6 RESULTAT OCH ANALYS
6.1 Det andra inhemska språket som skolämne
Detta avsnitt handlar om påståenden som gäller det andra inhemska språket som skolämne. Följande påståenden analyseras:
1. Jag tycker att det andra inhemska språket är ett trevligt skolämne.
10. Jag är bra på det andra inhemska språket.
4. Jag tycker att det borde vara frivilligt att studera det andra inhemska språket.
12. Om jag kunde välja, skulle jag studera något annat språk i stället för det andra inhemska språket.
9. Det är viktigt för mig att få bra betyg i det andra inhemska språket.
19. Det andra inhemska språket borde vara ett frivilligt ämne i studentskrivningar.
Det kommer fram i figur 3 på följande sida att informanternas meningar är delade huruvida det andra inhemska språket är ett trevligt skolämne. 28 finskspråkiga gymnasister (59,5 %) är antingen delvis eller helt av samma åsikt med påståendet, medan det motsvarande talet för svenskspråkiga är 15 (40,5 %). Reinikainen (2017: 46) i sin tur konstaterade att 72,5 % av universitetsstuderande anser åtminstone i någon mån att svenska är ett trevligt och viktigt språk. Därmed verkar det att studerande vid
universitetet håller sig något positivare till svenska än de finskspråkiga gymnasisterna.
28
Figur 3. Antalet svar i olika alternativ och distribution mellan finsk- och svenskspråkiga gymnasister till påståendena ”Jag tycker att det andra inhemska språket är ett trevligt
skolämne” och ”Jag är bra på det andra inhemska språket.” (N=84; finskspråkiga gymnasister n=47; svenskspråkiga gymnasister n=37)
Till och med 8 informanter (9,5 %), varav 6 är svenskspråkiga (16,2 %), anger att de är varken av annan eller samma åsikt, vilket kan betyda att de ställer sig neutrala till det andra inhemska språket som skolämne. Av alla informanter är 24 informanter (28,6 %) delvis av annan åsikt, vilket också är ett betydande antal. Det verkar att svenskspråkiga gymnasister förhåller sig negativare till finska som skolämne, vilket i sin tur kan påverka negativt attityderna till och motivation att studera språket (Abrahamsson 2009: 207).
I slutet av enkäten fick informanterna möjlighet att beskriva med egna ord sina attityder till och motivation att studera det andra inhemska språket. I den här öppna frågan nämnde flera svenskspråkiga gymnasister att undervisningen i finska är ensidig och den fokuserar sig bara på grammatiken. Brist på muntlig övning betonades i flera svar.
1) ”--- säkert 80% av studierna handlar om grammatik och att kunna översätta texter från finska till svenska. På det sättet kan jag lära mig att förstå finska bättre, men att själv prata finska blir mycket svårt utan att träna sig i muntliga övningar. Eftersom det känns ibland omöjligt för mig att någonsin kunna
0
1. Jag tycker att det andra inhemska språket är ett trevligt skolämne. / 10. Jag är bra på det andra inhemska språket.
Finskspråkiga gymnasister Svenskspråkiga gymnasister
29
prata någorlunda bra finska, är min motivation till att studera finska ganska minimal. När man lär sig om svåra grammatiktermer hela tiden (som ändå inte används alltför ofta), glömmer man bort relativt enkla grammatiktermer och det blir ännu svårare att kunna prata finska.”
2) ” --- Jag har läst finska i 9 år och kan ändå inte säga lätta meningar p.g.a att vi inte lär oss tala. I skolan lär man sig bara olika former och uttryck som inte fastnar i hjärnan. Om man bara lär sig grammatik och inte hur man ska säga de hela meningarna så blir man inte bra på ett språk. ---”
De svenskspråkiga gymnasisternas frustration gällande den grammatikbetonade undervisningen kom fram i flera svar, där de angav att även om de har studerat finska i tiotals, kan de inte egentligen kommunicera muntligt på finska. Undervisningen verkar vara en betydande faktor, som påverkar de svenskspråkigas attityder till och motivation att studera finska.
Påstående 10 i sin tur handlar om informanternas uppfattning om sina kunskaper i det andra inhemska språket. Enligt Kantelinen (1995: 163) och Reinikainen (2017: 11) är det möjligt att individens språkliga jaguppfattning kan påverka attityder till och motivation att studera språket. Största delen av informanterna, dvs. 31 informanter (36,9 %), är delvis av samma åsikt med påståendet, vilket betyder att de upplever sig vara
åtminstone i någon mån bra på det andra inhemska språket. Påståendet verkar dela åsikter, eftersom svaren distribueras jämnt mellan de andra alternativen.
Det kan ändå märkas en skillnad mellan de finsk- och svenskspråkiga: de finskspråkiga gymnasisterna upplever sig vara bättre på svenska än de svenskspråkiga på finska.
Procentuellt är 23,4 % av finskspråkiga antingen helt eller delvis av annan åsikt, varemot det motsvarande talet för svenskspråkiga är 37,8 %. De svenskspråkiga gymnasisterna verkar också vara antingen mer neutrala eller de kan inte kanske bedöma sina
30
kunskaper i finska, eftersom 10 svenskspråkiga (27 %) är varken av annan eller samma åsikt med påståendet.
Figur 4 visar gällande påstående 4 att 48 av alla informanter (57,8 %) är antingen delvis eller helt av annan åsikt med påståendet, dvs. majoriteten av informanter anser att studierna i det andra inhemska språket borde vara obligatoriska. 30 svenskspråkiga gymnasister (81,1 %) och 20 finskspråkiga gymnasister (42,6 %) håller med obligatoriet, vilket betyder att de svenskspråkiga är mycket mer välvilligare till obligatoriet än de finskspråkiga. Detta kan förklaras med finskans och svenskans status i Finland – finska är majoritetsspråket och svenska minoritetsspråket, vilket kan framträda som
svenskspråkigas vilja att bibehålla finskans obligatorium.
Figur 4. Antalet svar i olika alternativ och distribution mellan finsk- och svenskspråkiga gymnasister till påståendena ”Jag tycker att det borde vara frivilligt att studera det andra inhemska språket” och ”Om jag kunde välja, skulle jag studera något annat språk i stället för det andra inhemska språket.” (N=84; finskspråkiga gymnasister n=47; svenskspråkiga
gymnasister n=37)
4. Jag tycker att det borde vara frivilligt att studera det andra inhemska språket. / 12. Om jag kunde välja, skulle jag studera
något annat språk i stället för det andra inhemska språket.
Finskspråkiga gymnasister Svenskspråkiga gymnasister
31
Tvärtemot verkar det att påståendet delar åsikter hos finskspråkiga informanter. 20 finskspråkiga (42,6 %) är antingen helt eller delvis av annan åsikt, men samtidigt är 19 av dem (40,4 %) antingen helt eller delvis av samma åsikt. Dessutom anger 8 finskspråkiga (17 %) att de är varken av annan eller samma åsikt. Några finskspråkiga gymnasister angav i den öppna frågan att språkets obligatorium påverkar deras attityd till och motivation att studera det.
3) ”--- Kielten opiskelu motivoi enemmän, jos on itse saanut valita, että opiskelee juuri sitä. Ruotsi on aina ollut minulle pakkopullaa, inhokkiaine, jota on vaan pakko opiskella. Asenteeni voisi olla eri, jos olisin alkanut opiskella sitä omasta tahdosta.”
”--- Språkstudierna motiverar mer, om man själv har fått välja att man
studerar just det. Svenska har alltid varit motvilligt för mig, ett ämne som jag avskyr, som jag bara måste studera. Min attityd kunde vara annorlunda, om jag hade börjat studera det av min egen vilja.” (Egen översättning.)
Palviainen och Jauhojärvi-Koskelo (2009: 131) betonade att ordet ”obligatorisk” har en negativ klang i Finland när det används i samband med studierna i det andra inhemska språket. Palviainen och Jauhojärvi-Koskelo (2009: 131) redogjorde för informanternas motstridiga inställning till svenska:
Varför är det så få som vill gå kursen Akademisk svenska, trots att man tror att det är en nyttig kurs? En förklaring var kort och gott: ’Allt obligatoriskt är tråkigt’ och de tillade att sådant som är obligatoriskt känns skrämmande.
Det verkar att just obligatoriet, som anknyts till studierna i det andra inhemska språket, väcker negativa åsikter särskilt bland finskspråkiga gymnasister. Distributionen i de finskspråkiga gymnasisternas inställningar reflekterar inte bara deras fördelade mening utan också hela samhällets mening om det andra inhemska språkets obligatorium. Som påpekats tidigare (se avsnitt 2.2.), har det andra inhemska språkets status alltid varit ett
32
hett diskussionsämne i Finland. De svenskspråkiga gymnasisterna visar tydligare att de vill bibehålla det andra inhemska språket som obligatoriskt.
Gällande påstående 12 ”Om jag kunde välja, skulle jag studera något annat språk i stället för det andra inhemska språket” visar resultaten att detta påstående också delar åsikter bland informanterna, eftersom distributionen mellan alternativen är relativt jämn.
Alternativet ”helt av annan åsikt” fick ändå de flesta svaren med 28,6 % av alla svaren och alternativet ”delvis av annan åsikt” följer som näst populär med 25 % av svaren. Av alla informanterna är det 45 informanter (53,6 %) som inte troligen skulle studera något annat språk i stället för det andra inhemska språket, även om de kunde välja. Palviainen och Jauhojärvi-Koskelo (2009: 128) har lyft fram att t.o.m. 70 % av
universitetsstuderandena inte skulle sannolikt studera något annat språk i stället för svenska, dvs. gymnasisterna verkar förhålla sig negativare till studierna i det andra inhemska språket än universitetsstuderande. Därtill kommer det också fram att speciellt de finskspråkiga gymnasisterna skulle vara villigare att studera något annat språk än de svenskspråkiga: resultaten visar att 16 finskspråkiga (34 %) är antingen helt eller delvis av samma åsikt, medan det motsvarande talet för svenskspråkiga är 7 (18,9 %).
I påstående 9 kartlades om det är viktigt för informanterna att få bra betyg i det andra inhemska språket. Till exempel Gardner & Lambert (1972: 14) och Abrahamsson (2009:
27) konstaterar att det kan tyda på en instrumentell orientering om bra betyg motiverar inläraren, eftersom språket kan betraktas som ett verktyg för att nå någonting. Figur 5 visar informanternas svar på påståendet.
33
Figur 5. Antalet svar i olika alternativ och distribution mellan finsk- och svenskspråkiga gymnasister till påståendet ”Det är viktigt för mig att få bra betyg i det andra inhemska språket.” (N=84; finskspråkiga gymnasister n=47; svenskspråkiga gymnasister n=37)
51 av alla informanter (60,7 %) anger att de är delvis eller helt av samma åsikt, att det är viktigt för dem att få bra betyg i det andra inhemska språket. 22 svenskspråkiga
gymnasister (59,5 %) och 29 finskspråkiga gymnasister (61,7 %) instämmer i någon grad i påståendet, dvs. det finns inte någon stor skillnad mellan grupperna. Det kan spekuleras att cirka 60,7 % av alla informanter kan vara instrumentellt orienterade. Det är dock sant att det inte kommer fram varför det är viktigt för dem att få bra betyg och därför kan det inte påstås med säkerhet att de är instrumentellt orienterade. Därtill kan det också vara problematiskt med ordvalet ”bra betyg” – hur definieras ett bra betyg egentligen?
Det andra inhemska språket i studentskrivningar är ett annat tema som väcker många olika åsikter både i samhället och bland informanterna. Det framgår i figur 6 att en fjärdedel av alla informanterna är varken av annan eller samma åsikt huruvida det andra inhemska språket borde vara ett frivilligt ämne i studentskrivningar, vilket visar informanternas neutralitet eller osäkerhet till saken.
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
Helt av annan åsikt Delvis av annan åsikt Varken av annan eller samma åsikt
Delvis av samma åsikt Helt av samma åsikt
9. Det är viktigt för mig att få bra betyg i det andra inhemska språket.
Finskspråkiga gymnasister Svenskspråkiga gymnasister
34
Figur 6. Antalet svar i olika alternativ och distribution mellan finsk- och svenskspråkiga gymnasister till påståendet ”Det andra inhemska språket borde vara ett frivilligt ämne i studentskrivningar.” (N=84; finskspråkiga gymnasister n=47; svenskspråkiga gymnasister n=37)
De finskspråkiga gymnasisterna har ändå starkare åsikter om påståendet, eftersom 29 finskspråkiga (38,3 %) instämmer helt, men bara 4 svenskspråkiga (10,8 %) är helt av samma åsikt med det andra inhemska språkets valfrihet i studentskrivningar. 13 finskspråkiga (27,7 %) och 9 svenskspråkiga (24,3 %) är delvis av samma åsikt.
Procentuellt är de svenskspråkiga gymnasisterna välvilligare till obligatoriet i
studentskrivningar, eftersom 13 av dem (35,1 %) instämmer i någon mån att det andra inhemska språket inte borde vara ett frivilligt ämne i studentskrivningar, medan det motsvarande talet för finskspråkiga gymnasister är 6 (12,8 %).
Resultaten på påstående 19 stöder resultaten gällande påstående 4 (se s. 30), där det kom fram att de svenskspråkiga gymnasisterna tycks vara välvilligare till obligatoriet i studierna av det andra inhemska språket än de finskspråkiga. Dessutom är de
finskspråkiga gymnasisterna relativt fördelade gällande påstående 4, och samma
fenomen kan också ses i detta påstående. På grund av detta kan det konstateras att det andra inhemska språkets obligatorium både i allmänhet och i studentskrivningar är ett
0
Helt av annan åsikt Delvis av annan åsikt Varken av annan eller samma åsikt
Delvis av samma åsikt Helt av samma åsikt
19. Det andra inhemska språket borde vara ett frivilligt ämne i studentskrivningar.
Finskspråkiga gymnasister Svenskspråkiga gymnasister
35
tema, som fortsätter att dela åsikter. De svenskspråkiga gymnasisterna är emellertid något välvilligare eller neutrala till att det andra inhemska språket är ett obligatoriskt ämne i studierna och i studentskrivningar.