MOR-Y10-030
1516000
1516000
1517000
1517000
1518000
1518000
1519000
1519000
7016000 7016000
7017000 7017000
7018000 7018000
7019000 7019000
7020000 7020000
Karttatuloste © Geologian tutkimuskeskus
Pohjakartta © Maanmittauslaitos, lupa nro 197/MYY/2005 Suojelualueet © Suomen Ympäristökeskus
Mormi -alue Natura 2000 -alue
ARVOKKAAT MOREENIMUODOSTUMAT
0 500 m
Reunamoreenivalli
VÄSTRA NORRHAG MUSTASAARI
Tietokantatunnus: MOR-Y10-030 Muodostumatyyppi: Reunamoreenivalliparvi
Arvoluokka: 4 Karttalehti:1332 04 Alueen pinta-ala: 413,5 ha
Korkeus: 5 m mpy Alueen suhteellinen korkeus: 5 m Muodon suhteellinen korkeus: 5m Moreenimuodostuman sijainti: Västra Norrhagin reunamoreenivallit sijaitsevat Mustasaaressa,
Raippaluodon pohjoisosassa Revöfjärdenin etelärannalla Vaasa - Björköby tien länsipuolella.
Geologia
Västra Norrhagin reunamoreenivalliparvi kuuluu Raippaluodon De Geer -reunamoreenikenttään jaedustaa Vaasan - Raippaluodon alueelle tyypillistä De Geer -moreenityyppiä, jossa jäätikön reunan suuntaiset vallit esiintyvät laajoina kenttinä. Vallitsevan käsityksen mukaan De Geer -moreenit ovat syntyneet syvään veteen jäätikön reunavyöhykkeessä. Muodostumien syntyaikana veden syvyys on ollut yli 200 metriä (Breilin et al.
2004). De Geer -moreenit ovat yleensä noin viisi metriä korkeita, 10 - 50 metriä leveitä ja muutamia satoja metrejä pitkiä. Vallien etäisyys on keskimäärin 40 - 300 metriä (Breilin et al. 2005a). Vallien pintalohkareisuus on huuhtoutumisen vuoksi runsasta ja huuhtoutunut hienompi aines on kerrostunut moreeniselänteiden väliin (Breilin et al. 2005b).
Västra Norrhagin reunamoreenivallien keskimääräinen välimatka on noin 100 metriä. Yksittäisten vallien leveys vaihtelee 20 metristä 50 metriin ja pituus 70 metristä 700 metriin. Pisimmät vallit koostuvat yleensä useasta toisissaan lähes kiinni olevasta osavallista. Vallit ovat matalia, suurin korkeus on noin viisi metriä. Vallit ovat suuntautuneet lounaasta koilliseen. Ne ovat muodoltaan melko symmetrisiä, niillä on loivat rinteet eikä niissä ole erotettavissa jyrkempää distaalisivua.
Biologia
Västra Norrhag on puustoltaan hyvin vaihtelevaa aluetta kumpuisuuden takia. Yleisintä on todennäköisesti varttunut tuoreen kankaan (MT) kuusikko, joka merenrannan lähellä vaihettuu lehtomaiseksi (OMT) kuusikoksi.
Myös varttunutta tuoreen kankaan (MT) kasvatussekametsää on runsaasti. Sen sijaan mäntytaimikoita (MT) on oikeastaan vain suurempina alueina Västra Norrhagin etelä- ja itäosassa. Alueen suot ovat ojitettuja, mutta kaksi isompaa suoaluetta on vielä kasvillisuudeltaan melko luonnollisessa tilassa. Suoalueet ovat koivikon ja avosuon yhdistelmätyyppejä, luhtanevakorpia (LuNK) sekä tupasvillakorpia (TK). Lisäksi keskiosan ojitetulta alueelta löytyy tuoreen kankaan (MT) varttunutta koivikkoa. Alueen muutamat avohakkuualueet löytyvät Trutörenin sekä Långörsskatanin tienoilta. Muutoin alue on melko luonnontilainen. Merenrannan tuntumassa näkyy hyvin tyypillinen rannan vyöhykkeisyys ja vaihettuminen järviruo'on valtaamasta merenrantaniitystä rantalepikoksi sekä lopulta tuoreeksi (MT) tai lehtomaiseksi (OMT) kuusimetsäksi. Jo alueen laajuuden takia kasvilajisto on monipuolista. Metsistä löytyy tavanomaista kangasmetsälajistoa ja soilta tyypillistä nevalajistoa - tupasvillaa, vesi- ja mutasaraa - sekä myös luhtaisuuden edustajia, kuten terttualpia, luhtakastikkaa ja harmaasaraa.
Kasvillisuuden edustavuutta lisää alueen sijoittuminen meren rantaan, jossa kasvaa muun muassa luhtakuusiota, maariankämmekkää, kurjenpolvea ja käenkukkaa. Merenlahtien valtalajina on kuitenkin järviruoko.
Maisema ja muut arvot
Västra Norrhagin alue sijaitsee Etelä-Pohjanmaan rannikkoseudulla. Vaasan saaristo on tyypillisesti loivasti kumpuilevaa, lohkareista moreenialuetta. Loivat pinnanmuodot ja nopea maankohoaminen ovat aikaansaaneet rikkonaisen, matalan ja karikkoisen saariston. Rannikolla Västra Norrhagin reunamoreenivallit hahmottuvat merestä nousevina pitkittäisinä lohkareisina luotoina ja saarekkeina, joilla kasvaa muutama matala puu. Isommat saaret ovat metsittyneempiä ja niillä on myös loma-asutusta. Rantavyöhykkeessä on runsaasti kiviä ja lohkareita.
Kiviset rantaniityt ovatkin Vaasan saariston yksi tunnusomainen piirre. Mantereen puolella vallit erottuvat matalina, samansuuntaisina selänteinä. Selänteiden väliset alueet ovat paikoin soistuneita. Alue on melko alavaa ja korkeusvaihtelu on pientä. Alueen länsi-lounaispuolella sijaitsee lintuvesien suojeluohjelmaan kuuluva Finnvekan - Rudskärsfjärden (LVO100220), joka on osa laajaa Merenkurkun saariston Natura-kohdetta (FI0800130). Lisäksi alue on osa Merenkurkun maankohoamisrannikon saaristoa, joka on vuonna
2006 nimetty Unescon maailmanperintöluetteloon luonnonperintökohteena. Merenkurkun alueella on myös toteutettu Ruotsin ja Suomen yhteinen EU-hanke, GEONAT -projekti, jonka aikana on mm. koottu
asiantuntijatietoa vahvistamaan maankäytön suunnittelua ja ympäristönhuoltoa kummassakin maassa. GEONAT -projektin toiminta-alue kattaa Merenkurkussa Suomen ja Ruotsin puolella manneralueelta noin kolmen
kilometrin kaistan ja koko Merenkurkun saariston. Västra Norrhagin inventoitu muodostuma sijaitsee em.
GEONAT -projektin alueella.
Kirjallisuutta
Breilin, O., Kotilainen, A., Nenonen, K., Virransalo, P., Ojalainen, J. & Stén, C-G. 2004. Geology of the Kvarken Archipelago. Espoo: Geological Survey of Finland. 47 s.
Breilin, O., Kotilainen, A., Nenonen, K. & Räsänen, M. 2005a. The unique moraine morphology, stratotypes and ongoing geological processes at the Kvarken Archipelago on the land uplift area in the western coast of Finland.
Julkaisussa: Ojala, A. E. K. (toim.) Quaternary studies in the northern and Arctic regions of Finland : proceedings of the workshop organized within the Finnish National Committee for Quaternary Research (INQUA), Kilpisjärvi Biological Station, Finland, January 13-14th 2005. Geological Survey of Finland. Special Paper 40, 97-111.
Breilin, O., Edén, P., Ojalainen, J., Sipilä, P. & Virransalo, P. 2005b. Geonature - Geological Excursion in the Vaasa area 11.5.2005. Guide. Geological Survey of Finland. 27 s.
Laaksonen, K. 1994. De Geer-moreenien syntymalleista. Terra 106 (1), 25-34.
GEONAT-projektin kotisivut:
http://www.gsf.fi/tutkimus/geonat/index.htm
VÄSTRA NORRHAG KORSHOLM Databaskod: MOR-Y10-030 Formationstyp: Ändmoränryggar
Värdeklass: 4 Kartblad: 1332 04 Områdets areal 413,5 ha
Höjd: 5 m öhy Områdets relativa höjd: 5 m Formationens relativa höjd: 5 m Moränformationens läge: Västra Norrhags ändmoränryggar ligger i Korsholm i Replots
norra del på Revöfjärdens södra strand, väster om Vasa- Björköbyvägen.
Geologi
Västra Norrhags ändmoränryggar hör till ändmoränfältet De Geer i Replot och representerar en De Geer- morän som är typisk för området Vasa- Replot. Ryggarna som följer inlandsisens kant förekommer i vida fält. Enligt en rådande uppfattning har De Geer-moränerna uppstått i djupt vatten i inlandsisens kantzon.
När formationerna bildades var vattendjupet drygt 200 meter (Breilin et al. 2004). De Geer-moränerna är vanligen ca fem meter höga, 10-50 meter breda och några hundra meter långa. Ryggarna ligger i medeltal 40-300 meter från varandra (Breilin et al. 2005a). På grund av ytavspolningen förekommer det rikligt med stenblock på ryggarna och det avspolade, finare materialet har avlagrats mellan moränryggarna (Breilin et al. 2005b).
Avståndet mellan ändmoränryggarna i Västra Norrhag är i medeltal ca 100 meter. Enskilda ryggars bredd varierar från 20 meter till 50 meter och längden från 70 meter till 700 meter. De längsta ryggarna består vanligen av flera delryggar, som ligger tätt intill varandra. Ryggarna är låga, högst ca fem meter. Ryggar- na sträcker sig från sydväst mot nordost. De har en rätt så symetrisk form och sluttar svagt och någon brantare distalsida kan inte urskiljas.
Biologi
Skogen i Västra Norrhag är på grund av områdets kullar mycket omväxlande. Äldre granskog på frisk mo (MT), som närmare stranden övergår till lundartad granskog (OMT), är sannolikt den vanligaste. Där finns också rikligt med äldre skötselblandskog på frisk mo (MT). Tallplantsbestånd (MT) på större områden förekommer däremot egentligen endast i Västra Norrhags södra och östra del. Kärren på området har di- kats, men på två större kärrområden är vegetationen fortfarande i rätt så naturligt tillstånd. Kärrområdena är kombinationer av björkskog och öppen mosse, sumpkärr (LuNK) och tuvdun-lövkärr (TK). På det di- kade områdets centrala del finns det äldre björkskog på frisk mo (MT). Nära Trutören och Långörsskatan finns det några kalhyggen. Områdets övriga delar är i rätt så naturligt tillstånd. Nära havsstranden syns en mycket typisk zonindelning av stranden och en övergångszon från strandäng, där vass har tagit överhand, till stranddalar samt slutligen till frisk (MT) eller lundartad (OMT) granskog. Vegetationen är redan p.g.a.
områdets omfattning mångsidig. I skogarna påträffas vanliga moskogsarter och på kärren typiska myrarter – tuvull, norrlandsstarr, svartstarr – samt lundrepresentanter såsom topplösa, madrör och gråstarr. Områ- dets läge vid havet ökar vegetationens representativitet. Där växer bl.a. kärrspira, Jungfru Marie nycklar, näva och gökblomster. Vass är dock havsvikarnas dominerande art.
Landskap och övriga värden
Västra Norrhag ligger inom den Södra Österbottens kustregion. Skärgården i Vasa är ett typiskt, svagt buktande moränområde med stenblock. Svag topografi och en snabb landhöjning har åstadkommit en splittrad och grund skärgård full av grynnor. Vid kusten framträder Västra Norrhags ändmoränryggar som långsmala, steniga kobbar och holmar som stiger ur havet och där det växer några låga träd. De större holmarna är mer beskogade och på dem finns också fritidsbosättning. I strandzonen finns det rikligt med stenar och stenblock. Steniga strandängar är ju också ett av de kännetecknade dragen för Vasa skärgård.
På fastlandet framträder De Geer-moränerna som låga, parallella ryggar. Områdena mellan ryggarna är ställvis försumpade. Området är rätt så låglänt och höjdskillnaderna små. På områdets västra-sydvästra sida ligger Finnvekan-Rudskärsfjärden (LVO100220) som ingår i skyddsprogrammet för fågelvatten.
Området är en del av Kvarkens omfattande Natura-område (FI0800130). Området utgör dessutom en del av skärgården inom Kvarkens landhöjningskust, vilken upptogs på Unescos lista över världsnaturarv i juli 2006. Sverige och Finland har också genomfört ett gemensamt EU-projekt, GEONAT, i Kvarken. I pro- jektet har man bl.a. sammanställt expertuppgifter till stöd för markanvändningsplaneringen och miljötjäns- terna i bägge länderna. GEONAT-projektets verksamhetsområde täcker en ca tre kilometer bred remsa vid
Kvarken, på den svenska och den finska sidan, samt hela Kvarkens skärgård. Den inventerade formationen i Västra Norrhag ligger inom GEONAT-projektets område.
Litteratur
Breilin, O., Kotilainen, A., Nenonen, K,. Virransalo, P., Ojalainen, J & Stén, C-G. 2004. Geology of the Kvarken Archipelago. Espoo: Geological Survey of Finland. 47 p.
Breilin, O., Kotilainen, A., Nenonen, K. & Räsänen, M. 2005a. The unique morain morpholgy, stratotypes and ongoing geological processes at the Kvarken Archipelago on the land uplift area in the western coast of Finland. I publikationen: Ojala, A. E. K. (red.) Quaternary studies in the northern and Arctic regions of Finland: proceedings of workshop organized within the Finnish National Committee for Quaternary Re- search (INQUA), Kilpisjärvi Biological Station, Finland, January 13-14th 2005. Geological Survey of Finland. Special Paper 40, 97-111.
Breilin, O., Edén, P., Ojalainen, J., Sipilä, P. & Virransalo, P. 2005b. Geonature – Geological Excursion in the Vaasa area 11.5.2005. Guide. Geological Survey of Finland. 27 p.
Laaksonen, K. 1994. De Geer-moreenien syntymalleista. Terra 106 (1), 25-34.
GEONAT-projektets hemsidor:
http://www. gsf.fi/tutkimus/geonat/index.htm
