MOR-Y02-036
2426000
2426000
2427000
2427000
2428000
2428000
6655000 6655000
6656000 6656000
6657000 6657000
6658000 6658000
6659000 6659000
Karttatuloste © Geologian tutkimuskeskus
Pohjakartta © Maanmittauslaitos, lupa nro 197/MYY/2005 Suojelualueet © Suomen Ympäristökeskus
Mormi -alue Natura 2000 -alue
ARVOKKAAT MOREENIMUODOSTUMAT
0 500 m
Reunamoreenivalli
SVEDARNA VÄSTANFJÄRD
Tietokantatunnus: MOR-Y02-036 Muodostumatyyppi: Vastasivun drumliini
Arvoluokka: 3 Karttalehti:2012 01 Alueen pinta-ala: 68,5 ha
Korkeus: 32,5 m mpy Alueen suhteellinen korkeus:32,5 m Muodon suhteellinen korkeus:
32,5 m Moreenimuodostuman sijainti: Svedarnan vastasivun drumliini sijaitsee Gräggnäsin kylässä,
Finsjösundenin itärannalla.
Geologia
Vastasivun drumliinit (pre-crag) ovat kalliomäkien luoteisrinteeseen kerrostuneita virtaviivaisia moreeniselänteitä. Perniön eteläpuolisella rannikkoalueella ne ovat tyypillisiä moreenimuodostumia.
Muodostumien paksuudet vaihtelevat seismisten luotausten mukaan 11 - 43 metriin. Niiden pituus on yleisimmin 400 - 800 metriä ja leveys 150 - 300 metriä. Suurimpia vastasivun drumliineja verhoaa paikoitellen 0,5 - 1,5 metrin paksuinen rantakerrostuma, jonka alla on huuhtoutumaton pohjamoreeni (Kielosto et al. 1996). Svedarnan vastasivun drumliini on syntynyt II ja III Salpausselän välimaastoon. Muodostuma kuuluu Lounais-Suomen vastasivudrumliinien kenttään.
Svedarnan vastasivun drumliini on muodoltaan melko leveä eikä yhtä nuolimainen kuin samalla karttalehdellä sijaitseva, pinta-alaltaan pienempi, paikallisesti arvokas Sirnäsin pre-crag (MOR-Y02-077). Svedarnan pituus on noin 1,2 km ja leveys noin 600 metriä. Vastasivun drumliini on syntynyt Brännbergetin ja Kummelbergetin kallioiden länsirinteeseen. Muodostuman proksimaalirinne rajautuu merenrantaan, Finsjösundeniin.Svedarnan proksimaalirinne on hyvin jyrkkä, alkunousun jälkeen muodostumassa on pitkä, lähes tasainen vaihe ennen kalliota. Tämä on tyypillinen piirre alueen suurille vastasivun drumliineille. Muodostuman pintalohkareisuus on hyvin vähäistä, alle yksi lohkare aarilla. Tasaisella, kallioon rajautuvalla distaaliosalla, on paikoin kosteikkoa.
Biologia
Muodostuman pohjoisosan itäpuolisko on pääasiassa kuivahkon kankaan mäntytaimikkoa ja tuoreen kankaan nuorta mänty-kuusimetsää. Finsjösundenin rantaan viettävällä jyrkällä länsirinteellä, Finsjävikeniä vastapäätä kasvaa varttunutta kuusikkoa, jossa on sekapuuna mäntyä ja hiukan koivua. Metsä on lehtomaista, mistä kertovat mm. sinivuokko, metsäorvokki, kurjenkello, lehtonurmikka ja kivikkoalvejuuri. Etelämpänä rantarinteessä ja rinteen päällä on nuorehkoa havusekametsää, osin harvennettua kasvatusmännikköä, mäntytaimikkoa ja myös vähän kuusikkoa. Rajauksen eteläosassa, rinteen päällä, molemmin puolin Björkkullaan vievää tietä on varttunutta ja komeaa mäntyvaltaista metsää, jossa on muutama kelo. Lähellä rantaan johtavan tien risteystä sijaitsee pienialainen nevapainanne. Björndalskärretin lounais- ja eteläpuolella on melko varttunutta tuoreen kankaan kasvatusmännikköä sekä myös hieman tuoreen kankaan nuorempaa kasvatusmännikköä ja pieni hakkuuaukko. Alueen itäpuolella on valtakunnallisesti arvokas kallioalue (Heikkinen ja Husa 1995).
Maisema ja muut arvot
Alue on Varsinais-Suomen rannikkoalueella tyypilliseen tapaan hyvin kallioista. Kallioiden väliin jääneet savikot on pääosin viljeltyjä. Kummelbergetin ja Brännbergetin kallioiden länsipuolelle syntynyt Svedarnan vastasivun drumliinin muoto hahmottuu hyvin muodostuman distaaliosan poikki kulkevalta tieltä.
Proksimaalirinne rajautuumereen ja sieltä avautuu maisema Finsjösundenille sekä lahden toisella puolella olevalle Finsjölandetin kallioiselle saarelle. Muodostuman sisäistä maisemaa luonnehtii proksimaaliosan jyrkkä topografia, sekä distaaliosan kosteikot. Meren rannassa on mökkiasutusta. Muodostuman itäpuolella sekä lounaispuolella sijaitsee Natura-kohde Kemiönsaaren kalliot (FI0200113). Itäpuolella olevat Brännberget - Strömsmossen kalliot ovat lisäksi valtakunnallisesti arvokkaita kalliokallioalueita (KAO020075).
Kirjallisuutta
Heikkinen, R. & Husa, J. 1995: Luonnon ja maisemansuojelun kannalta arvokkaat kallioalueet Turun ja Porin läänissä. – Vesi- ja ympäristöhallituksen julkaisuja. Sarja A 210:1-321.
Kielosto, S., Kukkonen, M., Stén, C-G. & Backman, B. 1996. Hangon ja Perniön kartta-alueiden maaperä.
Suomen geologinen kartta 1 : 100 000. Maaperäkarttojen selitykset 2011 ja 2012. Geologian tutkimuskeskus.
104 s.
SVEDARNA VÄSTANFJÄRD Databaskod: MOR-Y02-036 Formationstyp: Stötsidesdrumlin
Värdeklass: 3 Kartblad: 2012 01 Områdets areal 68,5 ha
Höjd: 32,5 m öhy Områdets relativa höjd: 32,5 m Formationens relativa höjd: 32,5 m
Moränformationens läge: Svedarnas stötsidesdrumlin ligger i Gräggnäs by, på Finsjösun- dens östra strand.
Geologi
Stötsidesdrumlinerna är strömlinjeformade moränryggar som har avlagrats på bergkullarnas nordvästslutt- ning. I det södra kustområdet i Bjärnå är de typiska moränformationer. Enligt seismiska lodningar varierar formationernas tjocklek från 11 - 43 meter. Deras längd är vanligen 400 - 800 meter och bredden 150 - 300 meter. De största stötsidesdrumlinerna är ställvis täckta av en 0,5 – 1,5 meters strandavlagring. Under den finns det bottenmorän som inte har avspolats (Kielosto et al. 1996). Svedarnas stötsidesdrumlin har uppstått i II och III Salpausselkäs (Stängselåsens) övergångsområde. Formationen hör till fältet med stöt- sidesdrumliner i Sydvästra Finland.
Svedarnas stötsidesdrumlin är ganska bred och inte lika spetsformad som den lokalt värdefulla stötsidesd- rumlinen i Sirnäs (MOR-Y02-077), som finns på samma kartblad och vars areal är mindre. Svedarnas stötsidesdrumlin är ca 1,2 km lång och ca 600 meter bred. Stötsidesdrumlinen har uppstått på Brännber- gets och Kummelbergets västsluttning. Formationens proximalbrant gränsar till havsstranden vid Finsjö- sunden. Svedarnas proximalbrant är mycket brant. Efter den första stigningen har formationen en lång, nästan plan etapp före berget. Detta är ett typiskt drag hos områdets stora stötsidesdrumliner. Formationen har ytterst få stenblock på ytan, färre en ett block per ar. På den jämna distaldelen finns det ställvis våt- mark.
Biologi
Den östra halvan av formationens norra del har huvudsakligen tallplantsbestånd på rätt så torr mo och tall- granskog på frisk mo. På den branta västsluttningen mot Finsjösundens strand, på andra sidan Finsjöviken, växer det äldre granskog, där tall och i någon mån inslag av björk. Bland annat blåsippa, skogsviol, stor blåklocka, lundgröe och träjon är tecken på att skogen är lundartad. Längre söderut i strandsluttningen och uppe på sluttningen växer det ung barrblandskog, dels gallrade skötselbestånd med tall, tallplantsbestånd, dels också lite granskog. I avgränsningens södra del, uppe på sluttningen, på bägge sidorna av Björkkulla- vägen finns äldre, ståtlig talldominerad skog, med några torrträd. Nära korsningen där vägen tar av till stranden finns en liten fattigkärrssvacka. Sydväst och söder om Björndalskärret finns rätt så vuxna sköt- selbestånd med tall på frisk mo samt lite yngre skötselbestånd på med tall på frisk mo och en liten hygges- öppning. På områdets östra sida finns ett värdefullt bergsområde av riksintresse (Heikkinen och Husa 1995).
Landskap och övriga värden
Området är mycket bergigt, vilket är typiskt för Egentliga Finlands kustområde. Lerområden mellan ber- gen är huvudsakligen i odlingsbruk. Formen på Svedarnas stötsidesdrumlin, som har uppstått mellan Kummelberget och Brännberget, syns tydligt från vägen som går genom formationens distaldel. Proximal- branten gränsar till havet och från branten öppnar sig landskapet mot Finsjösunden samt mot Finsjölandets bergiga holme på vikens motsatta sida. Formationens inre landskap karaktäriseras av proximaldelens bran- ta topografi, samt av distaldelens våtmarker. Vid havsstranden finns stugbosättning. Öster om formationen samt på dess sydvästra sida finns Natura-området Kimitoöns berg (FI0200113). Brännberget - Strömsmos- sens berg, öster om formationen, är dessutom värdefulla bergsområden av riksintresse (KAO020075).
Litteratur
Heikkinen, R. & Husa, J. 1995: Värdefulla bergsområden i Åbo och Björneborgs län, med hänsyn till natur och landskapsskydd. Vatten- och miljöstyrelsens publikationer. Serie A 210:1-321.
Kielosto, S., Kukkonen, M., Stén, C.-G & Backman, B. 1996. Hangon ja Perniön kartta-alueiden maaperä.
Summary: Quaternary deposits in the Hanko and Perniö map-sheet areas. [Resumé: Jordarterna inom Hangö och Bjärnå kartbladsområden.] Suomen geologinen kartta 1:100 000 : maaperäkarttojen selitykset lehdet 2011 ja 2012. Espoo: Geologian tutkimuskeskus. 104 p.
