Infinitivfras som subjekt

Subjekt är den tredje vanligaste funktionen för en infinitivfras i materialet. Infinitivfras som subjekt är placerad antingen som fundament (94) eller som postponerat led senare i satsen (95)–(96). Märk att det formella subjektet det står alltid på subjektets ordinarie plats när infinitivfrasen är postponerad. (5.2.1; SAG 1999 5: 566.)

(94) Att betala en räkning på ett bankkontor kostar 5–7 euro.

(95) – Det är enormt svårt att sätta pris på sådana här plagg.

(96) – Det går inte att göra resultat med våld i längdhopp.

Enligt materialet är infinitivfrasen oftast placerad som postponerat subjekt, eftersom de fall där infinitivfrasen står i fundamentet är betydligt färre (bara 4 belägg). Detta är förståeligt eftersom de flesta infinitivfraser som subjekt är långa och tunga led – oftast de längsta och tyngsta leden i hela satsen – och därför placeras de helst i slutet av satsen. Att postponera subjekt beror ju på den allmänna tyngdlagen: lätta led placeras före långa och tunga led (Jörgensen & Svensson 1987: 143). De vänstertyngda satser där infinitivfras står i fundamentet associeras lätt med stelt skriftspråk (Jörgensen & Svensson 1987: 145), något som tidningstexter antagligen försöker undvika.

Infinitivfras som postponerat subjekt är vanlig i satser med adjektiv eller particip som predikativ. Dessa predikativ kan ta det bundna adverbialet för + ngn, som anger

61

upplevaren i handlingen, t.ex. bankerna i (99). Detta s.k. upplevaradverbial förekommer dock bara i två belägg i mitt material något som kan antyda att användningen inte är så allmän. Upplevaren i handlingen kan ju komma fram också på något annat sätt i kontexten.

(97) – Det är alltid härligt att rida på derbybanan i Ypäjä.

(98) Förvisso kan det vara frestande att se filmen som en samhällelig allegori som attackerar en bornerad borgerlighet.

(99) Det blir dyrare för bankerna att hålla sina likvida medel hos centralbanken och om det är en situation som pågår länge kommer det att få effekt på avgifterna för depositionskunderna.

Predikativ är dock inte alltid en adjektivfras utan i två fall är verbfrasens predikativ en nominalfras. Nominalfrasen, en glädje i (100) och en plåga i (101)(100), värderar den aktion som infinitivfrasen anger. Båda meningarna följer den allmänna tyngdlagen:

infinitivfrasen står postponerad eftersom den är det längsta ledet i hela satsen. Om vi konstruerar mening (101) till en bassats kommer det ännu tydligare fram hur dåligt det skulle fungera med en framförställd subjektsinfinitiv.

(100) – Hon var alltid på gott humör, det var en glädje att märka att hon var på jobbet, säger Lähde.

(101) – För en patient med en smärtsam urinvägsinfektion är det en plåga att vänta på långsamma bakterieodlingar för att få rätt behandling så för dem är en elektronisk näsa en fin uppfinning, säger Roine.

Jfr: Det är en plåga att vänta på långsamma bakterieodlingar. # Jfr: ?Att vänta på långsamma bakterieodlingar är en plåga. #

Infinitivfras som subjekt förekommer också vid verb som gå (bra)(för ngn) och ta (så och så lång tid)(för ngn) samt vid verbförbindelsen ligga i ngns intresse:

(102) Däremot går det bra att delta i släckning av mark- eller skogsbränder eller hjälpa till vid trafikolyckor oberoende av hur gammal du är.

(103) – Jag skulle gissa att det tar tre till fem år att få fram en apparat som kan användas på till exempel hälsostationer.

(104) Ligger det i finländarnas intresse att skjuta ner idéer direkt?

Som framgår av (94)–(104) fungerar infinitivfrasen som subjekt i olika slags satser och vanligen som postponerad. Den kan förekomma i satser med predikativ eller vid ett fåtal verb (eller verbförbindelser). Gemensamt för alla är att infinitivfrasen alltid anger satsens predikationsbas.

62 6.2.4 Infinitivattribut

En tämligen vanlig funktion för en infinitivfras i materialet är också attribut.

Infinitivfrasen fungerar som efterställt attribut till en nominalfras och kan förekomma antingen ensamt eller med en preposition. Jag har använt Lyngfelts (2002: 144ff.) kategorisering och indelat infinitivattributen i materialet i tre typer: relativattribut, identifierande attribut och fyllnadsattribut (närmare om dessa tre typer se avsnitt 5.2.1).

Belägg på relativattribut är få i materialet. Huvudordet motsvarar nämligen ett utelämnat objekt i infinitivfrasen bara i två belägg. I (105) är nominalfrasens huvudord en substantiv, varningstecken, och i (106) ett självständigt pronomen, annat. Det som skiljer relativattribut från de två andra typerna är att de påminner om relativa bisatser eftersom infinitivfrasen beskriver huvudordet på ett likadant sätt som en relativ bisats (jämför meningarna nedan).

(105) Det finns egentligen inga varningstecken för vänner och familj att läsa av [-].

Jfr: /.../ inga varningstecken som vänner och familj kunde läsa av.

(106) De traditionella spanska partierna har ändå fått annat att tänka på [-] än självständighetsplanerna.

Jfr: /.../ annat som de ska tänka på än självständighetsplanerna.

Det finns en konstruktion i materialet som också kunde klassificeras som relativattribut, nämligen konstruktionen ha (något) att göra. Enligt Lyngfelt (2002: 149) kan konstruktioner som (107) utan vidare betraktas som en relativ infinitiv. Det som gör mitt belägg (108) problematiskt är att attributet helt och hållet saknar huvudord. Men om man tänjer lite på gränserna kan (108) betraktas som infinitivattribut till implicita nominal.

Som Lyngfelt (2002: 149) påpekar kan ett sådant fall åtminstone inte klassificeras på något annat sätt. En annan möjlighet är att betrakta konstruktionen som en lexikaliserad fras som inte går att kategorisera överhuvudtaget.

(107) Den solidaritet som nu predikas och kallas internationell har ingenting med arbetarklass att göra (Lyngfelt 2002: 149).

(108) Men det går inte att jämföra för fallen är alltid kulturbundna, har [-] att göra med kvinnans ställning i samhället, säger hon.

Belägg på den andra typen, identifierande attribut, finns inte avsevärt fler än relativattribut. Till identifierande attribut hör de attribut som betecknar samma sak som sitt huvudord och på något sätt preciserar huvudordets innebörd (5.2.1; Lyngfelt 2002:

63

144). En sådan predikativ relation har infinitivfrasen och nominalfrasens huvudord i (109)–(111). Identifierande attribut kan förekomma antingen med eller utan preposition.

(109) ECB:s chef Mario Draghi berättade om beslutet att sänka styrräntan.

(110) Möjligheterna till, och i vissa fall kanske också en vilja att ge sig in i, diskussioner om konkreta åtgärder, är säkert begränsade.

(111) Planerna på att skapa allt större gymnasier får tummen ner av rektorerna i landets svenskspråkiga gymnasier.

Den vanligaste typen av infinitivattribut i materialet är den tredje typen, fyllnadsattributen. Gränsen mellan identifierande attribut och fyllnadsattribut är inte alltid klar, men det som skiljer dessa två typer är att fyllnadsattributen inte betecknar samma sak som sitt huvudord utan de fungerar som bestämningar till huvudordet.

Fyllnadsattributen är också mer benägna att ta preposition. (5.2.1; Lyngfelt 2002: 144.) Fyllnadsattributens huvudord är ofta avledda av verb eller adjektiv. När huvudordet är ett verbalsubstantiv förhåller sig fyllnadsattributet till sitt huvudord likadant som ett objekt (112) eller bundet adverbial (113) till satsens verb. Ofta inleds attributen med en preposition.

(112) Domprost Matti Pikkarainen säger att det viktiga är att kyrkans dörrar står öppna om någon har behov av att tala ut.

Jfr: /.../ om någon behöver tala ut.

(113) Med en skarp varning till Ryssland om att inte använda energi som ett vapen avslutade G7-länderna toppmötet i Bryssel.

Jfr: varna Ryssland för att inte använda energi som ett vapen

I materialet finns det bara ett adjektivavlett huvudord, möjlighet, som dock förekommer flera gånger i materialet. I dessa konstruktioner påminner infinitivfrasens och huvudordets relation närmast egentliga subjektets och predikativets relation (jämför konstruktionerna nedan).

(114) Nu har vi också alla möjligheter att förhindra oönskade graviditeter.

Jfr: Nu är det möjligt att förhindra oönskade graviditeter.

(115) Det är inte alltför ofta man har möjlighet att stifta bekantskap med holländsk film.

Jfr: Det är inte alltför ofta möjligt att stifta bekantskap med holländsk film.

Fyllnadsattributen kan också förekomma vid övriga substantiv som inte är avledningar. I dessa fall kan infinitivfrasen vara inledd av en preposition. Några exempel på fyllnadsattribut vid icke-avledda substantiv nedan.

(116) Det sägs ibland att tröskeln för att ta till vapen är högre för militärer än för politiker eftersom militärerna vet vad kriget kostar i människoliv och lidande.

64

(117) Alla borde prisa honom och någon borde hitta på en term för att beskriva hur han spelar fotboll.

(118) Trots att han alltså blir blott 27 år i sommar känns det som hans absolut bästa chans att bli ”Leo” med hela det argentinska folket.

(119) Huvudet hängde, steget fanns inte där och lusten att spela verkade vara som bortblåst

(120) Med invasionen öppnades äntligen vägen för de allierade styrkorna att befria Europa från nazisterna.

Infinitivattribut står vanligtvis direkt efter sitt huvudord. Men om huvudordet tar också det bundna upplevaradverbialet för + ngn placeras detta alltid före infinitivfrasen, som i (120).

6.2.5 Nexusinfinitiv

Nexusinfinitiv är den enda satsledsfunktion som bara kan fyllas av infinitivfras (5.2.3;

SAG 1999 3: 575). Till nexusinfinitiv hör två olika konstruktioner: subjekt med infinitiv och objekt med infinitiv. Av dessa två konstruktioner verkar subjekt med infinitiv vara vanligare eftersom det i materialet finns betydligt färre belägg på objekt med infinitiv (4 respektive 12 belägg).

Det finns inga belägg på nexusinfinitiv vid verb som anger omedelbar perception (t.ex.

se, höra, känna). Detta kan bero på att materialet består bara av tidningstexter, där användningen av sådana konstruktioner kanske inte är lika vanligt som i några andra genrer. Subjekt med infinitiv förekommer således bara vid verb som anger påstående eller åsikt, t.ex. anse, anta, misstänka, uppge. Några exempel på subjekt med infinitiv (subjektet är markerat med fet stil):

(121) På sikt antas en elektronisk näsa också spara pengar genom att man slipper vissa dyra laboratorieodlingar.

(122) Ett stort pådrag pågick i går i New Brunswick i sydöstra Kanada där polisen jagade en 24-årig man som misstänks ha skjutit ihjäl tre poliser och skottskadat två.

(123) Vincent van Gogh (1853–1890) anses vara en av expressionismens främsta föregångare.

Verb som anger påstående eller åsikt konstrueras också med objekt med infinitiv. Belägg på dessa är dock betydligt färre än motsvarande subjekt med infinitiv. Detta överensstämmer också med SAG (1999 3: 582) som konstaterar att vid dessa verb är

65

konstruktionen subjekt med infinitiv betydligt vanligare än motsvarande objekt med infinitiv, speciellt om objektet är icke-reflexivt. De två belägg på objekt med infinitiv som förekommer i materialet är båda vid verbet säga och objektet i fråga är ett reflexivt pronomen:

(124) Företaget säger sig vilja hjälpa konsumenter att både undvika matförgiftningar och undvika att slänga bort mat som är fullt ätbar.

(125) Päivi Lindholm säger sig förstå bankernas svåra sits och att de behöver få in mer pengar, men hon tycker inte att det är rätt att höja bankavgifterna för vanliga bankkunder.

Enligt SAG (1999 3: 582) kan verbet låta ta bara konstruktionen objekt med infinitiv.

Med andra ord kan det inte stå i passiv. Också mitt material stöder detta påstående eftersom de två belägg som finns på verbet låta är båda i konstruktionen objekt med infinitiv. (126) är en typisk objekt med infinitiv-konstruktion medan (127) inte ser ut som objekt med infinitiv eftersom det inte står något objekt utsatt i satsen. Enligt SAG (1999 3: 578) kan detta ske om objektet anger icke-specifik referent. Så är fallet också i (127) där det inte sägs specifikt vem som har förstått.

(126) Hustrun Marina (Hadewych Minis) ansätts emellertid av skuldkänslor och då maken är borta släpper hon in honom och låter honom rentav hålla till i en uthusbyggnad i trädgården.

(127) Redan tidigare har italienska Lega Nord låtit förstå att man lämnar EFD för att samarbeta med Le Pen.

6.2.6 Infinitivfras som predikativ

I mitt material fungerar infinitivfras som predikativ bara sällan (6 belägg). I alla dessa fall betecknar infinitivfrasen subjektets referent, dvs. infinitivfrasen fungerar som subjektspredikativ. Strukturen i meningarna är enkla: de består av subjektet, kopulaverbet vara och predikativet. (130) innehåller två samordnade infinitivfraser (att få fart på ekonomin och förmå bankerna att låna ut sina pengar) som båda fungerar som predikativ.

(128) Minimimålsättningen för Roni Ollikainen är att ta sig till final och de tre sista omgångarna i EM.

(129) Dess huvudsakliga uppgift är att samordna åtgärder ägnade att främja den globala marknadsekonomins önskemål beträffande konkurrenskraften i de enskilda medlemsländerna.

66

(130) ECB:s mål med åtgärderna är klart, tanken är att få fart på ekonomin och förmå bankerna att låna ut sina pengar i stället för att placera likvida medel hos centralbanken.

I (128)–(130) är predikativets predikationsbas, dvs. subjektet i satsen, en nominalfras med eventuella framförställda och efterställda bestämningar. Exempel (131) innehåller däremot ett rent platshållande subjekt. Också en sådan infinitivfras kan dock kategoriseras som subjektspredikativ (se 5.2.1; Jörgensen & Svensson 1987: 121).

(131) Med det sagt är det dock bara att andlöst beundra den självklara virtuositet med vilken studentensemblen förverkligade ett partitur, som i tidernas morgon ansågs höra till de mest krävande man kunde tänka sig.

6.2.7 Infinitivfraser med otydlig satsdelsstatus

Det finns infinitivfraser i materialet som inte går att kategorisera som nominal, adverbial eller nexusinfinitiv. De passar inte i de etablerade satsdelskategorierna eftersom de inte ingår i en överordnad sats eller de är bestämningar till utbyggda prepositionsfraser (Lyngfelt 2002: 201).

En av dessa icke-satsformade meningar kan betraktas som syntaktiskt självständig, dvs.

den fyller inte någon satsdelsfunktion i föregående sats. Meningens semantiska funktion närmar sig en expressiv sats och påminner en känsloladdad uppmaning:

(132) Bara att hoppas – eller, om det blir för många ordlekar, hålla tummarna för – att Ollikainen får vara frisk.

Infinitivfras kan också utgöra en egen mening utan att vara syntaktiskt självständig. (133) innehåller två självständiga meningar som båda består av dels + infinitivfras.

Infinitivfraser kan inte betraktas som självständiga utan de fyller en satsdelsfunktion i den tidigare meningen. Med andra ord specificerar de predikativet. I (133) är det alltså fråga om en slags meningsfragment.

(133) Målen är då två. Dels att splittra sanktionsfronten från väst mot Ryssland, genom att utså otydlighet. Dels att framstå som den sansade fredsmäklaren och den enda aktören på spelplanen som får någonting till stånd.

(134) påminner mycket om (133) men skiljer sig genast med avseende på skiljetecknen.

Infinitivfrasen är inte grafiskt självständig och därför betraktas den hellre som en lös

67

apposition till subjektet. I motsats till de flesta lösa appositioner står infinitivfrasen inte direkt efter sin nominalfras, dvs. upplägget, utan har postponerats i slutet av satsen.

Antagligen står infinitivfrasen postponerad på grund av sin längd, appositionen består nämligen av två långa infinitivfraser som är samordnade med konjunktionen och.

(134) Upplägget är lika enkelt som genialiskt, att tillsammans med en grupp bosnier som på 90-talet hamnade i Närpes följa med Bosnien-Hercegovinas avgörande VM-kvalmatcher på tv och åka med några av dem till Litauen för den alla sista bortamatchen i kvalet.

Inte heller de infinitivfraser som fungerar som bestämningar till utbyggda prepositionsfraser kan kategoriseras enligt vanliga satsdelskategorier. Även om jag annars inte särskiljer infinitivfraser som inleds med en preposition utan behandlar dem enligt den funktion de fyller som helhet måste de fall där infinitivfras fungerar som bestämning till en prepositionsfras behandlas skilt. I materialet förekommer infinitivfraser som bestämningar till två olika prepositionsfraser, i färd med och i närheten av:

(135) På klubblagsnivå kunde Maradona inte mäta sig med Messi, delvis beroende på att han hade så många problem utanför planen, men Maradona gjorde något Messi inte varit i närheten av att göra ännu, nämligen att föra Argentina till VM-titeln

(136) Family Guy- och Ted-kreatören Seth MacFarlane i Vilda västern, i färd med att riva ner alla de romantiska myterna.

6.2.8 Sammanfattning av infinitivfrasernas syntaktiska funktion

Den syntaktiska analysen av infinitivfraser i Hufvudstadsbladet 2014 har bevisat hur mångsidig funktion infinitivfrasen har: den kan fungera i nominala och adverbiella funktioner, som nexusinfinitiv samt i funktioner utan tydlig satsdelsstatus. Frekvensen mellan olika funktioner varierar mycket: belägg på adverbial som är den allra vanligaste funktionen finns mångfaldigt flera jämfört med t.ex. predikativ som förekommer bara sällan i materialet. De resultat som jag har fått kan dock inte generaliseras på grund av materialets storlek och begränsningar i materialinsamlingen (se kapitel 3 och avsnitt 6.2).

Den allmännaste funktionen för infinitivfrasen är adverbial. Infinitivfrasen kan fungera antingen som bundet eller fritt adverbial, även om analysen har visat att gränsen mellan

68

bundet och fritt ibland är flummig. Den näst allmännaste funktionen i materialet är objekt.

Det finns åtskilliga verb som kan ta infinitivfras som objekt, men oftast förekommer infinitivfras som objekt vid hjälpverbsliknande verb. Också subjekt och attribut är vanliga funktioner för infinitivfrasen. Som subjekt förekommer infinitivfras vid olika verb och verbförbindelser samt vid predikativ och oftast står den postponerad. Infinitivattribut har jag kategoriserat i tre olika typer enligt Lyngfelts (2002: 144ff.) kategorisering (närmare om kategoriseringen se avsnitt 5.2.1) och av dessa tre typer är fyllnadsattribut den vanligaste i mitt material.

Både nexusinfinitiv och predikativ är funktioner som förekommer bara sällan i materialet.

Den största delen av nexusinfinitiverna är subjekt med infinitiv-konstruktioner och de förekommer alltid vid verb som anger påstående eller åsikt. De få predikativ som förekommer i materialet fungerar alla som subjektspredikativ.

Det finns också ett litet antal övriga infinitivfraser som inte kan kategoriseras enligt de etablerade satsdelskategorierna. En del av dessa icke-satsformade meningar kan betraktas vara syntaktiskt självständiga medan andra fyller någon satsdelsfunktion i den tidigare meningen. Därtill kan infinitivfrasen också fungera som bestämning till en utbyggd prepositionsfras.

6.3 Tankesubjekt för infinitivfraser i Hufvudstadsbladet 2014

Infinitivfrasen har inte något utsatt subjekt, utan subjektet till aktionen som infinitivfrasen anger finns uttryckt någon annanstans i kontexten (se avsnitt 5.5). Det underförstådda subjektet, dvs. tankesubjektet, kan utgöras av ett led i den överordnade satsen eller vara uttryckt i den tidigare kontexten. Det är också möjligt att det inte finns något tankesubjekt överhuvudtaget. (Dahl 2003: 112; SAG 1999 3: 609.)

Tolkningen av infinitivers tankesubjekt beror i hög grad på vilken satsdelsfunktion infinitivfrasen har i den överordnade satsen, och därför är det också rimligt att redovisa resultaten utifrån syntaktisk funktion. Infinitivfraser presenteras i ordning efter deras regelbundenhet: först presenteras de mest regelbundna fallen och sist de som har mest variation. Först redovisas tankesubjekt för nexusinfinitiv, varefter presenteras hur

69

tankesubjekt kan tolkas för infinitiver i olika nominala funktioner. Sist redovisas tankesubjekt för adverbiella infinitiver och infinitiver utan tydlig satsdelsstatus.

6.3.1 Tankesubjekt för nexusinfinitiv

När det gäller nexusinfinitiv ligger tolkningen av tankesubjekt i linje med det som har presenterats i avsnitt 5.5.2: när infinitivfrasen ingår i subjekt med infinitiv-konstruktion är den subjektsstyrd (137), medan infinitivfrasen i objekt med infinitiv-konstruktion är objektsstyrd (138).

(137) Den avstängda narkotikapolisen Jari Aarnio misstänks ha tagit emot tiotusentals euro av företaget Trevoc för att se till att Helsingforspolisen köpte utrustning av företaget.

(138) Hustrun Marina (Hadewych Minis) ansätts emellertid av skuldkänslor och då maken är borta släpper hon in honom och låter honom rentav hålla till i en uthusbyggnad i trädgården.

Två belägg på objekt med infinitiv innehåller ett reflexivt objekt. Då sammanfaller alltså infinitivers tankesubjekt med både subjektet och objektet i satsen.

(139) Päivi Lindholm säger sig förstå bankernas svåra sits och att de behöver få in mer pengar, men hon tycker inte att det är rätt att höja bankavgifterna för vanliga bankkunder.

I ett belägg har objektet utelämnats. Enligt SAG (1999 3: 578) kan detta ske om objektets referent är icke-specifik. Således kan tankesubjektet i (140) betraktas som generellt.

(140) Redan tidigare har italienska Lega Nord låtit [-] förstå att man lämnar EFD för att samarbeta med Le Pen.

6.3.2 Tankesubjekt för infinitivfras som objekt

Enligt mitt material är tankesubjekt för infinitivfras som objekt i de flesta fall den överordnade satsens subjekt. Infinitivfraser följer subjektsregeln i påståendesatser som har antingen ett intransitivt eller transitivt verb som huvudverb. Detsamma gäller också

70

satser där det överordnade satsens predikat består av en verbförbindelse. Inte heller har t.ex. omvänd ordföljd eller verbpartikel någon inverkan på detta mönster.

(141) Finlands bnp började peka nedåt år 2012 och sedan har det i praktiken inte gått uppåt.

(142) Jag har alltid gillat att spela i Finland.

(143) Fler än 17 000 finländska barn kan inte bo i sitt eget hem för att föräldrarna inte klarar av att ta hand om dem.

(144) Senast i veckan var hon på vippen att ge upp, men nu står klänningarna uppställda på rad och ser läckra ut.

(145) Förra sommaren hann Roni Ollikainen bara få till två tävlingar och fyra uppmätta hopp innan en ljumskskada tvingade honom att packa ihop säsongen.

Endast i ett fall är den överordnade satsens predikat ett bitransitivt verb (146). Då är det indirekta objektet dock reflexivt, något som förorsakar att tankesubjektet kan styras av antingen subjektet eller objektet. Ur materialet kan man alltså inte dra några som helst slutsatser om infinitiverna vanligen är objekts- eller subjektsstyrda vid bitransitiva verb.

(146) Att sy har hon lärt sig genom att sy mycket, att designa genom att läsa modereportage och bloggar.

Subjektet i satsen uttrycks inte alltid explicit. Detta gäller satser i imperativ.

Tankesubjektet är då förstås mottagaren/läsaren.

(147) Passa nu på att besöka Rhododenronparken i Haga.

Det kan också vara så att den överordnade satsens subjekt är ett relativpronomen. I dessa fall är tankesubjektet detsamma som relativpronomenets korrelat, t.ex.

familjedagvårdaren i (148).

(148) Här möter vi Nina Hukkinens familjedagvårdare, tvåbarnsmamman Malla, som har svårt att få det här med jobb, vardag och familj att gå ihop.

I alla exemplen i mitt material är infinitivfras som objekt alltid styrd av samma led som

I alla exemplen i mitt material är infinitivfras som objekt alltid styrd av samma led som

In document Infinitivfraser i svenskan : en korpusundersökning av infinitivfraser i Hufvudstadsbladet 2014 (sivua 65-0)