Att börja lära sig svenska som B1-elev –
Ordförrådsövningar i övningsböcker i tre läroboksserier för grundskolans årskurs 6 och 7.
Tiia Tiainen
Pro gradu -avhandling Östra Finlands universitet Filosofiska fakulteten Humanistiska avdelningen Svenska språket
29.01.2020
ITÄ-SUOMEN YLIOPISTO – UNIVERSITY OF EASTERN FINLAND Tiedekunta –Faculty
Filosofiska fakulteten
Osasto – School
Humanistiska avdelningen Tekijä – Author
Tiia Tiainen Työn nimi – Title
Att börja lära sig svenska som B1-elev – Ordförrådsövningar i övningsböcker i tre läroboksserier för grundskolans årskurs 6 och 7.
Pääaine – Main subject Työn laji – Level Päivämäärä - Date Sivumäärä – Number of pages
Svenska språket Pro gradu -tutkielma X 29.01.2020 61
Sivuainetutkielma Kandidaatin tutkielma Aineopintojen tutkielma Tiivistelmä – Abstract
Denna pro gradu-avhandling handlar om ordförrådsövningar i tre olika läroboksserier för årskurserna 6–7 i medellång lärokurs i svenska (B1). Det primära syftet är att undersöka hurdana ordförrådsövningar det finns i de utvalda läromedlen och hurdana skillnader och likheter det finns mellan de tre övningsböckerna som har utkommit under åren 2000–2018. Ett sekundärt syfte är att jämföra de utvalda övningsböckerna och ta reda på om det finns skillnader i studierna i svenska, när språket börjar på högstadiet jämfört med på lågstadiet.
Dessutom utreds vad det står om ordinlärning i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (GLGU 2014). Frågeställningarna är således följande: 1. Vilka typer av ordförrådsövningar finns i läromedlens övningsböcker i svenska (På gång 1, Din tur 1, Fritt fram 1) för grundskolans årskurser 6 och 7? 2. Vilka likheter och skillnader finns det mellan läromedlens ordförrådsövningar? 3. Vad sägs om ordinlärning i främmande språk i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen, GLGU 2014?
Undersökningsmaterialet utgörs av tre B1-svenska lärobokserier, På gång 1, Din tur 1 och Fritt fram 1, av vilka serien På gång 1 följer den senaste läroplanen, GLGU 2014, och den används för grundskolans årskurs 6. Din tur 1 och Fritt fram 1 är lärobokserierna för grundskolans årskurs 7 och de första böckerna för B1- svenska. Varje lärobokserie består av både en text- och övningsbok av vilka övningsböckerna utgör det primära undersökningsmaterialet. Textböckerna används som stöd i studien. För att närmare undersöka läroböckernas ordförrådsövningar har jag samlat in ordförrådsövningarna i alla tre övningsböckerna, och jag har delat in dem i sju olika kategorier enligt deras övningstyp. Kategorierna är diskussionsövning, fraser med ett/några ord, identifieringsövning, ifyllnadsuppgift, skrivövning, översättning och övriga uppgifter.
Undersökningsmetoden är en komparativ läroboksanalys och resultaten analyseras både kvalitativt och kvantitativt.
Resultaten visar att läroplanen inte isolerar ordinlärning från annan språkinlärning, men den kommer fram indirekt i flera delar. Att lära sig ordförråd har en betydelsefull ställning i språkinlärning. Alla sju övningskategorier kan hittas i alla övningsböckerna med undantag av boken Fritt fram 1 i vilken saknas fraser med ett/några ord -kategorin. Det finns skillnader och likheter mellan övningstyper i de olika övningsböckerna och en av de största skillnaderna är att ojämnheten mellan övningskategoriernas storlek har utjämnats, för i boken Fritt fram 1 utgör bara diskussionsövningar nästan en tredjedel av alla ordförrådsövningarna, medan ingen kategori dominerar i boken På gång 1 och alla kategorierna förekommer relativt jämnt med varandra.
Kategorin ifyllnadsuppgift är procentuellt sätt högre i alla övningsböckerna i jämförelse med andra kategorier.
Resultaten visar också att ordförrådsövningarna i läromedlen är mångsidiga och omfattande. Läroboken fungerar som betydelsefullt stöd för utvecklandet av språkkunskaper och ordförråd, och just dessa mångsidiga och olika övningar erbjuder en bra grund för språkinlärning.
Avainsanat – Keywords
ordförråd, ordförrådsövning, ordinlärning, lärobokserie, läroboksanalys
ITÄ-SUOMEN YLIOPISTO – UNIVERSITY OF EASTERN FINLAND Tiedekunta –Faculty
Filosofinen tiedekunta
Osasto – School Humanistinen osasto Tekijä – Author
Tiia Tiainen Työn nimi – Title
Att börja lära sig svenska som B1-elev – Ordförrådsövningar i övningsböcker i tre läroboksserier för grundskolans årskurs 6 och 7.
Pääaine – Main subject Työn laji – Level Päivämäärä - Date Sivumäärä – Number of pages
Ruotsin kieli Pro gradu -tutkielma X 29.01.2020 61
Sivuainetutkielma Kandidaatin tutkielma Aineopintojen tutkielma Tiivistelmä – Abstract
Tämä pro gradu -tutkielma käsittelee sanastotehtäviä B1-ruotsin kolmessa eri oppikirjasarjassa vuosikursseilla 6 ja 7. Ensisijainen tarkoitukseni on tutkia, millaisia sanastotehtäviä oppimateriaalista löytyy ja millaisia eroja ja yhtäläisyyksiä vuosien 2000–2018 aikana julkaistujen eri tehtäväkirjojen sanastotehtävien välillä on. Sekundäärinen tarkoitukseni on vertailla valittuja tehtäväkirjoja ja selvittää, onko ruotsin opinnoissa eroja, kun kielen aloittaa yläkoulussa verrattuna sen aloittamiseen alakoulussa. Sen lisäksi selvitän työssäni, mitä perusopetuksen opetussuunnitelman perusteissa (POPS 2014) sanotaan sanaston oppimisesta.
Tutkimuksen kysymyksenasetteluni on seuraava: 1. Minkä tyyppisiä sanastotehtäviä on oppimateriaalin tehtäväkirjoissa (På gång 1, Din tur 1, Fritt fram 1) peruskoulun vuosikursseilla 6 ja 7? 2. Millaisia yhtäläisyyksiä ja eroja oppimateriaalien sanastotehtävien välillä on? 3. Mitä uusissa perusopetuksen opetussuunnitelman perusteissa, POPS 2014:ssa, sanotaan sanojen opettelusta vieraassa kielessä?
Tutkimusmateriaalina toimii kolme B1-ruotsin mukaista oppikirjasarjaa, På gång 1, Din tur 1 ja Fritt fram 1, joista På gång 1 on uusien perusopetuksen opetussuunnitelman perusteiden (2014) mukainen ja on käytössä vuosikurssilla 6. Din tur 1 ja Fritt fram 1 ovat 7. vuosikurssilla B1-ruotsin aloittavien oppilaiden ensimmäinen kirjasarja. Jokainen oppikirjasarja sisältää sekä teksti- että tehtäväkirjan, joista tutkimusmateriaalina käytetään ensisijaisesti tehtäväkirjaa, tekstikirjaa käytetään tutkimuksessa tehtäväkirjan tukena. Olen kerännyt kaikista kolmesta tehtäväkirjasta niiden sanastotehtävät ja jakanut ne seitsemään eri kategoriaan niiden tehtävätyypin mukaan. Kategoriat ovat: keskustelutehtävä, yhden tai muutaman sanan fraasi, tunnistustehtävä, täydennystehtävä, kirjoitustehtävä, käännöstehtävä sekä muut tehtävät.
Tutkimusmenetelmä on vertaileva oppikirja-analyysi ja tuloksia analysoidaan sekä laadullisesti että määrällisesti.
Tutkimustulokset osoittavat, että POPS 2014 ei erittele sanaston oppimista muusta kielen oppimisesta, mutta se mainitaan epäsuorasti useassa kohdassa. Sanaston oppiminen on merkittävässä asemassa kielen oppimisessa. Kaikki seitsemän tehtäväkategoriaa löytyvät jokaisesta tehtäväkirjasta, lukuun ottamatta Fritt fram 1 -kirjasarjaa, josta puuttuu yhden tai muutaman sanat fraasi -kategoria. Oppikirjasarjojen sanastoa harjoittavien tehtävätyyppien välillä on eroja ja yhtäläisyyksiä, joista yhtenä suurimpana erona on, että erot eri tehtäväkategorioiden välillä ovat tasaantuneet, sillä Fritt fram 1 -kirjasarjassa keskustelutehtävät muodostivat jo lähes kolmasosan kaikista tehtävistä, kun taas På gång 1 -kirjasarjassa yksikään kategoria ei ole dominoiva, vaan jokaista kategoriaa löytyy suhteellisen samanvertaisesti. Täydennystehtävä -kategoriaa on puolestaan jokaisessa kirjasarjassa prosentuaalisesti enemmän muihin kategorioihin verrattuna. Tulokset osoittavat myös, että oppimateriaalien sanastotehtävät ovat monipuolisia ja kattavia. Oppikirja toimii suurena tukena kielen sanaston oppimisessa ja juuri monipuoliset ja erilaiset sanastoa harjoittavat tehtävät tarjoavat hyvän pohjan kielen oppimiselle.
Avainsanat – Keywords
sanasto, sanastotehtävä, oppikirjasarja, oppikirja-analyysi
Innehållsförteckning
ABSTRACT
1 INLEDNING ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Avgränsning ... 3
2 BAKGRUND ... 3
2.1 Läroplanen i Finland ... 4
2.2 Medellång lärokurs (B1) i svenska i grundskolan ... 5
2.2.1 Svenska språkets timfördelning i grundskolan förr och nu ... 7
3 MATERIAL OCH METOD ... 8
3.1 Material ... 8
3.1.1 På gång ... 10
3.1.2 Din Tur ... 11
3.1.3 Fritt fram ... 11
3.1.4 De utvalda kapitlen ... 12
3.2 Metod ... 12
3.3 Kriterier för undersökningsmaterialet i övningsböckerna ... 13
3.4 Ordförrådsövningarnas kategorier ... 14
4 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 19
4.1 De centrala språkliga begreppen... 20
4.2 Andraspråk och svenskan i Finland ... 21
5 ORD, ORDINLÄRNING OCH TIDIGARE FORSKNING ... 22
5.1 Att kunna ett ord ... 22
5.2 Ordinlärning ... 24
5.2.1 Receptiv och produktiv ordförståelse ... 27
5.3 Vibergs modell för ordinlärning ... 27
5.4 Läromedels roll i språkinlärning ... 29
6 ANALYS OCH RESULTAT ... 30
6.1 Läroplanens syn på ordinlärning ... 30
6.2 Hur ordförrådet undervisas i böckerna ... 33
6.2.1 Ordförrådsövningar i boken På gång 1 ... 35
6.2.2 Ordförrådsövningar i Din tur 1 ... 40
6.2.3 Ordförrådsövningar i Fritt fram 1 ... 43
6.3 Skillnader och likheter mellan de undersökta övningsböckerna ... 45
7 DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING ... 49
7.1 Sammanfattande diskussion kring resultaten ... 51
7.2 Metoddiskussion ... 55
7.3 Kort om vidare forskning ... 57
KÄLLFÖRTECKNING ... 58
1
1 INLEDNING
“Few activities are as delightful as learning new vocabulary.” – Tim Gunn
Ordförråd spelar en viktig roll när en människa börjar lära sig ett nytt språk. Det är en grund för språkinlärning, eftersom med hjälp av det garanteras bra baskunskaper för människor att gå framåt med språkstudier. Ju större ordförråd man har desto bättre möjligheter finns det också att uttrycka sig själv på ett främmande språk och att ha framgång i språkinlärning. På 1970–1980-talet fick inlärning och undervisning av ordförråd mer fokus i undervisningen (Niitemaa 2014: 138), och nuförtiden har det en stor roll i språkinlärning. Att kunna ord är bland annat en av språkkunskapernas nyckelfaktorer i språkets alla färdighetsnivåer. (Niitemaa 2014: 141).
Med den nya läroplanen, GLGU 2014 (Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014), har kommit en ändring i undervisningen av svenska i skolan. Enligt den nya läroplanen inleds studierna i svenska i årskurs 6 i grundskolan i stället för årskurs 7. Antalet timmar som är reserverade för svenskundervisning i grundskolan har dock inte höjts i samband med förändringen, vilket ledde till att svenskundervisningen i årskurserna 7–9 har gått miste om två årsveckotimmar. (Tollola 2015) De läroböckerna som har gjorts att följa den nya läroplanen betonar muntliga språkkunskaper och kommunikationsövningar i och utanför skolan. Kommer det fram i de utvalda läroböckerna och har någonting förändrats innehållsmässigt? I den här studien söker jag svar på hurdant material finns i tre olika övningsböcker när det gäller ordinlärning och ordförrådsövningar.
Jag är intresserad av temat, eftersom jag ska bli både ämneslärare och klasslärare och jag skulle vilja bli mer bekant med hur man undervisar i svenska på lågstadiet. Jag vill utreda om det finns skillnader mellan att inleda studierna i årskurs 6 och årskurs 7, speciellt vilken typ av ordförrådsövningar som finns i olika läroböcker. Den här undersökningen är också relevant, eftersom medellång lärokurs i svenska (B1) inte har varit ett ämne på lågstadiet länge och därför har temat inte undersökts mycket.
Jag tycker att det är bra att svenska som skolämne redan inleds på lågstadiet i stället för högstadiet och jag vill bli mer förtrogen med läroböckerna för årskurs 6. Jag vill också kartlägga om de skiljer
2
sig mycket från äldre läroböcker ur ordförrådets synvinkel. Jag tycker att det är viktigt att veta hurdana läroböcker det finns och hurdana övningar finns i dem, speciellt så här ur blivande lärarens synvinkel och jag tror att andra (blivande) lärare kan också dra fördel av denna undersökning.
I kapitel 1.1 presenteras syfte och frågeställningar och i kapitel 1.2 beskrivs avgränsning av temat. I kapitel 2 beskrivs först bakgrunden om läroplanen i Finland och sedan medellång lärokurs (B1) i svenska i grundskolan och svenska språkets timfördelning i grundskolan förr och nu. I kapitel 3 tas upp material och metod, kriterier för undersökningsmaterialet samt ordförrådsövningarnas kategorier.
Materialet i studien är tre olika lärobokserier och av deras övningsböcker valdes fyra första kapitel till det närmare iakttagandet. Kapitel 4 koncentrerar sig på teori och består av de centrala begreppen av denna studie och andraspråk och svenskan i Finland. Kapitel 5 fortsätter med teorin och koncentrerar sig på ord och ordinlärning ur flera olika synvinklar, bland annat Vibergs modell för ordinlärning och receptiv och produktiv ordförståelse tas upp. Läromedels roll i språkinlärning behandlas i slutet av kapitel 5. Analys och resultat behandlas i kapitel 6 och till det närmare iakttagandet tas upp ordförrådsövningar i de utvalda övningsböckerna och skillnader och likheter mellan dessa böcker. Det sista kapitlet, kapitel 7, handlar om diskussion och sammanfattning. Det innehåller sammanfattande diskussion kring resultaten, metoddiskussion samt kort om vidare forskning.
1.1 Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet för denna uppsats är att på basis av läroböcker undersöka hur läromedlens ordförrådsövningar skiljer sig från varandra och hur de har möjligtvis förändrats under åren. Detta sker med hjälp av att undersöka de övningar som används för ordinlärning i läromedlen. Ett sekundärt syfte är att jämföra om det finns märkbara skillnader när det gäller början av studierna i svenska på högstadiet och på lågstadiet i de utvalda böckerna. Avsikten är att utreda vilka övningstyper som används i ordinlärning och på vilket sätt och med hurdana övningar ordförrådet övas i läromedlen.
Därtill utreds vad sägs om ordinlärning i den nya läroplanen, grunderna för den grundläggande utbildningen (GLGU 2014), när det gäller främmande språk.
Frågeställningarna således är:
1. Vilka typer av ordförrådsövningar finns i läromedlens övningsböcker i svenska (På gång 1, Din tur 1, Fritt fram 1) för grundskolans årskurser 6 och 7?
3
2. Vilka likheter och skillnader finns det mellan läromedlens ordförrådsövningar?
3. Vad sägs om ordinlärning i främmande språk i grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen, GLGU 2014?
1.2 Avgränsning
Uppsatsen ska avgränsas så att fokusen inte är på hela bokserierna utan på de tre övningsböckers första fyra kapitel i grundskolans årskurs 6 (På gång) och 7 (Din tur, Fritt fram), det vill säga det finns totalt 12 kapitel som ska totalt undersökas. Jag gör denna undersökning om ordförrådet i svenska språkets lärobokserier och studien handlar om svenska. Jag ska ändå delvis ta upp ordinlärning i andra språk, för teoridelen kommer att behandla även främmande språk i allmänhet samt den tredje frågeställningen handlar om främmande språk. Fast vissa skolor i Finland erbjuder A-svenska som inleds i årskurs 3 ska jag koncentrera mig bara på medellång lärokurs i svenska (B1) som undervisas som främmande språk i skolorna och som börjar i årskurs 6 och 7. Majoriteten av eleverna läser en medellång lärokurs i svenska.
Alla tre bokserier har både textbok (= boken med alla textkapitel) och studiebok/övningsbok (= boken som innehåller övningar) och fokusen är på övningsböckerna och deras övningar, närmare bestämt sådana övningar som övar ordförråd. Av alla tre bokserier används termerna textbok och övningsbok för klarhets skull, fast böckerna Din tur och Fritt fram har termen studiebok på framsidan. Om bokserien har någon applikation, websida för mer övningar eller något annat extramaterial kommer de inte räknas med, utan koncentrationen är bara på övningsböckernas innehåll. Textböckerna används för stöd och information för att få en bättre bild av bokserien och dess innehåll både i text- och övningsboken.
2 BAKGRUND
I detta avsnitt redogörs för vad grunderna för läroplanen innehåller, som utgör ett viktigt styrdokument när det gäller all undervisning i olika utbildningsstadier i Finland. Kort behandlas också medellång lärokurs (B1) i svenska i grundskolan och svenska språkets timfördelning i grundskolan förr och nu.
4 2.1 Läroplanen i Finland
Utbildningsstyrelsen i Finland har lagt grunder för utbildningen som är riksomfattande. Enligt Utbildningsstyrelsen utgör grunderna för läroplanen (= GL) gemensamma regler för alla kommuner och skolor för att utbildningen skulle vara likadan oberoende av var en skolelev bor, med andra ord, läroplanen är en plan av det hur undervisningen och lärande ordnas (Utbildningsstyrelsen u.å.). Det finns läroplaner bland annat för förskoleundervisningen, för den grundläggande utbildningen och för gymnasiet. Grunderna för läroplanen består mestadels av beskrivningar som handlar om läroämnenas mål och innehåll. De anknyter också till andra centrala beskrivningar när det gäller värdegrunden, synen på lärande samt verksamhetskulturen. (Utbildningsstyrelsen u.å.)
Grunderna för läroplanen utgör ett gemensamt underlag för de lokala läroplanerna och främjar på det viset en likvärdig utbildning i hela landet. Kommunernas och skolornas egna läroplaner styr undervisningen och skolarbetet på ett mer detaljerat plan och beaktar lokala behov och perspektiv. Den lokala läroplanen kan vid behov preciseras senare. Avsikten är att läroplanen ska vara ett levande och flexibelt stöd för undervisningen och skolans verksamhet. (Utbildningsstyrelsen u.å.)
Enligt Utbildningsstyrelsen (u.å.) försöks med revideringen av läroplanerna uppnå att garantera tillräckliga kunskaper och färdigheter och att eleverna tycker att studier är meningsfulla och mångsidiga. Det är också viktigt att eleverna har en möjlighet att ta del aktivt och mångsidigt och att de alla upplever att de lyckas i studierna. (Utbildningsstyrelsen u.å.)
Nytt i de nya läroplanerna är betoning av mångsidig kompetens. Mångsidig kompetens kan förklaras att vara en helhet som består av attityder, färdigheter, kunskaper, vilja och värderingar, men den består också av förmåga att använda kunskaper och färdigheter såsom situationen kräver. Enligt Edu (u.å.) är med den mångsidiga kompetensen att eleven växer som människa och medborgare och det sker med sju olika delområden: ”förmåga att tänka och lära sig, kulturell och kommunikativ kompetens, vardagskompetens, multilitteracitet, digital kompetens, arbetslivkompetens och entreprenörskap samt förmåga att delta, påverka och bidra till en hållbar framtid”. Eleverna uppmuntras att lära känna sig själva, sin personlighet, sina styrkor samt utvecklingsmöjligheter, men också att värdesätta sig själva.
(Edu u.å.)
5
Utbildningsstyrelsen har utställt den senaste läroplanen för grundläggande utbildningen, GLGU 2014, den 22 december 2014 och den är efterföljaren av den föregående läroplanen, GLGU 2004. GLGU 2014 togs i bruk stegvis så att först årskurserna 1–6 fick den år 2016, årskurs 7 år 2017 och årskurs 8 år 2018 och till sist år 2019 fick årskurs 9 den. (GLGU 2014)
2.2 Medellång lärokurs (B1) i svenska i grundskolan
Alla barn undervisas i det andra inhemska språket (antingen svenska för de finskspråkiga eller finska för de svenskspråkiga) i skolor för att alla barn har en möjlighet att lära sig tala Finlands båda nationalspråk. För det mesta undervisas svenska som det andra inhemska språket i Finland och finska barn börjar lära sig den i grundskolan. Enligt Reuter (2006) är standardsvenska det språk som skolorna i Finland undervisar i (både som det andra inhemska språket och B1-svenska), inte finlandssvenska, eftersom elever måste lära sig förstå standardsvenska. Det finns ändå ett undantag av uttal: för eleverna är det lättaste att använda finlandssvenskt uttal. Ändå måste ordförrådet då utgöras av standardspråkiga ord för att inlärningen skulle vara meningsfull.
B1-svenska undervisas nuförtiden så att den redan börjar i årskurs 6, det vill säga det är frågan om medellång svenska. En orsak till att svenskan börjar redan i årskurs sex är att det motiverar eleverna och det är också naturligt, för det är landets andra officiella språk. (Svenska nu 2019) Enligt GLGU (2014: 217–218) är målsättningarna för svenska i B1-lärokurs i årskurserna 3–6 följande:
• Hjälpa eleven att strukturera sin uppfattning om det inbördes sambandet mellan alla språk hen studerar
• Bekanta eleven sig med finskans och svenskans ställning som nationalspråk och svenskans inverkan på finskan
• Handleda eleven att öva sina kommunikativa färdigheter i en tillåtande studieatmosfär och också med hjälp av informations- och kommunikationsteknik samt att ta ansvar för sina studier och att utvärdera sina kunskaper
• Uppmuntra eleven att se kunskaper i svenska som en viktig del av livslångt lärande och att sina egna språkresurser utökar och att uppmuntra eleven att söka och utnyttja svenskspråkiga lärmiljöer också utanför skolan
• Handleda eleven att öva sig olika, speciellt muntliga kommunikationssituationer
6
• Uppmuntra eleven att använda olika, också non-verbala tillvägagångssätt för att nå fram med sitt budskap och att vid behov be om upprepning eller långsammare tempo
• Handleda eleven att öva sig i olika artighetsfraser
• Uppmuntra eleven att med hjälp av kontexten få insikt i innehållet i tal eller text som är förutsägbara och för åldersgruppen lämpliga
• Ge eleven många möjligheter att öva sig i att tala och skriva i mycket enkla och för åldern relevanta situationer.
Det är viktigt att öva sig mångsidigt och fortlöpande för att målsättningarna möts, men det är också viktigt att ha mycket handledning och stöd från andra, till exempel från lärare och egen familj.
Svenska i B1-lärokurs i årskurserna 7–9 har som syfte att eleven vågar använda svenska mångsidigt i kommunikation och i informationssökande. Målet för undervisningen är att stödja eleverna att fördjupa de kunskaper som de har fått tidigare, utveckla deras språkliga slutledningsförmåga och främja kunskaperna i språkstudier. Det finns också utrymme för känslor och deras bearbetning samt fördjupning av förståelsen vad gäller kulturell variation. (GLGU 2014) Målsättningarna i årskurs 7–
9 är mer avancerade och djupare i jämförelse med målsättningarna i årskurs 3–6, men i princip finns det många likheter mellan dem. Båda betonar muntliga och andra kunskaper att använda språket modigt och i olika situationer och miljöer. Enligt GLGU (2014: 345) är målsättningarna för svenska i B1-lärokurs i årskurserna 7–9 följande:
• Handleda eleven att bekanta sig med det nordiska språkområdet och de värdena som förenar de nordiska länderna
• Handleda eleven att lägga märke till regelbundenheter i svenska språket och att använda sig av språkvetenskapliga begrepp som stöd för lärandet
• Uppmuntra eleven att sätta upp mål, att utnyttja mångsidiga sätt för att lära sig språk och att utvärdera sitt lärande med hjälp av både självbedömning och samarbete samt att handleda eleven att delta i en positiv kommunikation i vilken det viktigaste är att man når fram med sitt budskap
• Uppmuntra eleven att lägga märke till möjligheterna att använda svenska i sitt eget liv och handleda hen att modigt använda språket modigt i olika situationer i och utanför skolan
7
• Erbjuda eleven tillfällen att öva sig i muntlig och skriftlig kommunikation med hjälp av olika medier
• Stödja eleven i att använda sig av språkliga kommunikationsstrategier
• Hjälpa eleven att öka sin kännedom om uttryck som kan användas i och som hör till artigt språkbruk
• Uppmuntra eleven att tolka för sig själv och sin åldersgrupp lämpliga och intressanta muntliga och skriftliga texter
• Ge eleven många möjligheter att öva sig i att tala och skriva i för åldern lämpliga situationer och i detta sammanhang fästa uppmärksamhet vid uttal och vid strukturer som är relevanta för textens innehåll.
2.2.1 Svenska språkets timfördelning i grundskolan förr och nu
Statsrådet i Finland har givit en förordning (422/2012) som nya grundläggande undervisningens timfördelning på en riksomfattande nivå (Undervisningsnämndens finskspråkiga sektion 2/2015).
Enligt förordningen som Statsrådet i Finland har utfärdats inleds svenska som B1-språk redan i årskurs 6 och detta betyder att svenskan redan är ett obligatoriskt ämne på lågstadiet.
Det finns samma antal årsveckotimmar i språkundervisning som tidigare, det vill säga antalet timmar som är reserverade för svenskundervisning i grundskolan har inte höjts, utan det finns ett mindre antal timmar på högstadiet, när undervisningstimmarna fördelas för en längre tidsperiod.
Undervisningsnämndens finskspråkiga sektion (2015) beslöt 24.2.2015 om den nya timfördelningen för undervisningen i B1-svenska och med detta avses det språk som är för eleverna det andra inhemska språket, det vill säga som ännu inte har inletts att lära sig (A1-språk). Studier i svenska inleds i årskurs 6 med två årskurstimmar och det betyder att i årskurserna 7–9 fortsätter studierna med två årsveckotimmar färre enligt den nya timfördelningen.
För att uppehålla elevernas språkkunskaper är det nuvarande minskade timantalet inte tillräckligt. Det har föreslagits en ny timfördelning på kommunnivå att för årskurserna 7 och 8 i B1-svenska skulle antalet årsveckotimmar ökas med en årsveckotimme. (Undervisningsnämndens finskspråkiga sektion 2015) I några kommuner har detta redan gjorts (Ottavainen-Nurkkala 2017). Kostnaderna skulle inte vara mer än övergångsbestämmelsen är, dvs. 700 000 euro om året. Om det genomförs är antalet
8
timmar som är reserverade för B1-språk enligt den nya timfördelningen två timmar i varje årskurs under årskurserna 6–9. (Undervisningsnämndens finskspråkiga sektion 2015) Antalet timmar för B1- språk är ändå fortfarande totalt 6 årsveckotimmar, 2 årsveckotimmar i årskurs 6 och 4 årsveckotimmar i årskurser 7–9 när tidigare alla 6 årsveckotimmar var på högstadiet (Svenska nu 2019).
Det finns också några andra problem med den nya timfördelningen: när det finns en längre paus utan svenska lektioner är det mycket mer sannolikt att eleverna glömmer saker och senare krävs det att de där sakerna måste upprepas för att kunna fortsätta med studierna. Det andra problemet är om lärarna har tillräckligt med information att undervisa svenska på lågstadiet. En klasslärare är kompetent att undervisa alla ämnen på lågstadiet, svenska inkluderade, men frågan är om hen har tillräckligt med språkkunskaper och behärskning i svenskan som skolämne. (Ottavainen-Nurkkala 2017)
3 MATERIAL OCH METOD
I detta kapitel presenteras både material och metod. I material delen presenteras de utvalda bokserierna individuellt och sedan presenteras ännu de utvalda kapitlen av bokserierna. Metoderna presenteras kort i metod delen. Sedan följer kriterier för undersökningsmaterialet i övningsböckerna och i slutet behandlas ordförrådsövningarnas kategorier med exempel på alla kategorierna.
3.1 Material
I denna avhandling ska studeras tre olika bokserier i B-svenska av vilka en, På gång 1, är avsedd för lågstadiet, närmare bestämt för barn i årskurs 6 och två andra är bokserier, Fritt fram 1 och Din tur 1, avsedda för ungdomar i årskurs 7. Övningsböckerna har utgivits mellan år 2000 och 2018.
Övningsboken i serien På gång 1 är från år 2018 och den har gjorts enligt den nya läroplanen.
Övningsboken i serien Fritt fram 1 kom ut år 2000 och i serien Din tur 1 år 2013 och de har gjorts enligt den gamla läroplanen från år 2004. Innehållet mellan samma boks olika upplagor kan vara annorlunda, men jag har använt bara de här upplagorna för att få ett tillräckligt stort tidsspann mellan bokserierna. Koncentrationen är på övningsböckerna. Allt annat material, till exempel övningar på nätet eller någon slags applikation kommer inte att studeras, för jag vill undersöka närmare just de där ordförrådsövningarna som elever gör och de kan nytta av redan på lektionen.
9
Jag valde dessa bokserier enligt deras lämplighet för undersökningen, det vill säga att de alla används eller användes i skolorna och att de verkar ha både likheter och skillnader mellan varandra. Jag har också själv använt bokserien Din Tur när jag var på högstadiet och bokserien Fritt fram intresserar mig på grund av dess obekantskap. Bokserien På gång intresserar mig som bokserie, eftersom jag kunde använda den när jag blir lärare inom den närmaste framtiden. Jag ville också ta med ett par äldre bokserier och en bokserie som följer den senaste läroplanen och vars undervisning börjar redan på lågstadiet, i årskurs 6.
I uppsatsen kommer jag inte att använda hela böckerna utan jag har valt att använda de fyra kapitel från början av alla utvalda böckerna, eftersom de innehåller likartade övningar med relativt samma nivå i språkkunskaper. Med denna avgränsning får jag också tillräckligt med material för undersökningen, för de här kapitlen innehåller många övningar, omfattande ordförråd av olika teman och annat material med anknytning till temana. Materialet har valts enligt följande principer:
1. Det måste finnas bokserier som följer både någon äldre läroplan och den senaste läroplanen, för att innehållet har haft tid att förändras.
2. Materialet omfattar flera olika bokserier för att göra undersökningen mångsidig och omfattande.
3. Nivån av de utvalda kapitlen måste vara likartad i alla böckerna för att resultaten skulle vara så pålitliga som möjligt.
Fokus är på de övningar som handlar om ordförråd och endast de ingår i undersökningen. Med dem menas sådana övningar som hör till kapitlens övningar och handlar om textens ordförråd, inte sådana övningar som handlar om till exempel någon slags extratext eller någon annan aktivitet än ordförråd.
Det är ändå inte lätt att bestämma sig om övningen fokuserar precis på ordförråd eller inte. Därför har jag betraktat de tre övningsböckerna och avgränsat alla övningstyper som tränar ordförråd och valt sju kategorier som gör skillnaden mellan olika övningar (se 3.4). Jag kommer att undersöka på vilket sätt ordförråd tas upp och övas och samtidigt att räkna hur många övningar det finns i dem när det gäller ordförrådsövningar.
10
En orsak till att i studien valdes de fyra första kapitlen från alla böckerna är att nivån möjligtvis är relativt likartad mellan böckerna, övningarna och deras ordförråd. Om jag hade valt fyra kapitel till exempel enligt samma teman skulle jag ha mött problem beroende på övningarnas olika nivåer och olika övningstyper, eftersom ju vidare boken går, desto svårare och friare formulerade övningarna blir. Genom att undersöka fyra första kapitel kan en relativt tillförlitlig jämförelse göras.
Undersökningsmaterialet är både kvalitativt och kvantitativt.
Fördelarna med materialet är att det kan anses vara tillräckligt omfattande inom ramen för en pro gradu-avhandling. Det visar också hur nivån när det gäller teman i tre olika bokserier utvidgas och utvecklas kapitel efter kapitel, när språkstudier går vidare. Materialet är också konkret. Nackdelen är att beroende på olika bokserier kan resultatet inte visa hur en viss bokserie har förändrats under åren, utan resultatet kan visa bara skillnader och likheter mellan de utvalda bokserierna och närmare bestämt mellan deras övningsböcker.
Min hypotes är att ordmaterialet i de nyare böckerna presenteras i kortare texter och i en funktionell kontext, till exempel i muntliga övningar och att det finns fler muntliga övningar i en lärobok för årskurs 6 (På gång 1) än i äldre böcker för årskurs 7 (Din tur 1, Fritt fram 1). Jag tror också att antalet övningar har blivit större under åren, eftersom den senaste läroplanen för den grundläggande utbildningen kräver att till eleverna ges möjligheter att öva sig muntliga kommunikationssituationer, andra kommunikationssituationer och att tala och skriva så att det passar elevernas ålder och [situationer] är tillräckligt enkla.
3.1.1 På gång
På gång är en lärobokserie av förlaget SanomaPro som består av läromaterialet som innebär mycket aktiviteter för alla och mycket material för differentiering. Enligt SanomaPro (2019) betonas muntlig kommunikation i serien och den vägleder också till subjektiv språkanvändning. Dessutom innehåller serien också extramaterial för lärare som kan skrivas ut genom SanomaPros lärplattform och extraövningar som finns digitalt på nätet. På gång -serien har också en kostnadsfri applikation som innehåller varje boks ordförråd i bokstavsordning. (SanomaPro 2019)
11
Materialets klara struktur, genomtänkta helheter, texter som är lagom långa samt modelltimplaner och trevliga undervisningstips underlättar planering av undervisningen. Också fylliga digitala material gör mångsidigare och livar upp undervisning. (SanomaPro 2019)
I textboken är vanliga textkapitel i form av bloggtexter och varje kapitels innehåll består också av introduktion, det vill säga en liten översikt till temat, en serie, delen hans & hennes i vilken kapitlets tema övas ännu mer och kulturdel i vilken finns bland annat låtar och information om Sverige och svenska personer. Övningsboken innehåller mångsidiga och omfattande övningar för kapitlen och grammatik. Grammatik och varje kapitels ordförråd ingår också i övningsboken.
3.1.2 Din Tur
Din Tur är förlaget SanomaPros lärobokserie vars övningar går framåt logiskt och erbjuder mängder av mångsidig träning för bearbetning av situationer, ordförråd och grammatik. Din Tur -textboken består av bland annat bastexter för alla elever, bildlexikon och ”läs själv” extratext efter varje kapitel för de elever som framskrider snabbt (= fungerar väl som övning som differentierar) och är intresserade. Din Tur!-delen hjälper elever att lära sig bastexten med hjälp av bilder och hjälpfrågor och det finns också låtar och information om t.ex. olika fester i några kapitel. I textboken finns också lexikon för varje kapitel. Övningsboken består av bland annat grammatik, övningar och övningar för repetition (av grammatik och bildlexikon) och några vitsar och spel här och där. Det finns också en cd som kommer med böcker och med hjälp av den kan elever lyssna på kapitlen även hemma. (Din tur 1 textbok 2012)
3.1.3 Fritt fram
Fritt fram är en lärobokserie av förlaget Otava. Serien är relativt gammal och läroböckerna innehåller inte en närmare introduktion till bokserien i början av böckerna, utan boken börjar omedelbart med innehållsförteckning och sedan med det första kapitlets innehåll. Textbokens innehåll består av textkapitel, småprat och FF-info som ger några korta fakta om t.ex. Sverige och Sveriges kungafamilj.
Det finns också låtar och bildlexikon i textboken samt kapitlens eget lexikon ingår i textboken. Båda böckerna har en förenklad struktur och layout. Grammatik och övningar ingår i övningsboken. Med Fritt fram-textbok kommer också en cd som innehåller textkapitel, småprat och FF-info texter. (Fritt fram 1 2004)
12 3.1.4 De utvalda kapitlen
Av lärobokserierna har valts de kapitlen som finns på tabellen nedan (Se tabell 1). De tre bokserierna har olika teman i kapitlen så det kan inte hittas likartade teman mellan de utvalda kapitlen, men det kan antagas att nivån är relativt samma mellan böckernas kapitel. Ändå är det första kapitlet i alla böckerna på något sätt introduktion till det svenska språket och det innehåller hälsningar och hur man kan introducera sig själv (och familj). Annars finns det olika teman, till exempel syskon och keldjur, fritid/fritidsintressen och skolan. Det finns också s.k. delade kapitel i serien Din tur, till exempel kapitel 3 har delats in i två olika kapitel, 3a: Syskon och keldjur och 3b: Familjefoton.
Tabell 1. De undersökta fyra första kapitlen och deras sidnumren på övnings- och textböckerna.
3.2 Metod
Enligt Lagerholm (2013: 30) är skillnaden mellan kvalitativ och kvantitativ undersökning att den kvantitativa undersökningen koncentrerar sig på räknebara uppgifter, medan den kvalitativa undersökningen på djupare närstudier. I denna undersökning används båda, det är frågan om kvalitativ undersökning med kvantitativa drag. Den kvalitativa delen utgörs en analys av materialet genom olika övningstyper i böckerna och dess analys. För sin del genom att undersöka materialet ur kvantitativ synvinkel kan uppnås resultat av hurdana och hur många övningstyperna det finns i olika
Kapitel Fritt fram (Otava) Din tur (SanomaPro) På gång 1 (SanomaPro) 1 Välkommen till Fritt fram!
ÖB: s. 4–7 TB: s. 4–7
Kul att träffas!
ÖB: s. 16–26 TB: s. 10-13
Koll på familjen ÖB: s. 20–39 TB: s. 6–13
2 Nya kompisar
ÖB: s. 8–15 TB: s. 8–12
På gården ÖB: s. 27–38 TB: s. 14–17
Koll på dagen ÖB: s. 40–55 TB: s. 14–21 3 Vem gillar vad?
ÖB: s. 16–25 TB: s. 13–17
Syskon och keldjur (3a) ÖB: s. 39–48
TB: s. 18–21 Familjefoton (3b) ÖB: s. 49–66 TB: s. 22–27
Koll på fritiden ÖB: s. 56–71 TB: s. 22–29
4 Mina grejer ÖB: s. 26–33 TB: s. 18–22
- Koll på skolan
ÖB: s. 72–91 TB: s. 30–37
13
böcker. Undersökningen är också komparativ, för jag gör en jämförelse av de utvalda bokserierna, speciellt deras innehåll ur ordförrådets synvinkel. Med andra ord ska jag utföra en komparativ läroboksanalys samt innehållsanalys av de tre lärobokserierna. Den kvantitativa delen består av ordfrekvenserna i de olika kapitlen som behandlar ett visst tema.
I undersökningen används två olika huvudmetoder för att frågeställningarna kan besvaras. Tuomi (2002: 101) behandlar i sitt verk analysformer av kvalitativ undersökning: materialbaserad, teoristyrande och teoribaserad analys. Av dem används material- och teoribaserade analyser i denna studie. På de första och andra frågeställningarna söker jag svar med hjälp av det primära undersökningsmaterialet, det vill säga de utvalda läroböckerna. Skillnader och likheter samt antalet ordförrådsövningar i läromedlen kommer jag att visualisera med tabeller och figurer. Representativa exempel från bokserierna väljs ut. Vad gäller den tredje frågeställningen kommer metoden att vara teori- och litteraturbaserad, eftersom med hjälp av GLGU 2014 tar jag reda på frågan vad det står i den nya läroplanen vad gäller ordinlärning i främmande språk. Analys och resultat är både teori- och materialbaserade.
Lagerholm (2013: 62) tar också fram intuition som metod, för den alltid är på något sätt involverad i forskning. Den är också något som jag använder i min studie, eftersom när metoderna väljs och utformas är det intuitionen som spelar en viktig roll. Jag använder intuitionen också som hjälp när jag analyserar material och läroböckernas innehåll, eftersom det inte är så lätt att dra gränser t.ex. mellan olika övningstyperna. Fast jag har avgränsningar av hur jag kommer att undersöka böckerna och dela in olika övningstyper finns det ändå också svårigheter med avgränsning och då behövs intuitionen.
3.3 Kriterier för undersökningsmaterialet i övningsböckerna
Som undersökningsmaterial har valts alla övningar som finns i tre övningsböckers fyra kapitel, det vill säga det finns totalt 12 kapitel i studien. Av de fyra kapitlen har också särskilts ett antal ordförrådsövningar; de övningar som övar primärt ordförråd. Jag har inte separerat antal övningar mellan bokens fyra kapitel, eftersom det finns ungefär lika många övningar i alla kapitel och det skulle inte göra någon skillnad i resultatet. Jag har räknat så kallad delade övningar, t.ex. 1a och 1b eller 2a, 2b och 2c som olika, fristående övningar, för de kan vara två helt separerade och självständiga övningar. Delen hans & hennes i boken På gång har också räknats med, eftersom den
14
kan avses som en nyttig del av kapitlen och ordförråd beroende på dess centrala och viktiga teman, till exempel fritid, möbler och skolämnen.
Med alla övningar menas alla övningar som finns på sidorna i ett visst kapitel inklusive introduktion till kapitlet, grammatik, hör- och läsförståelsen och frivilliga delarna läs själv i Boken Din tur. I alla kapitel i alla böckerna finns det en eller flera grammatikdelar och under dem behandlas också ordförrådet i kapitlen. De där övningarna har ändå utelämnats, för jag tycker att deras primära syfte är grammatik. På samma grunder har uttalsövningarna utelämnats. Dessutom tycker jag att uttalsövningar fokuserar mer på muntliga färdigheter och konversationskonst än bara ordförråd. Ett kriterium för att övningen är en ordförrådsövning är att övningen på något sätt måste vara produktiv, oberoende av om det gäller en muntlig eller skriftlig övning, det vill säga övningens funktion. Det finns en diskussionsövning som utförs på finska i stället för svenska, men övningen kräver att eleverna funderar på innehållet och det behövs båda språk för det. För den skull räknas denna övning också till undersökningen. För att övningen hör till undersökningsmaterialet ska övningens funktion gå ut på att eleven själv producerar något, inte bara t.ex. läser rakt från boken.
3.4 Ordförrådsövningarnas kategorier
Jag har delat alla övningar från de 12 kapitlen in i sju olika kategorier för att undersöka närmare ordförrådsövningar: fraser med ett/några ord, översättning, skrivövning, identifieringsövning, ifyllnadsuppgift, diskussionsövning och övriga uppgifter. Mina övningskategorier är utarbetade på basis av von Creutleins övningskategorier som hon använde i sin pro gradu -avhandling i ryska (2016). Det finns massor av olika övningar, men med hjälp av de här kategorierna kan de övningar som övar ordförråd indelas i större teman.
Kategorin fraser med ett/några ord består av sådana övningar som kräver ett eller bara några ord i svaret, inte ens en fullständig sats. Dessa frasövningar i denna studie kräver inte en stor bokstav och de behöver inte sluta med en punkt. En skillnad mellan dessa och översättningsövningar är att översättningsövningar kräver dem båda. Dessutom behöver de här frasövningarna inte vara hela meningar, medan översättningsövningar är hela meningar. Med frasövningarna kan eleven också uttrycka sig själv friare i jämförelse med t.ex. ifyllnadsuppgifter, eftersom i svaret kan skrivas ordets olika synonymer, som tala/snacka/prata och så vidare och de alla är ofta rätta svar. Dessa övningar finns både på finska och svenska i böckerna.
15
Namn på övningsböckerna och sidnumren av alla exempel som har tagits ur materialet anges inom parentes i slutet av övningsexemplen. Det finns också samma saker på svenska inom parentes efter de finskspråkiga satserna. Alla exempel som består av flera satser är inte hela övningarna utan ur övningarna har tagits bara några exempelsatser. I övningsböckerna Din tur 1 och Fritt fram 1 finns det först korta anvisningar på svenska, t.ex. ”Se i texten” eller ”Skriv och rita” och sedan längre anvisningar på finska, medan i övningsboken På gång 1 finns bara finska anvisningar.
Några exempel på fraser med ett/några ord:
1. Se i texten. Lue kappale 3b ja vastaa seuraaviin kysymyksiin. (sv. Läs kapitel 3b och svara på följande frågor.)
Missä ja kenen luona Pernilla tällä hetkellä on? (Var och hos vem är Pernilla just nu?) Kuka on Mats ja missä hän asuu? (Vem är Mats och var bor han?)
(Din tur 1: 49)
2. Tutustu blogiin sanaston avulla. Vastaa kysymyksiin suomeksi. (sv. Bli bekant med bloggen med hjälp av ordförrådet. Svara på frågorna på finska.)
Mitä Jonte miettii saatuaan hiusvahan? (Vad tänker Jonte på efter att ha fått hårvax?) Mitä Jonte syö aamupalaksi? (Vad äter Jonte till frukost?)
(På gång 1: 45)
Skillnaden mellan en översättningsövning och en skrivövning är att översättningen är relativt färdigt given och eleven behöver bara översätta satser. Däremot behövs med skrivövningen mer fantasi, eftersom anvisningen inte är så strikt utan eleven kan skriva relativt fritt och med få anvisningar, till exempel med skrivövningen kan finnas som anvisningar bara ett tema eller några hjälpfrågor/-satser att börja med. Skrivövningen är inte en direkt översättning och med hjälp av den tränas elevens kunskaper i skrivning utan kompletta anvisningar. Dessa övningar befinner sig ofta i slutet av kapitlet, för eleven är då mer kapabel att använda kapitlets ordförråd och uttrycka sig själv bättre än i början av ett nytt kapitel och dess nya ord.
Några exempel på översättningsövningar:
16 1. Skriv på svenska. Kirjoita ruotsiksi.
Minä olen 13 vuotta. (Jag är 13 år gammal.)
Oletko sinä kotoisin ruotsista? (Kommer du från Sverige?) (Din tur 1: 32)
2. Kirjoita ruotsiksi. (sv. Skriv på svenska.) Mitä sinä teet? (Vad gör du?)
(På gång 1: 60)
Några exempel på skrivövning:
1. Skriv och rita. Olet matkalla. Kirjoita ja piirrä kortti ruotsinkieliselle kaverillesi. (sv. Du är på resa. Skriv och rita ett kort för din svenskspråkiga kompis.)
(Fritt fram 1: 33)
2. Din tur! Svara på frågorna. Vastaa Richardin kysymyksiin ruotsiksi. Kirjoita vastaukset kokonaisin lausein vihkoosi. (sv. Svara på Richards frågor på svenska. Skriv svar med fullständiga satser i ditt häfte.) (Din tur 1: 54)
Med identifieringsövning menas övningar som ”Vilket ord hör inte till gruppen?”, ”Para ihop” och
”Se i texten och hitta fel”. Dessa övningar kan göras med hjälp av t.ex. hjälpord på ett annat språk och att den delen i vilken redan har en understrykning finns det ett fel och eleven behöver bara hitta det där felet. Identifieringsövningar tränar kunskaper i synnerhet i identifiering; att eleven lär sig mer att identifiera vilka fraser som är samma på finska och svenska. Denna övning kan vara bara sådan att understryka eller ringa in något ord. Dessutom tränar identifieringsövningar inte så mycket skrivning i jämförelse med följande kategori, ifyllnadsuppgift.
Några exempel på identifieringsövningar:
1. Vilket ord hör inte till gruppen? Mikä sana ei kuulu joukkoon? Ympyröi ja suomenna joukkoon kuulumaton sana. (sv. Ringa in och översätta det ord som inte hör till gruppen)
1. 2.
lillasyster hamster
syskon pappa
kompis papegoja
17
lillebror hund
(Din tur 1: 39)
2. Sijoita ruotsinkieliset viikonpäivät oikeille paikoilleen. (sv. Placera de svenskspråkiga veckodagarna till sina rätta platser.)
(På gång 1: 72)
3. Se i texten. Lue osa kappaleen 2 suomennoksesta ja vertaa sitä oppikirjan tekstiin. Suomennokseen on tullut asiavirheitä. Alleviivaa ja korjaa ne. (sv. Läs en del av det andra kapitlets finska översättning och jämföra den med lärobokens text. Det finns några sakfel på den finska översättningen. Understryk och korrigera dem.) (Din tur 1: 27)
Ifyllnadsuppgift är en övning där det finns några luckor som måste fyllas i. Jag har räknat både ifyllnadsuppgifter med bestämd längd och obestämd längd till denna kategori. Till exempel ett korsord med ett visst antal rutor för ett ord är ett exempel på en övning med bestämd längd, eftersom då finns det för det mesta bara ett rätt svar som rymmer i rutorna. En övning med obestämd längd för ett svar är av typen ”Vilket ord saknas från frasen?” där det bara finns ett enhetligt streck från vilket det inte går att se hur många bokstäver som finns i ordet. Med tanke på denna undersökning har det ingen betydelse om ifyllnadsuppgifter är med bestämd eller obestämd längd och därför har avgränsningen mellan dessa inte gjorts.
Några exempel på ifyllnadsuppgifter:
1. Vem är vem i Tors familj? Kuka on kuka Torin perheessä? Kirjoita perheenjäsen ruotsiksi sukupuuhun. (sv.
Skriv en familjemedlem till släktträdet på svenska.) (Din tur 1: 50)
2. Mikä sana lauseesta puuttuu? Etsi tekstistä ja kirjoita ruotsiksi. (sv. Vilket ord saknas från frasen? Se i texten och skriv på svenska.)
(På gång 1: 78)
3. Fyll i. Täydennä ristikko. (sv. Lös korsordet.) (Fritt fram 1: 26)
I en diskussionsövning tränas ordförrådet i par eller i klassrummet så att eleverna går runt i rummet och intervjuar/pratar med varandra. Övningen måste också få en elev skapa något själv. Det är inte
18
en diskussionsövning om övningens funktion är att läsa rakt från boken. Exempel på diskussionsövning är ”berätta om…” och ”fråga din kompis…”. Till diskussionsövningar räknas inte sådana övningar där det fokuseras på uttal, utan bara sådana diskussionsövningar räknas med där ordförrådet övas muntligt. Alla muntliga övningar kräver uttal, men i denna studie har tagits med bara sådana övningar som inte innehåller anvisningar till uttalet, utan sådana som sker bara med hjälp av anvisningarna muntligt i par eller i små grupper.
Några exempel på diskussionsövningar:
1. Berätta. Olet joko Karina, Henrik, Jenny tai Tamina. Esittele itsesi ruotsiksi. (sv. Du är antingen Karina, Henrik, Jenny eller Tamina. Presentera dig själv på svenska.)
(Fritt fram 1: 16)
2. Keksi parisi kanssa ruotsinkielisiä lauseita, joissa käytät a-kohdan sanoja. (sv. Hitta med ditt par svenskspråkiga satser i vilka du använder a-ställets ord.)
(På gång 1: 79)
Till kategorin övriga uppgifter hör övningar som börjar med ”lyssna och…” och i boken På gång 1 finns också ”opettele” -övningar (sv. lär sig).
De övningar som innehåller hörförståelse och dessutom någon annan aktivitet är valda till ordförrådsövningar, eftersom de även övar ordförrådet. Det sker genom att skriva svar på hörförståelsens frågor eller genom att kryssa ett rätt svar av flera alternativ för vilka det finns några konstateranden eller frågor i hörförståelsen. Skrivandet eller kryssandet osv. kan hända under lyssnandet eller efter det beroende på övningen. I alla fall är dessa sådana övningar som aktiverar eleven att göra/producera något med hjälp av lyssnandet.
Det var relativt svårt att avgöra om sådana hörförståelseövningar som består bara av lyssnandet hör till ordförråsdövningar. Å ena sidan är antalet dessa stort i övningsböckerna och de utgör en viktig del i språk- och ordinlärning, men å andra sidan kan de genomföras av eleverna utan att koncentrera sig på lyssnandet, så därför behövs det också någon annan aktivitet i hörförståelsen för att den räknas som ordförrådsövning. Det är inte bara viktigt att förstå språket när man hör det, utan också att kunna
19
svara på det på något sätt, hände det antingen med att skriva något eller att svara muntligt på frågorna.
De här hörförståelseövningarna följer en regel att alla dem aktiverar eleven också på något annat sätt än bara genom att lyssna på något. Därför övningar som ”lyssna och upprepa” räknas inte till kategorin, eftersom de hör mer till uttalsövningar som inte är en del av denna studie.
”Opettele” -övningar framträder i slutet av varje kapitel, när kapitlet har översett väl och innehållet borde vara relativt bekant för eleverna. Dessa övningar vägleder eleven att lära sig kapitlets innehåll och centrala saker självständigt och hur som helst eleven bäst gör det.
Till övriga uppgifter -kategorin hör också sådana övningar som inte hör till någon annan kategori av de andra sex möjliga. En av sådana är t.ex. en övning som uppmuntrar en elev att skapa något själv och studera kapitlets ordförråd genom att göra ett eget korsord (På gång 1: 54).
Några exempel på övriga uppgifter:
1. Lyssna och skriv. Kuuntele Minnin kertomus ja kirjoita muistiin, mitä Minni kertoo… (sv. Lyssna på Minnis berättelse och skriv upp vad som Minni berättar…)
sisaruksistaan (om sina syskon) äidistään (om sin mamma) (Din tur 1: 47)
2. Opettele kertomaan blogin sisältö ruotsiksi. (sv. Lär dig att berätta om bloggens innehåll på svenska.) (På gång 1: 63)
4 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Detta kapitel börjar med definitioner av några viktiga begrepp för att göra skillnaden mellan andraspråk och främmande språk och i kapitlet diskuteras också begreppen närmare samt behandlas svenskans situation som det enda andraspråket i Finland.
20
Ett språk är ett kommunikationssystem som hjälper människor att uttrycka sig själv skriftligt och muntligt. Språkinlärning är en långvarig process och håller i sig resten av inlärarens liv. (Pietilä och Lintunen 2014: 22) Syftet med språkinlärning är flytande språkkunskaper. Det finns många olika nivåer i språket, i alla språk, till exempel fonologi, morfologi, semantik och syntax, som tillsammans formar en enhetlig helhet. För att bli en avancerad språkanvändare behövs alla nivåer vara aktiva samtidigt och att riktiga strukturer används automatiskt. (Pietilä och Lintunen 2014: 20) Att lära sig ett annat språk är ett komplicerat fenomen och det sker i olika områden hos olika människor. I samband med språkkunskaper talas det ibland också om summan av fyra delkunskaper: läsning, skrivning, talande och lyssnande. Det behövs först att bemästra språkets ordförråd för att behärska alla fyra kunskaper. (Pietilä och Lintunen 2014: 12, 22)
4.1 De centrala språkliga begreppen
Det svenska språket kan vara ens modersmål, andra inhemska språk eller främmande språk. I denna studie talas om svenska som främmande språk, eftersom materialet består av läroböcker för B1- svenska för elever som inte talar svenska som sitt modersmål eller andraspråk. Termerna andraspråk och det andra inhemska språket presenteras kort för att avgränsa begreppen.
Vad gäller det första språket ett barn lär sig, modersmål (L1), finns det en skillnad mellan det och ett andraspråk (L2) och hur de inlärs. När ett barn lär sig sitt eget modersmål innebär det att hen tillägnar sig det, för det sker undermedvetet, medan när hen lär sig ett andra- eller främmande språk talas det om inlärning: barnet arbetar medvetet. Termerna andraspråk och främmande språk är inte så entydiga, utan det kan vara utmanande att skilja dem från varandra. Fast begreppet är andraspråk är det inte nödvändigt frågan om det förstå språket som man börjar lära sig efter sitt modersmål, utan det språk som talas i naturliga situationer. Det är ofta landets officiella språk. (Pietilä och Lintunen 2014: 12–
14) Till exempel i Finland inleds studierna i engelska ofta i årskurs 3, men den kallas ändå ett främmande språk. Det är eftersom det är ett språk som generellt inte talas i den omgivande miljön, medan ett andraspråk är ett språk som talas i den omgivande miljön (Yule 2014: 187).
Enligt Pietilä och Lintunen (2014: 14) gäller termen det andra inhemska språket det språk som används i landet. Till exempel i Finland är det andra inhemska språket svenska eller om finskan inte studeras som modersmål, kan den också vara det andra inhemska språket. De övriga språken kallas för främmande språk. Om man börjar svenska som B-språk är det frågan om främmande språk. Det
21
kan vara svårt att dra gränser mellan termerna, men det beror mest på människans ursprung och modersmål vilken ställning språket har. En bra minnesregel kunde vara att om en invandrare börjar lära sig finska i Finland är det frågan om finska som andraspråk. (Pietilä och Lintunen 2014: 14)
4.2 Andraspråk och svenskan i Finland
Det finns ungefär 5,5 miljoner invånare i Finland av vilka ungefär 88 % talar finska som modersmål och ungefär 5 % som talar svenska som modersmål (Statistikcentralen 2019). De invånare som talar svenska som modersmål och bor i Finland kallas finlandssvenskar. Finlandssvenska är en regional variant av den variant som talas i Sverige, s.k. sverigesvenska, och de skiljer sig från varandra:
skillnaderna gäller delvis uttal, delvis ordförråd, uttryck och strukturer och till en del morfologi.
(Institutet för de inhemska språken, utan årtal.) Svenskan används för det mesta vid kusterna och i Södra Finland, men den är en del av skolundervisning i hela Finland och varje elev studerar svenskan under skolåren.
Enligt Finlands grundlag (731/1999) finns det två nationalspråk i Finland: finska och svenska. Detta betyder att alla medborgare måste få använda sitt eget språk hos domstol och andra myndigheter.
Dessutom är alla lika oavsett språk eller andra ärenden. Språklag (423/2003) för sin del fokuserar mer på de språkliga rättigheter som grundlagen har stiftat.
Målet är att vars och ens rätt till rättvis rättegång och god förvaltning garanteras oberoende av språket samt att individens språkliga rättigheter förverkligas utan att han eller hon särskilt behöver begära det.
(Språklag 423/2003)
På andraspråksinlärning och språkinlärning överhuvudtaget inverkar många saker; ungdomar kan till exempel vara ovilliga och skämmas över misslyckanden, medan barn ofta är mindre självmedvetna och vågar försöka mer när det gäller till exempel uttal och egen språklig produktion (Yule 2014: 187–
188). Enligt Yule (2014) är andraspråksinlärning en process där man utvecklar kunskaperna i ett annat språk efter att man har lärt sig tala sitt modersmål.
22
5 ORD, ORDINLÄRNING OCH TIDIGARE FORSKNING
Den teoretiska bakgrunden för ord och ordförråd diskuteras i detta kapitel med utgångspunkt i tidigare forskning. I början av kapitlet behandlas ordkunskap och ordinlärning, sedan receptiv och produktiv ordförståelse och Vibergs modell för ordinlärning. Till slut behandlas kort läromedels betydelse i språkinlärning, med fokus på läroböckers ställning i undervisningen.
Ord är en bas av språk och språkinlärning – att börja lära sig ett nytt språk börjar från ordinlärning.
Det är viktigt att först satsa på frekventa ord, eftersom de utgör en majoritet av orden både i tal och skrift. De är sådana ord som inläraren tillägnar sig snabbt och med hjälp av dem kan hen förstå tal och lätta texter och anknyta dem till viktiga och mer arbetskrävande ordkombinationer. Därför är de mest frekventa orden och meningsfulla att börja med. (Niitemaa 2014: 153) Ordinlärning och ordkunskap har utforskats ur flera olika synvinklar, t.ex. Nation (2001), Niitemaa (2014), Tornberg (2005), Flyman Mattson och Håkansson (2011) samt Enström (2016).
Svensk ordbok (2019) definierar ordet ord som ”själv-ständigt språkligt element med relativt enhetlig betydelse, som (normalt) uttalas och skrivs i ett sammanhang”. Enligt Nationalencyklopedin (2019) avses med termen ordförråd för sin del ”det förråd av olika ord som ingår i ett språk eller som behärskas av en enskild språkbrukare”. När det gäller ordinlärning är det viktigt att repetera: ju nyare ett ord är, desto mer sannolikt är det att man glömmer bort det. Detta innebär att ord som eleven lär sig behöver användas fortlöpande för att de ska fastna i minnet. (Niitemaa 2014: 157)
5.1 Att kunna ett ord
Enligt Melin och Melin (2006: 51) kan en normalsvensk ungefär 50 000 vanliga ord eller det är åtminstone det som brukar räknas. Melin och Melin (2006: 65) definierar att när de flesta kan ord betyder det att de kan flera saker om det. Ordet ord är också relativt vanligt i det svenska språket. När en människa kan det betyder det att hen vet 1) betydelsen som oftast är ganska vag och tänjbar;
”något som betyder något” och så vidare, 2) böjningen, 3) betydelsemässiga grannar (bl.a. betydelse, bokstav, stavelse), 4) ord som ofta dyker upp i samma mening som ord (bl.a. säga, mening, uttal), 5) uttal med varianter, vilket drar gränser i uttalet i olika delar av Sverige, t.ex. uttalet o, r, d i Sydsverige och rd-uttalet, o(rd), i resten av Sverige, 6) motsvarigheter i andra språk (bl.a. sana, word, Wort), 7)
23
sammansättningar (bl.a. kraftord, ordspråk), 8) förkortningar (m.a.o. dvs. med andra ord), 9) passande prepositioner (bl.a. med andra ord, ta på orden) och 10) fasta fraser (bl.a. stå vid sitt ord, från ord till handling). Det finns en skillnad mellan att kunna ett ord och att beskriva dess betydelse.
Att veta hur ett ord används är viktigt, när det gäller att kunna ett ord. (Melin och Melin 2006: 65–
67) Melin och Melin (2006) handlar om en modersmålstalare och en nybörjare behöver inte veta alla dessa saker för att kunna tala språk i de situationer som passar hens kunskaper. Ändå är dessa sådana saker som utvecklar under tiden också med andra språk än bara modersmål.
I jämförelse med Melin och Melins definition har Tornberg (2005) svarat på frågan ur elevernas synvinkel. Om frågan ”Vad kan man när man kan ett ord?” ställdes till eleverna själva skulle de ofta svara att ordet kan översättas. Andra svar som eleverna kan ge på frågan är bl.a. att man kan stava;
uttala och böja det, förstå när det används samt att det kan användas av personen själv. (Tornberg 2005: 91). Med andra ord kan ordet användas på alla möjliga sätt. Tornberg (2005: 96) definierar de olika steg som behövs att förstå ett ord. Det första steget är att orden kodas in på ett medvetet sätt.
Det sker med hjälp av t.ex. textsammanhanget, bilder och egna meningar. Det andra steget är att plocka fram orden på det sätt som kodats in i det tidigare steget. Det tredje steget är att orden måste analyseras och övas i sitt sammanhang. Det är viktigt för att deras användning i nya former och nya sammanhang skulle förstås. För det behövs eleven hjälp från läraren. (Tornberg 2005: 96)
Tornberg (2005: 97) diskuterar också Gardners sju intelligenser som kan fungera som hjälp i olika inlärningsmetoder, eftersom de betonar olika minnen och baserar sig på att alla elever har personlig minneskod och alla lär sig på olika sätt. De sju intelligenser är följande:
1. lingvistisk/språklig intelligens 2. logisk-matematisk intelligens 3. visuell-spatial intelligens 4. musikalisk intelligens
5. kroppslig-kinestetisk intelligens 6. interpersonell (”social”) intelligens 7. intrapersonell (”intuitiv”) intelligens
