Om bruket av könsneutralt pronomenet hen i GP2013
Inga Pietarinen Pro gradu-avhandling Våren 2019
Svenska språket
Östra Finlands universitet
ITÄ-SUOMEN YLIOPISTO – UNIVERSITY OF EASTERN FINLAND
Tiedekunta – Faculty
Filosofiska fakulteten Osasto – School
Humanistiska avdelningen Tekijät – Author
Pietarinen, Nina Inga Linnea Työn nimi – Title
Om bruket av könsneutralt pronomenet hen i GP2013
Pääaine – Main subject Työn laji – Level Päivämäärä –
Date Sivumäärä – Number of pages
Svenska språket Pro gradu -tutkielma x 15.5.2019 54
Sivuainetutkielma Kandidaatin tutkielma Aineopintojen tutkielma Tiivistelmä – Abstract
Denna Pro gradu-avhandling behandlar bruket av det könsneutrala pronomenet hen i tidningstexter. Syftet med studien är att undersöka etableringen och användningen av hen, med andra ord i vilken grad hen används och på vilket sätt samt i vilka sammanhang det nya pronomenet förekommer i det utvalda materialet. Undersökningsmaterialet är Göteborgs-Postens årgång 2013.
Uppsatsens teoridel behandlar svenskans pronomen- och genussystem, jämställt språk och feministisk språkplanering.
Därtill diskuteras relationen mellan språk och kön samt språk och politik. I teoridelen genomförs även för bakgrunden, språkliga funktionerna och bruket till ordet hen.
I studien analyseras totalt 116 hen-förekomster utifrån olika funktioner hos det könsneutrala pronomenet.
Förekomsterna har delats in i sju kategorier: generiskt hen, anonymiserande hen/okänt kön, könsöverskridande hen, personifierande hen, meta-hen, substantiviskt hen och övrigt/oklart. Resultaten visar att det nya pronomenet är ganska ovanligt i GP2013. Ett belägg av materialet avslöjar policyn som gällde år 2013 hos GP: hen används inte i regel i redaktionella texter. Detta har troligen påverkat hen-frekvensen.
Den dominerande funktionen hos hen är generiskt hen med totalt 33 % av alla förekomster. Resultat visar även att när det skrivs om personer i allmänhet genomförs bruket av hen inte alltid konsekvent utan det visar vara vanligt att använda olika strategier för generiskt referens. Den andra mest förekommande funktionen i materialet är anonymiserande hen/okänt kön med andelen 20,5 %. Metaanvändning av hen (meta-hen) är den tredje mest förekommande funktionen i materialet med andelen 15,5 %. Resultaten tyder även på att hen används mångsidigt för att referera till både mänskliga och icke-mänskliga korrelat som gestalter, lokaler och ting. Generellt förekommer hen i mycket vardagliga och neutrala kontexter i materialet. Detta tolkar jag som att den starka politiska laddningen som har kombinerats med hen har avtagits och inte präglar hen-användandet i GP2013.
Avainsanat – Keywords
Hen, genus, könsneutralt pronomen, genussystem, språkplanering
ITÄ-SUOMEN YLIOPISTO – UNIVERSITY OF EASTERN FINLAND
Tiedekunta – Faculty
Filosofinen tiedekunta Osasto – School
Humanistinen osasto Tekijät – Author
Pietarinen, Nina Inga Linnea Työn nimi – Title
Om bruket av könsneutralt pronomenet hen i GP2013
Pääaine – Main subject Työn laji – Level Päivämäärä –
Date Sivumäärä – Number of pages
Ruotsin kieli Pro gradu -tutkielma x 15.5.2019 54
Sivuainetutkielma Kandidaatin tutkielma Aineopintojen tutkielma Tiivistelmä – Abstract
Tämä Pro gradu-tutkielma käsittelee sukupuolineutraalin hen-pronominin käyttöä sanomalehtikielessä. Tutkielman tavoitteena on tutkia pronominin vakiintumista ja käyttöä sanomalehtiteksteissä, eli toisin sanoen missä määrin ja millä tavoin hen-pronominia käytetään erilaisissa asiayhteyksissä. Tutkielmani tutkimusmateriaalina on Göteborgs- Posten -sanomalehden vuosikerta 2013.
Tutkielman teoriaosuus käsittelee ruotsin kielen pronomini- ja sukupuolijärjestelmää, tasa-arvoista kieltä, kielensuunnittelua feministisestä näkökulmasta. Teoriaosuudessa käsitellään myös kielen ja sukupuolen sekä kielen ja politiikan välisiä suhteita sekä läpikäydään yleisesti hen-pronominin taustaa, kielellisiä funktioita ja käyttöä.
Tutkielmassa on analysoitu yhteensä 116 hen-esiintymää. Jokainen esiintymä on jaettu kielellisen funktionsa perusteella johonkin seitsemästä kategorioista, jotka ovat: geneerinen/yleistävä hen, anonymisoiva hen/tuntematon sukupuoli, sukupuolirajat ylittävä hen, personifioiva hen, meta-hen, substantiivi-hen ja muut. Tulokset osoittavat, että
”uusi” pronomini on melko epätavallinen tutkimusaineistossani. Eräs hen-esiintymä aineistossani paljasti, että vuonna 2013 Göteborgs-Posten -lehden toimituksessa on ollut käytössä toimintamalli, jonka mukaan hen-pronominia ei käytetä tavallisesti toimituksellisissa teksteissä. Oletettavasti toimintamallilla on ollut vaikutusta hen-pronominin esiintymistiheyteen aineistossani.
Tutkimus osoittaa, että yleisin funktio on geneerinen/yleistävä hen, jonka osuus on 33 % kaikista hen-esiintymistä.
Tutkimuksessa käy myös ilmi, että hen-pronominin käyttö ei ole aina täysin johdonmukaista vaan erilaisia strategioita käytetään viitatessa ihmisiin yleisesti. Toiseksi yleisin funktio on anonymisoiva hen/tuntematon sukupuoli 20,5 % osuudellaan. Kolmanneksi yleisin funktio on meta-hen, jonka osuus on 15,5 % kaikista osumista. Tutkimus osoittaa, että hen-pronominilla voidaan viitata monipuolisesti niin eläviin kuin ei-eläviin korrelaatteihin, kuten erilaisiin hahmoihin, paikkoihin ja asioihin. Yleisesti ottaen hen-pronomini esiintyy tutkimusmateriaalissani hyvin arkipäiväisissä ja neutraaleissa asiayhteyksissä. Tulkintani on, että vahva poliittinen lataus, joka usein yhdistetään hen-pronominiin, on heikentynyt, eikä se leimaa pronominin käyttöä materiaalissani.
Avainsanat – Keywords
Hen, sukupuoli, sukupuolineutraali pronomini, sukupuolijärjestelmä, kielensuunnittelu
INNEHÅLL
1 INLEDNING ... 1
1.1 Disposition ... 2
1.2 Syfte och frågeställning ... 2
2 TEORETISK BAKGRUND ... 3
2.1 Pronomen och genussystemet i svenskan ... 3
2.2 Jämställt språk ... 4
2.3 Könsneutralt pronomen hen: bakgrund, språkliga funktioner och bruk ... 6
2.4 Alternativa sätt att uttrycka sig könsneutralt ... 8
2.5 Språk och kön ... 12
2.5.1 Kön och genus ... 12
2.5.2 Könsidentitet ... 14
2.6 Språk och politik ... 15
2.6.1 Feministisk språkplanering ... 16
2.7 Tidigare forskning ... 17
3 METOD OCH MATERIAL ... 21
3.1 Metod ... 21
3.1.1 Kvalitativ forskning ... 21
3.1.2 Metodkritik ... 22
3.2 Material... 23
3.2.1 Genomförande ... 24
4 ANALYS OCH RESULTAT ... 25
4.1 Olika funktioner hos hen i GP2013 ... 25
4.2 Resultat ... 38
5 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION AV RESULTAT ... 45
6 LITTERATURFÖRTECKNING ... 51
1
1 INLEDNING
Svenskans könsneutrala pronomen hen är inte något nytt ord, utan de första skriftliga beläggen förekom redan på 1960-talet. Först på 2000-talet började det verkligen användas i någon större utsträckning, framför allt som praktiskt pronomen när man refererar till en person med blandat könsuttryck. (Milles 2013: 108) Pronomenet har intressanta språkliga och samhälleliga funktioner.
Det används för praktiska skäl (till exempel som alternativ för dubbelformen han eller hon) men det kan uppfattas även som laddat ord. Orsaken till det, enligt Milles, är att det ofta innebär en könspolitisk agenda att använda hen: pronomenet kan användas för att ifrågasätta och förändra könsnormer samt stärka jämställdheten. Dessutom kan hen användas när könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller vill osynliggöras. (Milles 2013: 108)
Jag är intresserad av svenskans utveckling och jag tycker att det är märkvärdigt, men samtidigt väldigt fint att ett nytt pronomen kan införas i svenskans stabila pronomensystem. Oproblematiskt är det ändå inte. Enligt Språkrådet är etableringen av det nya pronomenet beroende bara av språkbrukarna, och det är just språkbrukarna som bestämmer takten: ju mer det används desto snabbare kommer det att bli vanligare i svenska språket. (Språk och folkminnen 2013) År 2015 infördes hen i Svenska Akademiens Ordlistas fjortonde upplaga.
Språket är fast anknutet till verkligheten där vi människor lever och verkar i. Jag vill undersöka ordet som väcker så pass mycket starka känslor och uppmärksamhet. Det som fascinerar mig mest är att hen är så praktiskt och mångsidigt ord. Jag anser att det finns behov av ett könsneutralt pronomen, eftersom könsgränser överskrids och därför finns det en mängd personer som inte kan identifiera sig som kvinna eller man. Att världen är så starkt tudelad, i kvinnligt och i manligt, är intressant.
Jämställdhetsfrågorna är år för år allt mer framme till exempel i medier, politik och det vardagliga livet. Fast det nya pronomenet hen är välkänt och mycket omtalat, finns det ännu inte så mycket information i vilken utsträckning och på vilket sätt det används i olika situationer.
I min avhandling kommer jag att undersöka bruket av pronomenet hen i tidningstexter efter den stora debatten om hen 2012. Det lilla ordet är mycket aktuellt i dagens samhälle, särskilt ur ett jämställdhetsperspektiv. Syftet är att granska på vilket sätt hen används i tidningstexter, i det här fallet Göteborgs-Postens årgång 2013. Att undersöka tidningstexter ger en bra uppfattning av bruket av hen och dess etablering i svenskan efter det stora hen-året 2012. Då utkom nämligen barnboken Kivi och
2 Monsterhund, skriven av Lundqvist och Johansson, där huvudpersonen Kivi pronominaliseras med det könsneutrala pronomenet hen. Då blev det klart att pronomenet har både förespråkare och motståndare och väcker fortfarande debatt och uppmärksamhet. (Milles 2013; Lindqvist et al. 2016:
102)
I följande kapitel ska jag redogöra för uppsatsens syfte, frågeställningar och hypoteser, varefter jag fortsätter med teoridelen.
1.1 Disposition
Denna uppsats består av sex huvudkapitel. I kapitel 1 presenterar jag uppsatsens syfte och frågeställningar. I kapitel 2 behandlar jag de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för min uppsats. I kapitel 3 beskrivs metoden för denna studie samt det utvalda materialet. Jag beskriver även genomförandet av den här undersökningen. Själva analysen och resultaten redovisas i kapitel 4.
Sammanfattningen av resultaten följer till sist i kapitel 5 och där diskuterar jag även metodvalet och ger förslag till fortsatt forskning kring temat.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med min undersökning är att ta reda på hur det könsneutrala hen används i tidningstexter, dvs.
i vilka sammanhang det nya pronomenet förekommer samt vilka funktioner hen har i det utvalda materialet. Jag ska undersöka och analysera dessa olika funktioner som hen har i olika kontexter, till exempel pronomenets generiska (allmänt; om ingen särskild person) och icke-generiska bruk. I min avhandling ska jag koncentrera mig på dessa forskningsfrågor:
1) I vilken grad används hen i GP2013?
2) På vilket sätt används hen, dvs. vilka språkliga funktioner har hen i det utvalda materialet?
Min hypotes är att hen mest används i situationer där det skrivs om en person vars könstillhörighet är varken irrelevant eller okänd (eller båda). Jag antar även att en tydlig del av förekomster jag kommer att mötas är meta-hen (metaforisk användning av hen), dvs. pronomenet diskuteras, alltså det används
3 inte referentiellt. Jag förmodar att det kan vara svårt att veta vilket syfte som skribenten vill driva.
Även kategoriseringen av resultat kan vara problematisk i min undersökning.
2 TEORETISK BAKGRUND
I detta kapitel ska jag presentera centrala teorier som jag anser vara relevanta för min studie. Jag börjar med att behandla svenskans pronomen- och genussystem i allmänhet varefter jag diskuterar jämställt språk. Jag fortsätter med att presentera det könsneutrala pronomenet hen samt alternativa sätt att uttrycka sig könsneutralt. Efter det behandlar jag relationerna mellan språk och kön samt språk och politik. Till sist presenterar jag tidigare forskning som handlar bruket av hen.
2.1 Pronomen och genussystemet i svenskan
Ord som jag, de, vilken, alla och någon hör till ordklassen pronomen (Språkriktighetsboken 2011:
203). Först och främst fungerar pronomen som huvudord eller attribut i nominalfraser. Med andra ord uppvisar de släktskap med substantiv och adjektiv. Pronomen uttrycker hur referenten kan, eller inte kan, identifieras i sin kontext. Pronomen anger det som betecknas med avseende på mängd eller antal.
För sin del finns det inget deskriptivt innehåll i pronomen. (SAG 2: 235-236) Pronomen brukar förekomma ofta – i löpande text omfattar de 10-25 procent av alla ord. Dock är pronomensystemet i svenskan komplext och det, först och främst personliga pronomen, framkallar problem ur språkriktighetens synvinkel. (Språkriktighetsboken 2011: 203)
Pronomen är en ordklass som anses av grammatiker vara sluten, dvs. som sällan utökas med nya medlemmar. Det har betraktats vara mycket svårt, nästan omöjligt, att lansera ett nytt pronomen i svenska språket, eftersom det svenska pronomensystemet har ansetts vara så stabilt. Oklart är på vilket sätt etableringen kan försvåras ifall ordet hör till ordklassen pronomen. De personliga pronomen används mycket i tal och i skrift, vilket innebär att den som använder det nya pronomenet kan göra det ofta. Då finns det möjlighet att ordet sprids fort. (Milles 2012: 117-118)
3. pers. personliga pronomen är speciella för det första eftersom de oftare specificerar om referenten är animat eller icke-animat (inanimat) och av manligt eller kvinnligt kön än andra pronomen. För det andra avser pluralformen (de) både animata och icke-animata referenter. (SAG 2: 251) Han/hon är
4 pronomen som brukar användas när vi refererar till enskilda personer av manligt eller kvinnligt kön.
(Språkriktighetsboken 2011: 75) Enligt SAG (2: 276) kan de här två pronomenen även användas om andra animata referenter, t.ex. djur och förmänskligade företeelser i ental. Då vill talaren möjligtvis betona att t.ex. djuret är en varelse och har en egen vilja. I de fallen där korrelatet är ett egennamn som betecknar ett djur, används helst animat pronomen. Skälet att använda animata pronomen kan även vara att man anger djurets kön, vilket kan vara känslomässigt eller biologiskt relevant. I fallen där talaren inte kan eller vill ange djurets kön används obetonat anaforiskt den, med specifik, icke- specifik och generisk referens. Om inanimata referenter används normalt bara singularformen den/det/dess, men utrumformen den kan dessutom användas undantagsvis även om animat referent (person, oberoende av biologiskt kön) i ental. Då blir genitivformen dens. Andra föremål (t.ex. båtar) och personifierande företeelser kan ibland omtalas med animat pronomen, vanligtvis med hon.
Pluralformen (de, dem, deras) åsyftar alla slag av referenter, både animata och inanimata referenter.
(SAG 2: 251, 276, 280-282). Den tunna betydelsen hos pronomen medför att de spelar ganska obetydlig roll i ordbildningen: de används i begränsad omfattning i sammansatta substantiv samt adjektiv, oftast som förled. (SAG 2: 244)
Pronomensystem samt könsneutrala alternativ för pronomen i andra språk diskuteras i slutet av avsnitt 2.4.
2.2 Jämställt språk
Språkvård traktar efter ett demokratiskt samhälle där så många som möjligt skulle kunna stå på sig språkligt på ganska jämlika villkor. Gamla ojämlika föreställningar och språkliga konventioner som nödvändigtvis inte längre gäller ligger inbakade i språkets strukturer, i ordförråd och i grammatik.
Sådan här språklig ojämlikhet gäller också relationen mellan könen. De gamla mönstren diskriminerar och osynliggör kvinnor. (Josephson 2008: 9) Det sägs att verkligheten avspeglas i språket. Om verkligheten är, eller åtminstone har varit, ojämställd är det således inte så märkligt att språket reproducerar uttryck för en sådan slags bild av världen. I vissa fall är det inbyggt i språket att meddela kön, t.ex. personbeteckningar, val av pronomen och adjektivböjning. Språket kan fungera ibland även som verktyg för maktmissbruk, vilket många gånger kan associeras med kön. (Milles 2008: 9-12, 35) I svenskan gick det tidigare att använda han som så kallat generiskt pronomen, dvs. i avsikt att syfta generellt på både kvinnor och män. Åtminstone sedan 1970-talet har användningen av generiskt han kritiserats i Sverige. Orsaken till motståndet har varit bland annat att det framhäver män och
5 osynliggör kvinnor samt pronomenet kan skapa missförstånd om man inte kan vara säker på om det är den generiska eller den könsspecifika betydelsen som syftas på. (Milles 2008: 48-49) Diskussionerna om användning av generiskt hen kan spåras ungefär till 1960-talet. Etableringen av pronomenet har varit långsam och användningen har varit mer eller mindre sporadisk. Det är språkbrukarna som förändrar språket och de måste göra aktiva val när språket förändras. De själva måste avgöra om och när hen ska användas, samt i vilken utsträckning de vill bidra till etablering av pronomenet genom att använda det. Språkbrukarna avviker från varandra: en del väljer mindre påfallande språkliga konstruktioner, en del använder hen för att ordet är så praktiskt. Motivet till att använda hen kan även vara att man har normkritiska intentioner. (Språk och folkminnen 2013) För att många centrala och frekventa benämningar, så som pronomen hon och han, är könsspecificerande i svenskan, är språkförändringar nödvändiga på grund av överskridande könsgränser. (Wojahn 2015: 113) Det är möjligt att undvika problem genom att använda formuleringar som inte framhäver kön. Det rekommenderas att använda könsneutrala beteckningar när man beskriver en person t.ex. utifrån yrke. Samma personbeteckning på yrkestitlar och andra personbeteckningar ska kunna användas oavsett kön, även med allmän syftning (t.ex.
riksdagsledamot i stället för riksdagsman/riksdagskvinna). (Språkriktighetsboken 2011: 86-87) Det finns gott om beteckningar som kan användas könsneutralt (t.ex. frisör, med ändelsen -ör som tidigare betraktades som maskulin, samt t.ex. sjuksköterska och barnmorska med ändelsen -ska som tidigare betraktades som feminin) men som ändå inte alltid uppfattas på det sättet, på grund av språkliga och
”utomspråkliga” faktorer. Enligt Milles kan en utomspråklig faktor vara till exempel människans starka benägenhet att ”tänka i motsatsparen kvinnligt och manligt”. Det finns även fall där det är viktigt att betona personens kön. I sådana situationer kan man göra det jämställt genom att använda adjektiven kvinnlig och manlig. (Milles 2008: 35, 39, 45-47)
Ledin & Lyngfelt (2013) påpekar med stöd av tidigare forskning att ett visst pronomensystem, eller användningen av pronomenet hen, inte i sig gör samhället jämställt ur ett språkvetenskapligt perspektiv. Exempelvis kan det knappast hävdas att Finland ska hållas som ett mer jämställt land än t.ex. Sverige bara för att finskan har könsneutralt hän som tredje pers. personliga pronomen. Språk och språkbruk har dock inverkan på vårt sätt att tänka kring omvärlden och språkliga distinktioner kan drivas med avsikt att förändra världen. (Ledin & Lyngfelt 2013: 143, 170)
6
2.3 Könsneutralt pronomen hen: bakgrund, språkliga funktioner och bruk
Hen är inget nytt ord, utan kan spåras ungefär till mitten av nittonhundratalet i tal och det första skriftliga belägget framkom på 60-talet (Milles 2012: 108). Milles framställer att hen kan tolkas som ett lånord från finskans tredje persons könsneutrala pronomen hän, eller ett nykonstruerat ord av pronomenen han, hon och den. Det förekommer även oetablerade varianter så som hn, hoan, haon, hin och h-n. (Milles 2008: 50; Språkriktighetsboken 2011: 78)
Förmodligen var hen från första början tänkt att användas generiskt, men det går även att använda det för att ”att referera till unikt identifierbara referenter”. Runt millennieskiftet blev denna språkliga nykomling allt vanligare i hbtq-kretsar (homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner) att av praktiska skäl använda hen noggrannare för att syfta på personer med blandat könsuttryck. (Milles 2012: 108) Denna användning undviker en tvådelad (binär) könsuppdelning och kallas även för könsöverskridande hen eller ett hbtq-hen. (Ledin & Lyngfelt 2013: 168) Hen var också feministernas sätt att språkligt ifrågasätta samhälleliga normer kring kön. Pronomenet kan referera till både cispersoner, dvs. personer med ett entydigt könsuttryck, och transpersoner, dvs. personer som avviker från normen om en entydigt tvådelad (manlig eller kvinnlig) könsuppdelning. Det här praktiska pronomenet kan också användas om personer man inte vet eller inte vill avslöja könet på.
(Milles 2012: 108)
Vanligtvis har ett substantiv antingen animat eller inanimat betydelse. Animata (levande) substantiv betecknar levande varelser med eget förnuft, egen vilja och egna känslor. Animata referenter är t.ex.
människor, djur och förmänskligade företeelser och med dessa används vanligtvis tredje personens personliga pronomen han/hon. Föreställningen om att referenten har biologiskt kön är således ofta relevant. Den/det används för sin del om inanimata referenter i ental och de används när det gäller pluralis. Om person i singular kan undantagsvis användas den. (SAG 2: 25, 276) Även hen kan användas även som referens till inanimata (dvs. icke-levande) korrelat, så som djur, ting och gudar (Milles 2013: 111; Bertils 2012: 25).
Den som använder hen måste ta hänsyn till inte bara egna utan mottagarens avsikter och kommunikationssituationen. Mottagaren kan uppfatta hen på olika sätt, exempelvis som ett neutralt pronomen eller ett starkt (könspolitiskt) ställningstagande (se vidare kapitel 2.6). Motivet till valet av hen kan således uppfattas helt fel och medföra missförstånd och problem. Det är just dessa blandade intentioner som orsakar konflikt och debatt kring pronomenet. (Språk och folkminnen 2013) Språkvårdens officiella hållning till könsneutralt pronomen har varit varierande under de senaste
7 årtiondena. Till exempel i Frågelådan (Språkrådets sökbara arkiv för de vanligaste språkriktighetsfrågorna) har variationen visat sig tydligt för att rekommendationen ”har gått från avrådande till nyanserade och informerande”. Språkvårdens negativa inställning i början har förmodligen påverkat det nya pronomenets etablering på ett negativt sätt. (Milles 2012: 123-124)
Enligt Institutet för språk och folkminnen (2018) används hen i första hand på två sätt:
1) när könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller ska osynliggöras 2) för att omtala personer som inte identifierar sig som han eller hon
Pronomenet hen används i både formella och informella texter. Ju mer det används i olika situationer desto mer finns det kontexter där det upplevs som neutralt. Bruket av hen ska överblickas med hänsyn till kontexten och mottagaren. Ordet i sig är neutralt men det kan irritera några språkbrukare. Eftersom språkbrukare har olika intentioner att använda hen (t.ex. av praktiska skäl respektive för att ta en stark normkritisk ställning) kan den inte i alla sammanhang anses som ett kommunikativt neutralt och ett klart val. Ibland finns det även risk att pronomenet förvirrar läsaren och tar fokusen från innehållet av texten. Ett sätt att förhålla sig till pronomenet är även att motivera i texten, som förtydligande, varför hen används. (Språk och folkminnen 2013) Enligt Ledin & Lyngfelt (2013: 168) har hen dessa två funktioner som har blivit framhävda speciellt i språkvetenskapliga diskussioner: en könsneutral ersättare till generisk han och ”ett definit och könsöverskridande hen (hbtq-hen)” som gör det möjligt att undvika en binär (tvådelad) könsuppdelning.
Pronomenet kan uppträda som subjekt (hen), objekt samt i genitiv. Hen rekommenderas även som objektsform i stället för henom. Formen blir hens i genitiv. (Milles 2008: 53, 2012: 110; SAOL) Sådana fall där man syftar på själva uttrycket snarare än att använda det referentiellt i textmaterialet kallas för meta-hen. Sådana förekomster är vanliga för att pronomenet är så omdebatterat. Denna användning är egentligen inte en funktion hos hen utan snarare en benämning för språkligt uttryck.
(Ledin & Lyngfelt 2013: 146) Pronomenen han och hon kan användas som substantiv framförallt när det gäller kön, t.ex. Var det en han eller en hon du talade med i telefonen? (Var det en man eller en kvinna?). (SAG 2: 245) Även pronomenet hen kan användas substantiviskt (en hen). (Milles 2012:
135; Ledin & Lyngfelt 2013: 146) Ledin & Lyngfelt (2013) påpekar att detta substantiviska användningssätt kan iakttas ”som en undertyp till könsöverskridande hen”. (Ledin & Lyngfelt 2013:
8 146) Sammanfattningsvis har hen blivit ett alltmer erkänt pronomen i svenskan efter att ha uppfattats som en upprörande, komisk och överflödig ”språklig intervention”.
2.4 Alternativa sätt att uttrycka sig könsneutralt
Härnäst ska jag presentera olika formuleringar samt deras för- och nackdelar när man vill uttrycka sig könsneutralt.
Det är frågan om både genus i grammatisk betydelse och kön vid valet av personligt pronomen i tredje person singular. (Språkriktighetsboken 2011: 73) Det finns flera olika sätt att uttrycka sig när man vill skriva om en person vars könstillhörighet är okänd eller irrelevant. Det är ändå inte självklart att välja vilket pronomen som passar bäst i olika situationer. Milles (2008: 48) konstaterar att det har varit vanligt att använda det generiska pronomen han i sådana där fallen enligt en äldre konvention.
Då syftar pronomenet på alla, oavsett kön. (Milles 2008: 48) Bruket av generiskt han har fått en massa kritik för att det uppfattas som könsdiskriminerande språkbruk och uttrycker för ojämlikt, könshierarkiskt och sexistiskt samhälle där män får stå i fokus medan kvinnor osynliggöras.
(Språkriktighetsboken 2011: 76-80)
Det finns många sätt att undvika det här könsdiskriminerande och till och med föråldrade alternativet.
Här presenteras flera alternativ till att uttrycka sig könsneutralt (Språk och folkminnen 2018; Ledin
& Lyngfelt 2013: 162; Milles 2008: 51-56):
a) dubbelformen han eller hon (alternativt hon eller han)
Om en elev vill överklaga bör han eller hon först vända sig till rektor.
Om en elev vill överklaga bör hon eller han först vända sig till rektor.
b) könsneutral den
Om en elev vill överklaga bör den först vända sig till rektor.
c) könsneutral hen
Om en elev vill överklaga bör hen först vända sig till rektor.
9 d) omskrivning till plural (huvudordet sätts i plural då pronomenet blir könsneutral de) Om elever vill överklaga ett betyg bör de först vända sig till rektor.
e) den som-konstruktion
Den som vill köpa kaffe kan göra det i kafeterian.
f) vederbörande
Om besökaren vill köpa kaffe, kan vederbörande göra det i kafeterian.
Det finns också några sätt att skriva om texten som gör pronomenet onödigt:
g) upprepning av substantivet/huvudordet
Om besökaren vill köpa kaffe, kan besökaren göra det i kafeterian.
h) passivering
Kaffe köps i kafeterian.
Milles rekommenderar att då dubbelformen (omskrivning med han eller hon alternativt hon eller han) används, måste man vara sparsam. Det fungerar bra när det uppträder ett fåtal gånger. Annars blir texten otymplig och omständlig om konstruktionen upprepas. Dessutom rekommenderas inte att använda konstruktion med snedstreck (han/hon), med undantag för i tabeller eller på blanketter, för att det kan vara oklart för läsare. Konstruktionen med snedstreck kan nämligen anses att syfta på antingen han eller hon eller både han och hon. (Milles 2008: 52)
Enligt Språkriktighetsboken fungerar könsneutralt den bra för det är kort och har sedan länge har etablerats både i tal och i skrift. Det kan användas i generisk funktion, könsneutralt eller om könet till den åsyftade är obekant eller irrelevant. Dock kan det här alternativet inte användas helt utan problem:
den kan uppfattas som opersonligt och nedlåtande. Dessutom saknas pronomenet en etablerad genitivform (dess används sällan om människor) och den kan orsaka syftningsproblem.
Genitivformen som fungerar bäst är dens, som uppträder i synnerhet i förbindelsen dens som (t.ex.
Jag ska rätta mig efter dens råd som vill mitt bästa). Dock används den könsneutralt i den som-
10 konstruktionen som förekommer ofta. Könsneutralt hen är praktiskt, men ännu inte helt etablerat.
Ibland krävs det en förklaring, särskilt om man riktar sig till en stor eller okänd grupp av mottagare.
Den språkliga nykomlingen delar åsikter och väcker uppmärksamhet, vilket kan föra med sig att budskapet man vill förmedla blir bortkommen. Omskrivningen till plural fungerar bra i flera fall, men löser inte problemet utan kringgår det. (Språkriktighetsboken 2011: 79)
Uttrycket vederbörande är vanligt i formellt skriftspråk som uppfattas som byråkratiskt och gammaldags. Detta ses som en begränsning för etableringen i det allmänna språkbruket.
(Språkriktighetsboken 2011: 78) Milles (2008: 55) till och med avråder från att använda ordet. I längre texter blir upprepningen av substantivet/huvudordet störande och på grund av detta bör detta sätt inte användas genom en hel text, men det är värt att pröva upprepningen i enstaka fall. Passivering, dvs.
att verbet sätts i s-form eller bruket av man-passiv, kan uppfattas som ett opersonligt sätt att uttrycka sig och därför måste användas bara i enstaka fall. Därtill är man som könsneutralt pronomen kontroversiellt utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Direkt tilltal kan användas när personen som skrivs om ska också läsa texten. Detta sätt kan uppfattas dock i många fall som vardagligt och för intimt.
(Milles 2008: 52-53; Språkriktighetsboken 2011: 75-80)
Språkriktighetsboken (2011: 75-80) avråder från att använda han eller hon som könsneutrala pronomen, se exempel på detta nedanför:
Kunden måste bestämma sig för vilket betalningssätt han föredrar.
Om en förskollärare vill ha semester i juli, måste hon anmäla det ett halvår i förväg.
Orsaken är att detta uppfattas av många som språklig diskriminering och först och främst används bägge han och hon könsspecifikt. Hon som generiskt pronomen betraktas för sin del som
”ögönöppnare” som kan snappa åt sig själva budskapet från texten. (Milles 2008: 54;
Språkriktighetsboken 2011: 77) Ett undantag gör hon när det står orden människa/nästa som korrelat.
(Teleman 1995: 5) Dessutom bör denne eller denna undvikas (Milles 2008: 54; Språkriktighetsboken 2011: 80). Vilken könsneutral lösning man ska välja för att referera till personer i allmänhet eller till personer man inte vet könet på måste man alltid bedöma enligt sammanhanget. Det rekommenderas att sätten varieras under textens lopp för att den blir lätt att läsa. (Språk och folkminnen)
Diskussioner om könsneutrala sätt att uttrycka sig har även förts utom Sverige (Språkriktighetsboken 2011: 79). I engelskan motsvarar singular they ett alternativ vid könsneutral syftning och så som hen
11 i svenskan har detta alternativ varit påfallande (Lyngfelt & Ledin 2013). Samordningar she or he, she/he, s/he, they (som omskrivning i flertal) och även nyskapade ord så som hes, hir och hiser har föreslagits som alternativa sätt att uttrycka sig neutralt (Språkriktighetsboken 2011: 80). Därtill konstaterar den amerikanska läraren och författaren John McWhorter (2015) att det nya pronomenet ze och omställningen av pronomenet they (i singular) har diskuterats. Det sistnämnda alternativet har varit i bruk egentligen sedan länge som könsneutralt pronomen både i singular och i plural.
(McWhorter 2015)
Språkvårdare i Norge har rekommenderat att ersätta ”ett sletrianmässigt bruk av han” till exempel med samordningar såsom han eller ho (hon på bokmål), ho eller han eller med pluralpronomenet dei (de på bokmål) (Språkriktighetsboken 2011: 80). Även i Norge har pågått hen-debatten. Det könsneutrala pronomenet används i norska på samma sätt som i svenska; dels som pronomen för personer som inte vill tilltalas som han eller hon. Dels används hen som alternativ till exempelvis han/ho/hun eller vedkomande (’vederbörande’). Hen anses vara oproblematiskt i skrift, särskilt i könsöverskridande funktion, men i vissa dialekter kan uttalet orsaka missförstånd. (Språktidningen 2016) Norska arbetarpartiet, ett av de största partierna i Norge, föreslog i februari 2017, inspirerat av feministerna i Sverige, att man inte ska behöva definiera sig som man eller kvinna i passet utan det borde införas en tredje könskategori, hen. (Fria Tider 2017)
I finskan har vi det könsneutrala pronomenet hän. År 2012 dök upp ett intressant fall: en finsk översättare Leevi Lehto använde pronomenet hen för att syfta på kvinnliga personer i sin finska översättning av James Joyces Ulysses. Pronomenet hen böjs i texten så som hän i finskan: hentä, henet, henellä. Däremot betecknas män i texten vanligtvis med pronomenet hän. Motivet till pronomenvalet var praktiskt; personerna nämns sällan i texten, så det är lättare för läsare att följa vem som åsyftas. (Nuoranne 2012)
12
2.5 Språk och kön
I detta kapitel ska jag behandla relationer mellan språk och kön. Först ska jag försöka skapa klarhet i innehåll av de två centrala begreppen, kön och genus, samt beskriva skillnader mellan dem. Efter det betraktas könsidentitet samt könsnormer.
Människor använder språket aktivt för att nå omvärlden och yttra sin vilja, sina åsikter och känslor.
Dessutom är språket vårt viktigaste verktyg att betrakta och diskutera med oss själva. Vem är ”jag”, vem vill jag vara och hur uppfattas jag av andra människor? I olika situationer kommer olika sidor av människors identitet fram och, medvetet eller inte, brukar individen pröva olika identiteter i olika sammanhang. Det är först och främst i den språkliga samverkan med yttervärlden som identiteten syns. Identitet kan säga vara en dimension i människans liv som är bunden till hennes interaktiva sociala liv. I interaktion med sin omvärld brukar människor ”konstruera sig själv” som en viss person, och de försöker positionera sig genom språket. (Edlund et al. 2007: 23)
Stahlberg et al. (2007) kategoriserar världens språk i tre grupper baserat på genus hos grammatiska strukturer i språk. Grammatiskt genus omfattar språk i vilka substantiv, adjektiv och pronomen genusmarkeras (t.ex. tyska), naturligt genus räknar med språk där bara pronomen, inte substantiv, genusmarkeras (t.ex. svenska, engelska). Stalhberg et al. fortsätter med att det inte finns ett sådant språk som helt och hållet saknar yttringar av kvinnligt och manligt – inte ens bland den tredje gruppen språk utan genus (eng. genderless languages, t.ex. finska och turkiska). Den här typen av språk saknar både genusbestämda substantiv och genusbestämda pronomen. Trots det är könen representerade på något sätt i alla språksystem. Frågan om hur könen är representerade i språket är intressant ur ett tvärvetenskapligt perspektiv – alltså inte bara ur lingvistisk synvinkel utan även ur psykologisk och sociologisk synvinkel. (Stahlberg et al. 2007: 163-166)
2.5.1 Kön och genus
Svenska Akademiens Ordlista definierar begreppet genus som ”grammatiskt kön” eller ”socialt kön”
(SAOL). Definitionen syftar på att betydelsen är mångsidig och något mer än en rent biologisk, tvådelad syn på könet. Ända fram mot slutet av 1900-talet användes begreppet kön entydigt, och forskningen kring det baserade sig enbart på biologin. Ungefär på 1970-talet hade begreppet kön
13 (samt könsroller) förlorat sitt förklaringsvärde bland forskare. Det blev nämligen klart att kön är något mer än vissa roller och uppgifter som kvinnor och män går in i. Man ville bort från ”det biologiska träsket” som förklaringsgrund för att kvinnor och män inte behandlades eller värderades jämställt i samhället. När kön för det mesta beskrev kvinnor och män som biologiska varelser, fick man möjlighet att analysera kön som ett dynamiskt, kulturellt och socialt konstruerat fenomen med begreppet genus, vilket uppkom ungefär på 1980-talet. Den språkliga nykomlingen pekade även på en strukturell ordning mellan könen, dvs. ett genussystem, där män har mer makt än kvinnor på många olika livsområden. (Edlund et al. 2007: 28-29) Med begreppet genus avslöjas således inte bara skillnader mellan det biologiska och det sociala utan också ojämlikhet mellan män och kvinnor.
Därtill problematiserar Hirdman (1988: 50-51) ordparet ”socialt kön” där ordet ”socialt” framkallar en föreställning av ”ett plagg, en klänning eller ett par byxor som träs över en biologisk kropp”.
Av uppfattningen om människosläktet bestående av två kön som upplevs som motpoler till varandra, kommer lätt en mängd föreställningar fram. Med dessa föreställningar bildas olika livsmönster, handlingssätt och betydelsesystem som inte är följd av individers biologi utan en produkt av socialt och kulturellt skapade bilder. Det finns överhuvudtaget ingen ren och entydigt sanning om kroppen, utan det som sägs om biologin påverkas av kulturella eller sociala föreställningar eller fördomar.
Begreppet kön som tidigare ansågs innebära främst det biologiska, juridiska könet, som vi tilldelas vid födseln, används nuförtiden i mer omfattande betydelse. Nuförtiden avses med kön både det naturgivet och kulturellt samt socialt formade. Genus och kön ses som sammanvävda dimensioner som är nästan omöjliga att skilja från varandra. (Edlund et al 2007: 28-33) Med andra ord har betydelsen av genus överflyttats till ordet kön, vilket nuförtiden uppfattas som ”socialt och kulturellt kön”. Hon påpekar att kvinnor och män ställs inför olika förväntningar och normer även i situationer som verkar vara identiska. Det är inte så enkelt för individ att avvika från koder av egen kultur, i alla fall inte utan att betala ett pris för det. (Ohlsson 2003: 20, 25)
Sammanfattningsvis har uppfattningen av könet utvecklats inom både kultur och forskning. Tidigare överblickades könet ”som given natur/essens”, men under tidens lopp har synen på kön fått den nya dimension som komplex konstruktion som förändrar sig ständigt. (Edlund et al. 2007: 17, 34) Jag anser att en stor fördel med begreppet genus är att uppfatta att kön är något föränderligt, dynamiskt och mer än naturgivet. Det är en social konstruktion vars betydelse och roll övervägs, diskuteras och är under ständig förändring i samhället vi lever i. Detta innebär även att det med hjälp av begreppet genus är lättare att tänka bortom tvådelade könsroller, medan kön kopplas fortfarande ihop med biologi.
14
2.5.2 Könsidentitet
Uppdelningen av människor i två könskategorier kvinna/man vid födseln är lagligt föreskriven i Sverige. En persons juridiska kön tydliggörs genom folkbokföringen och det binära personnummersystemet. Endast personen som fått diagnosen transsexualism och har fyllt 18 år får möjlighet att ändra juridiskt kön från kvinna till man eller från man till kvinna. (RFSL) En persons yttre, dvs. kropp eller/och könsuttryck hänger inte alltid ihop med hur hen identifierar sig. När det gäller kritisk analys av könsnormer kan begreppet och idén av queer framkomma. Med queer kan man syfta på teori och politisk rörelse. Båda dimensionerna handlar om sexualitet, genus och normalitet. Queer kan betyda också normbrott och mångfald. Queer fungerar som paraplybegrepp för lesbiska, homo-, bisexuella och transpersoner, men betecknar även ett kritiskt förhållningssätt till rådande normer. Queers redskap är att uppmuntra människor att tänka bortom indelningar. Å andra sidan handlar det om aktivismen. (Ambjörnsson 2016: 15-16) Enligt queerteorin uppfattas identitet som ”flytande, rörliga och fragmenterade snarare än stabila, fasta och en gång för alla givna”.
(Ambjörnsson 2016: 172) Queeridentitet kan å ena sidan innebära viljan att inte behöva definiera sitt kön eller sin sexuella läggning, å andra sidan är det ett beskrivningssätt för könsidentitet eller sexualitet. (RFSL)
Ambjörnsson (2016: 96) påpekar att de människor vars juridiska kön, könsidentitet, könsuttryck och kropp inte är i linjen, dvs. de stämmer inte överens, uppfattas inte bara som queera utan också som
”mindre kulturellt gripande”. Könskategorisering, könsidentiteter och könsroller uppfattas som sådana konstruktioner som fungerar så naturaliserande att de sällan betraktas som kultur- och tidsbundna konstruktioner. Könskategoriseringen är föränderlig över tid: de kategoriseringar som är gällande idag blir kanske inte gällande i framtiden. (Wojahn 2015: 20) Edlund et al. (2007: 40-41) ser könet som en process: ”kön är något man inte är eller har, utan något som konstrueras”.
Så som individer med queerfeministisk agenda (se 2.6.1) vill de genuspedagogiska aktörerna ifrågasätta normer kring kön och ge barn möjligheter att utveckla sig som individer utan den strikta tvådelade könsuppdelningen genom att använda hen. Bland annat fiktiva karaktärer i böcker och personer man inte vet könet på pronominaliseras med det könsneutrala pronomenet. (Milles 2013:
120) Enligt Språk och folkminnen (2013) tänker en del av de som använder hen med normkritiska intentioner att om kön inte längre återges i svenskans pronomensystem, kan det påverka människans sätt att tänka kring personens könsidentiteter. Det finns ont om kunskaper om huruvida språket skulle kunna påverka på det sättet och de forskningsresultat som redan finns är mycket kontroversiella.
(Språk och folkminnen 2013)
15
2.6 Språk och politik
Edlund et al. (2007: 203) presenterar den språkfilosofiska metaforen ”språket som samhällets spegel”
som används ofta för att skildra relationen mellan språk och den tid och det sammanhang som det används i. ”I och med att orden speglar samhälleliga förhållanden så förväntas sociala förändringar även leda till förändringar i språksystemet.” (Edlund et al. 2007: 203)
För att språkliga förändringar tar mycket tid, så måste man räkna med en fördröjning i relation till de sociala förändringarna. Med denna uppfattning skulle man kunna lita på att när samhället blir mer jämställt, minskar ojämställdhet även i språket. Enligt den här synpunkten har språket som en förmedlare av samhälleliga återspeglingar en relativt passiv roll. Språket och orden kan anses alternativt ha även en aktiv roll i skapandet, inte bara som förmedlare, av idéer och kulturella föreställningar. Med utgångspunkten att språket har ”denna aktiva roll för vår förståelse av omvärlden” är det mycket relevant vilka ord som används för att skildra verklighetens egenskaper.
De kulturella föreställningar som är bundna till vår kategorisering av kön skapas och stärks med hjälp av språk. (Edlund et al. 2007: 203-204)
Pronomenet hen har politisk potential. (Milles 2012: 109) Bruket av pronomenet kan anknytas till politik genom att användningen uppfattas som ett genuspolitiskt ställningstagande. (Lyngfelt & Ledin 2013: 167) Milles (2013) påpekar att om man ifrågasätter tvådelad könsuppdelning och använder hen för att referera till transpersoner får ordet en sexualpolitisk färg och kan uppfattas som queerpolitiskt ställningstagande. Vidare kan det ses som fråga om jämställdhetspolitik om hen används som ersättning till det generiska han. (Milles 2013: 121) Sverigedemokraterna, ett parti som många upplever som högerextremt i den svenska riksdagen, blev en grupp som ställde sig starkt mot hen.
Ordet uppfattades av partiet som ”otillbörlig, tvångsmässig vänsterfeministisk indoktrinering” (jfr
”propaganda”). Milles påpekar att Sverigedemokraternas motstånd medförde nya vänner till det könsneutrala pronomenet och allmänna positiva tankar om hen därför att de andra inte ville bli associeras med det ”högerextrema partiet”. (Milles 2013)
16
2.6.1 Feministisk språkplanering
Språket är i ständig förändring. En del av förändringarna är till följd av samhällsförändringar och sociala rubbningar. (Språkriktighetsboken 2011: 14) Att vi använder språk på varierande sätt i olika situationer är grogrunden till språklig förändring. Till exempel ett nytt ord kan användas först i givna situationer av en liten grupp av aktörer. Ibland sprids ordet bland andra språkbrukare, i flera sammanhang. Först då när det nya uttrycket har ersatt det äldre, dvs. det gamla uttrycket inte längre används, kan man konstatera att språkförändring har ägt rum. Språkförändringsprocesser är typiskt långsamma och detta är orsaken till att språkbrukarna inte ens märker att de är i mitten av en sådan slags transformation. (Språk och folkminnen 2017)
Språkplanering (även språkvård) kan definieras som aktiva försök att förändra människors språkbruk. (Edlund et al. 2007: 195) Einarsson (2004: 54, 75) hävdar att språkplanering kan ses som en realisering och implementering av språkpolitik. Han påpekar vidare att språkplaneringen baserar sig på föreställningar om ”hur språket är” och innebär förhoppningar om ”hur det borde vara”. Syftet med språkförändringar kan till exempel vara att ingripa i diskriminerande strukturer i samhället genom att medvetet skapa nya språkformer vilka utmanar, irriterar, förändrar och med tiden till och med upphäver dessa strukturer. Eftersom kön är så komplext och bygger på olika maktordningar, finns det flera typer av könsrelaterad diskriminering som utmanas med de strategiska språkförändringarna. Exempel på dessa maktordningar är bl.a. tvåkönsnormen. (Wojahn 2015: 10) Således kan feministisk språkplanering anses vara feministiskt motiverade språkförändringar. För att hen användes av många i syftet att ifrågasätta och förändra normen kring kön i början av 00-talet, kan det nya pronomenet förbindas med feminismen och ses som ett verktyg i projektet att arbeta mot sexism och androcentrism (manscentrerat synsätt) i språket, dvs. feministisk språkplanering. För att kunna förstå etableringen av pronomenet hen, pronomenet som skapades ”medvetet av framförallt politiska skäl”, är det nödvändigt att belysa språkpolitiska aspekter bakom processen. (Milles 2012:
112-113) Feministisk språkplanering iakttar och kritiserar oftast när språket speglar och reproducerar mäns överordnade ställning. Dessutom strävar den efter ett språk som avspeglar ett jämställt samhälle.
(Liddicoat 2011: 1, ref. Milles 2013: 113)
Enligt Edlund et al. (2007) kan feminism anses som ”ett paraplybegrepp” som innehåller två uppfattningar: ”Det första är att det finns maktobalans mellan kvinnor och män och det andra att vi bör sträva efter att kvinnor och män ska ha lika mycket makt.” Feminismen försöker att uppnå frihet från förtryck. (Edlund et al. 2007: 49) Feministisk språkplanering uppstod under den så kallade andra
17 vågens feminism på 70-talet. Då började språkets roll i kvinnors underordning läggas märke till och det ledde till att språkvetare, tillsammans med feminister, började undersöka hur språkliga strukturer och användningsmönster sammanhängde med samhällelig status och omständigheterna mellan könen. (Edlund et al. 2007: 195; Milles 2012: 113; Wojahn 2015: 10) Wojahn (2015) inkluderar under begreppet feminism även de olika homo-, bi-, queer-, och transaktivistiska rörelserna för att de har samma mål: att utmana diskriminering kring kön och ombilda samhälleliga könsnormer. I dessa rörelser genomförs strategiska språkförändringar som uppfattas som en viss form av aktivistisk verksamhet, språkaktivism. (Wojahn 2015: 10)
Wojahn (2015) definierar språkaktivism som ”ett språkligt motstånd mot diskursivt re_producerade [sic] sociala normer som uppfattas som diskriminerande”. Språkaktivistiska handlingar är enligt denna definition alltid både politiskt motiverade och en del av större politiska projekt, dvs.
språkförändringar avses av aktivisterna som ett enstaka sätt, bland många andra, att intervenera till exempel i diskriminerande hierarkier inom samhället. (Wojahn 2015: 24) Det tydligaste exemplet på aktivismen, enligt Wojahn, är ”den alltmer utbredda” användningen av pronomenet hen.
(Ambjörnsson 2016: 156) Fast det idag finns ganska omfattande internationell kunskap i feministiskt motiverad språkplanering saknas konkreta teoretiska modeller för att framställa vad som betraktas med aktiv språkförändring och hur den fortgår. (Wojahn 2015: 36)
2.7 Tidigare forskning
Härnäst presenterar jag tidigare studier gällande det nya könsneutrala pronomenet. Jag inleder detta kapitel med att presentera Ledins och Lyngfelts artikel Olika hen-syn (2013) som behandlar olika funktioner hos hen. Därefter behandlas artikeln En öppning i en sluten ordklass - Den nya användningen av pronomenet hen av Karin Milles och Daniel Wojahns doktorsavhandling Språkaktivism. Diskussioner om feministiska språkförändringar i Sverige från 1960-talet till 2015.
Därefter presenteras Anna Lindqvists, Marie Gustafsson Sendéns och Emma Bäcks studie Vem tycker om hen? om attityder till det omdebatterade könsneutrala pronomenet. Till sist behandlas två examensarbetena av Klara Bertils och Martha-Paula Colliander vilka behandlar spridningen och funktioner av pronomenet hen i sociala medier samt dagspress.
18 Ledin & Lyngfelt (2013) undersökte i sin studie Olika hen-syn bruket av pronomenet hen i bloggar, tidningstexter och studentuppsatser. Resultaten visar att bruket av hen är ganska ovanligt i alla delundersökningarna. Bruket beskrevs vara ojämnt distribuerat ur både språkligt och socialt perspektiv. Hen används således sporadiskt, men enligt denna studie kan det urskiljas två sociala kontexter, bloggar som tar upp genus-/hbtq-frågor och studentuppsatser i svenska/nordiska språk, där hen visar sig vara etablerat. Deras delundersökning av tidningstexter, som är den viktigaste ur synvinkel av denna studie, utfördes i Korp (Språkbankens korpusverktyg med stöd för bland annat konkordansvisning) och tidningstextmaterialet omfattade Göteborgs-Postens alla årgångarna som fanns till buds. De första beläggen av hen dök upp i GP:s årgång 2005. Totalantalet årgångar i materialet var åtta, från 2005 till 2012. Den största andelen av belägg från tidningstexter var diskussioner om hen, alltså inte faktiskt bruk av pronomenet, dvs. meta-hen. Den karaktären hade totalt drygt 60 %, ungefär två tredjedelar av alla träffar. När det undersöktes hen som användes referentiellt, dominerade det generiska hen (47 %) och det könsöverskridande hen (30 %) materialet som de vanligaste funktionerna. De där två funktionerna har urskilts i stort sett som huvudsakliga sätt att använda hen bl.a. av språkvårdare i Sverige. I denna studie urskildes det indefinita hen (med andelen 14 % av alla träffar) från generisk användning. Om man räknar ihop beläggen av generisk hen och indefinit hen, utgör det totalt 61 % av belägg. Funktionen anonymiserande hen/okänt kön var den ovanligaste funktionen i deras tidningsmaterial med den lägsta andelen (9 %).
Milles (2013) behandlade hen-initiativet som språkplaneringsprocess och undersökte bruket av hen i den svenska offentligheten i sin studie En öppning i en sluten ordklass? Den nya användningen av pronomenet hen. Milles undersökte bruket av hen hos journalister, myndigheter, politiker och studenter. Hon kom fram till att journalister och studenter har infört ordet till en viss grad medan i myndighetsinformation användes hen nästan aldrig. Tidningstextmaterialet som utgjordes av Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet undersöktes från december 2012 till och med april 2013. Sökningarna gjordes med hjälp av det digitala textarkivet Mediearkivet.
Totalantalet förekomster i tidningstexter var 203. Användningen varierade mellan åren och till och med månaderna. Pronomenet förekom mest i (den obundet socialdemokratiska) Aftonbladet och i (den obundet liberala) Dagens Nyheter. Även i den här undersökningen användes hen framförallt med generisk referens, vanligen för att referera till en person med en viss grupptillhörighet.
Wojahn (2015) har analyserat med en diskursanalytisk metod diskussioner om feministiskt motiverade språkförändringar i sin doktorsavhandling Språkaktivism – Diskussioner om feministiska språkförändringar i Sverige från 1960-talet till 2015. Språkaktivism och feministiska
19 språkförändringar samt reaktionerna på dessa forskas i under runt femtioårig analysperiod. Han intresserar sig för relationen mellan språk och kön samt relationen mellan språkförändringar och förändringar i den sociala världen som inte är bundna till språket. Han har granskat diskussioner inom tre olika kontexter: aktivistiska grupper, kommentarsfält på nätet och den institutionaliserade språkvården samt undersökt hur de ovannämnda relationerna uppfattas i dessa kontexter. Ett viktigt forskningsintresse är hur de olika aktörerna gör begriplig relationen mellan språk och kön. Han betonar även relationen mellan språkförändringar och förändringar i den sociala världen.
Språkaktivister, de personer och grupper som aktivt förändrar språket, har infört språkförändringarna som analyseras i avhandlingen. Från 60-talet till 90-talet fokuserade språkaktivisterna att utmana patriarkatet. Sedan dess har bland annat heteronormen och tvåkönsnormen ifrågasatts. Under denna 50-åriga analysperiod har transaktivister, homo- och bisexuella, kvinnorörelsen och queera personer skapat en massa nya ord för att ifrågasätta och förändra normer kring könet, maktstrukturer och sexualitet samt eliminera diskriminering men även för att kunna benämna sig själva och uttrycka sin egen identitet. Exempel på dessa ord är hen, cisperson och kvinniskor. Genom Wojahns (2015) analys visas att språkvården betraktar samhället och språket som två skilda entiteter vilket leder till att språkvårdarna verkar behandla (politiska) språkförändringar som rent språkliga frågor medan aktivisterna vill reagera genom att utmana diskriminering, könsnormering och samhälleliga maktstrukturer. I rekommendationerna beskriver språkvårdare att språket i stort sett är något som avspeglar samhället men inte något som konstruerar det.
Lindqvist, Gustafsson Sendén och Bäck (2016) har undersökt och analyserat inställningar till hen och vad som har inverkat på attityderna till det omdebatterade pronomenet i sin undersökning ”Vem tycker om hen?”. Deras kvantitativa enkätstudie för 240 personer innehöll frågor om identifikation med könsidentitet, attityd till sexistiskt språk och modern sexism. Dessutom frågades om deltagarnas politiska ställning samt intresse för genusfrågor. Syftet med studien var att få svaret på huvudfrågan
”Vem tycker om hen?”. Genom statistisk analys visade studien sammanfattningsvis att personen som gillar hen har
1) en stark identifikation med sin självdefinierande könsidentitet, oavsett kön 2) lågt godkännande för sexistiskt språk
3) inga sexistiska åsikter 4) intressen för genusfrågor
Dessutom igenkändes sambandet mellan lägre ålder och en positiv attityd till det nya pronomenet.
20 Under 2010-talet har det varit populärt att undersöka språket i sociala medier. Jag har hittat två likadana examensarbeten om olika funktioner hos det nya pronomenet hen. Dessa studier har bloggar som undersökningsmaterial. Klara Bertils (2012) har undersökt funktioner och spridning av hen i bloggar och dagspress i sitt examensarbete Hen – ett könsneutralt pronomen på väg in i allmänspråket på kandidatnivå vid Umeå universitet. Hennes undersökningsmaterial innebar 200 belägg, de första 100 beläggen ur bloggtexter och de andra 100 beläggen ur tidningstexter som analyserades utifrån morfosyntaktiska, funktionella och kontextuella perspektiv. Beläggen analyserades utifrån både funktionen hos hen samt utifrån textens genre och/eller politisk laddning. Bertils studie visade att hen uppträder mest som könsneutralt pronomen med generisk eller unik referens. Hen används flitigt även som pronomen för personer som har en problematiserad könsidentitet. Därtill kom det fram att pronomenets starka politiska laddning har börjat förminskas och ordet har blivit mer neutralt och vardaglig.
Martha-Paula Colliander (2018) har i sitt examensarbete i allmän språkvetenskap vid Stockholms universitet undersökt distributionen av olika funktioner hos hen i sociala medier 2012-2017. Hennes material består av data från fyra korpusar (Bloggmix, Twittermix, Flashback, och Familjeliv) från Språkbankens textsamling som hon har hämtat med hjälp sökverktyget Korp. Colliander analyserades totalt 186 träffar av hen. Hennes studie visar att det anonymiserande hen/okänt kön är den dominerande funktionen hos hen med 47 % av beläggen. Näst mest används hen med generisk funktion (28 %). I jämförelse med tidigare forskning visar hennes studie att metaforisk användning har gått ner. Hon har undersökt och jämfört även hen-frekvens mellan 2012-2017 i dessa olika bloggar. Under denna period visades användningen variera ganska mycket mellan dessa fyra korpusar.
21
3 METOD OCH MATERIAL
Härnäst i det här kapitlet ska jag och redogöra för undersökningens material och metod. Jag ska beskriva även några allmänna linjer om kvalitativ forskning. Metodkritik diskuteras i 3.1.1.
3.1 Metod
I det här avsnittet ska jag redogöra för mina metodval och förklara vad kvalitativ forskning och kvalitativ textanalys som metod innebär i ljuset av min undersökning.
3.1.1 Kvalitativ forskning
Själva uttrycket kvalitativ forskning kan beteckna undersökningar av mycket olika slag. Den kan röra sig om tekniken för insamling eller/och analysering av data, eller vad man är intresserad av.
Kvantitativa undersökningar av olika karaktär har dock något gemensamt fast det är problematiskt att definiera vad detta gemensamt är. Man är intresserad av frågorna som hur något är beskaffat, vilken natur eller vilka egenskaper något har. (Hartman 2004: 272) Medan den kvalitativa forskningen i första hand letar efter fenomenets innebörd eller mening, är den kvalitativa forskningen ute efter fenomenets frekvens eller förekomst. (Widerberg 2002: 15)
Enligt Alvehus (2013) är kvalitativ metod intresserad av meningar och innebörder. Kvalitativ forskning kan beskrivas vara frågan om att ”utveckla vårt sätt att betrakta vår omvärld och bidra med en mer nyanserad förståelse av den”. En central och oundviklig roll av kvalitativ forskning spelar tolkning. (Alvehus 2013: 20-23) Hellspong & Ledin (1997: 220) ser tolkningen som ”en självständig och situationspassad handling”. De påpekar att tolkningen står för allt vad görs för att finna en mening i det man läser. I sitt förhållande till texten har läsare två funktioner – hen är både en mottagare och en medskapare. Läsaren försöker göra texten meningsfull i den situation där den möts. (Hellspong &
Ledin 1997: 220)
Genom att läsa och tolka en text fungerar läsaren således inte bara som en objektiv betraktare utan som en viktig del av tolkningsprocessen. Att en text har tolkningspotential betyder att olika läsare kan uppfatta olika texter på olika sätt i olika sammanhang. Uppfattningen påverkas av olika sammanhang och olika tider. (Hellspong & Ledin 1997: 220; Hellspong 2001: 166) Tolkning av det
22 skrivna kan beskrivas så att läsaren har en dialog med texten. Vetenskap som sysslar med frågan Hur tolkar man en text? är tolkningsläran, hermeneutiken. Det kan ses även som ”en lära av läsandets konst” eller ”tolkningskonst”. Hermeneutiken behandlar metoder som t.ex. förklarar oklarheter, visar på gömda innehåll och djupare betydelser av texter. Den handlar om att tolka, översätta, förtydliga, klargöra och utsäga. (Hellspong & Ledin 1997: 220; Hellspong 2001: 160; Widerberg 2002: 26) Kontext är mycket viktig del av textanalys; det som sägs eller skrivs bör ses i sitt sammanhang.
(Hellspong & Ledin 1997: 49) Således verkar en text alltid i ett sammanhang, dvs. den är kontextuell.
Det hjälper oss att förstå texten om vi vet något om bakgrunden. Bakgrundsinformationen påverkar även tolkningen, alltså hur läsaren uppfattar ordens mening. Att vi som läsare har olika utgångspunkter för vårt egna sätt att skapa mening kan våra tolkningar avvika från varandra.
(Hellspong & Ledin 1997: 221) Tolkningsprocessen i sin helhet blir desto tydligare ju mer noggrant forskaren redovisar sina grundantaganden samt ”glasögön”, dvs. den referensram och teori, genom vilka forskaren iakttar ett fenomen. Därigenom blir även kunskapen mer nyanserad och mer tillförlitlig. (Widerberg 2002: 26) Enligt Widén (2011) passar kvalitativ textanalys bra som metod när man forskar i skriftliga dokument, t.ex. dagstidningar. Han fortsätter med att textanalysen innebär att välja ut och förhålla sig till olika typer av texter samt deras innehåll. Man skapar kunskap om
”texternas innebörder utifrån ett väl avgränsat undersökningsproblem”. (Widén 2011: 136-138) I min undersökning analyserar jag resultaten både ur kvalitativt och kvantitativt perspektiv. Det handlar om en kvalitativ textanalys med kvantitativt inslag. Jag analyserar resultaten mest kvalitativt, för att jag tolkar och undersöker texter i relation till kontexten. Analysen utgår från i själva texten – dess form och innehåll står i fokus. Kvalitativa synpunkter, beskrivande och exemplifierande metoder, är relevanta i denna uppsats. Enligt min åsikt är det även nyttigt att räkna frekvenser. De framställer ordets bruklighet och besvarar min forskningsfråga ”I vilken grad används hen i materialet?” Siffrorna, dvs. enkla frekvensupplysningar och procentandelar, som anges i den här undersökningen gör resultaten klarare och lättare för läsare att följa med.
3.1.2 Metodkritik
Som sagt har jag huvudpunkten på den kvalitativa analysen i den här avhandlingen. Den stora fördelen med kvalitativ metod är att fenomenet, det faktiska språkbruket, undersöks i sin äkta kontext.
Å andra sidan är jag medveten om att metoden som jag använder innebär en viss grad subjektivitet – mina egna tolkningar överförs oundvikligen till resultaten. Jag försöker göra mitt bästa för att
23 synliggöra analysprocessen genom att motivera mina slutsatser med hjälp av citaten ur mitt undersökningsmaterial. Jag strävar efter att analysera mitt undersökningsmaterial så objektivt jag kan och vara öppen i mina tolkningar samt spegla mina egna observationer mot teorin jag redogjorde för i föregående kapitel. Jag måste vara medveten om min ståndpunkt, min personliga bakgrund, samt personliga åsikter för att de kan påverka tolkningen, analys och resultat.
Jag har även belyst mina konkreta förmodanden, i form av hypoteser, i kapitel 1.1 med avsikt att förtydliga vad jag förväntar mig av den här undersökningen. För att förstärka intersubjektiviteten skulle det ha varit nyttigt att fördela och diskutera analyserna med någon annan.
3.2 Material
Enligt Institutet för språk och folkminnen kan massmedierna ses som aktörer som spelar en viktig roll i att sprida ett visst språkbruk. (Språk och folkminnen 2016)
Tidningssvenskan kan betraktas som en viktig del av den offentliga svenskan. (Milles 2013: 129) Mitt undersökningsmaterial består av tidningsmaterial, mer exakt Göteborgs-Postens årgång 2013, som är den nyaste årgången som finns i Korp. Språkbanken grundades 1975 som en nationell enhet lokaliserad vid Göteborgs universitets humanistiska fakultet. Dess uppdrag är ännu idag ”att samla in, utveckla och tillgängliggöra språkresurser (till exempel korpusar (stora textsamlingar), lexikon, samt språkteknologiska verktyg för att utveckla och använda övriga resurser) åt forskare och allmänheten”. (Språkbanken 2016)
Jag hade några kriterier enligt vilka jag kom till valet av mitt undersökningsmaterial. Jag valde GP2013 för att Göteborgs-Posten är en av de största tidningarna i Sverige. Dessutom var det viktigt ur undersökningens synvinkel att tidningen har en liberal politisk inriktning. För att den hela hen- debatten är bunden med politik, ville jag välja tidningsmaterial som inte är knutet t.ex. till ett specifikt parti eller en viss ideologi.
Enligt min åsikt ger tidningstexterna konkreta och mångsidiga exempel på ordet som jag undersöker.
Dessutom förekommer ordet i en autentisk tidningskontext. Jag ville även välja material som är skrivet ursprungligen till en stor och okänd mottagargrupp. Mitt syfte med denna studie är att undersöka det nya könsneutrala pronomenets bruk efter den stora debatten som var på gång hela året 2012. (Milles 2013: 109)
