Språk och kön

I detta kapitel ska jag behandla relationer mellan språk och kön. Först ska jag försöka skapa klarhet i innehåll av de två centrala begreppen, kön och genus, samt beskriva skillnader mellan dem. Efter det betraktas könsidentitet samt könsnormer.

Människor använder språket aktivt för att nå omvärlden och yttra sin vilja, sina åsikter och känslor.

Dessutom är språket vårt viktigaste verktyg att betrakta och diskutera med oss själva. Vem är ”jag”, vem vill jag vara och hur uppfattas jag av andra människor? I olika situationer kommer olika sidor av människors identitet fram och, medvetet eller inte, brukar individen pröva olika identiteter i olika sammanhang. Det är först och främst i den språkliga samverkan med yttervärlden som identiteten syns. Identitet kan säga vara en dimension i människans liv som är bunden till hennes interaktiva sociala liv. I interaktion med sin omvärld brukar människor ”konstruera sig själv” som en viss person, och de försöker positionera sig genom språket. (Edlund et al. 2007: 23)

Stahlberg et al. (2007) kategoriserar världens språk i tre grupper baserat på genus hos grammatiska strukturer i språk. Grammatiskt genus omfattar språk i vilka substantiv, adjektiv och pronomen genusmarkeras (t.ex. tyska), naturligt genus räknar med språk där bara pronomen, inte substantiv, genusmarkeras (t.ex. svenska, engelska). Stalhberg et al. fortsätter med att det inte finns ett sådant språk som helt och hållet saknar yttringar av kvinnligt och manligt – inte ens bland den tredje gruppen språk utan genus (eng. genderless languages, t.ex. finska och turkiska). Den här typen av språk saknar både genusbestämda substantiv och genusbestämda pronomen. Trots det är könen representerade på något sätt i alla språksystem. Frågan om hur könen är representerade i språket är intressant ur ett tvärvetenskapligt perspektiv – alltså inte bara ur lingvistisk synvinkel utan även ur psykologisk och sociologisk synvinkel. (Stahlberg et al. 2007: 163-166)

2.5.1 Kön och genus

Svenska Akademiens Ordlista definierar begreppet genus som ”grammatiskt kön” eller ”socialt kön”

(SAOL). Definitionen syftar på att betydelsen är mångsidig och något mer än en rent biologisk, tvådelad syn på könet. Ända fram mot slutet av 1900-talet användes begreppet kön entydigt, och forskningen kring det baserade sig enbart på biologin. Ungefär på 1970-talet hade begreppet kön

13 (samt könsroller) förlorat sitt förklaringsvärde bland forskare. Det blev nämligen klart att kön är något mer än vissa roller och uppgifter som kvinnor och män går in i. Man ville bort från ”det biologiska träsket” som förklaringsgrund för att kvinnor och män inte behandlades eller värderades jämställt i samhället. När kön för det mesta beskrev kvinnor och män som biologiska varelser, fick man möjlighet att analysera kön som ett dynamiskt, kulturellt och socialt konstruerat fenomen med begreppet genus, vilket uppkom ungefär på 1980-talet. Den språkliga nykomlingen pekade även på en strukturell ordning mellan könen, dvs. ett genussystem, där män har mer makt än kvinnor på många olika livsområden. (Edlund et al. 2007: 28-29) Med begreppet genus avslöjas således inte bara skillnader mellan det biologiska och det sociala utan också ojämlikhet mellan män och kvinnor.

Därtill problematiserar Hirdman (1988: 50-51) ordparet ”socialt kön” där ordet ”socialt” framkallar en föreställning av ”ett plagg, en klänning eller ett par byxor som träs över en biologisk kropp”.

Av uppfattningen om människosläktet bestående av två kön som upplevs som motpoler till varandra, kommer lätt en mängd föreställningar fram. Med dessa föreställningar bildas olika livsmönster, handlingssätt och betydelsesystem som inte är följd av individers biologi utan en produkt av socialt och kulturellt skapade bilder. Det finns överhuvudtaget ingen ren och entydigt sanning om kroppen, utan det som sägs om biologin påverkas av kulturella eller sociala föreställningar eller fördomar.

Begreppet kön som tidigare ansågs innebära främst det biologiska, juridiska könet, som vi tilldelas vid födseln, används nuförtiden i mer omfattande betydelse. Nuförtiden avses med kön både det naturgivet och kulturellt samt socialt formade. Genus och kön ses som sammanvävda dimensioner som är nästan omöjliga att skilja från varandra. (Edlund et al 2007: 28-33) Med andra ord har betydelsen av genus överflyttats till ordet kön, vilket nuförtiden uppfattas som ”socialt och kulturellt kön”. Hon påpekar att kvinnor och män ställs inför olika förväntningar och normer även i situationer som verkar vara identiska. Det är inte så enkelt för individ att avvika från koder av egen kultur, i alla fall inte utan att betala ett pris för det. (Ohlsson 2003: 20, 25)

Sammanfattningsvis har uppfattningen av könet utvecklats inom både kultur och forskning. Tidigare överblickades könet ”som given natur/essens”, men under tidens lopp har synen på kön fått den nya dimension som komplex konstruktion som förändrar sig ständigt. (Edlund et al. 2007: 17, 34) Jag anser att en stor fördel med begreppet genus är att uppfatta att kön är något föränderligt, dynamiskt och mer än naturgivet. Det är en social konstruktion vars betydelse och roll övervägs, diskuteras och är under ständig förändring i samhället vi lever i. Detta innebär även att det med hjälp av begreppet genus är lättare att tänka bortom tvådelade könsroller, medan kön kopplas fortfarande ihop med biologi.

14

2.5.2 Könsidentitet

Uppdelningen av människor i två könskategorier kvinna/man vid födseln är lagligt föreskriven i Sverige. En persons juridiska kön tydliggörs genom folkbokföringen och det binära personnummersystemet. Endast personen som fått diagnosen transsexualism och har fyllt 18 år får möjlighet att ändra juridiskt kön från kvinna till man eller från man till kvinna. (RFSL) En persons yttre, dvs. kropp eller/och könsuttryck hänger inte alltid ihop med hur hen identifierar sig. När det gäller kritisk analys av könsnormer kan begreppet och idén av queer framkomma. Med queer kan man syfta på teori och politisk rörelse. Båda dimensionerna handlar om sexualitet, genus och normalitet. Queer kan betyda också normbrott och mångfald. Queer fungerar som paraplybegrepp för lesbiska, homo-, bisexuella och transpersoner, men betecknar även ett kritiskt förhållningssätt till rådande normer. Queers redskap är att uppmuntra människor att tänka bortom indelningar. Å andra sidan handlar det om aktivismen. (Ambjörnsson 2016: 15-16) Enligt queerteorin uppfattas identitet som ”flytande, rörliga och fragmenterade snarare än stabila, fasta och en gång för alla givna”.

(Ambjörnsson 2016: 172) Queeridentitet kan å ena sidan innebära viljan att inte behöva definiera sitt kön eller sin sexuella läggning, å andra sidan är det ett beskrivningssätt för könsidentitet eller sexualitet. (RFSL)

Ambjörnsson (2016: 96) påpekar att de människor vars juridiska kön, könsidentitet, könsuttryck och kropp inte är i linjen, dvs. de stämmer inte överens, uppfattas inte bara som queera utan också som

”mindre kulturellt gripande”. Könskategorisering, könsidentiteter och könsroller uppfattas som sådana konstruktioner som fungerar så naturaliserande att de sällan betraktas som kultur- och tidsbundna konstruktioner. Könskategoriseringen är föränderlig över tid: de kategoriseringar som är gällande idag blir kanske inte gällande i framtiden. (Wojahn 2015: 20) Edlund et al. (2007: 40-41) ser könet som en process: ”kön är något man inte är eller har, utan något som konstrueras”.

Så som individer med queerfeministisk agenda (se 2.6.1) vill de genuspedagogiska aktörerna ifrågasätta normer kring kön och ge barn möjligheter att utveckla sig som individer utan den strikta tvådelade könsuppdelningen genom att använda hen. Bland annat fiktiva karaktärer i böcker och personer man inte vet könet på pronominaliseras med det könsneutrala pronomenet. (Milles 2013:

120) Enligt Språk och folkminnen (2013) tänker en del av de som använder hen med normkritiska intentioner att om kön inte längre återges i svenskans pronomensystem, kan det påverka människans sätt att tänka kring personens könsidentiteter. Det finns ont om kunskaper om huruvida språket skulle kunna påverka på det sättet och de forskningsresultat som redan finns är mycket kontroversiella.

(Språk och folkminnen 2013)

15