Europas övergripande policy för hälsa enligt WHO synliggörs i policyramverket Hälsa 2020.
Den innehåller en samling evidensbaserade rekommendationer för hur hälsan kan förbättras för alla och hur man kan minska ojämlikhet i hälsa i Europaregionen. Den innehåller också målsättningen att förbättra ledarskapet och delaktigheten i styrning av hälsa. Man strävar till att förbättra möjligheterna till ett aktivt och hälsosamt åldrande samt att människan ska kunna ha kontroll över hälsan och dess bestämningsfaktorer. Att uppnå hälsa är varje människas grundläggande rättighet, fastställer WHO. Målet är att alla ska nå högsta möjliga hälsonivå oberoende av kön, ålder, etnicitet, social status eller betalningsförmåga. Detta baseras på värderingar såsom kvalitet, hållbarhet, rättvisa, öppenhet, jämställdhet, värdighet, rätt att delta i beslut samt ansvarsskyldighet. Man utgår ifrån att man kan uppnå hälsa, trots begränsade ramar och till en rimlig kostnad, med hjälp av effektiva strategier. Man vill investera i hälsa under hela livsloppet och därmed öka livslängden och få fler hälsosamma år. Man lyfter särskilt fram psykisk ohälsa samt kroniska sjukdomar och besvär kopplade till åldrande. Man kräver också att hälso- och sjukvården ändrar inriktning och prioriterar sjukdomsförebyggande åtgärder, främjar kvalitetsförbättringar och tillhandahållandet av tjänster så att vården kommer så nära hemmet som möjligt samt utreder möjligheten till individualiserad medicinering. Man förutsätter samtidigt att vården är högkvalitativ och kostnadseffektiv. Man vill prioritera hälsoskydd, hälsofrämjande och sjukdomsprevention och ge en kostnadseffektiv vård. Man stödjer också nya former av tillhandahållande av tjänster. (Hälsa 2020)
6.6.1 Hälsofrämjande i vårdpraxis
Inom människan finns hälsans inre rum, därifrån vardandet utgår. Där finns de goda krafterna och de inre hälsoresurserna. Det finns olika skikt i hälsans inre rum. Längst in finns ljus, kraft, livsglädje, värde i stolthet samt etik i hälsa. I mellanskiktet finns människans strävan till ljuspunkterna (det goda, sanna och sköna), medan det yttersta skiktet består av dygder som visar riktningen. När man finner dygdernas väg till hälsa syns det i praktiken som att man väljer den väg till hälsa som dygden påvisar. (Wärnå-Furu, 2014, 66–69, 151) Hälsofrämjande innebär att förespråka, uppmuntra och stödja individen till att prioritera och få en bättre kontroll över sin egen hälsa. Den avancerade kliniska sjukskötaren kan be klienten att reflektera över sina egna hälsoresurser och vad som ger ett välmående. Primärt hälsofrämjande bland äldre kan rikta sig till dem som är friska för att förebygga uppkomsten av sjukdomar och därmed förbättra livskvaliteten. Sekundärt hälsofrämjande innebär
undervisning och handledning om sjukdomstillstånd hos den äldre i riktning mot att återvinna hälsan igen. Tertiärt hälsofrämjande innefattar rehabilitering och upprätthållandet av funktionsförmågan hos kroniskt sjuka klienter. Det är viktigt att man som avancerad klinisk sjukskötare är lyhörd för klientens situation och de egna målsättningarna och inte utövar s.k. hälsoterrorism. Man ska hellre ställa öppna frågor gällande den äldres hälsoresurser och deras upplevelser av risker i sitt hälsotillstånd. En starkt bidragande faktor i upplevelsen av hälsa är den egna personligheten med livslust, positivt tänkande, förnöjsamhet etc. Relationer och livshändelser bidrar också till upplevelsen av en god hälsa.
De äldre uppfattar ofta funktionsförmåga som en viktig resurs för hälsa. Man bör som avancerad klinisk sjukskötare beakta olika hälsofrämjande, sjukdomsspecifika råd i verksamheten t.ex. kunskap om vikt, nutrition och diet samt dess påverkan på hälsan.
Eftersom ett högt BMI är en riskfaktor så borde man mäta BMI och midjemått och systematiskt följa upp och dokumentera effekterna av den hälsofrämjande insatsen.
(Fagerström 2011, 320–329)
Hälsocoaching är användbart för att stimulera ett beteende i hälsofrämjande riktning. Det kan beskrivas som ett klientcentrerat och målorienterat verktyg, som används för att förmedla hälsoinformation i en process där klienten är delaktig och hans kompetens bekräftas. Man utgår från att klienten själv vet bäst vilket målet är, men vårdpersonalen stödjer honom i processen att finna vägen till målet. Ett bra hjälpmedel är att göra ett hjul indelat med ekrar. Klienten får själv namnge delarna som ingår i hälsa. Därefter kan man jobba tillsammans med delarna för att uppnå målet. Modellen SMARTE är användbart i denna process och syftar på att målet ska vara specifikt, mätbart, attraktivt, realistiskt, tidsbestämt och etiskt. (Tveiten, 2018, 152–158)
6.6.2 Hälsofrämjande hembesök
Hälsofrämjande och förebyggande hembesök inom äldreomsorgen i Norge är under utveckling med målsättningen att främja hälsa, förebygga sjukdom och minska funktionsnedsättning. Dessa besök görs för närvarande av sjukskötare, men man planerar att en allmänläkare och en avancerad klinisk sjukskötare ska samarbeta i framtiden och att den avancerade kliniska sjukskötaren ska utföra de förebyggande hembesöken bland äldre med stöd av allmänläkaren. En avancerad klinisk sjukskötare har både ett sjukskötersketänkande, med personcentrerad helhetsvård, samt ett biomedicinskt tänkande, med undersökningsmetodik. Dessa båda synsätt är en bra kombination för att upptäcka och förebygga sjukdom tidigt. Vid förebyggande hembesök krävs också god förmåga till
kommunikation, kunskap gällande hälsofrämjande, kunskap om gerontologi och geriatrik, kunskap om aktiviteter för äldre, kunskap om äldres rättigheter, användbara hjälpmedel och hur man kan anpassa boendet utifrån de äldres resurser. (Fagerström 2019, 178–179, 194) Hälsofrämjande och förebyggande kan göras som hembesök eller seniorträffar. Det kan innebära hälsofrämjande samtal utifrån en checklista, där syftet är att få en bild av den äldres hälsotillstånd och levnadsförhållanden. Det är också viktigt att få en uppfattning om dennes behov av vård och tjänster för att stödja hans självständighet och förutsättningar att bevara sin hälsa. Detta leder i slutändan till att inläggningar på sjukhus minskar och därmed också kostnaderna för samhället. (Drevenhorn, 2017, 144)
7 Syfte och frågeställning
Jag har i samråd med arbetsgivaren valt att göra mitt slutarbete om avancerade kliniska sjukskötare inom äldreomsorgen. Syftet med examensarbetet blev därför att utreda vad en avancerad klinisk sjukskötare kan tillföra hemvården och dess klienter. Förhoppningen är att detta examensarbete ska tydliggöra den avancerade kliniska sjukskötarens arbetsroll inom äldreomsorgen och att vårdverkligheten ska ha nytta av den kompetens som vidareutbildning ger. Det finns ett ökande vårdbehov bland äldre idag samtidigt som de ekonomiska resurserna inte räcker till. För de sjukskötare som arbetat en längre tid inom vårdbranschen ger också vidareutbildning en möjlighet till självförverkligande och medför att arbetsmotivationen hålls brinnande. I nuläget har man inom organisationen inte tillräckligt med kunskap om vad en avancerad klinisk sjukskötare är och vilken nytta man kunde ha av en sådan kompetens.
Jag hade till en början en muntlig överenskommelse om vad man från min arbetsplats önskade att mitt examensarbete skulle handla om. Jag har i ett senare skede gjort en anhållan om tillstånd för forskning och lärdomsprov (Bilaga 1). Informanterna har gett mig muntligt tillstånd att använda deras kommentarer i intervjuerna i mitt examensarbete, men på ett sådant sätt att de förblir anonyma.
Jag har valt att fokusera på följande frågeställningar för att få konkreta svar:
- Vad kunde ingå i en avancerad klinisk sjukskötares arbetsuppgifter inom äldreomsorgen?
- Hur syns det hälsofrämjande tankesättet i det praktiska arbetet?
8 Metod
I detta kapitel redogörs för den metod som har använts under forskningsprocessen dvs kvalitativ datainsamling genom intervjuer, som gjorts både enskilt och i grupp. Orsaken till att kvalitativa intervjuer valdes var att metoden ger djupare och utförligare svar än kvantitativ metod eftersom följdfrågor kan ställas. Fokusgruppintervjuer var också ett alternativ i planeringsskedet, men det är svårt att hitta en lämplig tidpunkt om man vill samla olika yrkeskategorier utan att någon får förhinder. I det här kapitlet redogörs också för hur aktionsforskning har tillämpats för att involvera personalen inom äldreomsorgen och hur dataanalysen med innehållsanalys har gjorts. Slutligen kommer också det praktiska genomförandet att beskrivas samt de etiska principer som funnits vid förverkligandet av examensarbetet.