Svensklärares uppfattningar om belastningsfaktorer inom arbetet

I detta avsnitt presenteras svar gällande svensklärarnas uppfattningar om belastningsfaktorer, dvs. faktorer som påverkar arbetsvälbefinnandet på ett negativt sätt. I flera svensklärarnas svar kom det fram att brist på erfarenhet, administrativa arbetsuppgifter och hektiska perioder ökar upplevelsen om stress och arbetsillamående. Därtill kom det fram några enskilda belastningsfaktorer i svensklärarnas svar. Alla dessa faktorer redogörs närmare i följande avsnitt.

5.4.1 Brist på arbetserfarenhet

I materialet kom det fram att alla sju svensklärare upplevde att brist på arbetserfarenhet ökar arbetsillamående. Även svensklärare som har arbetat länge började minnas hur det var förr, när de hade precis börjat som svensklärare. I början av karriären finns det mycket som de behöver lära sig som en ny svensklärare, och arbetet tar mycket tid därför (citat 35). De svensklärare som hade arbetat i fyra år eller mindre än det sade att det kan finnas många nya kurser eller klasser, och de behöver planera lektioner och material från början eftersom de inte har gjort det tidigare. Senare kan man använda detsamma material som de tidigare har letat efter eller gjort själva, och därför tar arbetet mindre tid på följande gånger. Därtill går det mycket tid när de lär sig till exempel att utvärdera inlärning enligt särskilda kriterierna.

(35) ”Ei oo vielä niin kauheesti kokemusta, et musta tuntuu, et melkein kaikkeen työhön menee tälläin uran alkuvaiheessa paljon enemmän aikaa. (--) Aluks oli ihan hirveen rankkaa. Mulla ei ollu ku kaks vai kolme kurssia sillon aluks ja musta tuntu, että mä olin koko ajan ihan loppu, et jotenkin ku ei ollu sitä kokemusta työelämästä eikä välttämättä saanu opinnoista sitä vahvistusta, et joo mä osaan tän tai mä tiiän, mitä mä teen. Sit jotenkin sitä epäili vaan ihan kaikkee ja yritti hirveesti ottaa kaikesta kaikkee selvää.”

”Det finns inte så mycket erfarenhet ännu, så det känns som att allt arbetet tar mycket mer tid i början av karriären. (--) Först var det väldigt tungt. Jag hade endast två eller tre kurser då i början, och det kändes som att jag var helt slut hela tiden, för jag hade ingen erfarenhet av arbetslivet och

jag fick ingen validering från studier, att ja jag kan det här eller jag vad jag gör. Då tvekade man allt och försökte ta reda på allt.” (Lärare 5)

Tre svensklärare konstaterade att de lär sig arbetet genom att arbeta, eftersom studier vid universitetet inte riktigt utbildar eller ger tillräckliga färdigheter till detta yrke (citat 36). I svaren av svensklärarna som har arbetat i fyra år eller mindre kom det fram, att de ibland känner otillräckliga i sitt arbete. Enligt en av svensklärarna är det svåraste att lära sig att uppfatta ”hela paketen” som en svensklärare måste ta hand om i sitt arbete. Detta paket innebär bland annat planering, producering av läromaterial, undervisning, utvärdering och kontakt med föräldrar. Därtill behöver svensklärarna vara redo för att improvisera, för det framkommer ofta oväntade arbetsuppgifter, om till exempel elever eller studerande lämnar in uppgifter sent.

(36) “Mun mielestä meidän koulutus ei ehkä ihan vastaa sitä, mitä se käytäntö sitten on. Varmasti ensimmäinen vuos oli yhtä opettelua ja muutenkin kieltenopettajana se on aika intensiivinen.”

“Jag tycker att vår utbildning motsvarar inte riktigt praktiken. Säkert var det bara inlärning under första året, och det är ganska intensivt annars också som språklärare.” (Lärare 1)

När svensklärarna har arbetat längre blir arbetet mer bekant och rutinerat, och därmed tar arbetet mindre tid och belastningen blir lättare enligt dem (citat 37). I flera svar kom det ytterligare fram att svensklärare som blev intervjuade är samvetsgranna och de vill göra sitt arbete så bra som möjligt. Därför är svensklärarna redo för att arbeta längre och lära sig att genomföra sitt arbete väl, fast det känns stressigt.

(37) ”Mä tiesin jo ennen kun mä valmistuin, että siitä työstä tulee mulle tosi tärkee asia, mutta kun ei sen pitäs olla se koko elämä, että voi olla jotain muutakin hommaa siinä sivussa.

Ehkä sit kun tulee vielä enemmän kokemusta, niin se menis niin päin, et se työ olis siinä sivussa ja voi nauttia siitä omasta elämästä ja vähän tehä niitä töitä, mut nyt se on vielä silleen et pitää keskittyä siihen tekemiseen ja kärryillä pysymiseen. Se työ on aika isossa roolissa vielä.”

“Jag visste redan innan jag blev färdig med mina studier, att arbetet blir viktig för mig, men

det borde inte vara hela livet, att man kan ha också annat vid sidan om. Kanske när man blir mer erfaren, skulle det vara på det sättet att arbetet är vid sidan om, och man kan njuta av livet och arbeta litet, men nu är det ännu på det sättet att man måste koncentrera sig på vad man gör och att man hanger med. Arbetet har en ganska stor roll ännu.” (Lärare 5)

5.4.2 Administrativa arbetsuppgifter

Alla sju svensklärare upplevde att administrativa arbetsuppgifter som hör till svensklärares arbete påverkar arbetsvälbefinnandet på ett negativt sätt. Svensklärarna nämnde till exempel utvärdering av prov och uppsatser, och kursbetyg. I materialet kom det fram att oftast blir det mycket arbete med utvärdering i slutet av perioderna, vilket ökar belastning (citat 38).

(38) ”Tommoset arvioinnit enemmän painottuu sinne jaksojen loppuun. Toki kurssin aikana tehään paljon arviointia ja on välikokeita ja näin, mutta sitten ne kasaantuu aina sinne jaksojen loppuun, ja sitten taas on uudet jaksot jo alkamassa. (--) Se aina kuormittaa, et miten oikeesti saa ajan riittämään ja sit kuitenki meillä on aikarajat, mihin mennessä pitää arvioinnit antaa, niin sie et vaan voi jättää niitä töitä roikkumaan.”

”Sådana utvärderingar betonas i slutet av perioderna. Visst görs det mycket utvärdering under kursen, och det finns mellanprov och sånt, men sedan samlas dem alltid i slutet av perioderna, och då håller nya perioder på att börja. (--) Det belastar alltid, hur man får tiden att räcka till och vi har tidsgränser, då vi senast måste ge utvärderingar, så att arbetet måste bli klart.” (Lärare 2)

En svensklärare som arbetar på högskolenivå berättade att det är stressigt att utvärdera och ge betyg till studerande, eftersom inverkan på studerandes framtida möjligheter att få arbete kan bero på dessa betyg (citat 39). Denna svensklärare upplevde att det stora ansvaret är stressigt, och att utvärdering är svår.

(39) ”Se on mulla ollu pitkään semmonen stressin aihe, että se arvosana, minkä minä annan näille opiskelijoille tästä kurssista, tulee heidän tutkintotodistukseen näkyviin. Se ei oo ihan vaan joku yks kasi jossain peruskoulun todistuksessa vaan et se tulee siihen

tutkintotodistukseen ja jonkun työpaikka voi olla siitä kiinni, minkälaisen arvosanan mä oon antanu. Onko mulla valtuudet päättää noin isoista asioista?”

”Det har redan länge varit orsak till stress att det betyg som jag ger till dessa studerande om denna kurs ska stå i deras examensbetyg. Det är inte bara någon åtta i grundskolas betyg utan det står i examensbetyg, och någons arbetsplats kan bero på vilket betyg jag har gett.

Har jag befogenheter att bestämma om så stora saker?” (Lärare 5)

I materialet kom det ytterligare fram att svensklärarnas administrativa arbetsuppgifter ansågs att vara belastande eftersom de är tråkiga (citat 40). När det gäller sådana arbetsuppgifter är det svårt att fördjupa sig i arbetet och uppleva arbetsengagemanget enligt en av

svensklärarna.

(40) ”Toi kirjoitelmien korjaus, se tökkii pahasti, et kun niitä tulee iso ryöppy ja ne pitää arvioida, niin se on vähän vastenmielistä, mutta kyllä tästä selvitään, peruna kerrallaan. Se on kumminkin ainut kirjoitelma, josta he saa sitä palautetta, niin se on tärkeetä niille

opiskelijoille. Mutta se on vaan, kun niitä on 75 kappaletta, niin se on silleen, että ääh, vielä yks, vielä yks. Mutta se pitää jakaa semmosiin pienempiin paloihin ja useammalle päivälle.”

”Korrigering av uppsatserna, det går trögt, när det finns massor av dem och de måste utvärderas, så det tar emot för mig, men det kommer att klaras av, en potatis åt gången. Det är ändå den enda uppsatsen som de får feedback av, så det är viktigt för studerandena. Men när det finns 75 uppsatser, så är det lite ääh, en till ännu, en till ännu. Men det måste delas in i mindre bitar och till flera dagar.” (Lärare 3)

5.4.3 Hektiska perioder

Tre av svensklärarna upplevde att hektiska perioder som förekommer i svensklärarnas arbete påverkar arbetsvälbefinnandet negativt. Hektiska perioder betyder att det framkommer tider, då det finns mer arbete än vanligtvis (citat 41). Oftast gäller det många prov, tentor eller andra uppgifter som måste korrigeras samtidigt inom en kort tid. Därtill kan det finnas undervisning, olika projekt, kommunikation med föräldrar och samarbete med andra lärare och kollegor.

(41) ”Tässä työssä on välillä sellasia kausia, että on opetusta paljon, sit tulee palautettavia tehtäviä opiskelijoilta, joita pitää korjata. Sit tulee arviointia, et tulee sellasia piikkejä, milloin

sitä työtä vaan on vähän enemmän ja pitää aika tarkasti miettiä, et mitä tekee milloinkin. Se on kuormittavaa. Tuntuu, että ei aika meinaa riittää tai että pitää aika silleen napakasti tehä koko ajan jotakin.”

”I det här arbetet finns det tidvis sådana perioder, där det finns mycket undervisning,

studerande lämnar in uppgifter som måste korrigeras. Sedan finns det utvärdering, så att det kommer mycket arbete på en gång, och då behövs det funderas ganska noggrant på vad man ska göra och när man ska göra. Det är belastande. Det känns som att tiden inte räcker till eller att man ganska kvickt måste göra något.” (Lärare 7)

I svaren kom det fram att hektiska perioder kan också innebära att arbetsdagar blir längre, och svensklärarna måste arbeta hemma på kvällar och ytterligare på helger (citat 42).

(42) ” (--) Päivät venyy tai että pitää tehdä paljon kotonakin niitä töitä, mut mä sanoisin, et ne on aikalailla sellasia kausittaisia. Tietyissä sykleissä tulee vähän niinku sellaset, vaikka ei varsinaisia koeviikkoja täällä ookkaan, niin jotenkin ne pakkautuu aina samoille ajoille ne kokeet, mitä tarkistellaan tai sit jos tarkistetaan jotain projektijuttuja.”

” (--) Dagar blir längre eller att man också måste arbeta hemma, men jag skulle säga att de någorlunda är sådana säsongmässiga. Sådana förekommer i vissa cykler, fast det inte finns egentliga provveckor här, så packas dessa prov ihop sig alltid under samma tider, och de korrigeras eller om det korrigeras några projektsaker.” (Lärare 6)

Svensklärarna upplevde att hektiska perioder inom arbetet är belastande, för de hinner inte återhämta sig på fritiden då (citat 43). Men svensklärarna ansåg också att de orkar sträva, eftersom de hektiska tiderna endast är säsongmässiga, och efter det blir det lättare igen.

(43) “Vaikka laittas kalenteriin, että nyt tässä oon menossa urheilemaan ja näin, niin välillä on vaan pakko sitten vaan jättää menemättä. Et yksinkertasesti tietyt työasiat on vaan saatava hoidettua, et niitä ei voi siirtää, niin sitten on tavallaan nipistettävä sieltä omasta vapaa-ajasta.”

“Fast man skulle skriva ner i kalendern att nu här ska jag sporta, så ibland måste man låta bli att gå. Vissa arbetsuppgifter måste tas hand om och man kan inte skjuta upp dem, så då måste man ta sig tid från egen fritid.” (Lärare 2)

5.4.4 Andra enskilda belastningsfaktorer

Andra enskilda belastningsfaktorer som blev nämnda av en eller två svensklärare var höga krav på sig själv, besvärliga möten med elever eller studerande, anpassning av inlärning, osäkerhet gällande arbetssituation och trötthet.

Två av svensklärarna ansåg att höga krav på sig själva påverkar arbetsvälbefinnandet på ett negativt sätt. Precis som det tidigare kom fram, beskrev svensklärarna att de vill göra sitt arbete så bra som möjligt, vilket ibland kan framträda som höga krav på sig själv (citat 44).

Höga krav som svensklärarna ställer för sig själva gällde till exempel känslan av att de behöver kunna svara på studerandes alla frågor, och rädslan för att göra fel eller medge att de inte vet svaret. Enligt svensklärarna kan höga krav på sig själva leda till stress och

belastning, om de stora förväntningarna inte uppfylls.

(44) ”Sillon kun alotin, oli aika pitkäänkin sellanen olo, et mun täytyy aina osata vastata kaikkiin opiskelijoiden kysymyksiin, ja et mä en voi sanoo, että en tiedä tai hei mä otan selvää. Mä en tiä onks se tullu sieltä opinnoista vai et onks se enemmän mun oma piirre, mut et siihen on pikkuhiljaa oppinut, että mä en oo mikään sanakirja. Mun ei tarvitse tietää kaikkia sanoja tai osata vastata kaikkiin kysymyksiin, vaan mä voin ihan sanoo sen et hei mä otan selvää ja sit selvittää asian.”

”Då jag började, kände jag ganska länge att jag måste kunna svara på alla frågor som studerande ställer, och att jag inte kan säga att jag inte vet eller att jag ska ta reda på det här. Jag vet inte om det har kommit från studierna eller om det är mitt eget drag, men så småningom har jag lärt mig, att jag är ingen ordbok. Jag behöver inte veta alla ord och kunna svara på alla frågor, utan jag kan säga att hej jag ska ta reda på saken.” (Lärare 5)

Att arbeta samvetsgrann kan vara belastande, om svensklärare inte kommer ihåg återhämtning och att sätta gränser på sitt bra arbete (citat 45).

(45) ”Maltti kannattaa muistaa nuorena opettajana. Ei aina tarvitse suorittaa satakymmenen eikä sataprosenttisesti, että vähän vähempikin riittää.”

“Det lönar sig att behålla fattningen som en ung lärare. Man behöver inte alltid utföra hundraprocentigt. det räcker med lite mindre.” (Lärare 6)

Två av svensklärarna ansåg att några enskilda besvärliga möten med elever och studerande påverkar arbetsvälbefinnandet negativt. En svensklärare som arbetar på grundskolenivån berättade om att hen ibland möter elever som inte alls vill delta i undervisningen (citat 46).

Sådana fall påverkar arbetsvälbefinnandet negativt, när det går mycket energi åt att försöka hitta sätt som motiverar och uppmuntra eleven att studera igen.

(46) ”Semmonen harmittaa, jos joku on lyöny hanskat tiskiin syystä tai toisesta, että se ei ollenkaan halua osallistua. Sitten täytyy tietysti koittaa sovitella, että kuinka me edetään, koska tarkotus olis kuitenkin päästä eteenpäin siinä opiskelussa, vaikkei kaikki nyt ihan samaan tahtiin tai samalle tasolle yllä.”

”Det harmar mig, om någon har kastat in handduken av någon anledning, att hen inte alls vill delta. Då måste man förstås försöka diskutera, hur vi går vidade, eftersom meningen är att gå vidare med pluggandet, fast alla inte gör det i samma takt eller når inte samma nivå.”

(Lärare 6)

Två av svensklärarna ansåg att anpassning av inlärningen påverkar arbetsvälbefinnandet negativt, eftersom det kan bli stressigt att försöka ta till hänsyn många olika sätt att lära sig på samma gång (citat 47). När det gäller svensklärare och andra ämneslärare, lär de också väldigt många elever eller studerande, dvs. olika grupper samtidigt. Elever och studerande lär sig på olika sätt, och nivåskillnader kan vara stora speciellt på högskolenivån, enligt

svensklärare som arbetar på högskolor.

(47) ”Niin monipuoliset oppilaat ja jokaisella on joku oma juttu, mikä pitää ottaa huomioon.

Oppilaita alkaa olla 120, että siinä olet taas.”

“Så mångsidiga elever, och var och en av dem har någon egen grej som måste tas till hänsyn. Eleverna är 120, så där är du sedan.” (Lärare 1)

En svensklärare som inte har ett fast arbete ansåg att osäkerheten gällande arbetssituationen påverkar arbetsvälbefinnandet på ett negativt sätt (citat 48). Hen upplevde att det är

belastande att arbetsbeskrivningen förändras ständigt. eftersom hen inte har ett fast arbete utan arbetet består av ”små bitar”. Det betyder att svenskläraren arbetar på flera olika skolor med både elever och studerande på olika undervisningsnivåer. När arbetet förändras

ständigt, kan svenskläraren inte planera all undervisning på förhand, och arbetsmängden blir större samt vissa perioder blir mer hektiska. Därtill ökar stressen enligt hen när en

tidsbegränsad anställning håller på att ta slut, och det är inte säkert om hen får ett nytt arbete.

(48) ”Nyt on otettava vastaan kaikki työt mitä on. Ja se oma työnkuva tai se työ missä on, on epävarma. Lukuvuoden alussa ei ole tietoo, et nyt tuut vetämään tämmösen paketin tänä vuonna vaan se vähän niinku muuttuu koko ajan. Ja sit sie et taas tiedä, mikä tilanne on ens vuonna. Kyllä sitä miettii koko ajan, kun on vuosi vaihtumassa, et pitäiskö taas ruveta kattomaan töitä ja mikä on ylipäätään työtilanne.”

”Nu måste man ta emot allt jobb som finns. Och min arbetsbeskrivning eller var jag arbetar är osäkert.

I början av läsåret har jag ingen information om hurdan paket jag kommer att genomföra i år, utan det förändras hela tiden. Och sedan vet du inte, vad är situationen nästa år. Vid årskiftet tänker man nog hela tiden på om man borde se på lediga jobb och vad är arbetssituationen överhuvudtaget.” (Lärare 2)