En stark grund för välfärden

Åldern för uttag av pension steg märkbart 2014. Finländarna tog ut arbetspension vid en genomsnittlig ålder av 61,2 år, medan den genomsnittliga pensionsåldern under de föregående två åren varit 60,9 år. Den förväntade pensionsålder som är obero-ende av bef olkningens åldersstruktur har stigit med närmare två år från nivån f öre revideringen av ar betspensionslagarna 2005 . S killnaderna m ellan m äns och kvin-nors ålder vid pensionsavgången har minskat påtagligt under de senaste åren, och män och kvinnor tar numera ut pension i stort sett i samma ålder. Enligt sifforna

för 2014 är finländarnas förväntade tid i arbete, liksom året innan, något under 34 år.

Men sedan 2000 har pensionsåldern stigit med närmare två och ett halvt år. Det bör noteras att sysselsättningsgraden hos äldre på et t drygt årtionde har stigit med tio procentenheter till 60 %. De senaste åren har sysselsättningsgraden hos i synnerhet dem som fyllt 60 år stigit avsevärt.

Möjligheten till förtida uttag av ålderspension har slopats, vilket för sin del har sena-relagt pensi onsavgången. Men st örst inverkan på se nareläggningen hade dock de minskade antalet invalid- och sjukpensioner. Antalet nya invalid- och sjukpensioner sjönk med åtta procent från året innan. Sedan 2008 har antalet sjunkit med en fjär-dedel. Å r 2014 und erskred ant alet för första gången under 2000 -talet 20 000 personer. En dryg tredjedel av alla invalidpensioner berodde på någon sjuk-dom i rörelseorganen, och en dryg fjärdedel orsakades av störningar i den psykiska hälsan eller a v bet eendestörningar. Hos över hälften av dem so m var under 45 år var orsaken störningar i den psykiska hälsan, medan närmare hälften av dem som fyllt 55 år avgick med pension på grund av sjukdomar i rörelseorganen. Delinvalid-pension och partiell sjukdagpenning utnyttjas i allt större utsträckning.

Sjukfrånvaron minskade betydligt i synnerhet bland män. Under 2009–2013 låg sjuk-frånvaron i stort sett på samma nivå. Sjukfrånvaro granskas som sjukdagarnas andel av löntagarnas arbets- och sjukdagar. Såsom fallet är vid invalid- och sjukpensioner orsakades också sjukfrånvaron oftast av sjukdomar i rörelseorganen och störningar i den psykiska hälsan.

Antalet ol ycksfall på ar betsplatserna minskade 2013 och enl igt förhandsuppgifter fortsatte nedgången 201 4. Fr ekvensen av a rbetsolycksfall har sj unkit s edan 2012 . Antalet arbetsolycksfall med dödlig ut gång har minskat märkbart under 2000 -talet och 2009 v ar ant alet hi storiskt l ågt. Under 20 10–2012 v ar ant alet någ ot högr e än 2009, men ändå lägre än i början av 2000-talet.

Fram till 2013 utnyttjade männen i allt högre grad möjligheten till pappaledighet, men ökningen avtog något 2014. Enligt jämställdhetsbarometern 2012 bedöms det vara avsevärt svårare för män som är löntagare att ta ut föräldra- eller vårdledighet än för kvinnor i motsvarande ställning. Enligt svarspersonerna är det numera dock lättare än tidigare för män att ta ut längre lagstadgade familjeledigheter. Situationen har förbättrats framför allt inom den privata sektorn där det fortfarande ansågs vara svå-rare för män att ta ut pappaledighet än inom den offentliga sektorn.

De sociala utgifterna för 2013 var cirka 63 miljarder euro, vilket med beaktande av inflationen är närmare fyra procent mer än året innan. År 2013 ökade de sociala ut-gifterna i alla grupper som omfattas av social trygghet, men större delen av ökningen berodde al ltjämt på pensionsutgifterna. I ålderspension betalades cirka 1,5 miljar-der euro mer än föregående år. Också utgifterna för utkomstskyddet för arbetslösa ökade fortfarande snabbt till följd av en tydlig ökning av antalet förmånstagare. Detta ledde till att utgifterna för arbetslösheten ökade med 0,5 miljarder euro. De sociala utgifterna steg också i förhållande till bruttonationalprodukten (BNP-förhållandet var cirka 31 %). De sociala utgifternas växande andel av bruttonationalprodukten beror i viss mån på den svaga ekonomiska utvecklingen 2012 och 2013 som lett till att brut-tonationalprodukten reellt sett har minskat.

Tabell 90. En stark grund för välfärden, de viktigaste nyckeltalen 2000 och 2011–

2014

2000 2011 2012 2013 2014 Delmål: Hälsa och välbefinnande ska ingå i allt beslutsfattande

Hälsofrämjande insatser i kommunerna, % av målvärdet

- i kommunledningen .. 61 .. 72 73*

- inom primärvården .. .. 60 .. 66

- inom idrottsväsendet .. .. 62 .. 67

- inom den grundläggande utbildningen .. 66 .. 66 66*

Delmål: Längre arbetsliv med arbetshälsa

Förväntad pensionsålder för 25-åringar (arbetspensioner) 58,8 60,5 60,9 60,9 61,2

- män 58,6 60,4 60,9 60,9 61,3

- kvinnor 58,9 60,5 60,8 60,8 61,1

Åldersstandardiserad incidens av nya invalidpensioner⁴¹ 25–62-åringar (arbetspensioner), tot. för

8,7 7,2 6,3 6,3 5,6

- män 9,1 7,1 6,2 6,0 5,3

- kvinnor 8,3 7,4 6,5 6,6 6,0

Sjukdagarnas andel av antalet arbets- och sjukdagar

(löntaga-re), % 4,0 4,6 4,5 4,7 4,4

- män 3,6 3,9 3,8 4,0 3,5

- kvinnor 4,5 5,2 5,2 5,4 5,2

Frekvensen arbetsolycksfall (löntagare), per mn arbetstimmar 32,8 31,2 30,4 29,6 29,3*

Delmål: Balans mellan olika delområden av livet

Andel dagar för vilka föräldrapenningen betalats till pappor, % 4,2 8,3 8,7 8,8 8,3 Delmål: Hållbar finansiering av den sociala tryggheten

Sociala utgifter/BNP, % 24,3 28,8 30,0 31,3 32,1*

Finansiering av de sociala utgifterna, %

- skattemedel 43,1 46,0 46,8 47,4 46,3*

- arbetsgivare 37,6 35,4 34,8 34,6 35,6*

- övriga 19,3 18,6 18,3 18,0 18,1*

Förklaring till tabellerna:

** Förhandsuppgift * Uppskattning

.. Inga uppgifter tillgängliga

Källuppgifter för nyckeltalen fås från social- och hälsovårdsministeriet.

Arbetsmarknadens centralorganisationer ingick hösten 2014 et t avtal om en ar bets-pensionsreform 2017. Reformen har som mål att förlänga tiden i arbete och minska hållbarhetsgapet i nom d en of fentliga e konomin. Med r eformen förbereder m an si g för en höjning av den förväntade livslängden. Tanken är att den förväntade åldern för pensionsavgång ska ha stigit till 62,4 år vid utgången av 2025. Avsikten med refor-men är också att förbättra pensionssystemets ekonomi och förhindra att pensions-avgifterna st iger. Genom l ägre pensi onsutgifter och bät tre sysselsättning förväntas hållbarhetsgapet inom den offentliga ekonomin minska med cirka en procentenhet.

Till f öljd av r eformen kommer ni vån på ar betspensionsavgiften at t st abiliseras på 24,4 % från början av 2017. Förberedelserna för de lagändringar som reformen krä-ver har i nletts på t repartsbasis. D et har ännu i nte g ått at t nå eni ghet med ar bets-marknadsparterna inom den offentliga sektorn om vissa specialfrågor som gäller den offentliga sektorns pensioner.

Ett längre arbetsliv förutsätter också att det vidtas åtgärder för att bevara och främja arbetsförmågan. I förordningen om företagshälsovård som trädde i kraft 2014 och i den handbok som stöder genomförandet framhålls vikten av att man sätter in före-byggande stöd för arbetsförmågan på ett tidigt stadium. Det är viktigt såväl i samar-betet mellan ar betsplatsen och f öretagshälsovården so m i det sa marbete m ed pr i-märvården, den specialiserade hälso- och sjukvården och rehabiliteringen som sam-ordnas av företagshälsovården. Hälsoundersökningar för arbetslösa blir allt vanligare

41 Standardiseringsår 2000.

vid hälsovårdscentralerna i takt med att det införs bestämmelser om dem. Det gör att man kan sä tta in pr evention, behandling av sj ukdomar och rehabilitering på et t så tidigt s tadium so m möjligt och på det ta sä tt främja ar betslösas arbetsförmåga och sysselsättning.

Med hj älp av pr ogrammet P artiellt ar betsföra m ed i ar betet ( 2014–2015) har m an försökt finna m etoder som i pr aktiken er bjuder s töd och v erktyg för a tt partiellt a r-betsföra ska orka arbeta längre och få arbete. Villkoren på arbetsplatserna har också förbättrats bl and annat genom N ätverket för l edarskapsutveckling och F orumet för välbefinnande i arbetet som samordnas av social- och hälsovårdsministeriet (som en del av projektet Arbetsliv 2020).

Sjukvårdslagen har ändrats i syfte att från början av 2016 spara in 26 miljoner euro i utgifter för läkemedelsersättningar. Till f öljd av ändr ingarna kommer det att införas en årlig initial självrisk på 45 euro. Efter att självrisken har uppnåtts kan patienten få ersättning enl igt s jukförsäkringslagen för si na er sättningsbara l äkemedelsinköp.

Självrisken gäller doc k i nte per soner under 18 år. N ivån på g rundersättningen för läkemedel höjdes till 40 %. Dessutom genomfördes i enlighet med regeringens ram-beslut för 2013–2014 besparingar på 75 m iljoner euro i FPA:s ersättningar, reseer-sättningar och FPA:s behovsprövade rehabilitering.