Laglighetsövervakningen i polisärenden sköttes av BJO Pasi Pölönen t.o.m. den 31 augusti 2018 och därefter av JO Petri Jääskeläinen. Referendarierådet Juha Haapamäki var huvudföredragande för polis- ärendena. Polisärenden föredrogs också av referen- darierådet Mikko Eteläpää, äldre JO-sekreterarna Kristian Holman och Minna Ketola samt inspek- tören Peter Fagerholm.
4.3.1
VERKSAMHETSMILJÖN
Under de senaste åren har polisorganisationen reformerats från grunden. Det tredje skedet av reformen (PORA III) trädde i kraft vid ingången av 2014. I och med detta minskade antalet polis- inrättningar från 24 till 11 och Rörliga polisen la-des ner. Därtill har Åland en egen polismyndighet som lyder under landskapsregeringen. Utöver de elva huvudpolisstationerna finns det ett hundratal polisstationer i varierande storlek i fråga om be-manning och serviceutbud.
Polisstyrelsen planerar, leder, utvecklar och övervakar polisinrättningarnas och centralkrimi-nalpolisens arbete. Inrikesministeriets polisavdel-ning å sin sida sköter den strategiska planeringen av polisverksamheten, utvecklingen av lagstiftnin- gen och ministeriets internationella samarbete.
Vid ingången av 2016 underställdes skyddspolisen Inrikesministeriet, och lyder således inte längre under Polisstyrelsen.
Allmänna utvecklingstrender
Redan under en längre tid har polisens och åklaga-rens prövningsrätt utökats i fråga om vilka brotts- misstankar som ska utredas samt att överföra be- slutanderätten till dessa myndigheter i enklare
fall. Avsikten är att rikta de knappa resurserna på ett ändamålsenligt sätt. Man har ständigt strävat efter att förenkla handläggningen av brottmål och beslutanderätten har överförts från exempelvis domstolarna. Denna i och för sig motiverade strä-van efter effektivitet kan emellertid i praktiken leda till en försämring av det straffprocessuella systemets förutsägbarhet och jämlikheten när det gäller bemötandet av parterna i straffprocessen samt medföra andra slags rättsskyddsproblem.
För en vanlig medborgare kan fall som polisen eller åklagaren beslutar att inte undersöka alls el- ler endast delvis eller som det inte finns tid att skö- ta inom rimlig tid ändå ha stor betydelse. Det har också diskuterats om den lagenliga prövningsrät- ten att fokusera på allvarligare fall har börjat an- vändas för mycket. Det kan börja tära på det straff- rättsliga systemets trovärdighet och även på för- troendet för polisen.
De senaste åren har polisens resurser i allmän-het diskuterats mycket i offentligallmän-heten. I princip är detta inte en fråga som gäller laglighetsövervak- ning, men en minskning av antalet poliser kan t.ex.
leda till att hanteringstiderna blir längre och till att polistjänsternas kvalitet även i övrigt försäm-ras vilket därmed äventyrar likvärdigheten eller i övrigt tillgodoseendet av de grundläggande och de mänskliga rättigheterna. Polisen har redan i åratal framhållit att om antalet poliser minskas ytterli- gare, kan den nuvarande nivån på verksamheten inte bibehållas. Redan nu har polisen varit tvun- gen att kraftigt prioritera utredningen av allvarli- gare brott och brådskande utryckningar samt kon-centrera resurserna till de största tätorterna enligt antalet uppdrag.
Polisens resurser är avsevärt sämre i Finland än i de övriga nordiska länderna. Exempelvis 2017 fanns det 1,3 poliser per 1 000 invånare i Finland, medan motsvarande siffra i de andra nordiska län-derna var 1,9. Antalet poliser i Finland 2017 var laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� polisen
7 200, d.v.s. över 500 färre än 2010. I Sverige är rikt- ningen den motsatta: man har beslutat att öka an-talet poliser med hela 10 000 fram till 2024 (2017 var antalet 19 700).
Till följd av terrordåden i Europa och kriserna i områden nära Europa har även polisens bered- skap och befogenheter utvärderats. Den inre och yttre säkerheten är ännu närmare förbundna med varandra. Polisen har också fått utreda nya typer av brott, såsom brott mot liv som begåtts i terro- ristiskt syfte, stödjande av terrorism och krigs- brott. Utvecklingen av brottsbekämpningen ut-värderades mycket ingående i Polisstyrelsens slut- rapport om projektet Brottskämpningens läge.
Rapporten publicerades i oktober 2018 och inne- håller 73 åtgärdsrekommendationer.
Det har också förts en livlig diskussion om vad som över huvud taget ska höra till polisens uppgif- ter. Borde t.ex. transport och förvaring av berusade skötas av någon annan än polisen? Upprätthållan- det av ordning sköts i dagens läge allt mer av priva- ta bevakningsföretag. Det är dock viktigt att kom-ma ihåg att en överföring av polisuppgifter till pri-vata aktörer inte enbart handlar om ändamålsen-lighet, utan också begränsas av grundlagen.
Inom polisens tillståndsförvaltning har ären-den och tjänster flyttats till nätet, vilket i huvud-sak har lyckats bra. Däremot har polisens stora datasystemreform, det s.k. Vitja-projektet, som in- leddes våren 2009, inte framskridit enligt planerna, utan ligger flera år efter tidtabellen. Dess första fas (underrättelsedatasystemet POTI) togs i bruk i de-cember 2018. Även vapendatasystemet kommer att kunna tas i bruk senare än planerat.
Polisens arbete störs i viss mån även av att lo-kalerna delvis är i dåligt skick. Byggnaderna är till största delen byggda på 1960–1980-talet och blir snart eller har redan blivit oanvändbara. Flera po- lisinrättningar har varit tvungna att flytta till till-fälliga lokaler eller åtminstone tillfälligt arbeta i otillfredsställande lokaler.
Liksom tidigare år har flera polisbrottsutred-ningar lyfts fram i offentligheten. I den allvarligas- te av dessa dömde tingsrätten den tidigare chefen för narkotikabrottsenheten vid Helsingfors polis- inrättning i december 2016 till 10 års fängelse för flera grova narkotikabrott. Hovrätten väntas avge
sin dom tidigast i maj 2019. Han har sedan tidiga-re en lagakraftvunnen dom på ttidiga-re års fängelse för bl.a. tjänstebrott. I skrivande stund pågår även be-handlingen av åtalet mot honom och bl.a. den ti-digare polisöverdirektören i ett ärende som gäller registrering av informationskällor.
Förtroendet för polisen är i varje fall stort: 95 % har stort eller mycket stort förtroende för polisen (polisbarometern 2018). Samtidigt ansåg ändå 18 % att polisen har begått klara fel i sin verksamhet.
4.3.2
LAGLIGHETSÖVERVAKNINGEN
Klagomål som gäller polisen är en av de största klagomålsgrupperna. Klagomål som gäller polisen avgörs också bl.a. i samband med klagomål som statistiskt hänförs till åklagare, domstolar och ut-länningsärenden. En betydande del av klagomålen i utlänningsärenden gäller just polisens förfarande (se avsnitt 4.9 Utlänningsärenden).
De senaste åren har det inkommit ungefär 700 klagomål som gäller polisen. År 2018 inkom totalt 634 klagomål (föregående år 710) och 623 (716) kla- gomål avgjordes. Utöver klagomålen avgjordes tre egna initiativ som gällde polisen.
Också andra myndigheter än justitieombuds-mannen behandlar klagomål som berör polisen.
År fick justitiekanslersämbetet ta emot 350 klagomål som gällde polisen (384 året innan). En del av dessa klagomål överfördes till JO med stöd av lagen om fördelningen av åligganden mellan justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justi-tieombudsman. Enligt uppgift från Polisstyrelsen tog polisen år 2018 emot sammanlagt 639 (613) klagomål som behandlades internt.
Av de klagomål som avgjordes av JO ledde 79 (70) till åtgärder liksom ett av de egna initiativen.
Av dessa var tre anmärkningar, 64 uppfattningar och två framställningar om gottgörelse, medan fem ärenden överfördes till Riksåklagarämbetet för avgörande om behovet av förundersökning.
På grund av det stora antalet avgöranden som led-de till åtgärled-der är led-det omöjligt att i led-denna berättel- se referera eller över huvud taget nämna alla.
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� polisen
165
Inkomna och avgjorda klagomål under åren 2009–2018
Åtgärdsprocent under åren 2009–2018
0 200 400 600 800 1000
2018 2017 2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009
avgjorda inkomna
0 5 10 15 20 25
2018 2017 2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009
alla polismyndigheter
Merparten av klagomålen mot polisen gäller för- undersökning och användning av olika tvångsme-del. Klaganden anser ofta att förundersökningen varit bristfällig, kritiserar undersökningen för att den varit långsam eller anser att polisens beslut att inte göra någon förundersökning varit felak- tigt. I fråga om tvångsmedel gäller klagomålen oftast husrannsakan och frihetsberövande av oli- ka slag. Ibland handlar klagomålen om polisens uppförande.
En utbredd missuppfattning bland klagandena är att polisen alltid på begäran ska göra förunder- sökning eller att JO kan bestämma att förunder-sökning ska inledas. Förunderförunder-sökning görs emel-lertid endast om det enligt polisens bedömning finns anledning att misstänka brott. JO kan för sin del bestämma att förundersökning ska göras en-dast i ärenden som omfattas av hans tillsynsbefo-genhet, d.v.s. inte i sådana fall då den misstänkta är en privatperson.
Av antalet klagomål eller klagomålsavgöran-den kan man emellertid inte dra några långtgåen- de slutsatser om polisverksamheten. Man måste beakta att det varje dag vidtas tusentals polisiära åtgärder. Klagomålen gäller endast ett synnerli- gen litet urval av dessa.
Medborgarnas benägenhet att anföra klago-mål påverkas sannolikt också av den uppmärk- samhet som polisen får i massmedierna. Många av polisens åtgärder är dessutom av ett sådant slag att de inte kan överklagas. Därför kan laglighets- övervakarnas avgöranden få stor betydelse för po- lisens verksamhet, till åtskillnad från vad som är fallet inom sektorer där domstolsavgöranden och rättspraxis har en mer central ställning.
Påståenden om allvarliga oegentligheter inom polisen förekommer mycket sällan i klagomålen.
Det verkar vara så att medborgarna gör brottsan- mälan i fall som de uppfattar som flagranta, var- efter åklagaren prövar huruvida en förundersök- ning ska genomföras. Detta är motiverat också ur laglighetsövervakningens synvinkel. År re-gistrerades brottsanmälningar där en polis på-stods ha begått ett brott (68 året innan).
Merparten av anmälningarna mot polisen le-der inte till förunle-dersökning, eftersom att åklaga- ren som är undersökningsledare inte anser att det finns skäl att misstänka brott. Det finns tyvärr laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� polisen
fortfarande ingen noggrann statistik över hur många och för vilken typ av brott poliser åtalas och slutligen döms. Den preliminära utredningen och samordningen av polisbrott har koncentrerats till två åklagare vid Riksåklagarämbetet. Antingen behandlar de ärendena själva eller överför dem till någon av de cirka femton lokala åklagarna som fungerar som undersökningsledare.
Polisens interna laglighetsövervakning effek- tiviserades i och med PORA III då en enhet för ju-ridiska frågor grundades vid varje polisinrättning i början av 2014. Huvudfokus för enhetens uppgif- ter är laglighetsövervakning, som i allmänhet sköts av två personer vid varje enhet. Vid Polisstyrelsen utfördes laglighetsövervakningen 2018 av fem per-soner. Polisens interna laglighetsövervakning har på många sätt en viktig position. Den finns myc- ket närmare den operativa verksamheten än vad exempelvis JO gör. Också korrigerande åtgärder kan vid behov snabbt vidtas inom förvaltningen.
Av de utlåtanden som gällde polisförvaltnin- gen kan man för det första nämna utlåtandet till justitieministeriet om utkastet till ändring av la-gen om sammankomster. I utkastet föreslogs det att sammankomster på allmän plats ska anmälas till polisen tre dygn på förhand, istället för sex timmar som nu. JO Jääskeläinen ansåg i sitt utlå- tande 5588/2018 att 12 timmar eller ett dygn skulle vara en tillräcklig tid, om det anses nödvändigt att förlänga tidsfristen för förhandsanmälan. I rege- ringens proposition 302/2018 rd föreslogs att an-mälningstiden ska förlängas till ett dygn.
I sitt utlåtande om lagutkastet om reservpoli- sen 1436/2018* konstaterade BJO Pölönen att ju fler befogenheter reservpolisen ges, desto hårda- re krav bör ställas på urvalsförfarandet och utbild-ningen. Han ansåg inte att reservpolisen borde ges rätt att använda skjutvapen, åtminstone inte om det rör sig bara om en störning i de normala förhållandena. Han ansåg också att den föreslag- na utbildningen för reservpoliser var för enkel. I regeringens proposition 137/2018 rd föreslogs det att reservpolisernas rätt att använda skjutvapen begränsas på ovannämnda sätt. Angående detta förslag gav JO ett utlåtande till försvarsutskottet (4881/2018). Övriga utlåtanden angående polis- verksamheten, se bilaga 3.
JO:s laglighetsövervakning omfattar specialom-rådena teletvångsmedel, täckoperationer samt polisens och övriga myndigheters hemliga in- hämtande av information. Dessa behandlas i ett särskilt avsnitt 4.6. Nödcentralernas verksamhet har också anknytning till polisen och behandlas nedan i avsnitt 4.3.9.
4.3.3
INSPEKTIONER
Inspektionerna utgör en viktig del av laglighets- övervakningen. I allmänhet anmäls inspektioner-na på förhand – förutom inspektionerinspektioner-na vid polis- fängelser som under de senaste åren i regel har ut- förts utan förhandsanmälan. Före inspektionen av en polisinrättning inhämtas skriftlig utredning om bl.a. gripanden och anhållanden, utredningar av ärenden som varit föremål för förundersökning under en längre tid och teletvångsmedel. I sam- band med inspektionen av en polisinrättning ins- pekteras ofta också den lokala åklagarmyndighe-ten. Sålunda erhålls bl.a. information om hur sam- arbetet mellan polisen och åklagarmyndigheten fungerar och bedömningar av polisverksamhetens kvalitet.
År 2018 inspekterades sammanlagt enheter inom polisen ( året innan). Ett centralt inspek-tionsobjekt var liksom tidigare år polisfängelserna, i vilka det gjordes 12 inspektioner: Böle, Åbo, Kaja- na, Idensalmi, Kuopio, Varkaus, Joensuu, Lahtis, Jämsä, Jyväskylä, Saarijärvi och Tammerfors. JO är nationellt besöksorgan enligt det fakultativa pro-tokollet till FN:s konvention mot tortyr (OPCAT).
Besöksorganets uppgift är att genomföra kontrol-ler på ställen där personer hålls frihetsberövade.
Mer om OPCAT och inspektioner av polisfängel- ser i avsnitt 3.5. Även inspektioner med anknyt-ning till hemligt inhämtande av information be-handlas i avsnitt 4.6.5.
En inspektion av en hel polisinrättning gjordes vid polisinrättningen i sydvästra Finland. På polis- inrättningen i Helsingfors bekantade sig BJO med nätpolisverksamheten, medan inspektionen hos centralkriminalpolisen fokuserade på rättsenheten och hemligt inhämtande av information. Mer all-männare frågor diskuterades vid besöken på
inri-laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� polisen
167
kesministeriets polisavdelning och Polisstyrelsen, vars vapenförvaltningsenhet inspekterades separat.
Därtill bekantade sig JO Jääskeläinen med Vitja- projektets framskridande i oktober.
På Polisinrättningen i Sydvästra Finland var det i synnerhet två saker som väckte uppmärk-samhet: de långa förundersökningstiderna särskilt vid två polisstationer och konsekvenserna av total- renoveringen av huvudpolisstationen i Åbo. Va- re sig i Björneborg eller i Salo var det uppenbarli- gen inte frågan bara om enskilda fall, utan även om arbetskulturen. Förundersökningarna hade delvis fördröjts på ett sätt som det inte fanns någ- ra godtagbara skäl för. Ett särskilt problem var för- dröjningen av förundersökningarna av brott mot barn, även om dessa var få till antalet. Till sitt in- nehåll kräver ändå varje sådant fall särskild upp-märksamhet.
BJO Pölönen betonade att det primära ansvaret för att förundersökningarna görs i rask takt ligger på utredaren och undersökningsledaren. Dessa ska på eget initiativ följa med hur deras ärenden fram- skrider och inte förlita sig på att cheferna sköter uppföljningen. Positivt var att polisinrättningen verkar ha tagit tag i problemen på flera sätt, bl.a.
genom att effektivisera uppföljningen och utöka resurserna för utredning av brott mot barn.
Konsekvenserna av renoveringen av huvudpolis-stationen var tydliga. Bullernivåerna var tidvis mycket höga. Vid inspektionen var det tidvis svårt att föra ett normalt samtal. Det visade sig att med- arbetarna ibland är tvungna att använda hörsel- skydd. Polisinrättningen hade beslutat att frihets-berövade personer inte kan förvaras i häktet under renoveringen, men personalen var ändå tvungen att arbeta i huset. Även luktolägenheter är påfal- lande vanliga. Den rådande åsikten, även inom ledningen, var att man borde ha flyttat till tillfäl- liga lokaler, om man hade känt till alla konsekven- ser av renoveringen på förhand. BJO sände inspek-tionsprotokollet för kännedom till ansvarsområ-det för arbetarskydd vid Regionförvaltningsverket i Västra Finland. Det meddelade i september 2018 att tillsynsåtgärder inte behövdes, bl.a. eftersom renoveringen snart skulle bli färdig.
Vid Helsingfors polisinrättning ansågs nät- polisverksamheten vara en viktig verksamhets- form med mångsidig verksamhet på nätet. Avsik- ten är att publicera tillförlitlig myndighetsinfor-mation som är lätt och snabbt tillgänglig för alla.
Uppgiften är också att ta kål på rykten och infor-mera om hur man ska agera i olika situationer.
Också kom fram att polisen i allt högre grad ut-sätts för personliga trakasserier och hot på socia- la medier.
Polisfängelset vid huvudpolisstationen i Lahtis.
Polisfängelset vid huvudpolisstationen i Tammerfors.
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� polisen
Vid centralkriminalpolisen fokuserade ins- pektionen på rättsenheten och hemligt inhämtan- de av information. Man konstaterade att struktu-rerna för laglighetsövervakningen var bra, men att en utmaning under det gångna året var den knap- pa bemanningen. Det var särskilt problematiskt eftersom enhetens uppgifter är mycket omfattan- de och ärendena ofta är besvärliga också rent kvali- tativt. I fråga om det hemliga inhämtandet av in- formation låg fokus särskilt på täckoperationer på nätet och bevisprovokation genom köp. Därtill fick JO Jääskeläinen bekanta sig med centrumet för bekämpning av cyberbrottslighet. Dess verk-samhet har inkluderats i avdelningarnas arbete och vid centrumet arbetar totalt cirka 80 personer.
På inrikesministeriets polisavdelning disku- terades laglighetsövervakningen. Den inriktar sig dels på Polisstyrelsen och i synnerhet på Skydds-polisen, som sedan 2016 har varit direkt under-ställd inrikesministeriet. Dessutom diskuterades pågående lagstiftningsprojekt.
Vid inspektionen hos Polisstyrelsen fram- förde polisöverdirektören sin oro över samhälls- freden. Utöver traditionella hot utsätts samhället nu för cyber- och hybridhot. Polisens arbete på-verkas därtill av extremiströrelser, olika ideologier, den globala säkerhetsmiljön och invandringen.
Särskilt problematiskt är det att polisen saknar långsiktiga finansieringsramar. Om den nuvaran-de utvecklingen fortsätter, kommer nuvaran-det att finnas under 7 000 poliser 2020.
Inspektionerna inom polisens interna laglig- hetsövervakning grundar sig på den årligen fast-ställda planen över prioriteringarna. Polisstyrelsen utför anmälda inspektioner vid polisenheterna var- je höst. Inspektionerna omfattar anskaffning av förhandsmaterial, skriftliga utredningar, övervak-ning av datasystem och hörande av sakkunniga.
Prioriteringar för övervakningen 2018 var bl.a.
laglighetsövervakningen (rättsenheternas arbete), användning och övervakning av metoder för hem-ligt inhämtande av information, loggutredningar, anordnande av förundersökning (särskilt förutred-ningsarbetet), tjänsteutnämningar, beslut enligt
utlänningslagen samt gripanden. Polisstyrelsens laglighetsövervakning hade tagit upp närmare tio fall på eget initiativ.
Det konstaterades också att man hade beslutat att ta i bruk polisstyrelsens etiska kanal i hela lan- det från ingången av 2019. Via den kan man anmä- la lagstridiga förfaranden eller agerande som bry- ter mot polisens värderingar, även anonymt. An- mälningarna går till Polisstyrelsens laglighetsöver- vakning, som beslutar hur de ska behandlas. Polis-styrelsen utredde också vilka åtgärder polisförvalt-ningen har vidtagit med anledning av de brottmål som gäller chefen för narkotikabrottsenheten i Helsingfors.
I fråga om övervakningen av det hemliga in-hämtandet av information konstaterades det att Polisstyrelsens kontroller har betonat metoder vars användning det hör till polisens egna befo- genheter att besluta om. År 2018 granskades 1 304 ärenden som omfattades av tvångsmedelslagen och ärenden som omfattas av polislagen. Den allmänna nivån på besluten och kraven har varit god. Det fanns ganska stora skillnader i hur om-fattande och systematisk polisenheternas egen övervakning var.
I frågan om polisfängelserna diskuterades to-talrenoveringsläget och iakttagelser under JO:s inspektioner (se avsnitt 3.4). En totalreform av lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen är på kommande. Därtill diskuterades, även med anknytning till rättegångarna på sista tiden, om ansvarsområdena för Polisstyrelsens tjänstemän är tillräckligt entydigt avgränsade.
Vid inspektionen av Polisstyrelsens ansvars- område för vapenförvaltning framkom att den årligen tar hand om cirka 20 000 skjutvapen, som i regel är i mycket dåligt skick. Ett par tusen vapen försöker man sälja på auktion, och ungefär hälften blir sålda. Övervakningen av vapensamla- re sköts av den lokala polisen. Vapensamlarens lokaler ska granskas innan det första tillståndet beviljas för ett skjutvapen som ingår i samlarens samlingsplan. När lokalerna har godkänts är det ändå inte möjligt att granska dem på nytt, om in- ga ändringar i lokalerna sker. Vissa samlare har ett mycket stort antal vapen. Även förseningarna
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� polisen
169
i vapendatasystemprojektet diskuterades; som det nu ser ut hoppas man kunna ta i bruk systemet i mars 2020.
JO Jääskeläinen bekantade sig med Vitja-projektet i oktober 2018. Denna totalreform av polisens da- tasystem ligger många år efter tidtabellen, men den första delen POTI (polisens datasystem för underrättelse) togs i bruk i december 2018.
4.3.4
FRIHETSBERÖVADE
Polisen kan på flera olika grunder ingripa i en människas personliga frihet. Polisen sköter förva-ringen av personer som frihetsberövats av polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet. Numera an- vänds knappt femtio polisfängelser. Flest gripan- den görs med stöd av polislagen, nästan 60 000 om året. Berusning är orsaken till de flesta av dessa gri- panden. Den näst största gruppen är brottsmiss-tänkta: under 2017 greps nästan 23 000 personer, av vilka 8 800 anhölls och 2 200 häktades. I po- lisfängelser förvaras därtill ibland personer som tagits i förvar med stöd av utlänningslagen. Fri- hetsberövandets längd varierar beroende på grun- den från några timmar till flera månader.
Utöver justitieombudsmannen har även inter-nationella tillsynsorgan i flera sammanhang kriti-serat i synnerhet förvaringen av häktade i polisens lokaler som inte lämpar sig för längre vistelse. De senaste åren har antalet häktade som förvaras i po- lisens lokaler dagligen varit under hundra. Häkt-ningslagen ändrades från ingången av 2019 så att den häktade inte får hållas i polisens förvaringslo-kal längre än sju dygn, om det inte finns exceptio-nellt vägande skäl, som bedöms av en domstol.
Trots att klagomålen som ifrågasätter laglig- heten för ett frihetsberövande inte är få, har utred-ningarna visat att det oftast har funnits tillräckliga grunder för polisens åtgärder. Vanligen gäller kriti- ken behandlingen av frihetsberövande personer.
Det kan nämnas att staten under 2017 betalade er-sättningar för frihetsberövande på sammanlagt 2,9 miljoner euro till personer som fängslats eller anhållits trots att de var oskyldiga. Den genom- snittliga ersättningen var 120 euro per dag.
I ärendet 5304/2017* gav BJO Pölönen polismyn-digheten en anmärkning för behandlingen av fyra polska fotbollssupportrar. De greps på efternatten med hänvisning till polislagen och frigavs 19 tim-mar senare. Polisen agerade lagstridigt, då de grip-na inte fick något att äta på hela tiden. Därtill hade motiveringen till gripandet bokförts bristfälligt, även om utredningarna visar att frihetsberövan- det i sig inte saknade grund. Därtill konstaterades det att de utländska gripna personerna borde ha informerats om möjligheten att stå i kontakt till sitt hemlands beskickning. BJO framställde att polismyndigheten skulle gottgöra de gripna per- sonerna för att de lämnats utan föda.
Polismyndigheten betalade 150 euro till var och en av de gripna personerna.
I fallen 3229 och 3230/2017* var det emellertid frå- gan om lagstridig begränsning av friheten. BJO Pölönen gav en anmärkning åt den kommissarie som hade beordnat två bussar med fotbollssup-portrar från Helsingfors vända om i Ilmola då de var på väg till en match i Vasa. Enligt BJO hade in- ga lagenliga grunder framförts för att kontrollera alla busspassagerares identitet eller för att genom-föra säkerhetskontroller och inte heller för att granska bussarna. Det var möjligt att det fanns lagenliga grunder för att avlägsna vissa passagera-re från platsen på grund av deras förflutna.
Även i deras fall var det ändå problematiskt att avlägsnandet från platsen skedde relativt långt från den antagna händelseplatsen och innebar ett faktiskt förbud att anlända till matchorten. Den bestämmelse som tillämpades möjliggör inte en sådan tolkning. Rätt förfarande i den här si- tuationen skulle ha varit att låta bussarna köra till matchplatsen och där avlägsna var och en av de personer som det utifrån en individuell bedömning fanns lagenliga förutsättningar för att avlägsna.
I fallet 79/2018 bedömdes en frihetsberövad per- sons rätt till ett biträde. Den häktade, som över-lämnats från Lettland till Finland, hade bett att, utöver det i Finland tillsatta biträdet, även få kon- takta en lettisk advokat, vilket undersökningsle-laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� polisen