• Ei tuloksia

Kohdekuvaus: TUU-01-018: Jättekastet (Porvoo). Liite julkaisuun Valtakunnallisesti arvokkaat tuuli- ja rantakerrostumat. Suomen ympäristö 32/2011

N/A
N/A
Info
Lataa
Protected

Academic year: 2022

Jaa "Kohdekuvaus: TUU-01-018: Jättekastet (Porvoo). Liite julkaisuun Valtakunnallisesti arvokkaat tuuli- ja rantakerrostumat. Suomen ympäristö 32/2011"

Copied!
3
0
0

Kokoteksti

(1)

TUU-01-018 3437000

3437000

3438000

3438000

3439000

3439000

6693000 6693000

6694000 6694000

6695000 6695000

6696000 6696000

6697000 6697000

0 500 m

Karttatuloste © Geologian tutkimuskeskus

Pohjakartta © Maanmittauslaitos, lupa nro 7/MML/10

Suojelualueet © Suomen Ympäristökeskus ARVOKKAAT TUULI- JA

RANTAKERROSTUMAT

Natura 2000 -alue Tuura -alue

(2)

JÄTTEKASTET

Tietokantatunnus: TUU-01-018

Pinta-ala: 19,4

Korkeus: 47,5

Alueen suhteellinen korkeus: 2,5

Geologia

Porvoon alue on maaperägeologisesti nuorta, sillä suurin osa siitä oli vielä Litorina-meren alkuvaiheessa (L I) veden peitossa. Jättekastetin muinaisranta sijaitsee noin 45 - 50 metrin korkeustasolla ja se on muodostunut Itämeren kehityshistorian Ancylusjärvivaiheen aikana. Jättekastet on rantavalli, joka koostuu toisiinsa nähden vierekkäisistä kivikkovalleista. Ne ovat runsaslohkareisia, selkeitä lohkarevöitä, jotka tosin katoavat välillä maastoon ja

kasvillisuuden sekaan. Joukossa on myös suuria lohkareita. Rinne, jolle Jättekastetin rantalouhikko on syntynyt, ei ole kovinkaan jyrkkä (Punakivi et al. 1977).

Biologia

Muinaisrannan kivikko on avonainen. Keskiosien kivet ovat karttajäkälien kirjomia, reunoilla on poronjäkälikköä ja sianpuolaa. Kivikon keskellä on yksittäisiä mäntykeloja ja reunoilla järeitä koivuja. Siirtolohkareet ovat sammalten ja poronjäkälien peittämiä. Lohkareiden kyljissä on karun alustan jäkälä- ja sammallajistoa, kivikynsisammalta,

kallioisokarvetta ja liuskajauhejäkälää. Puusto on varttunutta, kuivahkon kankaan männikköä, jossa on koivua sekapuuna ja kuusia pienissä ryhmissä. Maapuita on yksittäin. Aluskasvillisuus on kanerva-mustikkavaltaista.

Pohjakerros on seinäsammalvaltaista ja siellä täällä on pieniä poronjäkälälaikkuja.

Maisema ja muut arvot

Jättekastetin muinaisranta hahmottuu ympäristöstään vähäisen kasvillisuuden johdosta selkeänä lohkarevyönä Norikemalmenin rinteessä. Ympäristöön ei kuitenkaan avaudu maisemia, ja muodostuman sisäinen maisema on yksitoikkoinen. Alueen ulkopuolella oli inventointiajankohtana, kesällä 2006, mehiläispesiä. Lähiympäristöä luonnehtii kumpuileva, kallioinen metsämaasto.

Sijainti: Muodostuma sijaitsee Porvoon eteläpuolella, Epoon kylässä, Mossagårdin vedenottamon pohjoispuolella.

ha

m m mpy.

Muodostuma: Rantakerrostuma

Arvoluokka: 4

Muodon suhteellinen korkeus: 2,5 m

Karttalehti:

Kirjallisuus:

Porvoo

3021 05

Punakivi, K., Lahermo, P., Rainio, H. & Valovirta, V. 1977. Porvoon karttalehtialueen maaperä. Suomen geologinen kartta 1:100 000: maaperäkartan selitykset. Karttalehdet 3021 ja 3012. 40 s. Geologian tutkimuskeskus.

(3)

JÄTTEKASTET

Databaskod: TUU-01-018

Areal: 19,4

Höjd: 47,5

Områdets relativa höjd: 2,5

Geologi

Borgå-området är geologiskt ungt, eftersom största delen av det var under vatten ännu under det första stadiet av Litorina-havet (L I). Jättekastets fornstrand ligger på en höjdnivå av cirka 45 - 50 meter och det har bildats under Ancylustiden i Östersjöns utvecklingshistoria. Jättekastet är en strandvall som består av bredvid varandra liggande stenjordsvallar. De är tydliga blockrika blockbälten, som visserligen emellanåt försvinner i terrängen och in bland vegetationen. Det finns även stora block. Sluttningen där Jättekastets strandblockfält har uppkommit är inte speciellt brant (Punakivi et al. 1977).

Biologi

Fornstrandens stenåker är öppen. Stenarna i de centrala delarna är färgade av kartlavar, på kanterna finns

renlavsbestånd och mjölon. Mitt i stenåkern finns enstaka torrfuror och på kanterna grova björkar. Flyttblocken är täckta av mossor och renlavar. På blockens sidor finns lav- och mossarter som lever på kargt underlag, kvastmossa, färglav och mjöllav. Trädbeståndet består av mogen tämligen torr talldominerad moskog, med inslag av björk, samt granar i små grupper. Det finns enstaka lågor. Undervegetationen är dominerad av ljung och blåbär. Bottenskiktet domineras av väggmossa och här och där finns små renlavsfläckar.

Landskap och andra värden

Jättekastets fornstrand gestaltar sig tack vare den knappa vegetationen från sin omgivning som ett klart blockbälte på Norikemalmens sluttning. Man har dock ingen utsikt till omgivningen och formationens inre landskap är enformigt.

Utanför området fanns bikupor vid tidpunkten för inventeringen, sommaren 2006. Den närliggande omgivningen karakteriseras av en kuperad, klippig skogsterräng.

Läge: Formationen ligger söder om Borgå, i Epo by, norr om Mossagårds vattentag.

ha

m m ö.h.

Formation: Svallavlagring

Värderklass: 4

Formationens relativa höjd: 2,5 m

Kartblad:

Litteratur:

Borgå

3021 05

Punakivi, K., Lahermo, P., Rainio, H. & Valovirta, V. 1977. Porvoon karttalehtialueen maaperä. Suomen geologinen kartta 1:100 000: maaperäkartan selitykset. Karttalehdet 3021 ja 3012. 40 s. Geologian tutkimuskeskus.

Viittaukset

LIITTYVÄT TIEDOSTOT

Mellan Tvärminne och Sandöträsket i Hangö finns ett vidsträckt komplex av dyner som löper främst från nordväst till sydost.. Dynzonen ligger i Första Stängselåsens södra del

havsvattenståndet, finns den nutida branta, cirka 10 meter höga strandbanken, vars sand under tidernas lopp på grund av kraftig vind-, is- och stranderosion har runnit ner mot havet

Tammisaaren kartta-alueen korkein kohta on vajaa 107 metriä mpy, ja koska ylimmän rannan taso alueella on ollut suunnilleen 130 - 140 metriä mpy, on koko alue ollut

Kiljavan rantatörmä sijaitsee noin 100 - 105 metrin korkeustasolla, ja se edustaa Yoldiameren varhaisinta vaihetta Sääksjärven - Kiljavan seudulla.. Törmässä on muutamia

Sijainti: Kiljavan leirikeskuksen muinaisranta sijaitsee Hyvinkään lounaiskulmassa aivan Nurmijärven rajalla Sääksjärven ja Vihtilammen välissä, Kiljavannummen

Sandstranden är nästan vegetationsfri och framför den vita dynen finns rätt små embryonala dyntuvor bildade av saltarv och dessutom strandsenap.. Nära vattenbrynet finns en smal

Den vita dynvallen domineras av strandråg, i den nordöstra delen också av sandstarr tillsammans med sandsvingel (NT). Den jämnare gråa dynen domineras av sandsvingel, ställvis

Pinnanmuodoiltaan hyvin vaihtelevan Hiiskulan alueen suhteelliset korkeuserot ovat yleensä 20 - 40 metrin luokkaa ja parhaimmillaankin vain 55 metriä, kuten Palokankaan ja