MOR-Y01-007
2463000
2463000
2464000
2464000
2465000
2465000
6664000 6664000
6665000 6665000
6666000 6666000
6667000 6667000
6668000 6668000
Karttatuloste © Geologian tutkimuskeskus
Pohjakartta © Maanmittauslaitos, lupa nro 197/MYY/2005 Suojelualueet © Suomen Ympäristökeskus
Mormi -alue Natura 2000 -alue
ARVOKKAAT MOREENIMUODOSTUMAT
0 500 m
Reunamoreenivalli
MALMSKOGEN TAMMISAARI
Tietokantatunnus: MOR-Y01-007 Muodostumatyyppi: Vastasivun drumliini
Arvoluokka: 3 Karttalehti:2014 02 Alueen pinta-ala: 156,9 ha
Korkeus: 62,5 m mpy Alueen suhteellinen korkeus: 30 m Muodon suhteellinen korkeus: 30 m Moreenimuodostuman sijainti: Malmskogen sijaitsee Tammisaaren kunnassa,
Ovanmalmträsketin ja Kullaanjärven välissä.
Geologia
Malmskogenin vastasivun drumliini on eräs eteläisessä Suomessa todetun, Lounais-Suomen vastasivun drumliinikentän muodostumista. Kentän tihein muodostumien esiintymisalue on Salon-Tammisaaren seudulla, jossa on pääosa tämän drumliinityypin muodostumista. Malmskogen on Tammisaaren karttalehtialueen laajin pre crag-muodostuma. Sen pituus on 1700 metriä ja leveys suurimmillaan 1200 metriä.Distaaliosan eteläpäässä on useita kalliopaljastumia sekä laaja pirunpelto että eteläosassa useita isoja lohkareita. Muodostuman lakialue on varsin tasainen. Muodostumalla on tehty seisminen luotaus, jonka mukaan moreenin paksuus on yli 20 metriä. Itärinteellä rantakerrostuman paksuus on laajalla alueella kolmesta viiteen metriä, ja paikoin yli viisi metriä. Muodostuman itälaidalla on ollut pienimuotoista maa-aineksen ottoa, josta on havainnoitavissa rantakerrostuman paksuus ko. kohdassa. Alueen keskellä on pienehköjä, metsittyneitä soita, joista yksi on ojitettu.Malmskogenin muodostuma on noussut Itämeren vedenpinnan yläpuolelle pääosin Ancylus-vaiheen aikana, jonka ylin rantataso on alueella noin 75 metriä mpy. Muodostuman alimmat osat ovat nousseet Itämeren vedenpinnan yläpuolelle Litorina-merivaiheen alussa, jonka ylin rantataso on seudulla 35 - 40 metriä mpy (Glückert & Ristaniemi 1980, Kujansuu et al. 1993, Kielosto et.al. 1996).
Biologia
Malskogen on suurimmaksi osaksi tuoretta kangasta. Muodostelman etälärajalla on pieni alue kalliomännikköä, jonka kalliopinnoilla kasvaa kanerva-poronjäkälävaltaista kasvillisuutta. Kuivahkoa kangasta löytyy itärinteen keskivaiheilta, sorakuopan ympäristöstä. Lehtomaista kangasta on pieni alue Kullaanjärven rannalla,
niemenkärkien eteläpuolella. Laajimmat alueet lehtokasvillisuutta löytyy länsirinteen keskivaiheilta, luonnonsuojelualueelta ja sen ympäristöstä. Erityisesti luonnonsuojelualueen kasvillisuus on hyvin rehevää.
Siellä kasvaa mm. runsaasti kalkinsuosijana tunnettua lehtosinijuurta. Pieniä alueita saniaislehtoa löytyy pohjois- ja koillisosan haavikoista sekä itärinteen eteläosasta läheltä rantaa. Malmskogenin aluetta vallitsevat
mäntytaimikot ja varttuvat mäntyvaltaiset metsät. Varttunutta puustoa löytyy jonkin verran
luonnonsuojelualueen lähettyviltä, eteläosan keskivaiheilta sekä Kullaajärven rannalta alueen kaakkoisosasta.
Kaakkoisosassa on vesien aikaansaama "Djupbäck" -niminen syvänne, jonka pohjalla virtaa luonnonpuro Kullaanjärveen. Puronvarren alaosissa on soistunutta, saniaisvaltaista kasvillisuutta. Keskiosasta löytyy tihkupintaa ja kuivemmassa pohjoisosassa kasvaa nuoria metsälehmuksia. Muodostelman tasaisella lakialueella on muutamia soita. Alueen keskellä sijaitseva suurempi suoalue on ojitettu ja sen kasvillisuus on muuttunut mustikkaturvekankaaksi. Pienempi suo on suurimmaksi osaksi ohutturpeista mustkkakorpea, jonka eteläosassa on pieni laikku nevakorpea. Kullaanjärven ranta- ja ilmaversoiskasvillisuus on kartoitetulla alueella niukkaa.
Malmskogenin paras kasvillisuus löytyy luonnonsuojelualueelta ja sen ympäristöstä. Muuten kasvillisuus on hyvin tavallista kangasmaiden kasvillisuutta.
Maisema ja muut arvot
Malmskogenin vastasivun drumliini hahmottuu ympäristöstä, ja ympäristöön avautuva maisema on
luonnonkaunis etenkin Kullaanjärven rannalla. Muodostuman sisäinen maisema on melko selkeä, vaikkakin sitä voi paikoittain olla hankalaa hahmottaa alueen suuren koon vuoksi. Alue on seutukaavassa merkitty maa- ja metsätalousvaltaiseksi alueeksi. Alueen länsirinteellä on Naturakohde (FI0100029), Malmskogenin
lehtojensuojelualue (YSA012674).
Kirjallisuutta
Glückert, G. & Ristaniemi, O. 1980. Ancylustransgressio Karjalohjalla Toisella Salpausselällä. Turun yliopiston maaperägeologian osaston julkaisuja 41. 22 s.
Kielosto, S., Kukkonen, M., Stén, C-G. & Backman, B. 1996. Hangon ja Perniön kartta-alueiden maaperä.
Suomen geologinen kartta 1:100 000 : maaperäkarttojen selitykset 2011; 2012. 104 s. Geologian tutkimuskeskus.
Kujansuu, R., Uusinoka, R., Herola, E. & Stén, C-G. 1993. Tammisaaren kartta-alueen maaperä. Suomen
geologinen kartta 1:100 000 : maaperäkarttojen selitykset. Karttalehti 2014. 90 s. Geologian tutkimuskeskus.
MALMSKOGEN EKENÄS Databaskod: MOR-Y01-007 Formationstyp: Stötsidesdrumlin
Värdeklass: 3 Kartblad: 2014 02 Områdets areal 156,9 ha
Höjd: 62,5 m öhy Områdets relativa höjd: 30 m Formationens relativa höjd: 30 m Moränformationens läge: Malmskogen är belägen i Ekenäs stad, mellan Ovanmalmträsket
och Kullasjön.
Geologi
Stötsidesdrumlinen i Malmskogen är en av formationerna som har påträffats i södra Finland på fältet med stötsidesdrumliner i Sydvästra Finland. Ett område med de tätaste förekomsterna inom detta fält ligger i Salo - Ekenäs -trakten, där största delen av denna drumlintyp finns. Drumlinen i Malmskogen är den störs- ta på kartbladet över Ekenäs. Den är 1 700 meter lång och bredast 1 200 meter. I distaldelens södra ända finns det flera områden med berghällar samt ett stort klapperstensfält och i den södra delen flera stora stenblock. Formationens krön är rätt så jämnt. Formationen har undersökts med seismisk lodning. Enligt lodningen är moränlagret över 20 meter tjockt. På östsluttningen är strandavlagringen på ett stort område tre till fem meter tjock, och ställvis över fem meter. I formationens östra kant har det förekommit marktäkt i mindre skala. Strandavlagringens tjocklek kan här konstateras. På områdets mellersta del finns mindre, skogbevuxna kärr, varav ett har utdikats. I Ancylusskedet, då den högsta strandnivån på området var ca 75 m öhy, har formationen i Malmskogen huvudsakligen stigit över Östersjöns vattenyta. Formationens lägsta delar har under Littorinahavsskedet stigit över Östersjöns vattenyta. Den högsta strandnivån i nejden är 35 - 40 m öhy (Glückert & Ristaniemi 1980, Kujansuu et al. 1993, Kielosto et al. 1996).
Biologi
Malmskogen består huvudsakligen av frisk mo. Vid formationens gräns i söder finns en liten tallskog på hällmark, där det på bergets ytor växer ljung-renlavsdominerad vegetation. Rätt så torr mo påträffas i östsluttningens mellersta del i omgivningen kring grustaget. Ett litet område med lundartad mo finns på stranden vid Kullasjön, söder om uddarna. De största områdena med lundvegetation finns mitt på väst- sluttningen, på naturskyddsområdet och i dess omgivning. Speciellt på naturskyddsområdet är vegetatio- nen mycket frodig. Där växer bl.a. skogsbingel, som känt är en kalkgynnare. Små arealer med ormbunks- lundar påträffas i den norra och nordöstra delens aspskogar samt på östsluttningen nära stranden. Malm- skogen domineras av tallplantsbestånd och växande, talldominerande skogar. Äldre skog påträffas i någon mån i närheten av naturskyddsområdet, i den södra delens mellersta område samt på Kullasjöns strand i områdets sydöstra del. I den sydöstra delen finns Djupbäck benämnda svacka, som vattnet har urgröpt, och på svackans botten strömmar en naturbäck till Kullasjön. Vid bäckens nedre delar växer försumpad, orm- bunksdominerad vegetation. I den mellersta delen finns källsåg och på den torrare, norra delen växer det unga skogslindar. På formationens jämna krön finns det några kärr. I områdets mitt finns ett större utdikat kärrområde och dess vegetation har ändrat till blåbärs-torvmo. Det mindre kärret är till största delen ett blåbärskärr med tunt torvlager, i vars södra del finns en liten fläck starr-lövkärr. På det kartlagda området är strand- och luftskottsvegeationen vid Kullasjön knapp. Den bästa vegetationen i Malmskogen påträffas på naturskyddsområdet och i dess omgivning. Eljest är vegetationen mycket vanlig momarksvegetation.
Landskap och övriga värden
Stötsidesdrumlinen i Malmskogen gestaltas i omgivningen och landskapet som öppnar sig i omgivningen är naturskönt, framförallt på Kullasjöns strand. Formationens inre landskap är rätt så påtagligt, trots att det ställvis är svårt att skönja på grund av områdets stora areal. I regionplanen har området betecknats som jord- och skogsbruksdominerat område. På områdets västsluttning finns ett Natura-område (FI0100029), Malmskogens lundskyddsområde (YSA012674).
Litteratur
Glückert, G. & Ristaniemi, O. 1980 Ancylustransgressio Karjalohjalla Toisella Salpausselällä. Turun yliopiston maaperägeologian osaston julkaisuja 41. 22 s.
Kielosto, S., Kukkonen, M., Stén, C.-G. & Backman, B. 1996. Hangon ja Perniön kartta-alueiden maape- rä. Summary: Quaternary deposits in the Hanko and Perniö map-sheet areas. [Resumé: Jordarterna inom Hangö och Bjärnå kartbladsområden.] Suomen geologinen kartta 1:100 000 : maaperäkarttojen selitykset lehdet 2011 ja 2012. Espoo: Geologian tutkimuskeskus. 104 p.
Kujansuu, R., Uusinoka, R., Herola, E. & Stén, C-G. 1993. Tammisaaren kartta-alueen maaperä. Sum- mary: Quaternary deposits in the Tammisaari map-sheet area. Suomen geologinen kartta 1:100 000 : maa- peräkarttojen selitykset lehti 2014. Espoo: Geologian tutkimuskeskus. 90 p.
