Energipolitiken

Som en del av näringspolitiken knyts energipolitiken även ihop med klimat-, ekono-mi-, konsument- och m iljöpolitiken. Specialvillkor st älls av m ålen f ör finanspolitiken och sy sselsättningen sa mt klimat- och m iljökraven. Allt v iktigare i en i nternationell omvärld är också bl.a. en säker tillgång på energi, en differentiering av marknadspri-serna på drivmedel samt internationella energi- och klimatpolitiska riktlinjer.

Tabell 85. Uppnåendet av de samhälleliga effektmålen i politikområdet

Betyg

Energisjälvförsörjningen ökar, % God

Elmarknadens sätt att fungera förbättras, MPI-värdet för el ökar (EU:s index för

konsumenttillfreds-ställelse) God

Den förnybara energianvändningens andel av slutförbrukningen ökar, %-andel God

Slutförbrukningen av energi/BNP minskar (TJ/BNP, miljoner euro) God

I o ktober 2014 publ icerades rapporten E nergi- och k limatfärdplan 2050 f rån par la-mentariska energi- och klimatkommittén, som utnämnts av statsrådet. Utgångspunk-ten i k ommitténs arbete v ar at t v äxthusgasutsläppen sk a m inskas med 80 –95 % före 2050. Enligt rapporten är det möjligt att uppnå målet, men det är en utmaning.

Finland kan med målmedvetna energieffektivitets- och sparåtgärder minska slutför-brukningen av energi t ill och m ed k lart under 250 t erawattimmar utan at t äventyra vår nationella konkurrenskraft. Energisjälvförsörjningen kan höjas till 50–60 %, inklu-sive den kärnkraft som produceras i Finland till 80 %. Den förnybara energins andel av den totala energiförbrukningen kan höjas till 50–60 %

Figur 5. Total energiförbrukning 1970–2014, TWh

Bilden vi sar t otalförbrukningen av ener gi ( primärenergi) o ch ener giförbrukningen enligt energikälla.

Energisjälvförsörjningen ökar

I energi- och klimatstrategin är målet i elupphandlingen att trygga tillräcklig el till ett skäligt pris så att elupphandlingen samtidigt stöder de övriga klimat- och energipoli-tiska m ålen. Elupphandlingen k ommer även i f ortsättningen a tt base ra si g på e tt mångsidigt och tack vare en samproduktion av el och värme decentraliserat system.

Stödsystem för el som producerats med förnybar energi har utvecklats så att en allt större del av el en pr oduceras med i nhemska e nergikällor. Kärnkraftsverksenheten Olkiluoto 3 som är under uppförande och de kärnkraftsverksprojekt som fått ett prin-cipbeslut kommer att avsevärt förbättra självförsörjningen inom elanskaffningen på 2020-talet. I Fennovoima Ab:s projekt inleddes utredningar om miljöfrågor, säker-hetsbedömning och för att bilda Pyhäjoki kommuns ståndpunkt, eftersom det i och med Rosatom-alternativet hade skett väsentliga förändringar i projektet sedan prin-cipbeslutet 2010. Som en del av det energisamarbete som kommissionen leder i Östersjöområdet (det s.k. BEMIP-projektet) strävar man efter att skapa en ny gasför-bindelse via Baltikum till Centraleuropa samt en terminal för flytande naturgas ( LNG, liquefied natural gas) på Östersjöns östkust. Det regionala LNG-terminalprojektet på Finska vikens kust samt Balticconnector-projektet tas med på listan över Project of Common Interest ( PCI) enligt E U:s i nfrapaket. Utvecklandet av et t na tionellt LN G-terminalnätverk framskred och m inisteriet beviljade 93 m iljoner euro i investerings-stöd för fyra olika LNG-terminalprojekt.

Elmarknadens sätt att fungera förbättras, MPI-värdet för el ökar (EU:s index för kon-sumenttillfredsställelse)

Omfattningen av småskalig elproduktion och i synnerhet antalet produktionsanlägg-ningar i samband med förbrukningsobjektet är fortfarande litet i Finland. I synnerhet solpanelernas konkurrenskraft har snabbt förbättrats och intresset för solenergi som ersättning för köpt el ökar kraftigt. En arbetsgrupp som tillsatts av arbets- och när-ingsministeriet u tredde 2014 hur m an kan främja sm åskalig ener giproduktion och den sm åskaliga el produktionens roll när det g äller at t främja förnybar ener gi och byggnaders energieffektivitet. En del av de upp dagade p roblemen har redan l östs och de föreslagna åtgärderna för främjande har vidtagits. Den småskaliga produktio-nens ställning på el marknaden har utvecklats gynnsamt och till exempel antalet kö-pare av småproducenters överskottsel har redan ökat till ett tjugotal energibolag.

Den förnybara energins andel av slutförbrukningen ökar och slutförbrukningen av energi i förhållande till bruttonationalinkomsten minskar

Finland ser ut att i förtid uppnå målet att 38 % av energianvändningen ska bestå av förnybar ener gi. Den förnybara ener gins andel av sl utförbrukningen st eg redan till 36,8 % 2013. Skogsflisen var fortfarande ett konkurrenskraftigt drivmedel i kombi-nerad el- och värmeproduktion, men på grund av det låga priset på st enkol beslöt regeringen att förbättra konkurrenskraften för de inhemska drivmedlen skogsflis och torv genom att sänka accisen på torv (i kraft i början av 2015) och som en följd därav höja pr oduktionsstödet för sk ogsflis. Arbetet m ed at t undanr öja de adm inistrativa hindren för vindkraft samt arbetet med att bereda en st atsrådsförordning som gäller bullergränser f ör vindkraft f ortsatte. Demonstrationsprojektet för hav sbaserad v ind-kraft beviljades energistöd (20 miljoner euro) och tre bioförädlingsprojekt som fram-ställer andra generationens biobränslen för trafiken beviljades sammanlagt 45,3 mil-joner euro i energistöd.

Figur 6. Användningen av förnybar energi 1970–2013, TWh

Slutförbrukningen av energi i förhållande till BNP minskar – båda delfaktorerna i må-let (slutenergi och BNP) statistikförs först om drygt ett år. Den preliminära bedöm-ningen är att BNP:s värde inte har förändrats nämnvärt. Slutförbrukbedöm-ningen av energi ökade i nte, ut an minskade tvärtom nå got. Elkonsumtionen m inskade 1 % . El (83,3 TWh) u tgör den s törsta ens kilda del en i slutförbrukningen av en ergi ( cirka 300 TWh). Fjärrvärmen (31 TWh) minskade något på grund av att vädret varit var-mare än året innan. I trafiken (cirka 1/6 av slutenergin) sjönk bensinkonsumtionen ett par procent och dieselkonsumtionen var oförändrad. Industriproduktionen har inte återhämtat sig, dvs. slutförbrukningen av energi sjönk något (cirka 1 %)

Främjandet av energieffektiviteten fortsatte med många åtgärder enligt energieffekti-vitetsavtalen, bl .a. ener gibesiktningar och ene rgieffektivitetsrådgivning f ör konsu-menterna. Genom de t ener gieffektivitetsdirektiv so m t rädde i kraft 20 12 er sattes energitjänstdirektivet och direktivet om samproduktion av el och värme (CHP). Den lagstiftning so m genomför di rektivet i nklusive ener gieffektivitetslagen t räder i kraft 1.1.2015. De ener gieffektivitetsavtal so m st aten i ngått ( 2008–2016) m ed nä r-ingslivet och kommunsektorn täcker cirka 80 % av energianvändningen i Finland.

Avtalsverksamheten har under åren 2008–2013 resulterat i åtgärder som på årsnivå ger en inbesparing av värmeenergi och bränslen på cirka 6,7 TWh samt en elbespa-ring på 2,6 TWh och en årlig bespaelbespa-ring på cirka 556 miljoner euro i energikostnader-na. Energieffektivitetsavtalen är en ce ntral del av Fi nlands energieffektivitetsverk-samhet och ett intentionsavtal har ingåtts om en fortsättning på dem till 2020.

Enligt scenariokalkylerna i statsrådets energi- och klimatstrategi håller Finland på att uppnå målen för utsläppsminskning fram till 2020 på v erksamhetsområden som inte omfattas av ut släppshandeln ( mål 16 % av ni vån 2005) . De v erksamhetsområden som hör till utsläppshandeln bör fram till 2020 minska utsläppen med 21 % jämfört med nivån 2005. Detta mål är gemensamt för hela EU och målet uppnås genom en gemensam utsläppshandel. Utsläppshandeln täcker cirka hälften av Finlands ut-släpp. Det nat ionella k ontrollsystemet för hande ln m ed ut släppsrätter s äkerställer tillsammans med systemet på EU-nivå att de anläggningar som hör till utsläppshan-deln och således hela utsläppshandelssektorn inom EU fullgör sina åligganden.