MOR-Y10-032
1512000
1512000
1513000
1513000
1514000
1514000
1515000
1515000
1516000
1516000
7027000 7027000
7028000 7028000
7029000 7029000
7030000 7030000
7031000 7031000
7032000 7032000
7033000 7033000
Karttatuloste © Geologian tutkimuskeskus
Pohjakartta © Maanmittauslaitos, lupa nro 197/MYY/2005 Suojelualueet © Suomen Ympäristökeskus
Mormi -alue Natura 2000 -alue
ARVOKKAAT MOREENIMUODOSTUMAT
0 750 m
Reunamoreenivalli
SVEDJEHAMN MUSTASAARI
Tietokantatunnus: MOR-Y10-032 Muodostumatyyppi: Reunamoreenivalliparvi
Arvoluokka: 1 Karttalehti:1332 05, 1332 06 Alueen pinta-ala: 707,1 ha
Korkeus: 5 m mpy Alueen suhteellinen korkeus: 5 m Muodon suhteellinen korkeus: 5 m Moreenimuodostuman sijainti: Svedjehamnin reunamoreenivallit sijaitsevat Mustasaaren kunnassa
Björkön saaren pohjoisosassa Svedjehamnin kalasataman edustalla.
Geologia
Svedjehamnin reunamoreenivalliparvi kuuluu Raippaluodon De Geer -reunamoreenikenttään ja edustaa Vaasan - Raippaluodon alueelle tyypillistä De Geer -moreenityyppiä, jossa jäätikön reunan suuntaiset vallit esiintyvät laajoina kenttinä. Vallitsevan käsityksen mukaan De Geer -moreenit ovat syntyneet syvään veteen jäätikön reunavyöhykkeessä. Muodostumien syntyaikana veden syvyys on ollut yli 200 metriä (Breilin et al. 2004). De Geer -moreenit ovat yleensä noin viisi metriä korkeita, 10 - 50 metriä leveitä ja muutamia satoja metrejä pitkiä.
Vallien etäisyys on keskimäärin 40 - 300 metriä (Breilin et al. 2005a). Vallien pintalohkareisuus on huuhtoutumisen vuoksi runsasta ja huuhtoutunut hienompi aines on kerrostunut moreeniselänteiden väliin (Breilin et al. 2005b).
Svedjehamnin reunamoreenivallien keskimääräinen välimatka on noin 150 metriä. Yksittäisten vallien leveys vaihtelee 20 metristä 50 metriin ja pituus 50 metristä 800 metriin. Pisimmät vallit koostuvat yleensä useasta toisissaan lähes kiinni olevasta osavallista. Vallit ovat matalia, suurin korkeus on noin viisi metriä. Vallit ovat suuntautuneet lounaasta koilliseen. Ne ovat muodoltaan melko symmetrisiä ja niillä on loivat rinteet. Pääosa inventoidun alueen valleista on merestä kohoavia selännemäisiä lohkareisia luotoja ja saarekkeita.
Biologia
Svedjehamnin alue on suureksi osaksi varttunutta, tuoreen kankaan (MT) rantakoivikkoa, jota halkovat tuoreet (MT) ja kuivahkot (VT) katajakedot. Lisäksi alueelta löytyy rantalehtoa (OMaT, OFiT), jossa kasvaa pääasiassa harmaaleppää. Alueen edustan saarilla puusto on nuorehkoa. Alueen pienet järvet ovat usein jo
umpeenkasvaneita nevoja (LuNK) tai järviruo'on valtaamia lampia. Puusto on hyvin luonnontilaista eikä inventoidulla alueella ole suoritettu hakkuita. Kasvillisuustyypeiltään alue on hyvin monipuolinen, ja myös kasvilajisto on alueella vaihtelevaa ja rehevää. Tavallisten metsälajien lisäksi löytyy katajakedoille ja
rantalepikoille ominaisia lajeja kuten metsälauhaa, karhunputkea, nurmitädykettä ja mesiangervoa. Katajakedolla kasvaa myös valkolehdokkia. Alueella on kaksi maakunnallisesti arvokasta perinnemaisemaa, Långgrundin ja Bodbackin lammaslaidun. Edellisellä laitumella huomionarvoisia lajeja ovat jäkki, vilukko, hentosuolake, isolaukku ja jälkimmäisellä laitumella säderusokki, ketosilmäruoho, ketoneilikka (NT/+) ja mäkitervakko.
Maisema ja muut arvot
Svedjehamnin alue sijaitsee Etelä-Pohjanmaan rannikkoseudulla. Vaasan saaristo on tyypillisesti loivasti kumpuilevaa, lohkareista moreenialuetta. Loivat pinnanmuodot ja nopea maankohoaminen ovat aikaansaaneet rikkonaisen, matalan ja karikkoisen saariston. Svedjehamnin reunamoreenivallit hahmottuvat merestä nousevina pitkittäisinä lohkareisina luotoina ja saarekkeina. Rantavyöhykkeessä on runsaasti kiviä ja lohkareita. Kiviset rantaniityt ovatkin Vaasan saariston yksi tunnusomainen piirre. Mantereen puolella vallit erottuvat matalina, samansuuntaisina selänteinä. Selänteiden väliset alueet ovat paikoin soistuneita ja niissä on myös pieniä merestä kuroutuneita järviä. Alue on melko alavaa ja korkeusvaihtelu on pientä. Alue kuuluu lähes kokonaan
Merenkurkun saariston rantojen suojeluohjelmaan (RSO100059), joka on osa laajaa Merenkurkun saariston Natura-kohdetta (FI0800130). Alueen eteläosassa on Björköbyn Geustin luonnonsuojelualue (YSA103523).
Alue on myös osa Björköbyn valtakunnallisesti arvokasta maisema-aluetta (MAO100111). Noin 500 metriä alueen eteläpuolella on Björköbyn 1. luokan pohjavesialue (1049903). Alueen poikki kulkee Björkö - Paniken vaellusreitti. Lisäksi alue on osa Merenkurkun maankohoamisrannikon saaristoa, joka on vuonna 2006 nimetty Unescon maailmanperintöluetteloon luonnonperintökohteena. Merenkurkun alueella on myös toteutettu Ruotsin ja Suomen yhteinen EU-hanke, GEONAT-projekti, jonka aikana on mm. koottu asiantuntijatietoa vahvistamaan maankäytön suunnittelua ja ympäristönhuoltoa kummassakin maassa.
GEONAT-projektin toiminta-alue kattaa Merenkurkussa Suomen ja Ruotsin puolella manneralueelta noin kolmen kilometrin kaistan ja koko Merenkurkun saariston. Svedjehamnin inventoitu muodostuma sijaitsee em.
GEONAT-projektin alueella.
Kirjallisuutta
Breilin, O., Kotilainen, A., Nenonen, K., Virransalo, P., Ojalainen, J. & Stén, C-G. 2004. Geology of the Kvarken Archipelago. Espoo: Geological Survey of Finland. 47 s.
Breilin, O., Kotilainen, A., Nenonen, K. & Räsänen, M. 2005a. The unique moraine morphology, stratotypes and ongoing geological processes at the Kvarken Archipelago on the land uplift area in the western coast of Finland.
Julkaisussa: Ojala, A. E. K. (toim.) Quaternary studies in the northern and Arctic regions of Finland : proceedings of the workshop organized within the Finnish National Committee for Quaternary Research (INQUA), Kilpisjärvi Biological Station, Finland, January 13-14th 2005. Geological Survey of Finland. Special Paper 40, 97-111.
Breilin, O., Edén, P., Ojalainen, J., Sipilä, P. & Virransalo, P. 2005b. Geonature - Geological Excursion in the Vaasa area 11.5.2005. Guide. Geological Survey of Finland. 27 s.
Laaksonen, K. 1994. De Geer-moreenien syntymalleista. Terra 106 (1), 25-34.
GEONAT-projektin kotisivut:
http://www.gsf.fi/tutkimus/geonat/index.htm
SVEDJEHAMN KORSHOLM Databaskod: MOR-Y10-032 Formationstyp: Ändmoränryggar
Värdeklass: 1 Kartblad: 1332 05, 1332 06 Områdets areal 707,1 ha Höjd: 5 m öhy Områdets relativa höjd: 5 m Formationens relativa höjd: 5 m Moränformationens läge: Svedjehamns ändmoränryggar ligger i den norra delen av
Björkö, i Korsholms kommun, i havet utanför Svedjehamns fis- kehamn.
Geologi
Svedjehamns ändmoränryggar hör till ändmoränfältet De Geer i Replot och representerar en De Geer- morän som är typisk för området Vasa- Replot. Ryggarna som följer inlandsisens kant förekommer i vida fält. Enligt en rådande uppfattning har De Geer-moränerna uppstått i djupt vatten i inlandsisens kantzon.
När formationerna bildades var vattendjupet drygt 200 meter (Breilin et al. 2004). De Geer-moränerna är vanligen ca fem meter höga, 10-50 meter breda och några hundra meter långa. Ryggarna ligger i medeltal 40-300 meter från varandra (Breilin et al. 2005a). På grund av ytavspolningen förekommer det rikligt med stenblock på ryggarna och det avspolade, finare materialet har avlagrats mellan moränryggarna (Breilin et al. 2005b).
Avståndet mellan ändmoränryggarna i Svedjehamn är i medeltal ca 150 meter. Enskilda ryggars bredd varierar från 20 meter till 50 meter och längden från 50 meter till 800 meter. De längsta ryggarna består vanligen av flera delryggar som ligger tätt intill varandra. Ryggarna är låga, högst ca fem meter. Ryggarna sträcker sig från sydväst mot nordost. De har en rätt så symetrisk form och sluttar svagt. Största delen av ryggarna på det inventerade området reser sig ur havet som rygglika, steniga kobbar och öar.
Biologi
Svedjehamns område består till stor del av äldre strandbjörkskog på frisk mo (MT). Friska (MT) och rätt så torra (VT) enbevuxna ängar som sträcker sig genom området. På området finns dessutom en strandlund (OMaT, OFiT), där det huvudsakligen växer gråal. På öarna i havet utanför området är skogen rätt så ung.
Många av de små träsken på området är redan igenvuxna fattigkärr (LuNK) eller tjärn där vass har tagit överhand. Skogen är i mycket naturligt tillstånd och inga avverkningar har gjorts på det inventerade områ- det. Området har mycket mångsidiga vegetationstyper och floran är omväxlande och frodig. Förutom de vanliga skogstyperna påträffas här arter som är typiska för torrängar med enbuskar och för strandängar, såsom kruståtel, skogspipa, teveronika och älggräs. På torrängarna med enbuskar växer det också nattviol.
På området finns två värdefulla traditionslandskap av riksintresse, Långgrundets och Bodbackens fårbe- tesmarker. Beaktansvärda arter på den förstnämnda betesmarken är stagg, slåtterblomma, kärrsälting, höskallra och på den senare betesmarken grönskära, vanlig ögontröst, ängsnejlika (NT/+) och tjärblomster.
Landskap och övriga värden
Svedjehamn ligger inom den Södra Österbottens kustregion. Skärgården i Vasa är ett typiskt svagt buktan- de moränområde med stenblock. Svag topografi och en snabb landhöjning har åstadkommit en splittrad och grund skärgård full med grynnor. Svedjehamns ändmoränryggar framträder som långsmala, steniga kobbar och holmar som stiger ur havet. I strandzonen finns det rikligt med stenar och stenblock. Steniga strandängar är ju också ett av de kännetecknade dragen för Vasa skärgård. På fastlandet framträder ryg- garna som låga, parallella åsar. Mellan ryggarna är områdena ställvis försumpade och där finns också små sjöar som har avsnörts från havet. Området är rätt så låglänt och höjdskillnaderna små. Området hör nästan helt till strandskyddsprogrammet för Kvarkens skärgård (RSO100059), som är en del av Kvarkens omfat- tande Natura-område (FI0800130). Geust naturskyddsområde (YSA 103523) i Björköby ligger i områdets södra del. Området utgör också en del av Björköbys värdefulla landskapsområde (MAO100111), som är av riksintresse. Björköby grundvattenområde av klass 1 (1049903) ligger ca 500 meter söder om området.
Vandringsrutten Björkö - Paniken sträcker sig genom området. Området utgör dessutom en del av skär- gården inom Kvarkens landhöjningskust, vilken upptogs på Unescos lista över världsnaturarv i juli 2006.
Sverige och Finland har också genomfört ett gemensamt EU-projekt, GEONAT, i Kvarkenområdet. I projektet har man bl.a. sammanställt expertuppgifter till stöd för markanvändningsplaneringen och miljö- tjänsterna i bägge länderna. GEONAT-projektets verksamhetsområde täcker en ca tre kilometer bred rem- sa vid Kvarken, på den svenska och den finska sidan, samt hela Kvarkens skärgård. Den inventerade for- mationen i Svedjehamn ligger inom GEONAT-projektets område.
Litteratur
Breilin, O., Kotilainen, A., Nenonen, K,. Virransalo, P., Ojalainen, J & Stén, C-G. 2004. Geology of the Kvarken Archipelago. Espoo: Geological Survey of Finland. 47 p.
Breilin, O., Kotilainen, A., Nenonen, K. & Räsänen, M. 2005a. The unique moraine morphology, strato- types and ongoing geological processes at the Kvarken Archipelago on the land uplift area in the western coast of Finland. I publikationen: Ojala, A. E. K. (red.) Quaternary studies in the northern and Arctic re- gions of Finland: proceedings of workshop organized within the Finnish National Committee for Quater- nary Research (INQUA), Kilpisjärvi Biological Station, Finland, January 13-14th 2005. Geological Survey of Finland. Special Paper 40, 97-111.
Breilin, O., Edén, P., Ojalainen, J., Sipilä, P. & Virransalo, P. 2005b. Geonature – Geological Excursion in the Vaasa area 11.5.2005. Guide. Geological Survey of Finland. 27 p.
Laaksonen, K. 1994. De Geer-moreenien syntymalleista. Terra 106 (1), 25-34 GEONAT-projektets hemsidor:
http://www. gsf.fi/tutkimus/geonat/index.htm
