”Jag ägnar mig åt mitt arbete åtta timmar om dagen, inte mer. Det är mitt arbete, men det är inte mitt liv.” – Svensklärarnas uppfattningar om sitt
arbetsvälbefinnande
Fanny Åkerberg Pro gradu-avhandling Östra Finlands universitet Filosofiska fakulteten Humanistiska avdelningen Svenska språket
16.5.2021
Innehåll
ABSTRACT
1 INLEDNING ...7
1.1 Syfte och frågeställningar ...8
1.2 Arbetets disposition ...9
2 LÄRARES ARBETSVÄLBEFINNANDE ... 10
2.1 Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ:s arbetslivsbarometrar ... 10
2.2 Lärares arbetsvälbefinnande som undersökningsföremål ... 12
2.3 Lärares arbetsvälbefinnande under COVID-19-krisen i Finland ... 16
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 18
3.1 Arbetsvälbefinnande ... 18
3.2 Arbetsengagemang ... 21
3.3 Stress ... 22
3.4 Återhämtning ... 25
3.5 Resursfaktorer i lärararbetet... 27
3.6 Belastningsfaktorer i lärararbetet ... 28
4 MATERIAL OCH METOD ... 29
4.1 Undersökningsmaterial ... 29
4.2 Informanter ... 31
4.3 Intervju som undersökningsmetod ... 32
4.4 Kvalitativ innehållsanalys som analysmetod ... 34
4.5 Intervjuundersökningens etiska principer ... 35
5 ANALYS OCH RESULTAT ... 37
5.1 Analysprocess ... 37
5.2 Svensklärares uppfattningar om sitt arbetsvälbefinnande ... 39
5.2.1 Inspirerad, energisk eller trött inför arbetsdagen? ... 39
5.2.2 Svensklärares uppfattningar om sitt nuvarande arbetsvälbefinnande ... 40
5.2.3 Svensklärares möjligheter att påverka sitt arbetsvälbefinnande... 41
5.3 Svensklärares uppfattningar om resursfaktorer inom arbetet ... 43
5.3.1 Kollegor ... 44
5.3.2 Återhämtning och begränsning av arbetet ... 45
5.3.3 Svensklärare och arbetsengagemang ... 47
5.3.4 Möjligheter att påverka arbetet ... 49
5.3.5 Utbildning och professionell utveckling ... 50
5.3.6 Andra enskilda resursfaktorer... 51
5.4 Svensklärares uppfattningar om belastningsfaktorer inom arbetet ... 54
5.4.1 Brist på arbetserfarenhet ... 54
5.4.2 Administrativa arbetsuppgifter ... 56
5.4.3 Hektiska perioder ... 57
5.4.4 Andra enskilda belastningsfaktorer ... 59
5.5 Svensklärares uppfattningar om sitt arbetsvälbefinnande under COVID-19-krisen .. 61
5.5.1 Resursfaktorer på svensklärares distansarbete ... 61
5.5.2 Belastningsfaktorer på svensklärares distansarbete ... 67
6 SAMMANFATTANDE DISKUSSION ... 69
6.1 Resultatdiskussion ... 70
6.1.1 Arbetsvälbefinnande enligt svensklärarna ... 70
6.1.2 Resursfaktorer enligt svensklärarna ... 71
6.1.3 Belastningsfaktorer enligt svensklärarna ... 74 6.1.4 Resurs- och belastningsfaktorer under distansundervisning enligt svensklärarna
75
6.2 Metoddiskussion ... 77
7 SLUTORD ... 78 LITTERATUR ... 80 BILAGOR
Östra Finlands universitet, Filosofiska fakulteten Humanistiska avdelningen
Svenska språket
Åkerberg, Fanny: ”Jag ägnar mig åt mitt arbete åtta timmar om dagen, inte mer. Det är mitt arbete, men det är inte mitt liv.” – Svensklärarnas uppfattningar om sitt arbetsvälbefinnande
Pro gradu-avhandling, 84 sidor, 3 bilagor (9 sidor) Avhandlingens handledare, professorn Jaana Kolu Maj 2021
Referensord: arbetsvälbefinnande, svensklärare, arbetsengagemang, stress, återhämtning, resursfaktorer, belastningsfaktorer
Denna pro gradu-avhandling behandlar svensklärarnas uppfattningar och upplevelser om sitt
arbetsvälbefinnande. Syftet med avhandlingen är att kartlägga hurdana uppfattningar svensklärarna har om sitt arbetsvälbefinnande och dess nuvarande tillstånd. Meningen är även att ta reda på vilka faktorer påverkar svensklärarnas arbetsvälbefinnande positivt samt negativt. Därtill är syftet att undersöka svensklärarnas uppfattningar om resursfaktorer och belastningsfaktorer i sitt arbete under distansundervisningen och COVID- 19-krisen. Målet med undersökningen är att erbjuda individuella verktyg och sätt för att arbeta hållbart och må bra i arbete för både blivande och nuvarande svensklärare.
Undersökningsmaterial består av individuella temaintervjuer av sju ämneslärare i svenska. Undersökningens informanter är finskspråkiga svensklärare från grundskolenivån till högskolorna. Temaintervjuerna genomfördes i slutet av år 2020 och i början av år 2021 i Finland. Undersökningsmaterial har transkriberats, och efter det analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.
Undersökningens resultat visar att svensklärarna har relativt positiva uppfattningar om sitt arbetsvälbefinnande och dess nuvarande tillstånd. Svensklärarna upplever arbetsengagemang och ägnar sig åt sitt eget arbete. De viktigaste resursfaktorer i svensklärarnas arbete är kollegor, återhämtning och begränsning av arbetet,
betydelsefulla arbetsuppgifter som svensklärare kan fördjupa sig i, bra möjligheter att påverka arbetet samt bra möjligheter att utvecklas professionellt. De viktigaste belastningsfaktorer i svensklärarnas arbete är brist på arbetserfarenhet, administrativa arbetsuppgifter samt hektiska perioder. När det gäller distansundervisning är de viktigaste resursfaktorer begränsning av arbetet, elektroniskt läromaterial, ökad fritid, positiv feedback samt studerandenas positiva inställningar. De viktigaste belastningsfaktorer under distansundervisningen är snabb övergång till distansundervisningen, ökad arbetsmängd, fysisk belastning, oro för elever, brist på sociala kontakter samt känslan av att man inte arbetar tillräckligt bra.
Itä-Suomen yliopisto, Filosofinen tiedekunta Humanistinen osasto
Ruotsin kieli
Åkerberg, Fanny: ”Jag ägnar mig åt mitt arbete åtta timmar om dagen, inte mer. Det är mitt arbete, men det är inte mitt liv.” – Svensklärarnas uppfattningar om sitt arbetsvälbefinnande
Pro gradu -tutkielma, 84 sivua, 3 liitettä (9 sivua) Tutkielman ohjaaja, professori Jaana Kolu Toukokuu 2021
Asiasanat: työhyvinvointi, ruotsinopettaja, työn imu, stressi, palautuminen, voimavarat, kuormitus
Tämä pro gradu -tutkielma käsittelee ruotsinopettajien käsityksiä ja kokemuksia heidän työhyvinvoinnistaan.
Tutkielman tarkoitus on kartoittaa, millaisia käsityksiä ruotsinopettajilla on työhyvinvoinnistaan sekä sen tämänhetkisestä tilasta. Tarkoitus on myös selvittää, mitkä tekijät vaikuttavat ruotsinopettajien työhyvinvointiin positiivisesti ja negatiivisesti. Sen lisäksi tutkitaan ruotsinopettajien käsityksiä työn voimavaroista sekä
kuormitustekijöistä etäopetuksen ja COVID-19-kriisin aikana. Tutkielman tavoitteena on tarjota yksilöllisiä työkaluja ja tapoja kestävään työntekoon sekä työhyvinvointiin sekä tuleville että nykyisille ruotsinopettajille.
Tutkimusaineisto koostuu seitsemän ruotsin kielen aineenopettajan yksilöhaastattelusta. Tutkimuksen osallistujat ovat suomenkielisiä ruotsinopettajia perusopetusasteelta korkeakouluihin. Teemahaastattelut suoritettiin vuoden 2020 lopussa sekä vuoden 2021 alussa Suomessa. Tutkimusaineisto litteroitiin ja sen jälkeen analysoitiin
laadullisen sisällönanalyysin avulla.
Tutkimuksen tulokset osoittavat, että ruotsinopettajien käsitykset työhyvinvoinnistaan ja sen tämänhetkisestä tilasta ovat verrattain positiivisia. Ruotsinopettajat kokevat työn imua ja omistautuvat omalle työlleen.
Tärkeimpiä ruotsinopettajien työn voimavaroja ovat kollegat, palautuminen, työn rajaaminen, merkitykselliset työtehtävät, joihin voi uppoutua, hyvät mahdollisuudet vaikuttaa omaan työhön sekä kehittyä ammatillisesti.
Tärkeimpiä ruotsinopettajien työn kuormitustekijöitä ovat työkokemuksen puute, hallinnolliset työtehtävät sekä kiireiset ajanjaksot. Mitä tulee etäopetukseen, ovat tärkeimpiä työn voimavaratekijöitä työn rajaaminen,
sähköinen opetusmateriaali, lisääntynyt vapaa-aika, positiivinen palaute ja opiskelijoiden myönteiset asenteet.
Tärkeimpiä etäopetuksen kuormitustekijöitä ovat nopea siirtyminen etäopetukseen, kasvanut työmäärä, fyysinen kuormitus, huoli oppilaista, sosiaalisten kontaktien puute sekä tunne siitä, että ei tee työtään riittävän hyvin.
7
1 INLEDNING
Lärare har ett viktigt och ansvarsfullt arbete, där de ständigt ställer upp för elever, föräldrar och kollegor. Lärare arbetar för samhällets framtid och tar hand om kunnande varje dag. När lärarna mår bra i sitt arbete, orkar de bättre planera och arrangera undervisning på
innovativa, kreativa och motiverande sätt. Därtill orkar de bättre vara trygga och pålitliga vuxna för deras elever och studerande. Därför är det relevant att lärare mår bra i sitt arbete, och känner entusiasm, motivation samt betydelse.
Lärares försämrade arbetsvälbefinnande har diskuterats ständigt på olika medier i Finland under de senaste åren. Ämnet är aktuellt och väcker känslor inom undervisningssektorn. På våren 2020 publicerade YLE en artikel om lärarnas stora arbetsmängd och längre arbetsdagar (Kröger 2020). I artikeln betonades distansarbetets negativa inverkan på lärarnas
arbetsvälbefinnande under undantagsförhållanden i Finland, och Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ:s ordförade Olli Luukkainen berättade hur han kontinuerligt får
meddelanden från lärarna gällande arbetsbelastningen. På våren 2021 publicerade Helsingin Sanomat en debattartikel skriven av en ämneslärare, som tog ställning till lärarnas ökade arbetsmängd och belastning (Sutela 2021). De här är exemplar på diskussioner som pågår samhälleligt samt offentligt på olika medier i Finland, och därför är temat aktuellt.
Det som nämnas ovan visar att oron för lärarnas arbetsvälbefinnande har ökat. Denna oro visar sig att inte vara grundlös i ljuset av senaste forskning i Finland. Enligt
Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ:s arbetslivsbarometrar har arbetsvälbefinnandet försämrats inom utbildningssektorn bland lärare och chefer (Länsikallio et al. 2018; Golnick &
Ilves 2019). Fungerande verktyg och sätt för att ta hand om lärarnas arbetsvälbefinnande behövs mer än någonsin.
Enligt Arbetshälsoinstitutet (2020) har arbetsvälbefinnande ett positiv samband till exempel med produktivitet. Produktivitet förväntas av lärarna i mångsidiga arbetsuppgifter, vilka är bland annat planering av undervisning, utvärdering av inlärning, uppfostring, olika
utvecklande projekt, och samarbete med kollegorna och föräldrarna. Hur räcker tiden för allt det här? Klarar lärare av alla arbetsuppgifter och får lärare kännas att de lyckas i sitt arbete?
Som blivande svensklärare har jag valt att undersöka svensklärarnas uppfattningar om deras arbetsvälbefinnande och faktorer som påverkar det. Därtill undersöker jag den aktuella frågan som gäller distansundervisning under undantagsförhållen i Finland på våren 2020. Jag
undersöker svensklärarnas uppfattningar om distansundervisningen ur arbetsvälbefinnandets synpunkt. Hurdana uppfattningar har svensklärare om sitt arbetsvälbefinnande? Vad påverkar arbetsvälbefinnandet positivt och negativt? Hur påverkade distansundervisningen
svensklärarnas arbetsvälbefinnande? På dessa frågor söker jag svar i min
magisterundersökning. Med den här undersökningen vill jag erbjuda individuella verktyg och sätt för alla blivande och nuvarande ämneslärare i svenska för att kunna arbeta hållbart, må bra på sitt arbete – och kunna medvetet befrämja sitt arbetsvälbefinnande.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med den här undersökningen är att utreda vilka faktorer i undervisningssituationer som påverkar svensklärares arbetsvälbefinnande både positivt och negativt. Ett ytterligare syfte är att kartlägga hur det möjliga samarbetet mellan lärarna eller brist på det påverkar deras
arbetsvälbefinnande, och hur arbetsgemenskapen stöder svensklärares arbetsvälbefinnande. Med hjälp av denna undersökning försöker jag också få svar på ifall den ständiga diskursen på olika medier i Finland om svenskan som ett obligatoriskt skolämne påverkar svensklärares välbefinnande i arbetet.
Forskningsfrågorna är följande:
1. Hurdana uppfattningar har svensklärare om sitt arbetsvälbefinnande?
2. Vilka faktorer påverkar svensklärares arbetsvälbefinnande positivt?
3. Vilka faktorer påverkar svensklärarnas arbetsvälbefinnande negativt?
4. Vilka faktorer påverkade svensklärarnas arbetsvälbefinnande positivt eller negativt under distansundervisningen och COVID-19 -krisen i Finland?
1.2 Arbetets disposition
Denna avhandling innehåller 7 huvudkapitel. Det ges en beskrivning av lärarnas
arbetsvälbefinnande i Finland, när OAJ:s arbetslivsbarometer redogörs i kapitel 2. Därtill presenteras tidigare studier gällande lärares arbetsvälbefinnande. De mest centrala begreppen i undersökningen, dvs. arbetsvälbefinnande, arbetsengagemang, stress, återhämtning, resursfaktorer samt belastningsfaktorer definieras och diskuteras i kapitel 3. Undersökningens material och metod motiveras i kapitel 4, och därefter presenteras undersökningens resultat i kapitel 5. De centrala resultaten sammanfattas, och metoder diskuteras i kapitel 6. Till sist diskuteras möjliga vidare forskningsämnen i kapitel 7.
2 LÄRARES ARBETSVÄLBEFINNANDE
I detta kapitel redogörs olika bakgrundsfaktorer samt presenteras tidigare studier som
hänger ihop med undersökningens tema. I avsnittet 2.1 kartläggs situationen gällande lärares arbetsvälbefinnande i Finland i ljuset av de två senaste arbetslivsbarometrar som har
genomförts av Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ (Länsikallio et al. 2018; Golnick &
Ilves 2019). I avsnittet 2.2 presenteras tidigare studier gällande lärares arbetsvälbefinnande, och till sist i avsnittet 2.3 diskuteras lärares arbetsvälbefinnande under undantagsförhållanden och distansundervisning i Finland.
2.1 Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ:s arbetslivsbarometrar
Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ:s två senaste arbetslivsbarometrar har
genomförts år 2017 och 2019. Dessa arbetslivsbarometrar utreder arbetsförhållanden inom utbildningssektorn i Finland. Lärare och rektorer som har svarat på arbetslivsbarometrar arbetar överallt i Finland och på olika undervisningsnivåer från förskolepedagogik till högskolor. Enligt Arbetslivsbarometrar (Länsikallio et al. 2018; Golnick & Ilves 2019) har arbetsvälbefinnande försämrats bland lärare och rektorer. Lärarnas och rektorernas svar visar sig att vara likadana med varandra i båda undersökningar (Golnick & Ilves 2019: 2). Lärarna orkar inte lika bra i sitt arbete som förr. Arbetsglädje och arbetsinspiration har minskat på grund av flera olika arbetsbelastningsfaktorer som gäller lärarnas arbete.
En stor arbetsbelastningsfaktor inom utbildningssektorn visar sig vara den växande arbetsmängden. Resultaten visar att lärarna upplever stress därför att de jobbar över den arbetstiden som preciseras i arbetsavtalet (Länsikallio et al. 2018: 6). Enligt resultaten arbetar över hälften av lärarna och cheferna inom utbildningssektorn även på helgerna (Länsikallio et al. 2018: 6; Golnick & Ilves 2019: 7). Lärarna arbetar i genomsnitt 18 timmar vid sidan av undervisningen (Golnick & Ilves 2019: 7). Därtill upplever lärarna att deras egna möjligheter att påverka arbetsmängden har blivit mindre (Länsikallio et al. 2018: 8). Det finns ändå
skillnader mellan olika undervisningsnivåer. Nästan hälften av lärare som arbetar vid universitet upplever att deras möjligheter att påverka arbetsmängden är ganska bra eller mycket bra, medan på grundskolor upplever det endast ungefär 30 % av lärarna (Golnick &
Ilves 2019: 9). På yrkesskolor upplever endast ungefär 20 % av lärarna att deras möjligheter att påverka arbetsmängden är ganska bra eller mycket bra (ibid.). Det innebär att lärarnas möjligheter att påverka sitt arbete är största på högskolorna.
Enligt arbetslivsbarometrar (Länsikallio et al. 2018; Golnick & Ilves 2019) har osakligt
bemötande och mobbning ytterligare ökat inom utbildningssektorn. Lärarna upplever att det oftast är elever och studerande som förorsakar osakligt bemötande, men det händer också inom arbetsgemenskapen (Länsikallio et al. 2018: 12). Oftast innebär osäkligt bemötande som lärarna upplever hån och undervärdering, och elakt tal (Golnick & Ilves 2019: 12). Det upplevs mest på grundskolorna (ibid.). De lärare som mest upplever osakligt bemötande och
mobbning upplever också arbetsrelaterad stress och belastning i hög grad (Länsikallio et al.
2018: 12). Därtill upplever lärarna att deras knappa utbildning inom konfliktsituationer inte räcker till att klara av utmanande situationer om skolvardagarna (Länsikallio et al. 2018: 12).
Resultaten i arbetslivbarometern visar att ledningen på arbetsplatsen har samband med stress och trötthet som lärarna upplever (Länsikallio et al. 2018: 22). Lärarna som upplever att
ledandet på arbetsplatsen är otillräckligt upplever också mer stress och belastning, medan lärarna som är nöjda med ledningen på arbetsplatsen upplever mer arbetsglädje (Länsikallio et al. 2018: 22). Ledningen påverkar lärarnas arbetsvälbefinnande väsentligt (Golnick & Ilves 2019: 22). Enligt resultaten har arbetsrelaterad stress ökat speciallt bland unga lärare som är 30 år eller yngre, och som är i början av sin karriär (ibid.).
Fastän arbetslivsbarometrarnas resultat delvis ser oroväckande ut, är resultat positivare gällande trivsel i arbetet. De flesta lärarna och rektorerna upplever arbetsglädje och
arbetsengagemang i sitt arbete, och de är ytterligare entusiastiska över sitt arbete (Golnick &
Ilves 2019: 28). 61 % av lärarna och rektorerna upplever att de har bra möjligheter att utveckla
sig själva professionellt i sitt arbete, vilket ökar arbetsvälbefinnandet (Golnick & Ilves 2019:
29).
2.2 Lärares arbetsvälbefinnande som undersökningsföremål
Arbetsvälbefinnande hos lärare har undersökts mycket, men forskningen har koncentrerat sig på klasslärarnas arbetsvälbefinnande. En tidigare studie gällande klasslärarnas
arbetsvälbefinnande har haft fokus på faktorer som befrämjar arbetsvälbefinnande
(Jääskeläinen 2016). Det finns ytterligare tidigare forskning om arbetsvälbefinnande hos lärare som är i början av sin karriär (Kröger 2018). Språklärarnas emotionella arbetsvälbefinnande och strategier för att reglera det har undersökts tidigare också (Talbot & Mercer 2018).
Tidigare studier som presenteras har genomförts med kvalitativa metoder.
Arbetsvälbefinnande särskilt hos ämneslärare i svenska har mig veterligen inte undersökts tidigare.
Jääskeläinen (2016) har undersökt klasslärarnas arbetsvälbefinnande med fokus på faktorer som påverkar arbetsvälbefinnandet på ett positivt sätt. Syftet med undersökningen var att kartlägga sådana resurser som befrämjar klasslärarnas arbetsvälbefinnande och ork i arbetet.
Dessa resurser innebär faktorer både på arbetet och utanför arbetet. Undersökningens informanter bestod av 13 klasslärare som arbetade med första och andra klasser på olika lågstadier i Nokia. Informanterna skrev en uppsats om sina uppfattningar om vad som befrämjade deras arbetsvälbefinnande. (Jääskeläinen 2016: 24- 25)
Resultaten visade att arbetsgemenskap har en stor och positiv roll när det gäller
arbetsvälbefinnande hos klasslärare. Klasslärarna upplevde att en arbetsgemenskap där lärare diskuterar med varandra och delar med sig oron befrämjar välbefinnandet i arbetet.
Klasslärarna upplevde att det också är viktigt att arbetsgemenskapen lär sig att känna
varandra utanför arbetet, dvs. på fritiden. Resultaten visade ytterligare att klasslärare upplever
samarbetet med andra lärare, elever, bra ledarskap och fungerande fysisk arbetsomgivning som befrämjande faktorer. (Jääskeläinen 2016: 32-34)
I resultaten kom det också fram att det finns faktorer som är anknutna till läraren själv och som befrämjar klasslärarnas arbetsvälbefinnande. Sådana faktorer är till exempel lärarnas egna inställningar, motivation, personligheter och hälsa. Klasslärarna upplevde att
arbetsvälbefinnande ökar i fall de själva har en positiv inställning till sitt arbete. Klasslärarna upplevde ytterligare att återhämtning är viktig: att hinna sova och motionera på fritiden ökar arbetsvälbefinnandet (Jääskeläinen 2016: 36-38)
Kröger (2018) har undersökt arbetsvälbefinnande och återhämtning hos unga lärare. Syftet med undersökningen var att kartlägga hurdana uppfattningar unga lärare hade om sitt
arbetsvälbefinnande, vilka faktorer påverkade deras arbetsvälbefinnande och hur de upplevde sin förmåga att påverka sitt eget arbetsvälbefinnande. Målet med undersökningen var
ytterligare att hitta sätt för att kunna stöda de unga lärarnas arbetsvälbefinnande i ljuset av psykologisk återhämtning (Kröger 2018: 23).
Kröger hade sammanlagt sex informanter som var 25–32-åriga lärare (Kröger 2018: 34). Tre klasslärare, två ämneslärare och en speciallärare deltog i undersökningen (ibid). Alla de sex informanterna skrev en fritt formulerad uppsats, och efter det deltog tre av dem i en halvstrukturerad temaintervju och sammansättningen av en tankekarta (Kröger 2018: 27).
Uppsatsen handlade om lärarnas uppfattningar om deras arbetsvälbefinnande, och faktorer som det enligt lärarna påverkar det. Efter att ha fått uppsatserna gjorde Kröger en tankekarta om begrepp gällande dessa faktorer som lärarna hade nämnt i uppsatserna (Kröger 2018: 31).
Informanterna fyllde i tankekartan sina egna erfarenheter före intervjun (ibid.). Målet med tankekartan var att få informanterna att tänka på arbetsvälbefinnandet också ur
återhämtningens synpunkt (Kröger 2018: 32). Tankekartan hade tre olika huvudbegrepp som var resurser, återhämtningens mekanismer och fritidsaktiviteter (Kröger 2018: 40).
Resultaten visade att unga lärare kunde delas in i tre olika typer när det gäller svaren på uppsatserna allt efter hur de upplevde sitt arbetsvälbefinnande och möjligheter att själva påverka det (Kröger 2018: 36). De här tre olika typerna var 1) lärarna som upplevde att deras arbetsvälbefinnande är bra och att de själva kan påverka det, 2) lärarna som upplevde att deras arbetsvälbefinnande har blivit bättre under åren, men det har inte varit lätt, och att de själva kan påverka arbetsvälbefinnandet endast litet, 3) lärarna som upplevde att deras arbetsvälbefinnande är utmanande, och att de själva inte kan påverka det (ibid.).
Resultaten visade också att alla sex lärare som skrev uppsatserna tyckte att ledningen, kollegorna, eleverna och föräldrarna har en stor inverkan på deras arbetsvälbefinnande
(Kröger 2018: 37). Därtill kom det fram att lärarna ansåg att feedback, uppskattning, atmosfär, olika utmaningar och konflikter på arbetsplatsen är faktorer som också påverkar
arbetsvälbefinnandet (Kröger 2018: 60). Inverkan kan vara positiv eller negativ beroende av kontexten.
Materialet visade att tillräcklig återhämtning påverkar lärarnas arbetsvälbefinnande positivt (Kröger 2018: 62). Det kom fram att en lyckad återhämtning kräver medvetet arbete (Kröger 2018: 64). Lärarna som mådde bra i sitt arbete ordnade medvetet tid för att kunna återhämta och slappna av, medan lärarna som mådde dåligt ansåg att återhämtning inte spelar en viktig roll när det gäller arbetsvälbefinnande, och följaktligen försökte de inte förbättra situationen när det gäller återhämtningen (Kröger 2018: 40).
Talbot och Mercer (2018) har undersökt emotionellt arbetsvälbefinnande hos språklärare som arbetar vid universitet i USA, Japan och Österrike. Syftet med undersökningen var att utreda språklärarnas uppfattningar gällande deras emotionellt arbetsvälbefinnande. Ett ytterligare syfte med undersökningen var att erbjuda mer information gällande språklärarnas
emotionella arbetsvälbefinnande, eftersom ämnet var tämligen outforskat. (Talbot & Mercer 2018: 414)
Metoden i undersökningen var en halvstrukturerad intervju, som valdes för att nå en djup bild av språklärarnas emotionella arbetsvälmående. Materialet bestod av 12 halvstrukturerade intervjuer: två lärare från Japan, två lärare från USA och två lärare från Österrike intervjuades.
Alla informanter som deltog i intervjuerna var universitetslärare i engelska antingen som andra språk eller som främmande språk. (Talbot & Mercer 2018: 414-416).
Resultaten visade att språklärarnas uppfattningar om deras emotionella arbetsvälbefinnande kan delas in i faktorer som påverkar det emotionella arbetsvälbefinnandet positivt – och faktorer som påverkar det negativt. I undersökningen kom det fram att språklärarna
uppfattade interaktion med sina studerande som positivt. Positiv feedback från studerande samt nöjda studerande som trivdes på språklärarnas föreläsningar ökade språklärarnas emotionella arbetsvälbefinnande. I undersökningen kom det ytterligare fram att språklärarna uppfattade sitt arbete betydelsefullt och samhälleligt viktigt, vilket påverkade deras
emotionella arbetsvälbefinnande på ett positivt sätt. Språklärarna ansåg att engelskan som de undervisar i är ett viktigt och nyttigt ämne att kunna, vilket också stärkte känslan av att de hade ett betydelsefullt arbete. Därtill ansåg språklärarna att en positiv atmosfär i
arbetsgemenskapen påverkade positivt deras emotionella arbetsvälbefinnande. Språklärarna kände sig själva lyckosamma gällande arbetsgemenskap, kollegor, arbetsförhållanden samt privatliv, vilket påverkade arbetsvälbefinnandet positivt. (Talbot & Mercer 2018: 417-418).
Resultaten visade att arbetsrelaterad stress påverkade språklärarnas emotionella
arbetsvälbefinnande på ett negativt sätt. De största källorna till stress var förknippade med arbetsuppgifter som språklärarna inte brydde sig om. Sådana arbetsuppgifter var till exempel några möten, att ge betyg åt studerande och andra administrativa uppgifter. Ytterligare var känslan av att ha för mycket arbete en central källa till stress. Det kom fram att om
språklärarna var osäkra på sina egna språkkunskaper eller inte hade utbildning att undervisa i grammatik var inverkan på det emotionella arbetsvälbefinnandet negativ. Svårigheter med att motivera studerande var också en faktor som påverkade arbetsvälbefinnandet negativt.
(Talbot & Mercer 2018: 418-419)
I analysen av resultaten kom det också fram faktorer som samtidigt kunde påverka det emotionella arbetsvälbefinnandet både positivt och negativt – beroende av individen och kontexten. Sådana faktorer var känslan av att ha kontroll över sitt arbete, och samarbete med kollegor. Känslan av att ha kontroll över sitt arbete påverkade det emotionella
arbetsvälbefinnandet positivt ifall språklärarna kände att de hade kontroll, men inverkan var negativ ifall de kände att de inte hade kontroll. Samarbete med kollegor uppfattades som positivt och hjälpsamt i några kontexter men också lite stressigt i andra kontexter. (Talbot &
Mercer 2018: 420-421)
Sammanfattningsvis visar de tre ovannämnda tidigare studierna att elever, ledningen och kollegor har en betydelsefull inverkan på lärarnas arbetsvälbefinnande. Inverkan kan vara antigen positiv eller negativ beroende av situationen. Olika faktorer som är anknutna till läraren själv påverkar också arbetsvälbefinnandet. Sådana faktorer enligt de tidigare studierna är motivation, inställning, hälsa, privatliv, och ytterligare känsla av att kunna påverka och ha kontroll över sitt arbete. Stress påverkar lärarnas arbetsvälbefinnande på ett negativt sätt.
Tillräcklig återhämtning är kritisk för att kunna må bra i lärararbetet.
2.3 Lärares arbetsvälbefinnande under COVID-19-krisen i Finland
På våren 2020 konstaterade Finlands regering med republikens president att det råder undantagsförhållanden i Finland för att bekämpa spridningen av coronaviruset (UKM:s pressmeddelande 140/2020). Regeringen fastställde riktlinjer för åtgärder den 16 mars 2020, och de gällde ända till den 13 april 2020 (ibid.). Syftet med undantagsförhållanden var att skydda befolkningen från coronaviruset och trygga funktion av samhället.
Åtgärder som gällde skolor och undervisning trädde i kraft den 18 mars 2020 (UKM:s pressmeddelande 140/2020). Läroanstalternas lokaler stängdes och närundervisning blev avbruten. Undervisningen ordnades som distansundervisning, digitala lärandemiljöer och självständiga studier i stället för närundervisning. Det betydde att lärare i Finland behövde börja med distansundervisningen med två dagars varsel. Därmed infinner sig frågan om de möjliga effekterna av den snabba förändringen på lärarnas arbetsvälbefinnande. Förekom det mycket stress på grund av osäkerheten och förändringen gällande
undervisningsarrangemanget eller upplevde lärarna det kanske meningsfullt och inspirerande att få prova på nya och alternativa sätt att lära?
Ahtiainen et al. (2020) har forskat i undervisning och lärares uppfattningar om
arbetsvälbefinnande under undantagsförhållanden och coronaviruset i Finland. Syftet med undersökningen var att kartlägga hela skolgemenskaps uppfattningar om skolgång,
undervisning och välbefinnande under coronavirusepidemin. Den här kvantitativa
undersökningen genomfördes med ett elektroniskt enkätformulär. Lärare som svarade på enkäten var överallt från Finland, och arbetade på olika läroanstalter, men de flesta av
informanterna var ämneslärare (Ahtiainen et al. 2020: 8). De flesta av informanterna arbetade på distans och hemifrån.
De flesta av informanterna upplevde att de helt eller delvis kunde kontrollera varje elevs inlärning, bedöma den, hjälpa elever samt anpassa inlärning under distansundervisningen (Ahtiainen et al. 2020: 19). Därtill upplevde de flesta av informanterna att deras digitala kunskaper gällande undervisning har utvecklats lite eller märkbart under
distansundervisningen, och att undervisningssätt under distansundervisningen kommer att påverka lärandet under närundervisningen i någon mån (Ahtiainen et al. 2020: 25-26). Största delen av informanterna upplevde att de fick handledning från chefer i någon mån, och att de samarbetar med kollegorna och cheferna lika mycket som tidigare (Ahtiainen et al. 2020: 28).
Största delen av informanterna upplevde att arbetsmängd har varit större eller mycket större under distansundervisningen (Ahtiainen et al. 2020: 29.). De flesta informanterna upplevde ytterligare stress i någon mån, och att återhämtning har varit medelmåttig under
distansundervisningen (ibid.).
Sammanfattningsvis visar resultaten att många lärare har upplevt att de klarar av sitt arbete och hittar nya fungerande sätt att lära med tanke på närundervisningen i framtiden.
Undersökningens tyngdpunkt ligger på stress och belastning, vilka största delen av lärarna har upplevt under distansundervisningen i och med den ökade arbetsmängden.
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I detta kapitel definieras de mest centrala begreppen i undersökningen. De viktigaste begreppen är arbetsvälbefinnande, arbetsengagemang, stress och återhämtning.
Resursfaktorer och belastningsfaktorer i lärararbetet kommer ytterligare att diskuteras.
3.1 Arbetsvälbefinnande
Arbetsvälbefinnande är ett mycket abstrakt begrepp och ett invecklat fenomen. Det är svårt att bilda en enhetlig definition av begreppet arbetsvälbefinnande, eftersom
arbetsvälbefinnandet är något som människor upplever och strukturerar på sina egna och personliga sätt. Därför vore det optimalt att använda erfarenheter och upplevelser av
arbetande människor i samband med arbetsvälbefinnandets definition. (Juuti & Salmi 2014:
37) Arbetsvälbefinnandet kan granskas och beskrivas från flera olika synpunkter, men med tanke på denna undersökning är den individuella synpunkten mest relevant. I denna
undersökning granskas arbetsvälbefinnandet ur individuells synpunkt och upplevelsevärld.
Arbetsvälbefinnandet förenas med relationen som råder mellan människan och arbetet.
Arbetsvälbefinnandet kan definieras därigenom att arbetet känns meningsfullt samt givande,
och det finns känslan av kontroll över arbetet. Då kan arbetstagaren fylla sina arbetsuppgifter och arbetskrav under arbetstiden. Därtill orkar arbetstagaren sträva mot mål, och hen tålar osäkerhet och motgångar i sitt arbete. Arbetet är tryggt och hälsosamt, och arbetstagaren arbetar produktivt. Det finns goda möjligheter att utvecklas som arbetstagare och person. Det finns ytterligare möjligheter att lyckas och känna arbetsglädje. Arbetstagarens arbete
uppskattas och stödjas av kollegorna och cheferna. När dessa faktorer realiseras, mår arbetstagaren förmodligen bra i sitt arbete. (Juuti & Salmi 2014: 37; Kauhanen 2016: 25)
Länge har arbetsvälbefinnande definierats från negativa känslornas synpunkter. Forskningen har fokuserat mer på arbetsillamående än på arbetsvälbefinnande. Till exempel sådana begrepp som arbetsstress eller utmattning har använts för att beskriva arbetsvälbefinnandet.
Ändå under 2010-talet har forskare intresserat sig för positiva fenomen inom
arbetsvälbefinnandet. Sådana positiva fenomen är till exempel arbetsengagemang och arbetsglädje. I dagens forskning gällande temat arbetsvälbefinnade råder en uppfattning om att arbetsvälbefinnandet inte betyder avsaknaden av illamående och andra negativa drag. För att nå en heltäckande uppfattning om arbetsvälbefinnandet, ska både positiva och negativa drag tas i beaktande. (Virolainen 2012: 9; Hakanen & Mäkikangas 2017: 72).
En definiering av arbetsvälbefinnande lyder som att arbetstagaren holistiskt mår bra i sitt arbete (Kauhanen 2016: 25). Ett holistiskt arbetsvälbefinnande innehåller psykiskt, fysiskt och socialt arbetsvälbefinnande (Virolainen 2012: 11). Därtill hör arbetstagarens egen inställning till arbetet till arbetsvälbefinnandet (Salovaara & Honkonen 2013: 19). I forskning kring arbetsvälbefinnande är det relevant att inse att alla de här ovannämnda
arbetsvälbefinnandets dimensioner sammanhänger med varandra, vilket gör att de alla bör tas i beaktande istället för att endast forska i en dimension separat från de andra (Virolainen 2012: 11).
Psykiskt arbetsvälbefinnande innebär bland annat hur stressigt arbetet är, om det
förekommer arbetsrelaterad press och hurdan atmosfär det råder inom arbetsgemenskapen (Virolainen 2012: 18). Att arbetet upplevs som meningsfullt och intressant är en central del av psykiskt arbetsvälbefinnande (ibid.). Därtill hör självkännedom, personliga mål och
förväntningar, och upplevelsen om belastnings- och resursfaktorer inom arbetet till det psykiska arbetsvälbefinnandet (Salovaara & Honkonen 2013: 19). Fysiskt arbetsvälbefinnande betyder fysiska arbetsförhållanden, det vill säga faktorer som gäller renhet, temperatur, ergonomi och ljud på arbetsplatsen (Virolainen 2012: 17). Arbetsredskap anses också vara en del av fysiskt arbetsvälbefinnande (ibid.). Med fysiskt arbetsvälbefinnande kan det också syftas till arbetstagarens fysiska och psykiska hälsa (Salovaara & Honkonen 2013: 19). Socialt arbetsvälbefinnande innehåller mänskliga relationer på arbetet (Virolainen 2012: 24). Det består av relationen och inställningen till kollegor, chefer, intressentgrupper – och i lärarnas fall till deras elever (Salovaara & Honkonen 2013: 19). För arbetsvälbefinnandes skull är det viktigt att kunna diskutera om arbetet i arbetsgemenskap, och dela tankar och idéer med kollegorna (ibid.). Gemensamma fikapauser och lunchpauser på arbetet med kollegorna befrämjar en positiv och trygg arbetsmiljö, och följaktligen arbetsvälfinnande (ibid.). Egen inställning till arbetet består bland annat av vardagskompetens och kontroll, professionell kompetens, uppehåll av yrkesfärdighet samt inlärningsförmåga (Salovaara & Honkonen 2013:
19).
Några resursfaktorer som påverkar arbetsvälbefinnandet positivt är bra arbetsförhållanden, tillräcklig kompetens när det gäller arbetsuppgifter, tillämplig arbetsmängd och fast
anställning. Belastningsfaktorer som påverkar arbetsvälbefinnandet negativt är små
möjligheter att påverka arbetet, belastande mänskliga relationer på arbetsplatsen, ständiga förändringar och problem med ledningen. Ledning och arbetsgemenskap har en stor inverkan på arbetsvälbefinnandet, men arbetstagaren kan ytterliga själv påverka sitt arbetsvälbefinnande på ett stort och avgörande sätt. (Salovaara & Honkonen 2013: 20).
3.2 Arbetsengagemang
Arbetsengagemang(work engagement) är ett begrepp som beskriver arbetsvälbefinnandet.
Det har börjats att forska i arbetsengagemang först i början av 2000-talet, när positiv psykologi har uppstått (Hakanen & Mäkikangas 2017: 76). Som enklast betyder arbetsengagemang att arbetstagaren känner glädje och entusiasm, och har positiva förväntningar inför arbetsdagen (Hakanen 2014: 305).
Arbetsengagemang definieras ofta som ett positivt känslo- och motivationstillstånd på arbetet. Det betyder att arbetstagaren njuter av sitt arbete och känner att arbetet är meningsfullt. Arbetsengagemang kan delas in i tre olika dimensioner som beskriver arbetsvälbefinnandet som arbetstagaren upplever: 1) energi, 2) hängivenhet och 3)
uppgående i arbetet. Den första av arbetsengagemangs dimensioner gäller att arbetstagaren är driftig och energisk, och har viljan att kämpa fast allt inte går som planerat. Den andra dimensionen gäller att arbetstagaren känner att hens arbete är meningsfullt, utmanande och inspirerande, och arbetstagaren är stolt över sitt arbete. Den tredje dimensionen gäller att arbetstagaren blir engagerad i sitt arbete så att hen till och med förlorar känslan för tiden.
(Hakanen 2011: 38-39)
Arbetsengagemang betyder dock inte, att arbetsdagaren upplever positiva känslor och känner sig energisk i sitt arbete hela tiden, utan det kan förekomma perioder då arbetet känns tråkigt eller belastande. Upplevelsen om arbetsengagemang kan variera dagligen beroende på hurdana resursfaktorer det finns i arbetet. Arbetsengagemang är ändå en ganska stabil upplevelse på lång sikt. Med andra ord utesluter arbetsvälbefinnandets olika positiva och negativa upplevelser inte varandra. Det som är avgörande med om
arbetstagaren upplever arbetsengagemang eller inte, är om arbetstagaren är initiativrik och motiverad över att gripa till utmanande arbetsuppgifter. (Hakanen 2014: 307-308)
I grund och botten är det fråga om uppfyllelse av grundläggande psykologiska behov.
Arbetsengagemang förstärks om arbetstagaren får känna självständighet, samhörighet samt skicklighet. Arbetsengagemang förstärks ytterligare om arbetstagaren får utvecklas och utnyttja sina styrkor i arbetet. Då ökar också motivationen för att sträva, och arbetet känns värt det. (Hakanen 2014: 314).
Arbetsengagemang smittar av sig mellan människor inom samma arbetsgemenskap. Om kollegor förehåller sig entusiastiskt, motiverat och positivt mot arbetet, blir det lättare att förehålla sig så själv också. En lärare som upplever arbetsengagemang smittar av denna upplevelse ytterligare på andra lärare. (Salovaara & Honkonen 2013: 54)
3.3 Stress
Stress definieras oftast som omgivningens hot eller fara som riktas mot en individ (Virolainen 2012: 30). När individen möter hotet eller faran, reagerar organismen med stresshormoner adrenalin och noradrenalin, och individen måste överväga i fall hen ska kämpa eller fly (Virtanen & Sinokki 2014: 193). På det sättet reagerar organismen på fysisk eller psykisk ansträngning och försöker anpassa sig eller återvända till situationen före hotet eller faran (Lämsä & Hautala 2013: 69).
Det kan nämnas några teorier som är centrala utgångspunkter för stressforskning. Enligt PEF- teorin, dvs. person-environment fit, förorsakas stress i interaktion mellan individ och hens omgivning (ibid.). Om individens förmågor är i konflikt med omgivningens krav, förorsakas stress (Virolainen 2012: 30). Då upplever individen, att hen inte kan bemöta omgivningens stora krav. Det kan bero på att individen upplever, att hen har för mycket att göra eller att hen inte är tillräckligt kompetent för att klara av en viss arbetsuppgift. En annan central utgångspunkt för stressforskning är transaktionell modell av stress och coping (Lämsä &
Hautala 2013: 69). Denna teori innebär ytterligare tanken på att stress förorsakas i interaktion mellan individ och omgivning, men därtill betonas hur individen själv bedömer olika
stressfaktorer, dvs. hur hen upptäcker, värderar, tolkar dem (ibid.). Därtill betonas olika sätt gällande hur individen hanterar stress (ibid.).
Stress är inte alltid skadligt. I engelskan finns det två olika ord för stress – för både nyttig stress och skadlig stress. Engelskans ord pressure betyder nyttig stress som får arbetstagaren att arbeta hårt och energiskt för sina mål (Virolainen 2012: 31). Nyttig och positiv stress kan framträda som koncentration, och få arbetstagaren att bli motiverad och pigg (Lämsä &
Hautala 2013: 71). Då kan arbetstagaren klara av sina mål och krav, arbeta energiskt och känna att hen lyckas. Sådan nyttig stress kan förekomma till exempel när tidsgränsen
gällande arbetsuppgiften närmar sig (Virolainen 2012: 31). Engelskans ord stress hänvisar till stress som är skadlig för hälsan och välbefinnandet (ibid.). Stress blir skadligt när det inte är möjligt att klara av mål och krav, och således lyckas i arbetet (Virolainen 2012: 31).
Enligt Lämsä och Hautala (2013: 70) kan faktorer som förorsakar arbetsrelaterad stress delas in i tre olika grupper: faktorer som är förenade med individen, faktorer som är förenade med organisationen och faktorer som är förenade med omgivningen (ibid.). Sådana faktorer som gäller individen är bl.a. personlighet, kompetens och olika delar inom privatlivet som
ekonomisk situation och mänskliga relationer (ibid.). Faktorer inom organisationen är fysisk arbetsomgivning, mänskliga relationer på arbetet, ledarstil, rollkonflikter och
organisationsstruktur (ibid.). Omgivningsfaktorer som förorsakar arbetsrelaterad stress är bl.a.
ekonomisk, politisk och teknologisk situation som råder (ibid.).
Det är väldigt individuellt hurdan stress arbetstagaren upplever, och på vilket sätt hen
reagerar (Virtanen & Sinokki: 194). En och samma uppgift kan få en person att uppleva nyttig stress och arbeta mer effektivt, medan en annan person kan uppleva skadlig stress inför samma uppgift och bli belastad. Det är ändå också möjligt att ständig nyttig stress förändras till skadlig stress om den pågår länge (Virolainen 2012: 31). När skadlig stress pågår länge kan inverkan på hälsan och välbefinnandet vara allvarlig för då förekommer olika symptom (ibid.).
Vanliga psykologiska symptom är ångest, depression, apati, skuld och besvikelse (ibid.).
Stressrelaterade symptom som syns i beteendet är till exempel brist på motivation, flera frånvaron, flera misstag, koncentrationsstörningar, glömska, svårigheter med att göra beslut, ökad personalomsättning samt kollaps inom produktivitet och arbetsinsats (ibid.).
Enligt Virolainen (2012: 31) är arbetsrelaterad stress en av de största orsakerna till varför arbetstagare blir sjukskrivna inom Europeiska unionen. Följaktligen har stress en stor inverkan på arbetsvälbefinnandet. En typisk källa till arbetsrelaterad stress är belastning på den fysiska arbetsmiljön, till exempel oväsen och temperaturförhållanden (Virolainen 2012: 32). För mycket arbete inom för kort tid är också en vanlig orsak till stress (ibid.). Då är stress kvantitativ (ibid). Speciellt om arbetsplatsen och arbetsuppgifterna är nya kan stress och belastning lätt förekomma eftersom den nya arbetstagaren möjligtvis behöver lära sig hur allt fungerar (ibid). Stress och belastning kan dock minska betydelsefullt i det här fallet om
arbetstagaren upplever att hen får stöd från chefen och kollegor, och inte blir lämnad ensam (ibid).
Stress kan också vara kvalitativ om till exempel arbetsuppgifterna är för utmanande eller mål är för höga (Virolainen 2012: 32). Om det inte är klart vad som förväntas av en arbetstagare, dvs. om arbetsuppgifterna inte är klara och tydliga, kan arbetet bli stressigt (Virolainen 2012:
33). Osäkerheten gällande arbetsplatsen är ytterligare en stor orsak till stress (ibid.). Till exempel samarbetsförhandlingar och risken för att bli avskedad kan öka stress. Konflikter med chefer eller kollegor kan förorsaka stress och belastning på arbetet (Virolainen 2012: 34).
Känslan av att bli orättvist bemött på arbetet ökar stress betydelsefullt (ibid.). En negativ atmosfär på arbetet ökar stress och har en negativ inverkan på arbetsvälbefinnandet, och en positiv atmosfär har en motsatt inverkan (ibid.). Om arbetstagaren upplever att hen inte kan påverka sitt eget arbete, dvs. hur man arbetar och när man arbetar, kan stressen öka och arbetsvälbefinnandet bli sämre (Virtanen & Sinokki 2014: 195). Risken för psykisk belastning
ökar betydligt när för höga krav kombineras med en knapp möjlighet att påverka sitt eget arbete (ibid.).
Ibland kan ett nyttigt hanteringssätt mot stress vara att försöka tänka positivt och hitta något bra i varje uppgift (Lämsä & Hautala 2013: 73). Därtill borde det undvikas både för höga och för låga krav för sig själv, och lära sig att hitta en gyllene medelväg (ibid.). Därför lönar det sig att utveckla självkännedom, och förmågan att ge och ta emot feedback (ibid.). För att undvika stress på arbetsplatsen är det ytterligare viktigt att utveckla personal och deras kompetens, förbättra kommunikation och informationsutbyte, utveckla samarbete, utbilda chefer och förtydliga mål och innehåll inom arbetet (ibid.).
Skadlig och negativ stress kan förekomma om det inte finns tillräckligt arbetsuppgifter och det förorsakas underbelastning (Lämsä & Hautala 2013: 71). Då blir arbetstagaren frustrerad och stressad för hen inte får utnyttja sina kunskaper på arbetet. Arbetet kan också kännas för lätt och enkelt (Virolainen 2012: 33). I situationen där arbetstagaren har för få arbetsuppgifter som inte erbjuder utmaningar eller upplevelser om ett betydelsefullt arbete kan
konsekvensen vara boreout (ibid.). Detta fenomen betyder att arbetet känns för tråkigt och arbetstagaren blir stressad och underbelastad på grund av detta (ibid.).
3.4 Återhämtning
Nuförtiden kan arbetet följa arbetstagaren överallt på grund av teknik. I lärarnas fall kan det innebära telefonsamtal, e-post eller andra meddelande från kollegor, föräldrar och elever samt studerande, fast läraren inte fysiskt är på arbetet. Därför är begränsning av arbetet blivit ännu viktigare och avgörande för att kunna återhämta sig från arbetet. (Kinnunen 2017: 90)
Återhämtning betyder att upplevelsen om stress förminskar eller försvinner helt (Kinnunen 2017: 90). Återhämtning förbättrar den negativa och belastande inverkan på arbetstagaren.
Därtill möjliggör återhämtning uppfyllelsen av resursfaktorer, vilka kan bland annat innebära
energi, vitalitet och positiva känslor (ibid.). Resursfaktorerna återhämtar sig tillbaka till den nivån, där de befann sig före belastningen (Yrttiaho & Posio 2021: 211). Tillräcklig
återhämtning ökar arbetsvälbefinnandet (Kinnunen 2017: 90). Balansen mellan belastning och återhämtning är avgörande. Det är möjligt att tåla mycket stress om det finns tillräckliga möjligheter att återhämta sig (Aro 2018: 101).
Återhämtning har undersökts från tre olika synvinklar. Den första synvinkeln gäller de ramar, där återhämtning tar plats (Kinnunen 2017: 91). Ofta börjar återhämtning när arbetets
belastningsfaktorer är borta. Det innebär till exempel tiden efter arbetsdagen, helger och semestrar (ibid.). Enligt tidigare studier gällande återhämtning har det också kommit fram att återhämtning ofta upplevs som effektivare i naturen än i staden, eftersom det ofta upplevs närvaro och frånkoppling från arbetet i naturen (ibid.). Det räcker ändå inte att återhämta sig endast på fritiden utan pauser på arbetet behövs (Aro 2018: 103). Mikropauser år korta, några minuters effektiva pauser som befrämjar återhämtning på arbetstiden (ibid.).
Den andra synvinkeln gäller att återhämtning granskas som process (Kinnunen 2017: 91). Det betyder att återhämtning börjar med en aktivitet som leder till en upplevelse om
återhämtning. En aktivitet kan vara till exempel någon intressant hobby såsom läsning, idrott, friluftsliv eller att bada bastu på fritiden (Lämsä & Hautala 2013: 72). Därtill förstärker tiden tillsammans med partner eller familj upplevelsen om frånkoppligen (Kinnunen 2017: 91).
Under arbetsdagen är korta promenader, lunchpauser och gående i frisk luft effektiva sätt att återhämta sig (Kinnunen 2017: 92).
Den tredje synpunkten granskas återhämtning som konsekvens. Ur denna synvinkel ligger fokus i konsekvenserna av återhämtningsprocessen. Arbetstagarens egna upplevelser och känslor kan ge information om återhämtning. Därtill kan det vara återhämtningens
konsekvens, hur bra arbetstagaren klarar av sitt arbete. Återhämtningen har lyckats om
arbetstagaren själv upplever att hen har återhämtat sig och känner sig skickligt samt redo inför arbetsdagen. (Kinnunen 2017: 91)
3.5 Resursfaktorer i lärararbetet
Arbetets resursfaktorerökar energi och glädje inom arbetet, och påverkar
arbetsvälbefinnandet positivt. Resursfaktorer motiverar och hjälper att möta olika utmaningar som förekommer i lärarnas arbete (Salovaara & Honkonen 2013: 53). De hjälper också med att förminska arbetets belastning och krav som lärare upplever (Seppälä & Hakanen 2017:
106). Resursfaktorer kan vara psykologiska, fysiska eller sociala. Resurser kan vara materiella såsom arbetsredskap, eller de kan vara olika omständigheter såsom bra arbetsförhållanden eller ett fast arbete (Salovaara & Honkonen 2013: 53). Professionell och pedagogisk
kompetens, kommunikationsfärdigheter eller yrkesstolthet kan också vara lärares
arbetsrelaterade resursfaktorer (ibid.). Resursfaktorer kan variera under tiden, men varje lärare kan själv påverka och förstärka arbetets resursfaktorer. Därtill hör förstärkning av lärarnas resursfaktorer till hela arbetsgemenskap och ledning.
Arbetets resursfaktorer kan delas in i faktorer som gäller arbetsuppgifter, organisering av arbetet och interaktion (Salovaara & Honkonen 2013: 54). Resursfaktorer som gäller
arbetsuppgifter kan innebära till exempel att lärare får arbeta självständigt och mångsidigt, och att uppgifter känns meningsfulla (ibid.). Resursfaktorer kan vara till exempel att lärare får prova på nya innovativa pedagogiska metoder eller att läraren får arbeta med internationella projekt (Yrttiaho & Posio 2021: 33). Därtill kan arbetet med eleverna vara givande, och lärare kan få positiv feedback från arbetsuppgifter, vilket ökar energi och glädje (ibid.). Lärare kan utnyttja sina styrkor i sina arbetsuppgifter, vilket leder till arbetsengagemang (ibid.). Lärares arbete kan ha organiserats på det sättet, att det är möjligt att delta i beslutfattande som gäller arbetet (ibid.). Då kan lärare själva påverka sitt arbete – när och hur arbetar de? Lärare kan utnyttja sina egna intressen och personlighet i sitt arbete (Yrttiaho & Posio 2021: 32).
Interaktion innebär stöd från kollegor och chefer, förtroende, feedback och uppskattning
(Salovaara & Honkonen 2013: 54). Därtill kan positiva möten med elever och studerande vara en stor resursfaktor för lärare (Yrttiaho & Posio 2021: 32).
Individuella resursfaktorer kan innebära till exempel en positiv inställning till arbetet, en positiv professionell jaguppfattning, och en bra självkänsla. De kan påverka
arbetsvälbefinnandet direkt eller indirekt. Den indirekta inverkan betyder att det kan hända något negativt på arbetet, men en positiv inställning och känslan av att man klarar av det, kan skydda mot stress och belastning. (Seppälä & Hakanen 2017: 107)
3.6 Belastningsfaktorer i lärararbetet
Arbetets belastningsfaktorerökar stress, trötthet och negativa känslor inom arbetet, och påverkar arbetsvälbefinnandet negativt. Belastningsfaktorer kan vara fysiska som till exempel dålig ergonomi. De kan också vara psykiska såsom besvärliga och belastande möten med elever eller kollegor. Därtill kan de vara sociala såsom motstridiga förväntningar från elevernas föräldrar och chefer. (Seppälä & Hakanen 2017: 107)
Lärares arbete innehåller många kognitiva belastningsfaktorer. Lärare gör mycket tankearbete när de planerar och organiserar undervisning som ska motsvara läroplaner, anpassar
undervisning, bedömer elever och studerande samt löser flera andra olika problem under arbetsdagen. Brådska, stor arbetsmängd och höga krav som kommer utifrån till exempel samhället är ytterligare typiska belastningsfaktorer som lärare upplever i sitt arbete. En stor belastningsfaktor kan vara osäkerhet gällande arbetssituationen. Det finns inte arbete för alla ämneslärare, lärare permitteras i några kommuner och alla lärare har inte fått en fast tjänst utan de arbetar som vikarier. (Yrttiaho & Posio 2021: 30)
Därtill finns det emotionella belastningsfaktorer som är typiska för lärares arbete (Yrttiaho &
Posio 2021: 30). Lärare tar ansvar för elever och är i interaktion med dem ständigt. Lärare tar ibland emot elevernas negativa känslor. Känsloarbete (emotional labour) betyder att lärare
spelar eller låtsas känslor för att kunna påverka elevers känslor, beteende och attityder för att kunna nå vissa mål som kan bland annat vara inlärning och arbetsro (Lämsä 2017: 66). Som lärare är det viktigt att vara empatiskt och vänlig, men ibland kan känslor som lärare känner strida mot känslor som förväntas från professionella lärare (ibid.).
En stor del av lärarna känner ändå att de trivs i sitt arbete och är engagerade (Nevalainen &
Nieminen 2010: 194). När lärarnas arbetsvälbefinnande undersöks är det relevant att komma ihåg att det inte är en svart och vit fråga. Några lärare mår bra och andra lärare mår dåligt i sitt arbete (Nevalainen & Nieminen 2010: 194). Det finns flera faktorer i alla lärares arbete som samtidigt både ökar och minskar arbetsvälbefinnande. Det är även möjligt att en viss och samma faktor påverkar olika lärares arbetsvälbefinnande på helt olika sätt beroende av
kontexten. Några lärare njuta av känslan av brådskan, medan andra lärare upplever det som belastande. Arbetsvälbefinnandet beror ändå på balansen mellan de flera resursfaktorer och belastningsfaktorer som de upplever.
4 MATERIAL OCH METOD
I detta kapitel presenteras och diskuteras material och metod i undersökningen. Först redogörs undersökningsmaterialets innehåll. Därefter presenteras undersökningens informanter och deras bakgrund som svensklärare. Därtill motiveras valet av intervju som undersökningsmetod samt analysmetod. Till sist diskuteras undersökningens forskningsetiska principer.
4.1 Undersökningsmaterial
Undersökningens material har samlats in genom att göra individuella temaintervjuer (Bilaga 1). Materialet består av sju temaintervjuer av svensklärare på olika undervisningsnivåer i Finland. Temaintervjuerna genomfördes under slutet av år 2020 och i början av år 2021.
Temaintervjuernas frågor delades in i fyra olika huvudteman gällande svensklärarnas uppfattningar om deras arbetsvälbefinnande, dvs. ur undersökningens referensram. Dessa teman lyder bakgrundsinformation, arbetsvälbefinnandets nuvarande tillstånd, resursfaktorer, belastningsfaktorer och inverkan av distansarbetet.Temana valdes så att de motsvarar och tjänar undersökningens syfte och forskningsfrågor. Och därtill så att de är i linje med undersökningens teoretiska referensram.
Temaintervjuerna genomfördes på finska eftersom alla informanter är finskspråkiga. Det är intervjuernas innehåll och förståelse av fenomenet som är mest relevant i denna
undersökning, och därför är det ändamålsenligt att informanter får berätta om sina
personliga uppfattningar och beskriva sina erfarenheter på sitt modersmål för att kunna nå så djupa svar som möjligt. Att få berätta på sitt eget modersmål gör det lättare att reflektera när man inte behöver tänka på språket så mycket.
Tre av intervjuerna genomfördes ansikte mot ansikte och spelades in med dikteringsapparat.
Resten av intervjuerna, dvs. fyra intervjuer genomfördes på distans via videosamtal på Zoom på grund av covid-19-krisen i Finland. Videosamtal spelades in med själva datorprogrammet Zoom. Inspelning av intervjuerna hjälper med att återkomma till materialet och analysera det, när det är möjligt att lyssna på intervjuerna flera gånger. Intervjuerna varade i 30-45 minuter.
Under intervjuerna informerade jag informanterna om inspelningen, berättade ännu kort om temat och informanternas rättigheter gällande undersökningen (i enlighet med avsnittet 5.4).
Informanterna var bekanta med undersökningens tema redan på förhand men de inte fick se intervjufrågor tidigare utan meningen var att svensklärarna berättar om sina uppfattningar spontant. Att berätta spontant om egna uppfattningar gör att undersökningens reliabilitet växer.
Efter att inspelningarna var gjorda transkriberades alla intervjuer till textform. Enligt Hyvärinen et al. (2017) fungerar transkriberingar som minnesanteckningar som hjälper med att bli
bekant med och strukturera materialet. Transkribering kan göras med olika noggrannhet beroende på forskningsfrågorna och analysmetoderna (Hyvärinen et al. 2017: 367). I denna undersökning är mest relevant huvudinnehållet av temaintervjuerna, och därmed valdes det att transkribera så att huvudinnehållet kommer fram. Därtill kan talet kom in på sidospår och det kan finnas många utfyllnadsord, vilka valdes att lämna bort från transkriberingar för att de blev lättlästa och tydliga. Från transkriberingarna valdes det representativa citat som är
översatts till svenska i analysdelen.
4.2 Informanter
Undersökningens informanter är svensklärare. Det är sammanlagt sju finskspråkiga svensklärare omkring i Finland som deltog i undersökningen och blev intervjuade. Alla informanter har avlagt filosofie magisterexamen med svenska som huvudämne, och
pedagogiska studier som biämne. Alla informanter arbetar som svensklärare men några av dem lär även andra språk, såsom engelska eller tyska.
Svensklärare kontaktades via e-post genom att utnyttja forskares egna kontakter. Kriteriet för deltagandet var att informanter arbetar som svensklärare men gällande utbildningsnivåer eller läroanstalter fanns det inga preferenser. Alla sju svensklärare som svarade och ville delta i undersökningen blev informanter och således intervjuades.
Fyra av informanterna arbetar på högskolenivå antingen vid universitet eller på
yrkeshögskola. En av dem har tio års erfarenhet som svensklärare medan de tre andra har arbetat från ett till fyra år som svensklärare. Tre av informanterna arbetar på grundskolenivå.
En av dem arbetar på högstadiet, den andre av dem arbetar på både lågstadiet och
högstadiet, och den tredje arbetar på lågstadiet, högstadiet samt även på gymnasienivå. En av dem har arbetat i 25 år medan de två andra har erfarenhet på tre till fyra år som
svensklärare. Således finns det med lärare med både mindre och mer arbetserfarenhet, och lärare från olika nivåer i skolvärlden för att kunna nå lärares uppfattningar mångsidigt, och även jämföra olika arbetsbeskrivningar i ljuset av arbetsvälbefinnande.
De fyra lärare som arbetar på högskolenivå hade haft distansundervisning nästan i ett år när de blev intervjuade. De tre andra lärare på grundskolenivå hade haft distansundervisning under våren 2020, men de alla hade börjat med närundervisning igen efter sommarlovet på hösten 2020.
Alla informanter har anonymiserats för att skydda deras integritet (i enlighet med avsnittet 5.4). I analysen används numrering i samband med intervjucitat. I denna undersökning heter informanter:
Lärare 1, arbetat i ett och ett halvt år Lärare 2, arbetat i tre år
Lärare 3, arbetat i tre år Lärare 4, arbetat i fyra år Lärare 5, arbetat i fyra år Lärare 6 arbetat i tio år
Lärare 7, arbetat i tjugofem år
4.3 Intervju som undersökningsmetod
Intervju är en av de mest använda metoderna när det gäller informationsanskaffning. Målet med intervjuer är att utreda människors erfarenheter, synpunkter, tankar och känslor genom språklig interaktion (Dalen 2015: 14). Hirsjärvi och Hurme (2008: 11) konstaterar att intervju är en diskussion som har ett syfte. Intervju hjälper inte bara att förstå olika fenomen på en djupare nivå, utan också världen ur den personens synvinkel som intervjuas (Dalen 2015: 15).
Med en intervju kan informanternas egen röst och egna uppfattningar komma fram. En intervju är en interaktionssituation som är planerad på förhand. Därtill leder intervjuaren situationen genom att ställa och inrikta frågor (Hirsjärvi & Hurme 2000: 43). Därtill är det viktigt att intervjuaren motiverar informanterna att svara på frågorna och att dela med sig
sina erfarenheter och synpunkter. Sådana möjliga motiveringssätt kan vara till exempel små ljud och kommentarer för att visa att intervjuaren lyssnar och lever med i vad som
informanten berättar (Hirsjärvi & Hurme 2000: 117). Därtill kan belöning fungera som motiveringssätt (ibid.). Det betyder att intervjuaren ”belönar” informanter genom att ge positiv feedback och genom att visa verbalt att hen uppskattar informantens sätt att berätta om sina uppfattningar eller erfarenheter (ibid.).
Som metod är intervju flexibel och den lämpar sig för olika funktioner (Hirsjärvi & Hurme 2008: 11). När det gäller intervju är det möjligt att inrikta informationsanskaffningen ännu i själva undersökningssituationen för att metoden baserar sig på den direkta språkliga
interaktionen mellan forskaren och den personen som intervjuas (Hirsjärvi & Hurme 2008: 34).
Forskaren kan ställa fler frågor och nyansera eller precisera de frågor som redan har kommit upp under intervjun om det behövs (Hirsjärvi & Hurme 2008: 25). Forskaren kan också få information genom att observera kroppsspråk, och i bästa fall med hjälp av sådana tolkningar förstå fenomen ännu bättre (Hirsjärvi & Hurme 2008: 34).
I denna undersökning valdes det att samla in material genom att genomföra temaintervjuer.
Temaintervju skiljer sig från andra intervjuer på det sättet att intervjun delas in och riktas in i olika teman som är planerade och bestämda på förhand (Hirsjärvi & Hurme 2000: 47-48).
Temaintervjun baserar sig på dessa fastställda teman, men själva intervjufrågorna behöver inte vara särskilt detaljerade, och teman behövs inte behandlas i samma ordning mellan olika informanterna (Hirsjärvi & Hurme 2000: 48). Därför är temaintervjuer halvstrukturerade.
Halvstrukturerade intervjuerna är en slags mellanform av strukturerade och ostrukturerade intervjuer (Hirsjärvi & Hurme 2000: 45). I en strukturerad intervju har forskaren bearbetat detaljerade intervjufrågor som hen frågar i viss och samma ordning i intervjusituationen. I en ostrukturerad intervju finns det inga färdiga frågor och därför liknar intervjusituationen mer som en diskussion (Hirsjärvi & Hurme 2000: 45-46).
Temaintervju är en passlig datainsamligsmetod för denna undersökning eftersom lärarnas egna uppfattningar, synpunkter och erfarenheter undersöks. Friheter och flexibilitet som den här metoden erbjuder gör det lättare gå lite djupare och nå bättre förståelse gällande
fenomenet. Informanterna får svara och beskriva sin värld med sina egna ord i stället för att ha färdiga svarsalternativ som ofta används bland annat i en enkät. Därtill svarar
informanterna spontant och intuitivt, vilket ytterligare kan möjliggöra att det förekommer sådan information som inte skulle förekomma i en enkät när informanterna inte får tänka på eller planera så mycket sina svar.
4.4 Kvalitativ innehållsanalys som analysmetod
Metod som används för att analysera undersökningsmaterial är kvalitativ innehållsanalys. Undersökningsmaterial beskriver ett fenomen. Syftet med en kvalitativ analys är att hitta nya meningar som hjälper att förstå verkligheten (Nikander et al. 2010: 16). Syftet med
innehållsanalys är att beskriva och granska fenomenet verbalt och tydligt (Tuomi & Sarajärvi 2018: 89). Med andra ord organiseras och struktureras undersökningsmaterialet i en kompakt form med hjälp av innehållsanalysen (ibid).
Innehållsanalysen granskar mänskliga betydelser och meningar. Syftet med denna undersökning är att beskriva och granska svensklärarnas uppfattningar om sitt
arbetsvälbefinnande och faktorer som påverkar det. Vilka meningar och betydelser ger svensklärarna för fenomenet arbetsvälbefinnande? Finns det samband eller skillnader mellan dessa meningar och betydelser? Eftersom syftet med den här undersökningen är att svara på dessa frågor, är en kvalitativ innehållsanalys en lämplig metod för analysen.
I en kvalitativ innehållsanalys bestäms och avgränsas fenomenet, vilket som intresserar sig.
Därefter läsas det igenom materialet och avgränsas data som kan anknytas till fenomenet. I den här fasen transkriberas intervjuerna till textform. Ofta väcker andra intressanta frågor i samband med analysen, men det är viktigt att det lyftas fram endast sådant som är relevant
för precis det fenomen som granskas för tillfället. Innehållsanalys kan anses att vara flexibel som analysmetod, eftersom ramar för undersökningen dock kan förändras och anpassas under analysen, om det är nödvändigt och relevant. Efter att relevanta data har avgränsats, delas data in i klasser, teman eller typer. Därefter skrivs det en sammanfattning av resultat.
(Tuomi & Sarajärvi 2018: 78-79)
Syftet med klassificering av materialet är att strukturera materialet på ett systematiskt sätt.
För att analysen ska lyckas räcker endast klassificering inte, utan det ska letas efter likheter och undantag i materialet. Det är också relevant att forskaren inte bara lyfter ut
demonstrationer som är bra och beskrivande, utan det ska lyftas ut undantag också för att öka analysens transparens. (Nikander et al. 2010: 19)
Analyssätt som används i denna undersökning är induktiv, eftersom det inte testas någon tidigare teori utan analysen baserar sig på undersökningsmaterialet. Därtill har temat
svensklärarnas arbetsvälbefinnande inte forskats i tidigare mig veterligen, vilket gör att det är naturligt att utgå från materialet, eftersom det inte finns tidigare teori om exakt detta tema.
Det kan ändå konstateras, att det är omöjligt att utföra en analys som fullständigt och endast utgår från materialet, eftersom analysen alltid påverkas av forskningsfrågorna och teoretiska begrepp som formar teoretiska ramar för en undersökning. I den här undersökningen stöder teorin ytterligare analys och tolkningar som lyftas fram i analysen, och i sammanfattande diskussion knyts analysresultat ihop med tidigare studier om andra lärares
arbetsvälbefinnande. (Nikander et al. 2010: 19) Se närmare beskrivning av analysprocessen i avsnitt 6.1.
4.5 Intervjuundersökningens etiska principer
Denna intervjuundersökning följer Forskningsetiska delegationens anvisningar gällande de etiska principerna för humanistisk forskning i Finland (Kohonen et al. 2019). En central utgångspunkt vid humanforskning är att människovärde samt rättigheter hos de personer
