Sammanfattning av resultat

I detta avsnitt sammanfattas resultaten och de anknyts till forskningsfrågorna. I följande avsnitten återkommer jag till forskningsfrågorna genom att svara på dem på basis av resultaten. Först ges en kort sammanfattning av resultaten och därefter drar jag slutsatser om varje forskningsfråga. Därtill diskuterar jag mina hypoteser i samband med resultaten.

6.5.1 Hurdana attityder och hurdan motivation har finskspråkiga gymnasieelever till att studera svenska?

När det gäller svenska som skolämne, visar resultaten att största delen av de

finskspråkiga gymnasieeleverna anser att svenska är ett trevligt skolämne samt nästan lika många tycker att de är bra i svenska. Det finns ingen konsensus bland de

finskspråkiga, huruvida studierna i svenska borde vara frivilliga, men de anger att svenska borde vara ett frivilligt ämne i studentskrivningarna. Majoriteten av de finskspråkiga gymnasieeleverna med 55,3 % skulle inte studera något annat språk i stället för svenska. De flesta finskspråkiga uppger att det i någon mån är viktigt att få bra betyg i svenska.

Finskspråkiga gymnasieelever har allmänt taget positiva attityder till svenska språket, dess talare och Sverige: nästan 60 % av de finskspråkiga uppskattar svenskans status i Finland och anser att svenska språket spelar en viktig roll i Finlands historia och kultur samt ca 80 % har en positiv uppfattning om svenskar och Sverige. Min hypotes var att de finskspråkiga mestadels har positiva attityder till svenska, vilket verifieras av dessa resultat. De finskspråkiga gymnasisterna är tudelade, huruvida alla finländare ska kunna både finska och svenska, eftersom bara lite över 50 % anser att alla finländare inte behöver kunna både finska och svenska. Frågan om alla finländare borde kunna

54

svenska, orsakar fördelning bland finskspråkiga – 36,2 % instämmer; 23,4 % är neutrala och 40,4 % instämmer inte.

En klar majoritet av de finskspråkiga gymnasieeleverna anger att de inte behöver svenska i vardagen, men ändå betraktar majoriteten svenska som ett viktigt språk även om det inte är ett världsspråk. De finskspråkiga anser tydligt att svenska är ett viktigt språk med tanke på arbetslivet och framtiden. Största delen av finskspråkiga vill kunna svenska för att kunna tala med infödda talare. Nästan hälften av finskspråkiga anger att kunskaperna i svenska inte uppskattar i deras vänkretsar, men å andra sidan anger 66 % att de respekteras av någon, om de kan svenska. Nästan alla finskspråkiga informanter anser att kunskaper i flera språk är en bra sak. Lite över hälften av finskspråkiga

upplever att de inte påverkas av andras åsikter om svenska.

På basis av de ovannämnda resultaten kan det sammanfattningsvis konstateras att de finskspråkiga gymnasieelevernas attityder till och motivation att studera svenska verkar vara polariserade. De finskspråkigas attityder till och motivation att studera svenska kunde bäst beskrivas som en blandning av instrumentell och integrativ orientering kopplade med polariserade attityder gällande svenska språket. I jämförelse med tidigare forskning har Reinikainen (2017: 49) också ett likvärdigt resultat, där hon konstaterade att universitetsstuderande möjligen kan ha en blandning av integrativ och instrumentell orientering.

De finskspråkiga gymnasieeleverna har i stor del positiva attityder till Sverige, svenskar och finlandssvenskar samt de uppskattar svenska som språk. Det är just de

obligatoriska studierna i svenska där polarisering bland de finskspråkiga gymnasisternas attityder syns. Särskilt arbetslivets krav driver motivation för de flesta finskspråkiga gymnasieelever, vilket är ett tydligt tecken på instrumentell orientering. Detta stödjer min hypotes, eftersom jag antog att just arbetslivet motiverar största delen av de finskspråkiga gymnasieeleverna. Även Kantelinen (1995: 158) lyfte fram att arbetslivet spelar en stor roll i motivationen att studera svenska.

55

En del av de finskspråkiga gymnasieeleverna visar ändå också tecken på integrativ orientering: 12 av 30 svar på den öppna frågan innehöll åtminstone en (1) faktor som tyder på integrativ orientering. Några exempel på dessa faktorer var svenskspråkiga släktingar och kompisar, hobbyer samt intresse för svenska och Sverige. Därmed kan de finskspråkiga inte sägas vara varken rent instrumentellt eller rent integrativt

orienterade, utan någonting däremellan. Även Deci och Ryan (2017: 16) betonade att orienteringar vanligen kan verka simultant i samspel, vilket verkar gälla även de

finskspråkiga gymnasieeleverna. Resultaten är likartade med Reinikainens (2017: 40, 49) resultat.

6.5.2 Hurdana attityder och hurdan motivation har svenskspråkiga gymnasieelever till att studera finska?

Angående finska som skolämne kommer det fram i resultaten att största delen av de svenskspråkiga gymnasieeleverna anser, att finska inte är ett trevligt skolämne och det finns inte heller någon konsensus, huruvida de är bra på finska. Det framgår också i den öppna frågan att många av svenskspråkiga är onöjda med undervisningen, eftersom den fokuserar sig för mycket på grammatik i stället för muntliga övningar. De

svenskspråkiga gymnasieeleverna tycker att studierna i finska ska vara obligatoriska, men de är inte eniga när det gäller finskans obligatorium i studentskrivningar.

Majoriteten av dem skulle inte studera något annat språk i stället för finska, även om relativt många valde alternativet ”varken av annan eller samma åsikt”. Ca 60 % anser att det är viktigt att få bra betyg i finska.

Nästan 60 % av de svenskspråkiga gymnasisterna uppskattar finskans status i Finland, och en klar majoritet anser att svenska spelar en viktig roll i Finlands historia och kultur.

Över hälften av svenskspråkiga gymnasister har en positiv uppfattning om Finland och finnar. De svenskspråkiga gymnasieelevernas är relativt delade, huruvida alla finländare borde kunna både svenska och finska – 54,1 % av dem instämmer i det men t.o.m. 37,8

% är varken av annan eller samma åsikt. Ca 57 % av svenskspråkiga anser att alla

56

finländare ska kunna finska, men ändå 35,1 % valde alternativet ”varken av annan eller samma åsikt.”

När det gäller behovet av finska, anser en klar majoritet att finska kommer att vara nyttigt i arbetslivet och i framtiden överhuvudtaget. Nästan alla vill kunna finska för att kunna tala finska med infödda talare, och nästan hälften av svenskspråkiga informanter anger att de behöver finska i vardagen. 70,3 % av svenskspråkiga gymnasieelever

uppger att finska är ett viktigt språk, även om det inte är ett världsspråk. Alla

svenskspråkiga gymnasister anser att kunskaper i flera språk är en bra sak. 37,8 % anser att kunskaperna i finska inte uppskattas i deras vänkrets och ca tredjedelen är varken av annan eller samma åsikt. Å andra sidan konstaterar nästan 60 % av svenskspråkiga att de respekteras av någon, om de kan finska. Det är mycket jämnt om de svenskspråkigas åsikter om finskan påverkas av andras åsikter – största delen med 35,1 % var varken av annan eller samma åsikt.

Med hänsyn till de ovan diskuterade resultaten kunde de svenskspråkiga

gymnasieelevernas motivation beskrivas bäst som instrumentellt. De svenskspråkiga gymnasisterna anser att det är först och främst viktigt att kunna finska ur arbetslivets synvinkel. 100 % av dem instämmer antingen helt eller delvis att de kan ha en fördel i arbetslivet om de kan finska. Enligt svaren på den öppna frågan är de medvetna om finskans status som majoritetsspråk samt många var säkra att de kommer att behöva finskan i framtiden. Över hälften av de svenskspråkiga gymnasisterna uppskattar finskans status som majoritetsspråk samt mestadels förhåller de sig positivt till Finland och finnar, fastän 27 % av dem inte instämmer.

De svenskspråkiga gymnasisterna uttryckte sitt missnöje med undervisningen i finska, eftersom 38,1 % av informanterna i den öppna frågan konstaterade, att de har låg motivation eller ingen motivation alls att lära sig finska. Orsaken till detta är att de upplever, att de inte kan kommunicera med finskspråkiga beroende på

grammatikbetonad undervisning. Dessutom uppger ca 60 % att det är i någon mån viktigt för dem att få bra betyg i finska, vilket kan möjligtvis tyda på instrumentell

57

orientering. På grund av dessa iakttagelser kunde de svenskspråkiga gymnasisternas motivation beskrivas som instrumentell och en del kunde beskrivas t.o.m. låg

motiverade. Deras attityder till finska språket och finnar verkar varemot vara mestadels positiva, men deras inställning till finskundervisning är negerande. Dessa resultat falsifierar min hypotes, eftersom jag antog att de svenskspråkiga gymnasieeleverna skulle vara välmotiverade att studera finska på grund av dess status som

majoritetsspråk i Finland. Jag antog också att deras attityder till finska skulle vara positiva, men resultaten falsifierar hypotesen åtminstone delvis.

6.5.3 Finns det skillnader i attityder och motivation mellan grupperna? I fall ja, hurdana?

Det finns några skillnader mellan grupperna, men resultaten visar att gruppernas attityder till och motivation att studera det andra inhemska språket inte är så annorlunda som jag antog. Frågan om det andra inhemska språkets obligatorium

uppstår som kanske den största skillnaden mellan grupperna, eftersom de finskspråkiga gymnasieeleverna inte har någon konsensus huruvida studierna i svenska borde vara frivilliga, medan de svenskspråkiga tydligt är av den åsikt att studierna i finska ska vara obligatoriska. När det gäller obligatoriet i studentskrivningar, instämmer de

finskspråkiga i svenskans valfrihet men de svenskspråkiga är oeniga. Det är just frågorna gällande språkets obligatorium där de två gruppernas olikheter framstår tydligaste.

Både finsk- och svenskspråkiga gymnasister visar starka tecken på instrumentell orientering, eftersom de anser att det andra inhemska språket ska vara till nytta

speciellt i arbetslivet. Detta fenomen kommer fram såväl i svaren på påståendena som svaren på den öppna frågan. Som sagt verkar det att de finskspråkiga gymnasisternas attityder till och motivation att studera svenska präglas av polarisering och en blandning av orienteringar, varemot de svenskspråkiga visar tecken snarare på instrumentell orientering i stället för integrativ orientering. Båda grupperna anger att de uppskattar det andra inhemska språket och dess talare, men resultaten visar att de finskspråkiga ändå uppskattar svenska språket och dess talare i högre grad än de svenskspråkiga

58

uppskattar finska språket och dess talare, dvs. de finskspråkiga verkar ha något positivare attityder till det andra inhemska språket och dess talare än de

svenskspråkiga. Det bör ändå observeras att de finskspråkiga gymnasisternas attityder är relativt polariserade och därmed kan denna skillnad mellan grupperna inte

generaliseras.

6.5.4 Vilka faktorer påverkar gymnasieelevernas attityder till och motivation att studera det andra inhemska språket?

Det finns flera olika faktorer som påverkar gymnasieelevernas attityder till och motivation att studera det andra inhemska språket, men på basis av svaren på

påståendena och den öppna frågan kan det sägas att arbetslivet och dess krav upplevs troligen den viktigaste faktorn. Detta påverkar både finsk- och svenskspråkigas attityder till och motivation att studera det andra inhemska språket, vilket stödjer min hypotes där jag antog att arbetslivet motiverar många gymnasieelever. Språkets obligatorium upplevs däremot som en negativt påverkande faktor – i synnerhet av de finskspråkiga gymnasieeleverna. Såsom konstaterats tidigare (se s. 31) har ordet ”obligatorisk” en negativ ton när det gäller det andra inhemska språkets obligatorium.

Det framgår att särskilt de svenskspråkiga gymnasieeleverna anser, att undervisningen påverkar attityder till och motivation att studera språket. Enligt de svenskspråkiga borde inte bara grammatiken betonas i undervisningen, utan den borde också innehålla

muntliga övningar. På så sätt kunde undervisningen vara mer motiverande. I den öppna frågan angavs det att kompisar, släkt och andra nära människor, som talar det andra inhemska språket, motiverar dem att lära sig språket för att kunna kommunicera med dem. Gymnasieeleverna har också vilja att kunna tala med andra infödda talare överhuvudtaget.

Faktorerna som påverkar gymnasieelevernas attityder till och motivation att studera det andra inhemska språket är således talrika. Såväl instrumentella som integrativa faktorer är representerade i några av de viktigaste faktorerna.

59