• Ei tuloksia

Kohdekuvaus: TUU-01-009: Fagerstenen (Raasepori). Liite julkaisuun Valtakunnallisesti arvokkaat tuuli- ja rantakerrostumat. Suomen ympäristö 32/2011

N/A
N/A
Info
Lataa
Protected

Academic year: 2022

Jaa "Kohdekuvaus: TUU-01-009: Fagerstenen (Raasepori). Liite julkaisuun Valtakunnallisesti arvokkaat tuuli- ja rantakerrostumat. Suomen ympäristö 32/2011"

Copied!
3
0
0

Kokoteksti

(1)

TUU-01-009

0 250 m

Karttatuloste © Geologian tutkimuskeskus

Pohjakartta © Maanmittauslaitos, lupa nro 7/MML/10

Suojelualueet © Suomen Ympäristökeskus ARVOKKAAT TUULI- JA

RANTAKERROSTUMAT

Natura 2000 -alue Tuura -alue

2464000

2464000

6665000 6665000

6666000 6666000

(2)

FAGERSTENEN

Tietokantatunnus: TUU-01-009

Pinta-ala: 6,4

Korkeus: 77,5

Alueen suhteellinen korkeus: 7,5

Geologia

Fagerstenen pirunpelto on muodostunut Malmskogenin vastasivun drumliinin eteläosassa sijaitsevalle

kalliopaljastumalle ja sen välittömään läheisyyteen. Kohde on runsaslohkareinen, varsin laaja ja leveä pirunpelto.

Tammisaaren kartta-alueen korkein kohta on vajaa 107 metriä mpy, ja koska ylimmän rannan taso alueella on ollut suunnilleen 130 - 140 metriä mpy, on koko alue ollut jääkauden jälkeisenä aikana veden peitossa eli subakvaattista aluetta. Tammisaaren alueella Ancylustransgression ylin korkeustaso on ollut 78 metriä mpy. Pirunpellossa on havaittavissa muutamia pienialaisia kuoppia, (Eronen 1992, Kujansuu et al. 1993) jotka lienevät ihmisten kaivamia.

Biologia

Pyöristyneet muinaisrantakivet ovat enimmäkseen paljaita, paikoin taas harmaiden rupijäkälien ja keltaisten karttajäkälien peittämiä. Kivien välissä on kasvitonta, paikoin kalliotierasammalta. Länsipuolen kivet ovat

kaarrekarpeen, poronjäkälien ja sammalten peittämiä ja niiden välissä on poronjäkäliä, metsäsammalia ja kariketta.

Kivikon reunalla on muutamia kilpikaarnamäntyjä ja poronjäkälikköä. Muuten puusto on laajalti nuorta kuivan kankaan kasvatusmännikköä, jossa on sekapuuna koivua. Paikoin on myös varttunutta puustoa.

Maisema

Alue ei kasvillisuudesta johtuen erotu kauaksi ympäristöstä eikä ulospäin avaudu maisemaa. Paikanpäällä pirunpelto toki erottuu ympäristöstään. Kohteen maisemalliset arvot ovat vaatimattomat. Lähiympäristö on tyypillistä länsi- uusimaalaista maisemaa, Kullaanjärven rannassa on huvila-asutusta.

Sijainti: Muodostuma sijaitsee Tammisaaren Svedjekullan kylässä, Malmskogenin vastasivun drumliinin eteläosassa.

ha

m m mpy.

Muodostuma: Rantakerrostuma

Arvoluokka: 4

Muodon suhteellinen korkeus: 7,5 m

Karttalehti:

Kirjallisuus:

Raasepori

2014 02

Eronen, M. 1992. Itämeren vaiheiden tutkiminen. Suomen kartasto, vihko 123 - 126 Geologia. Helsinki:

Maanmittaushallitus ja Suomen Maantieteellinen Seura, s. 14-15 ja 17. (5. laitos)

Kujansuu, R., Uusinoka, R., Herola, E. & Stén, C-G. 1993. Tammisaaren kartta-alueen maaperä. Suomen geologinen kartta 1:100 000 : maaperäkarttojen selitykset. Karttalehti 2014. 90 s. Geologian tutkimuskeskus.

(3)

FAGERSTENEN

Databaskod: TUU-01-009

Areal: 6,4

Höjd: 77,5

Områdets relativa höjd: 7,5

Geologi

Fagerstenens djävulsåker har bildats på bergblottningen som ligger på den södra delen av drumlinen på Malmskogens stötsida och i dess omedelbara närhet. Objektet är en rätt vidsträckt och bred blockrik djävulsåker. Den högsta punkten i Ekenäs kartområde är knappa 107 m ö.h. och eftersom den högsta strandens nivå har varit ungefär 130 - 140 m ö.h. har hela området under efteristiden varit under vatten, dvs. Subakvatiskt område. I Ekenäs-området har Ancylustransgressionens högsta nivå varit 78 m ö.h. I djävulsåkern kan man observera några små gropar (Eronen 1992, Kujansuu et al. 1993) som torde vara grävda av människor.

Biologi

De avrundade fornstrandstenarna är för det mesta kala, men ställvis täckta av gråa skorplavar och gula kartlavar.

Mellanrummen mellan stenarna är delvis vegetationsfria, delvis växer där grå raggmossa. Den västra sidans stenar täcks av vinterlav, renlavar och mossor och mellan stenarna finns renlavar, skogsmossor och förna. Vid stenåkerns rand finns några tallar med sköldbark, samt renlav. I övrigt är trädbeståndet i stort ung, planterad torr talldominerad moskog med inslag av björk. Ställvis finns också moget trädbestånd.

Landskapet

På grund av vegetationen kan man inte på håll urskilja området från omgivningen och utåt har man ingen utsikt. På plats urskiljer man dock djävulsåkern från sin omgivning. Objektets landskapsvärden är anspråkslösa. Den närliggande omgivningen är typiskt västnyländskt landskap, på Kullasjöns strand finns fritidsbebyggelse.

Läge: Formationen ligger i Svedjekulla by i Ekenäs, i södra delen av stötsidan på Malmskogens drumlin.

ha

m m ö.h.

Formation: Svallavlagring

Värderklass: 4

Formationens relativa höjd: 7,5 m

Kartblad:

Litteratur:

Raseborg

2014 02

Eronen, M. 1992. Itämeren vaiheiden tutkiminen. Suomen kartasto, vihko 123 - 126 Geologia. Helsinki:

Maanmittaushallitus ja Suomen Maantieteellinen Seura, s. 14-15 ja 17. (5. laitos)

Kujansuu, R., Uusinoka, R., Herola, E. & Stén, C-G. 1993. Tammisaaren kartta-alueen maaperä. Suomen geologinen kartta 1:100 000 : maaperäkarttojen selitykset. Karttalehti 2014. 90 s. Geologian tutkimuskeskus.

Viittaukset

LIITTYVÄT TIEDOSTOT

På krönets trädbevuxna ställen finns mogen tallskog, några tallar med sköldbark, inslag av björk och underväxtligheten består av lite gran.. Undervegetationen består här

blockfältets trädbestånd är tät eller ställvis gallrad ung planterad frisk talldominerad moskog med inslag av björk. På blockfältets rand finns mjölon och trädbeståndet består

Hyvinkään kaupungin kaavoitustoimi on ottanut Jätinlukon ja Jätinkadun luontoarvot huomioon maankäytön suunnittelussa ja alueiden taloudellisessa hyödyntämisessä

Objektområdet fortsätter från själva Långören i nivå med havsytan ännu cirka 500 meter söderut och är sålunda den sydligaste punkten av Första Stängselåsen på

Stranden övergår från öst och i synnerhet från väst till stränder dominerade av växtlighet.. På stranden finns en 15 m bred zon som påminner om vit dyn och som domineras av

Suomen geologinen kartta 1:100 000: maaperäkartan

Utgående från räfflingarna ligger åsräckan på gränsen mellan istungor som strömmat i olika riktningar (Tynni et al.

Alueen ylin ranta on II Salpausselän vyöhykkeessä 160 metriä nykyisen merenpinnan yläpuolella, luoteessa ylimmän rannan taso on Yoldiamerivaiheen aikainen ja noin 140 metriä