Till detta sakområde hänförs alla klagomål som gäller Tullens förfarande. Klagomålen gäller i all- mänhet förtullning, tullbeskattning och förfaran- det vid tullkontroller samt bekämpningen av tull- brott. Tullärendena avgjordes av BJO Maija Sakslin.
Huvudföredragande var referendarierådet Riitta Länsisyrjä. Angående övervakning av användnin- gen av teletvångsmedel, se avsnitt 4.6.
4.5.1
VERKSAMHETSMILJÖN
De bestämmelser som krävs för tillämpning av Europeiska unionens tullkodex, d.v.s. kommissio- nens delegerade förordning och genomförande-förordning, publicerades i slutet av 2015. De och tullkodexen tillämpas fr.o.m. den 1 maj 2016 eller senare, när de övergångsperioder som beror på ändringar i datasystemen och tillämpningen av övergångsbestämmelser har upphört, senast 2021.
Den reform genom vilken tullens beskatt- ningsuppdrag överfördes till Skatteförvaltningen trädde i kraft vid ingången av 2017. Tullen kvarstår som förundersökningsmyndighet för brottsbe- kämpningsuppgifter inom de skatteslag som över-förs. Punktbeskattningen och bilbeskattningen överfördes till Skatteförvaltningen. Beskattnings- processerna och datasystemen för dessa skattes- lag överfördes till Skatteförvaltningen i sin nuva-rande form. Tullen sköter fortsättningsvis över- vakningsuppgifterna och brottsutredningen i sam- band med punkt- och bilbeskattningen.
Dessutom svarar Tullen också i fortsättningen för punktbeskattningen av produkter som impor- teras av oregistrerade kunder. Reformen trädde i kraft den 1 januari 2017. Avsikten är att punktbe- skattningen och bilbeskattningen ska integreras i Skatteförvaltningens färdiga program den 1 janua- ri 2020 efter en övergångsperiod. Mervärdesbe-
skattningen för importvaror överfördes till Skatte-förvaltningen den 1 januari 2018.
Frågan om preskription av skadestånd i åter-bäringsärenden som gäller s.k. icke-moms togs fortfarande upp i flera klagomål. Frågan om pre-skription hade fått ett avgörande i högsta domsto-len (HD) i ärendet HD 2016:28. Skadestånd hade begärts den 17 mars 2011, d.v.s. innan tre år hade gått efter EU-domstolens dom den 19 mars 2009, i vilken det konstaterades att Finland hade brutit mot förbudet mot diskriminerande beskattning genom att behålla rätten att dra av icke-mervär-desskatten från merväricke-mervär-desskatten. HD ansåg, lik-som Helsingfors hovrätt, att preskriptionstiden på tre år enligt preskriptionslagen började löpa tidigast då, d.v.s. den 19 mars 2009.
Största delen av skadeståndsyrkandena fick sitt avgörande genom HD:s beslut i december 2017, då HD inte beviljade besvärstillstånd för ett avgö- rande från Åbo hovrätt, enligt vilket ett skade- ståndsyrkande angående icke-moms från en per- son som hade importerat ett fordon var preskribe- rat. Åbo hovrätt ansåg att de skadeståndsyrkanden som personer som importerat fordon hade lämnat in över tre år efter det ovannämnda beslutet från laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� tullen
Inkomna och avgjorda klagomål under åren 2009–2018
Åtgärdsprocent under åren 2009–2018
0 10 20 30 40 50 60 70
2018 2017 2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009
avgjorda inkomna
0 10 20 30 40 50
2018 2017 2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009
alla tullmyndigheter
EU-domstolen var preskriberade. På hovrättsnivå behandlas emellertid fortfarande frågan om huru- vida en skatteklagan eller en extra begäran om omprövning har avbrutit preskriptionstiden. Det finns cirka 12 000 sådana här ärenden, där skade- ståndsskyldigheten kommer att bedömas efter en lagakraftvunnen dom.
4.5.2
LAGLIGHETSÖVERVAKNINGEN
JO bedömde Tullens nya webbplats utgående från hur de språkliga rättigheterna tillgodoses. När kla- gomålen anhängiggjordes och Tullen gav sin ut-redning pågick förnyelsen av webbplatsen fortfa-rande. Senare hade förnyelsen slutförts och språk-versionerna motsvarade varandra. Därför ansåg JO att ärendet inte föranledde vidare åtgärder än att han uppmärksammade Tullen på sina allmänna synpunkter på att meddelanden, webbplatser och webbtjänster ska publiceras samtidigt på båda na-tionalspråken (498* och 1705/2017).
Tullen har begärt JO:s synpunkt på hur elchock-vapen lämpar sig som maktmedelsredskap inom Tullen. Enligt brevet planerar Tullen att skaffa el- chockvapen som maktmedelsredskap för tullmän som arbetar med tullövervakning och tullbrotts-bekämpning. Därför genomför Tullen ett försök med elchockvapen från början av januari 2019 till slutet av september. Genomförandefasen pågår till slutet av augusti 2019.
I brevet konstateras att elchockvapen skulle kunna användas i stället för skjutvapen i nödvärns- situationer och i situationer där tullmännen stöter på motstånd när de utför sina tjänsteuppdrag.
BJO konstaterade att användningen av elchock- vapen har bedömts inom laglighetsövervakningen och av internationella tillsynsorgan i fråga om po- lisens förfarande och brottsbekämpning över lag.
Då kan man konstatera att det inte finns några ju- ridiska hinder för att använda elchockvapen så län- ge villkoren för användningen uppfylls. Tullen har ändå ett stort antal övervakningsuppdrag som åt-minstone i första hand handlar om att bevaka bl.a.
EU:s och statens fiskala intressen eller hälsomässi-ga och andra ekonomiska intressen.
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� tullen
183
Redan i tullagens bestämmelser om användnin- gen av maktmedel sägs det att man vid ingripan- de i en persons grundläggande rättigheter bör gö- ra en helhetsbedömning av när användning av maktmedel kan försvaras. Vid bedömningen av förutsättningarna för att använda maktmedel bör man beakta t.ex. det rättsobjekt som ska skyddas, såsom om tjänsteuppdraget är absolut nödvän-digt för att skydda någons grundläggande rättig-heter eller uppnå ett viktigt samhälleligt intres- se och om målet kan nås med lindrigare metoder än maktmedel, eller då maktmedel måste använ-das, med metoder som begränsar de grundläggan-de rättigheterna mindre i enlighet med proportio-nalitetsprincipen.
BJO:s slutsats var att det bör vara ett klart un- dantag om Tullen använder elchockvapen för and- ra ändamål än brottsbekämpning. Med beaktande av riskerna bl.a. för personens hälsa och den kritik som har framförts om användningen av elchock- vapen bör man betona vikten av grundlig utbild- ning och noggranna anvisningar. Hur ändamåls- enligt det är för Tullen att ta i bruk elchockvapen kan bedömas noggrannare utifrån anvisningarna, utbildningsplanen och de erfarenheter man får under försökstiden. BJO bad Tullen lämna in en utredning om dessa aspekter senast den 31 decem-ber 2019 (4173/2018*).
BJO inledde på eget initiativ en utredning om pra- xisen vid genomsökning av personer och säker- hetsvisitation. Hon hade utrett dessa rutiner vid sina inspektioner hos Tullens enheter. Tullens övervakningsavdelning hade också bett om ett ställningstagande om genomsökning av en per- son med dennas samtycke.
BJO konstaterade att en förutsättning för sam- tycke är att det ska vara frivilligt. Frivillighet inne- bär att personen är medveten om att brist på sam- tycke inte kan medföra några negativa konsekven- ser för hen vid en genomsökning. Samtycke har ansetts vara en möjlighet särskilt då det ligger i personens intresse, t.ex. om hen vill rentvå sig från en misstanke om exempelvis narkotikasmuggling.
Hur användbart detta syfte är blir ändå en tolk- ningsfråga i den situation som avses här, då ingen förundersökning ännu har inletts, utan det är frå-ga om användning av ett administrativt tvångsme- del. Eftersom det vid en tullkontroll också är frå- gan om inresa till landet eller ibland utresa ur lan- det, är förhållandena sådana att den som ger sitt samtycke lätt kan få uppfattningen att åtgärder- na kan vidtas även om hen inte ger sitt samtycke eller att brist på samtycke kan medföra negativa konsekvenser för hen. Tullen bör inte heller be personen ge sitt samtycke, utan personen ska ge det självmant.
Det bör därtill beaktas att en bedömning av förhållandena i efterhandskontrollen förutsätter att personen ger sitt samtycke till förfarandet skriftligen på förhand. I detta samtycke bör det också framgå att brist på samtycke inte medför några negativa konsekvenser för personen. Sam- tycket får ändå inte under några omständigheter användas som grund för tvångsmedel som riktar sig mot personens frihet. BJO ansåg att samtycke som grund för en administrativ genomsökning av en person kan användas endast i ytterst begrän-sad omfattning, då de ovan beskrivna villkoren uppfylls.
I Tullens anvisningar finns ingen detaljerad be- skrivning av praxisen för genomsökning av en per- son och inget uttalande om genomsökning med personens samtycke. Åtminstone i de anvisningar som BJO mottagit finns inte heller någon nog- grannare beskrivning av förfarandet för kropps- besiktning, inledande av förundersökning och ob- servation i isolering vid misstanke om smuggling i tarmen. BJO uppmärksammade Tullen på att an-visningarna om detta bör preciseras och konkreti-seras (5022/2017*).
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� tullen
4.6
Hemligt inhämtande av information
JO Petri Jääskeläinen ansvarade för övervakningen av hemligt inhämtande av information. Huvudfö-redragande var referendarierådet Mikko Eteläpää.
Ärenden som berörde inhämtande av information föredrogs även av äldre JO-sekreterare Minna Ke-tola och referendarieråd Juha Haapamäki.
Med hemligt inhämtande av information av-ses för det första hemliga tvångsmedel som an-vänds vid förundersökning av brott, och för det andra motsvarande metoder för hemligt inhäm-tande av information för att förhindra och avslö- ja brott samt förhindra fara. Dessa metoder om-fattar bl.a. teleavlyssning och -övervakning, tek-nisk avlyssning, optisk observation, täckoperatio- ner och bevisprovokation genom köp. Dessa an-vänds utan den övervakades vetskap och kan till vissa delar med domstolsbeslut även slutgiltigt förbli okända för objektet.
Polisen har de vidaste befogenheter för hem-ligt inhämtande av information, men också vid Tullen är utbudet av metoder för hemligt inhäm-tande av information stort vad gäller tullbrott.
Gränsbevakningsväsendets och försvarsmaktens befogenheter är betydligt snävare.
Detta avsnitt behandlar även berättelsen om vittnesskyddsprogram som justitieombudsman-nen tagit emot. Lagen om vittnesskyddsprogram (88/2015) trädde i kraft den 1 mars 2015 och enligt den ska inrikesministeriet årligen till riksdagens justitieombudsman avge en berättelse om beslut som fattats och åtgärder som vidtagits med stöd av denna lag.
4.6.1
SÄRDRAG HOS HEMLIGT
INHÄMTANDE AV INFORMATION
Hemligt inhämtande av information innebär hem- liga ingrepp i kärnområdet för flera grundläggan-de fri- och rättigheter, särskilt i skydgrundläggan-det av privat-
livet, hemfriden, förtroliga meddelanden och per- sonuppgifter. Hemligt inhämtande av information kan också ha betydelse för tillgodoseendet av en rättvis rättegång. För att vara effektiva måste åt- gärderna hemlighållas för dem som de riktar sig mot, åtminstone i början av utredningen. Därmed har de som utsätts för tvångsmedlen betydligt mindre möjligheter att reagera på användningen av dessa tvångsmedel än när det är fråga om ”van-liga” tvångsmedel, som de berörda personerna i praktiken får kännedom om omedelbart eller myc- ket snart.
På grund av särdragen hos hemligt inhämtan- de av information är rättsskyddsfrågorna synner-ligen viktiga, både med avseende på dem som blir föremål för åtgärderna och med tanke på hela rättssystemets trovärdighet. Den sekretess som oundvikligen hör samman med användningen av denna form av inhämtande av information inne- bär också att verksamhetens laglighet lätt ifråga-sätts, vare sig det finns fog för detta eller inte.
Målet har därför varit att rättsskyddet tryggas med hjälp av specialarrangemang både före och efter informationen inhämtas. De viktigaste av dessa är tillståndsförfarandet vid domstolen, myn-digheternas interna övervakning och JO:s laglig-hetskontroll.
4.6.2
ÖVERVAKNINGEN AV HEMLIGT INHÄMTANDE AV INFORMATION Domstolar
Av rättsskyddsskäl har det ansetts viktigt att tele- avlyssning och i huvudsak också teleövervakning endast får användas med tillstånd av domstol.
Nuförtiden kräver också täckoperationer i en för- undersökning tillstånd av domstol (Helsingfors tingsrätt). Teknisk avlyssning kan, beroende på
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� hemligt inhämtande av information
185
var den sker, också utföras på myndighetens eget beslut utan domstolskontroll, liksom också mer- parten av övrigt hemligt inhämtande av informa- tion. De beslutskriterier som anges i lagen är rela- tivt vagt utformade och ger beslutsfattaren om-fattande prövningsrätt. T.ex. är tröskeln och den grundläggande förutsättningen för att bevilja te-leavlyssningstillstånd – att det finns skäl att miss-tänka att ett brott har begåtts – relativt låg.
Tvångsmedelsbehandlingen ska ske när den som framställer krav på tvångsmedel är närvaran- de eller med videokonferensförbindelse, och ett skriftligt förfarande är inte möjligt annat än be-gränsat när tillstånd förnyas. Vid prövningen av förutsättningarna för användningen av tvångsme- del har domstolen endast information från förun-dersökningsmyndigheten att tillgå. ”Den andra si- dan” är inte närvarande vid sammanträdet. Endast om det är fråga om bostadsavlyssning är ett offent- ligt ombud, vanligen en advokat eller ett allmänt rättsbiträde, närvarande för att bevaka den per- sons intressen som tvångsmedlet riktar sig mot (givetvis utan dennes vetskap).
Enligt lagen får tingsrättens beslut om hem-ligt inhämtande av information överklagas utan någon specifik tidsfrist. Därför kan en misstänkt ännu flera år efteråt föra beslutets laglighet till hovrätten för prövning och så har en del misstänk- ta även gjort. På så vis bildas det rättspraxis om hemligt inhämtande av information också vid högre rättsinstanser. Domstolarnas uppgift att sörja för den misstänktes rättsskydd och utredan-det av grunderna för yrkanutredan-det på tvångsmedel har framhävts bl.a. i högsta domstolens avgöran- de HD:2007:7 och HD:2009:54).
Domstolen har en viktig roll också vad gäller partsoffentligheten i samband med hemligt in-hämtande av information. I regel ska den miss-tänkte underrättas om det hemliga inhämtandet av information senast ett år efter att inhämtandet avslutats. Domstolen kan på lagstadgade grunder ge tillstånd att skjuta upp underrättelsen eller till- stånd att inte underrätta objektet över huvudtaget.
Det är viktigt att man enbart tillgriper detta förfarande när det är absolut nödvändigt, i synner- het när man inte underrättar objektet alls. I en rättsstat kan helt hemligt ingripande i de grund-läggande fri- och rättigheterna endast förekomma
i mycket begränsad utsträckning. Högsta domsto-len har tagit ställning till partsoffentligheten vid täckoperationer i sitt avgörande HD:2011:27 om Ulvsbymordet som också tagits upp mycket i massmedierna.
Högsta förvaltningsdomstolen gav den 28 sep- tember 2016 två beslut om offentligheten av hand-lingar gällande polisens hemliga inhämtande av in- formation (4077, 62/1/15 och 4078, 2216/1/15). I be- sluten var det frågan om begäran om information i anslutning till polisens bestämmelse om använd- ning av informationskällor och den s.k. SALPA-fö-reskriften. I sina beslut ansåg högsta förvaltnings-domstolen att uppgifter i föreskriften om använd-ning av informationskällor samt säkerhetsarran- gemang och om hur skyddet av inhämtande av in-formation är ordnat är sekretessbelagda, eftersom uppgifter på den detaljnivån, om de offentliggörs, kan medföra risk för att identiteten på informa- tionskällan och de poliser som deltar i verksam- heten avslöjas.
Myndigheternas interna övervakning Övervakningen av användningen av hemligt in-hämtande av information hör i första hand till den vanliga chefsövervakningen. Därutöver har över-vakningen av hemligt inhämtande av information separat framhävts i bestämmelserna.
Inom polisen övervakas användningen av des-sa metoder enligt lag av Polisstyrelsen (bortsett från Skyddspolisen) och cheferna för de enheter som använder hemligt inhämtande av informa-tion. Övervakningen av Skyddspolisens använd-ning av hemligt inhämtande av information flyt-tades till inrikesministeriet (IM) fr.o.m. 2016. Vid Gränsbevakningsväsendet hör denna särskilda övervakning till Gränsbevakningsväsendets stab och de förvaltningsenheter som lyder under den.
Tullen och cheferna för de enheter som använ- der hemligt inhämtande av information överva- kar användningen av dessa metoder inom sitt förvaltningsområde. Protokollen om användnin-gen av hemligt inhämtande av information inom försvarsmakten ska överlämnas till försvarsmi-nisteriet.
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� hemligt inhämtande av information
Utöver olika lagar har statsrådet utfärdat en för- ordning om förundersökning, tvångsmedel och hemligt inhämtande av information (122/2014) i vilken det finns bestämmelser om t.ex. protokoll- förandet av de olika metoderna och om de utred-ningar som ska lämnas om hemligt inhämtande av information. Myndigheterna har också utfär- dat interna föreskrifter om hemligt inhämtande av information.
IM, Gränsbevakningsväsendets stab (som är en av IM:s avdelningar), finansministeriet (som Tullen lyder under) och försvarsministeriet rap-porterar varje år före den 15 mars till justitieom-budsmannen om användningen och övervaknin-gen av hemligt inhämtande av information inom sina respektive förvaltningsområden.
Myndigheterna som rapporterar till justitie- ombudsmannen får en väsentlig del av sin infor-mation från ärendehanteringssystemet SALPA för hemligt inhämtande av information. Dock använ-der försvarsmakten åtminstone inte ännu SALPA.
Med hjälp av SALPA får man tillgång till tillförlit- liga statistikuppgifter. Allt hemligt inhämtande av information finns dock inte i SALPA, t.ex. täck- operationer, bevisprovokation genom köp och an- vändning av informationskällor. Chefsämbetsver- ken får också information om verksamheten ge- nom sina egna inspektioner och genom att hålla kontakt med undersökningsledarna.
Polisens inhämtande av information från tele-företag har koncentrerats och sker via SALPA som administreras av centralkriminalpolisen. Central-kriminalpolisens telekommunikationsenhet över-vakar verksamhetens kvalitet och handleder ock- så undersökningsledarna vid behov. Koncentratio-nen av funktioner till centralkriminalpolisen har förbättrat verksamhetens kvalitet.
Inom polisförvaltningen har man beviljat fle-ra tjänstemän, huvudsakligen från enheter för ju-ridiska frågor, övervakningsrättigheter i SALPA för laglighetskontroll. Deras uppgift är att utföra övervakningen enligt enhetens plan för laglighets-granskningen och också genom stickprov.
Utöver polisinrättningarnas interna övervak-ning övervakar också Polisstyrelsen enheterna inom sitt område såväl via SALPA som genom separata inspektioner.
På grund av ovan nämnda förordning har Polissty-relsen tillsatt en grupp som följer upp användnin-gen av hemliga tvångsmedel och hemligt inhäm-tande av information. Representanter för Polissty-relsen, centralkriminalpolisen, skyddspolisen och polisinrättningarna kan utses till medlemmar i gruppen. Dessutom bjuds representanter från IM, Gränsbevakningsväsendet, försvarsmakten och Tullen in som medlemmar i gruppen.
Gruppen har till uppgift att följa upp verksam-het, samarbete och utbildning, behandla och rap-portera till Polisstyrelsen om omständigheter som observerats i verksamheten och samarbetet eller som är viktiga för laglighetskontrollen, komma med utvecklingsförslag och samordna berednin-gen av berättelserna som ska lämnas till JO.
Justitieombudsmannens laglighetskontroll
Sedan 1995 har övervakningen av hemligt inhäm-tande av information varit ett av justitieombuds-mannens särskilda uppdrag. Då föreskrevs att IM årligen för polisens del överlämnar en berättelse om användningen av teleavlyssning och teleöver-vakning samt teknisk avlyssning till JO. Berättel-sen innefattade också ett avsnitt om användning av teknisk observation vid straffanstalterna.
Tullstyrelsen överlämnade för sin del sin utred- ning över hur dessa metoder används inom Tullen.
Från försvarsministeriet och Gränsbevakningsvä-sendet inkom motsvarande utredningar över de metoder som stått till deras förfogande. År 2001 utvidgades det särskilda övervakningsområdet till täckoperationer och år 2005 till bevisprovokation genom köp, som enbart användes av polisen.
Först fr.o.m. början av 2014 utvidgades JO:s sär- skilda övervakningsområde till allt hemligt inhäm- tande av information. Utöver att befogenheterna inom hemligt inhämtande av information har bli-vit större har också antalet gånger dessa använts ökat märkbart med åren.
Årliga rapporter från olika myndigheter för-bättrar JO:s möjligheter att på ett allmänt plan följa upp användningen av hemligt inhämtande av information. I konkreta fall kan, redan av re-sursskäl, JO:s särskilda övervakning på sin höjd
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� hemligt inhämtande av information
187
vara stickprovsmässig. Nu och i framtiden ska JO:s övervakning i första hand endast ses som ett komplement till myndigheternas interna laglig-hetskontroll, och den kan i själva verket i hög grad karaktäriseras som kontroll av kontrollen.
Det har anförts få klagomål över användnin-gen av hemligt inhämtande av information, färre än tio på årsnivå. Detta torde åtminstone delvis bero på verksamhetens hemliga art. Dock bör det påpekas att endast i mycket få undantagsfall för-blir hemligt inhämtande av information helt och hållet hemlig för objektet för gott. JO har genom inspektioner och annars på eget initiativ gått in för att kartlägga eventuella problem i lagstiftnin-gen och i den praktiska verksamheten. Ärenden har undersökts t.ex. på basis av inkomna berättel-ser eller inspektioner. JO har emellertid begränsa- de möjligheter att undersöka ärenden på eget ini-tiativ.
4.6.3
REFORMER AV LAGSTIFTNINGEN Från början av 2014 förnyades tvångsmedelslagen och polislagen helt inklusive regleringen av hem-ligt inhämtande av information som utvidgades betydligt. Samtidigt kompletterades och precisera-des regleringen av metoder som var i användning redan tidigare (mer om reformen se JO:s berättel-se 2013 s. 167–168).
Vad gäller försvarsmakten trädde lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom för- svarsmakten i kraft den 1 maj 2014. Enligt lagen har försvarsmakten till sitt förfogande när den sköter en förundersökning vissa av de hemliga tvångsmedel som regleras separat i tvångsmedels-lagen t.ex. systematisk observation, teknisk avlyss- ning och optisk observation. Vid förhindrande och avslöjande av brott står likaså endast vissa meto-der för hemligt inhämtande av information till försvarsmaktens förfogande, dock något fler än vid en förundersökning.
Försvarsmakten får dock t.ex. inte använda sig av teleavlyssning, teleövervakning, täckoperatio-ner eller bevisprovokation genom köp. Om dessa åtgärder krävs utförs de av polisen.
Lagen om brottsbekämpning inom Tullen trädde i kraft den 1 juni 2015. Tullens befogenheter regle- rades så att de motsvarar den nya förundersöknin-gslagen, tvångsmedelslagen och polislagen. En be- tydande ändring var att Tullen föreskrevs befogen-heter att använda täckoperation och bevisprovo-kation genom köp, även om polisen på begäran från Tullen svarar för det praktiska genomföran-det av dessa. Dessutom förenhetligades använd-ningen av informationskällor i tullbrottsbekämp-ningen i överensstämmelse med polislagen och tvångsmedelslagen.
Lagen om brottsbekämpning inom Gränsbe-vakningsväsendet trädde i kraft den 1 april 2018.
De bestämmelser om brottsbekämpning som för närvarande ingår i gränsbevakningslagen överför- des till den nya lagen. Förutom de tidigare befogen- heter som Gränsbevakningsväsendet haft fick det befogenhet att genomföra vanlig användning av informationskällor.
Regeringspropositioner som var av betydelse med tanke på underrättelsebefogenheter för me-toder för hemligt inhämtande av information be-handlades i riksdagen under berättelseåret och i slutet av riksdagen år 2019 godkände riksdagen lagstiftningshelheten om civil och militär under-rättelseinhämtning. Lagarna om övervakning av underrättelseverksamheten var redan godkända och de trädde i kraft redan den 1 februari 2019.
4.6.4
BERÄTTELSER TILL
JUSTITIEOMBUDSMANNEN
Nedan presenteras olika uppgifter om användnin-gen och övervakninanvändnin-gen av hemligt inhämtande av information baserat på berättelser från IM, Gräns- bevakningsväsendets stab, finansministeriet och försvarsministeriet. Exakta uppgifter om antal är delvis sekretessbelagda. Bl.a. ingår Skyddspolisens hemliga inhämtande av information inte i de upp-gifter som redogörs nedan.
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� hemligt inhämtande av information