammar 9. Juiz de Fora, October 2016.
Sundén, Daniel Anton 1931. Svensk språklära i sammandrag för allmänna läroverken, kommunala mellanskolor m.m. 28. uppl. Stockholm: J. Beckman.
Thorell, Olof 1951. Fem moseböcker på fornsvenska – en språklig undersökning på grundval av de bevarade handskrifterna. Uppsala: Hugo Gebers förlag.
Vannebo, Kjell Ivar 2003. Ta og ro deg ned noen hakk: on pseudocoordination with the verb ta ’take’ in a grammaticalization perspective. Nordic Journal of Linguistics 26:2. S. 165–193.
Wellander, Erik 1939. Riktig svenska. Stockholm: Norstedts.
Wiklund, Anna-Lena 2007. The Syntax of Tenselessness. Tense/Mood/Aspect-agreeing Infinitivals. Berlin/New York: Mouton de Gruyter.
Wiklund, Anna-Lena 2009. The Syntax of Surprise: Unexpected event readings in complex predication. Working Papers in Scandinavian Syntax 84. S. 181–
224.
Östergren, Olof 1901. Är sammanfallet af och och att att hänföra till fornsvensk tid? Språk och stil 1. S. 82–108.