ASPEKTER I LAGLIGHETSÖVERVAK- LAGLIGHETSÖVERVAK-NINGEN AV DET SÄRSKILDA TEMAT
4 Laglighetsövervakningen enligt sakområden
4.1
Domstolarna och justitieförvaltningen
I detta avsnitt behandlas ärenden som berör dom- stolarna, justitieministeriet (JM) och justitieför- valtningen. Klagomål som gäller t.ex. sådana skat- teärenden som behandlas vid förvaltningsdomsto- larna eller sådana utsökningsärenden som behand- las vid tingsrätterna hänförs i allmänhet till sak- området för beskattning eller utsökning. Ärenden som gäller försäkringsdomstolen statistikförs i all-mänhet som socialförsäkringsärenden eller som arbetskrafts- och utkomstskyddsärenden. Ären-den som gäller jorddomstolen statistikförs i regel inom jord- och skogsbruksministeriets förvalt- ningsområde.Antalet klagomål som på något sätt gäller domstolarna är således betydligt större än vad som framgår av statistiken.
Ärendena inom detta sakområde avgjordes av JO Petri Jääskeläinen fram till den 31 augusti 2018 och därefter av BJO Pasi Pölönen. Huvud- föredragande för dessa ärenden var referendarie- rådet Jarmo Hirvonen samt övriga föredragande äldre JO-sekreterare Terhi Arjola-Sarja och nota- rie Sanna-Kaisa Frantti.
4.1.1
VERKSAMHETSMILJÖN
De strukturella och funktionella förändringarna inom rättsväsendet fortsatte. En effektivering av rättsvården eftersträvades genom att göra dom- stolsenheterna större, centralisera vissa sakom- råden till vissa domstolar, avveckla verksamhets- ställen och minska sammansättningarna vid dom- stolarna. Man strävade också efter att öka antalet skriftliga förfaranden, förhandlingar vid frånvaro och tillfällen där videoanslutningar används.
Strukturreformen vid tingsrätterna framskred.
I Finland finns det fr.o.m. den 1 januari 2019 endast 20 tingsrätter, då antalet efter underrättsreformen som genomfördes 1993 var 70. I samband med den tills vidare senaste reformen sammanslogs Esbo
tingsrätt och Västra Nylands tingsrätt, Vanda tingsrätt och Östra Nylands tingsrätt, Mellersta Österbottens tingsrätt och Österbottens tingsrätt, Uleåborgs tingsrätt och Ylivieska-Brahestads tings- rätt samt Kemi-Torneå tingsrätt och Lapplands tingsrätt. Hyvinge tingsrätt och Tusby tingsrätt avvecklades och deras domkretsar fördelades mel- lan Östra Nylands tingsrätt och Egentliga Tavast- lands tingsrätt.
Behandlingen av summariska tvistemål kon-centrerades fr.o.m. den 1 september 2019 till tings-rätterna i Åland, Helsingfors, Östra Nyland, Kym-menedalen, Lappland, Uleåborg, Birkaland, Öster-botten och Egentliga Finland.
Beslutanderätten i brottmål för tingsrättens endomarsammansättning utvidgades. Ett brott-mål kan fr.o.m. den 1 januari 2019 behandlas av en endomarsammansättning om högst fyra års fän- gelse kan utdömas för den gärning som avses i åtalet. En tvådomarsammansättning föreskrevs som ett lättare alternativ till en tredomarsamman- sättning vid tingsrätten. Även högsta domstolens sammansättningar förenklades.
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� domstolarna och justitieförvaltningen
Ett besvärstillståndsärende kan fr.o.m. den 1 janua-ri 2019 avgöras av en enledamotssammansättning, om det enligt ledamoten i fråga och föredraganden är tydligt att det inte finns förutsättningar för be- viljande av besvärstillstånd. Högsta domstolens domföra sammansättning förenklades också i vissa ärenden som gäller extraordinärt ändrings-sökande.
Propositionen med förslag till lagstiftning om Domstolsverket lämnades till riksdagen hösten 2018. Domstolsverket skulle sköta största delen av domstolsväsendets centralförvaltningsmyndighets uppgifter, som för närvarande tillhör JM. Grund- lagsutskottet ansåg att det att behörigheten i fråga om tjänstekollektivavtal och tjänsteregleringar blir kvar vid justitieministeriet är inte helt oproblema-tiskt med tanke på det viktigaste målet med inrät-tandet av Domstolsverket.
Enligt utskottet ska man också följa de kumu-lativa effekterna av alla reformer som berör dom- stolsväsendet som genomförts under de senaste åren på domstolarnas oberoende ställning och medborgarnas rättssäkerhet (GrUU 49/2018 rd).
Lagutskottet betonade Domstolsverkets oberoen-de ställning och föreslog även att tjänste- och an- ställningsärenden samt uppgifter med anknytning till beslut om domartjänster överförs från justitie-ministeriet till det nya verket (LaUB 13/2018 rd).
Uppgifterna inom ekonomi- och skuldrådgiv- ning överfördes från regionförvaltningsverken och kommunerna till statens rättshjälpsbyråer den 1 ja- nuari 2019. För ordnandet av ekonomisk rådgiv- ning och skuldrådgivning regionalt ansvarar i fort-sättningen rättshjälps- och intressebevakningsdi-strikten och tjänsten produceras av rättshjälpsby-råerna. Ekonomi- och skuldrådgivningstjänster kan under vissa förutsättningar köpas av service- producenter. Reformen syftar till att förenhetliga tjänsterna och förbättra de elektroniska tjänster-na. Man beslutade att överföra den allmänna led-ningen, styrningen och övervakningen från nä- ringsministeriets förvaltningsområde, från Kon-kurrens- och konsumentverket, till JM.
Rättsvården tillhör statens kärnuppgifter.
Grundlagsutskottet har upprepade gånger konsta-terat att domstolarnas resurser ska tryggas också under perioder när ekonomin är knapp samt att
rättsskyddets nivå måste motsvara kraven i grund-lagen och de människorättsavtal som förpliktar Finland.
I budgeten för år 2019 riktades 978 miljoner euro till JM:s förvaltningsområde. Detta innebar en ökning på cirka 37 miljoner euro jämfört med året innan. Rättsväsendet har dock otillräckliga resurser. Finland satsar fortfarande betydligt mind- re på domstolarna, åklagarna och rättshjälpen per invånare än Sverige (European judicial systems, Efficiency and quality of justice, CEPEJ STUDIES No. 26 2018 Edition 2016 data: Finland 76,5 euro och Sverige 118,6 euro per capita).
I sitt utlåtande om statsbudgeten för 2019 (LaUU 22/2018 rd) uttryckte lagutskottet oro över resurserna inom JM:s förvaltningsområde på läng- re sikt. Utskottet ansåg att det absolut behövs en samhällelig värdediskussion om rättsstatens ställ- ning, betydelse och finansiering. Lagutskottet be-tonade att rättsstaten och dess funktion inte är någon självklarhet utan att man konstant måste värna dessa. I det ingår att trygga en behörig och tillräcklig finansiering.
Dröjsmålsgottgörelser för fördröjda rätte- gångar vid de allmänna domstolarna och i för- valtningsprocessärenden har behandlats redan i flera år. Domar som gäller krav på dröjsmåls- gottgörelser minskade till 69 (föregående år 71).
De betalda gottgörelserna ökade emellertid av- sevärt. Gottgörelse betalades i 47 fall, totalt unge-fär 200 000 euro inklusive räntor och kostnader (föregående år 106 000 euro i 35 fall). Flest dröjs-målsgottgörelser i form av ekonomisk kompen- sation betalades vid Helsingfors tingsrätt (17) samt för processer som fördes till högsta förvalt-ningsdomstolen (8).
En effektivering av domstolsväsendets verk-samhet eftersträvas genom att utveckla datasys- temen. I början av oktober 2018 inledde JM ett tvåårigt projekt för att producera verktyg för auto-matisk anonymisering av handlingar och beskriv-ning av handlingars innehåll.
Projektet för ett data- och ärendehanterings-system för de allmänna domstolarna och åklagar- na (AIPA) försenades ytterligare och de uppskat- tade utvecklingskostnaderna ökade. År 2012 upp- skattades kostnaderna till 34,4 miljoner euro exklu-
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� domstolarna och justitieförvaltningen
153
sive kostnader förorsakade av infrastruktur i sam-manträdessalarna. I nuläget är motsvarande kost- nadsuppskattning 57 miljoner euro.
AIPA byggs upp och tas i bruk i delar. Den första delen, d.v.s. åklagarnas bötestillämpning för behandling av summariska bötesärenden, har använts vid åklagarämbetena sedan februari 2017.
Vid domstolarna inleddes ibruktagandet av AIPA i maj 2018 inom tvångsmedelsärendena.
Vid förvaltnings- och specialdomstolarna på- går utvecklingen av ett nytt system för verksam-hetsstyrning och ärendehantering samt elektro- niska ärenden och elektronisk arkivering (HAI-PA). Dessutom pågår utvecklingen av ett ärende- hanteringssystem för domstolarnas administrati-va ärenden som en del av statsrådets utvecklings- projekt för gemensam ärendehantering (Virasto- VAHVA/Hilda).
Justitieförvaltningens tidigare datasystempro-jekt har inte uppfyllt de förväntningar som riktats mot dem. I synnerhet programmet för brottmåls-domar RITU har varit föremål för missnöje bland användarna. Domstolarnas arbete handlar i sista hand om möten med människor, individuella av-göranden som skrivs för hand och sådana situa-tionsspecifika bedömningar där fördelarna och nyttan som datasystemen antas producera är be-gränsade. Den pågående utvecklingstrenden ver-kar dock vara inriktad på att tyngdpunkten för rättsvården ska förflyttas från muntlig och ome-delbar domstolsbehandling som sker på nära håll i tingsrätten till effektiv genomströmning av digi-talt material i datasystemen.
4.1.2
LAGLIGHETSÖVERVAKNINGEN
Till JO:s uppgifter hör att övervaka att domstolar- na och domarna följer lagen och fullföljer sina tjänsteskyldigheter. JO övervakar framför allt att den rätt till en rättvis rättegång som hör till vars och ens grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter också tillgodoses i praktiken.
Som en följd av domstolarnas grundlagstryg-gade oberoende ställning är justitieombudsman-nens övervakning av domstolarna mer begränsad
än den laglighetsövervakning som riktas mot för-valtningsmyndigheterna. Justitieombudsmannen utreder i regel inte klagomål som har att göra med utövande av prövningsrätt i oberoende domstolar.
Ärenden som har anknytning till grundläggande och mänskliga rättigheter med tanke på kraven på en rättvis rättegång kan dock medföra särskil- da skäl för justitieombudsmannen att granska för-farandet som lett till en lagakraftvunnen dom och begära relaterade utredningar. Justitieombudsman- nen ingriper inte i pågående rättegångar eller av-göranden i vilka ändring kan sökas.
Med tanke på principerna för rättegångens muntliga och omedelbara karaktär har justitieom-budsmannen synnerligen begränsade möjligheter att i samband med ett skriftligt klagomålsförfaran- de på nytt bedöma bevis som framställts muntligt eller bevisens trovärdighet. Med beaktande av be- hörighetsfördelningen mellan de oberoende dom- stolarna och den högsta laglighetsövervakaren kan justitieombudsmannen inte på nytt börja behand-la ett ärende som en domstol har avgjort med stöd av den befogenhet och prövningsrätt som tillhör domstolen. Justitieombudsmannen kan inte heller ändra eller upphäva domstolarnas avgöranden.
Kunder hos rättsväsendet som vänder sig till JO har ofta alltför höga förväntningar på JO:s möj- ligheter att hjälpa dem. I sin roll som laglighets- övervakare kan JO inte påverka ärenden som är under behandling vid en domstol och inte heller ändra domstolens avgöranden. Om klaganden vill söka ändring i ett avgörande måste avgörandet överklagas i normal ordning, eller så måste klagan-den förlita sig på extraordinärt ändringssökande.
Justitieombudsmannens laglighetsövervak-ning av domstolarna är inriktad på de procedur-mässiga rättsskyddsgarantierna (en rättvis rätte-gång). Laglighetsövervakningen inriktas också på sådana områden som faller utanför tillämpnings- området för andra rättsmedel. Dessa områden är exempelvis domares uppträdande, bemötandet av klienter, strukturella rättsskyddrisker orsakade av informationssystem och iakttagandet av offentlig-hetslagstiftningen.
Under 2018 mottogs färre domstols- och justi-tieförvaltningsärenden än med året innan. Under året inleddes 293 nya ärenden (318 år 2017) och 257 laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� domstolarna och justitieförvaltningen
Inkomna och avgjorda klagomål under åren 2009–2018
Åtgärdsprocent under åren 2009–2018
0 50 100 150 200 250 300 350
2018 2017 2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009
avgjorda inkomna
0 5 10 15 20 25
2018 2017 2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009
alla domstolsärenden
(321) ärenden avgjordes. Antalet åtgärdsavgöran-den i domstolsärenåtgärdsavgöran-den var 11 (10). Inom JM:s för-valtningsområde var antalet åtgärdsavgöranden tre (12).
Antalet nya ärenden som statistikförs som domstolsärenden var 199 (235), medan antalet av-göranden som gällde domstolarna var 175 (238).
På JM:s förvaltningsområde registrerades 66 (79) nya klagomål och 61 (80) klagomål avgjordes. De klagomål som gällde JM:s förvaltningsområde handlade oftast om rättshjälpsbyråerna och kon-sumenttvistenämnden.
På justitieförvaltningens område begärdes 27 (23) utlåtanden eller höranden, de flesta från JM eller lagutskottet. Under året gavs 19 (23) utlå-tanden. En förteckning över utlåtandena finns i bilaga 3.
4.1.3
INSPEKTIONER
Under berättelseåret gjordes en inspektion av tvångsmedelsavdelningen och förvaringslokaler- na för frihetsberövade vid Åbo tingsrätt.
4.1.4
AVGÖRANDEN
Fördelningen av sammanträdesturer för nämndemännen i tingsrätten
BJO kritiserade funktionslogiken hos det data- program som bl.a. Helsingfors tingsrätt sedan 1993 har använt för att fastställa sammanträde- sturer för nämndemännen i tingsrätterna.
Enligt 7 § i lagen om nämndemän vid tings- rätterna ska tingsrättens lagman se till att nämn- demännen deltar i tingsrättens sammanträden i tur och ordning. I stället för i tur och ordning ha-de sammanträha-desturerna emellertid fastställts så att dataprogrammet lottade sammansättningar av nämndemän till sammanträdena. Dessa sam-mansättningar inkluderade personer som inte ha- de anmält förhinder för sammanträdesdagen i frå- ga och hade deltagit i färre än 15 sammanträden
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� domstolarna och justitieförvaltningen
155
under ett år. Om användaren av programmet dess- utom valde svenskspråkighet inkluderades i lott- dragningen endast nämndemän vars grundläggan-de uppgifter innehöll information om färdigheter i svenska.
BJO konstaterade att den slumpmässighet som valet av nämndemän i praktiken huvudsak- ligen grundade sig på när dataprogrammet använ- des och den turordning som avses i lagen inte är samma sak. Slumpmässigheten kan t.o.m. stå i konflikt med turordningen, eftersom det beroen-de på nämnberoen-demannens tur i lottningen kan upp- stå stora skillnader i antalet sammanträden.
Vid ett förfarande som endast följer turord- ningen får nämndemännens kön eller ålder inte ha någon betydelse för fördelningen av samman- trädesturer. I princip borde också varje tidigare sammanträde som nämndemannen deltagit i be-aktas. Bokstavligt tolkat kan tillämpning av tur- ordning också leda till att man inte ens kan fästa vikt vid nämndemännens språkkunskap. I sådana fall kränks emellertid inte bara rätten till en rätt- vis rättegång utan också de språkliga rättigheterna.
BJO ansåg vidare att lagen inte möjliggör beaktan-de av nämnbeaktan-demännens personliga egenskaper så-som erfarenhet eller utbildning eller specialkun- skap med anknytning till nämndemannens yrke.
BJO bad JM meddela senast den 31 maj 2019 vilka åtgärder beslutet ger anledning till (443/2018*).
Öppettider för förvaltnings- domstolens telefontjänst
JO undersökte på eget initiativ begränsningen av kundbetjäningen per telefon till mellan kl. 12 och 15 vid Helsingfors förvaltningsdomstols registra- torskontor. Registratorskontorets normala öppet- tider på vardagar var i övrigt 8.00–16.15. Bakgrun-den till begränsningen av telefontjänsten var an-hopningen av ärenden vid domstolarna.
Enligt 1 § i förordningen om öppethållandet av statens ämbetsverk från 1994 är statens ämbets-verk öppna vardagar från klockan 8.00 till klockan 16.15. JO ansåg att det är uppenbart att man i den utfärdade förordningen har utgått från att ämbets-
verken betjänar per telefon under hela öppettiden.
I och med den tekniska utvecklingen har det dock sedan förordningen utfärdades uppstått nya kon-taktformer med större tidsmässig flexibilitet vid sidan av betjäning som sker personligen eller per telefon. Man har också betonat ämbetsverksspe-cifika möjligheter att tillhandahålla en resultat-bringande tjänst, för att kunna allokera resurser- na så effektivt som möjligt.
Ämbetsverken har prövningsrätt i fråga om vilka servicekanaler eller serviceformer som ska tillhandahållas för kunden vid olika tidpunkter under öppettiden. Enligt JO ska ämbetsverken dock i sin bedömning beakta i synnerhet karak- tären hos de ärenden som behandlas av myndig- heten och behoven hos myndighetens hela kund- krets. Vid förvaltningsdomstolarna bör rådgivnin- gen och den övriga kundbetjäningen vara tillgäng- lig per telefon under hela den öppettid som fast- ställs i förordningen om öppethållandet av statens ämbetsverk. Per telefon kan kunderna snabbt få svar på frågor som gäller t.ex. tidsfristerna och förfarandena för ändringssökande och man kan alltså genom rådgivning undvika betydande rätts-förluster.
JO fäste också uppmärksamhet vid att ären- den som behandlas i förvaltningsdomstolen ofta har väldigt stor betydelse för kunden samt vid för-valtningsdomstolens mångformiga kundkrets, vil-ken inkluderar personer som placerats på anstalt och andra sådana personer för vilka det kan vara särskilt viktigt att ha tillgång till just betjäning per telefon under hela öppettiden.
JO ansåg att förvaltningsdomstolen ska ga- ranteras tillräckliga resurser för att kunna tillhan-dahålla en sådan telefontjänst. JO delgav Helsing-fors förvaltningsdomstol och JM sin uppfattning och begärde att förvaltningsdomstolen senast den 31 maj 2018 meddelar vilka åtgärder beslutet hade föranlett (3108/2017*).
Helsingfors förvaltningsdomstol uppgav att dom- stolen fr.o.m. den 1 juni 2018 kommer att tillhandahål- la en telefontjänst för sina kunder mellan klockan 8.00 och 16.15 i enlighet med förordningen om öppet- hållandet av statens ämbetsverk.
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� domstolarna och justitieförvaltningen
Motivering av häktningsbeslut
JO bedömde kraven beträffande de kortfattade grunder för häktningsbeslut som avses i 3 kap.
10 § i tvångsmedelslagen i en situation där grun-derna för kravet på häktning som bifogats beslu- tet i sig var tämligen omfattande, men det inte i grunderna för häktningsbeslutet togs någon spe- cifik ställning till de aspekter som försvaret fram-förde.
JO konstaterade att kvaliteten hos domstolar-nas motiveringar har en viktig betydelse för för- troendet för rättskipningen. Med hjälp av moti- veringarna kan domstolarnas maktutövning över-vakas och utvärderas. I tvångsmedelsärenden har grunderna för avgörandena stor betydelse också med tanke på öppenheten i domstolarnas verk-samhet och verkverk-samhetens offentlighet.
Syftet med grunderna för häktningsbeslut är att övertyga den part som är föremål för häktnin- gen om att de motargument som parten framfört har hörts, beaktats och att deras vikt har övervägts, men att motargumenten med goda skäl har fun-nits vara otillräckliga i jämförelse med det som framförts i domstolen av den myndighet som krävt häktningen. Även om behandlingen av häktningskrav och andra tvångsmedelsärenden är massverksamhet vid de stora domstolarna är det också fråga om viktiga rättsliga avgöranden med tanke på den individ som är föremål för kra-vet men också med tanke på trovärdigheten hos rättsstatens verksamhet.
JO ansåg att det är centralt att man i grunder- na för häktningsbeslut och även andra tvångsme- delsbeslut tar ställning till väsentliga påståenden och relevanta synvinklar som framförts av försva-ret. Annars får man uppfattningen att uttalande-na från den som är föremål för tvångsmedlet inte har någon betydelse eller åtminstone inte samma vikt som de synpunkter som framförts av den som framställer kravet, vilka det hänvisas till i avgöran-det (6888/2017*).
Hovrättens förfarande och en överraskande dom
BJO ansåg att behandlingen av ett ekonomiskt brottmål i hovrätten innehöll drag som hade för- svårat de klagandes försvar och även gjort å ena sidan åklagarens och målsägandens och å andra sidan domstolens roll i den ackusatoriska straff- processen oklar.
I ärendet som gällde grovt skattebedrägeri och grovt bokföringsbrott gällde tvisten i hovrät-ten framför allt huruvida de kostnader som införts i bokföringen i de klagandes företag, sammanlagt 493 400 euro, var verkliga eller fabricerade på det sätt som påstods i åtalet. I sin avslutande utsaga ansåg åklagaren samt Skatteförvaltningen som var målsägande i fråga om skattebrotten att rele-vanta motbevis i fråga om kostnadernas riktig- het hade presenterats under huvudförhandlingen.
I sitt uttalande till hovrätten efter huvudförhand-lingen ansåg åklagaren att alla distributionskost- nader som antecknats i företagets bokföring, sam-manlagt 493 400 euro, var ”välgrundade och av- dragsgilla”.
Innan dess hade hovrätten dock på eget initia- tiv bett Skatteförvaltningen om en beräkning av den skatt som kringgåtts och i sin begäran upp-gett endast 84 012 euro som avdragsgilla distribu- tionskostnader. Domen som hovrätten senare ut-färdade grundade sig på det ovan nämnda belop-pet och den beräkning som Skatteförvaltningen gjort på basis av detta belopp.
Efter att ha fått åklagarens meddelande om att alla distributionskostnader enligt åklagarens uppfattning är välgrundade och avdragsgilla, frå-gade hovrätten åklagaren om detta meddelande innebär att åtalet nedläggs eller begränsas. Åklaga-ren meddelade att åtalet inte förkastas, eftersom Skatteförvaltningen hade informerat åklagaren om att den inte längre i ”detta skede av processen”
avstår från åtalet.
BJO kritiserade hovrättens förfarande till den delen att inga specifika ställningstaganden om de godtagbara distributionskostnadernas belopp ha- de krävts av åklagaren och Skatteförvaltningen in- nan huvudförhandlingen avslutades. Frågan om distributionskostnadernas riktighet var så central
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� domstolarna och justitieförvaltningen
157
med tanke på avgörandet av ärendet att överlägg- ningar i hovrätten inte borde ha inletts innan par-ternas exakta ståndpunkter hade utretts. BJO an-såg att försummelserna som inträffat under hu- vudförhandlingen inte kunde korrigeras genom att efter huvudförhandlingen begära utsagor av parterna med stöd av 6 kap. 13 § i lagen om rätte-gång i brottmål.
Den processledningsrelaterade försummelsen i hovrätten hade för sin del lett till att hovrätten efter huvudförhandlingens slut på eget initiativ och således i strid med den ackusatoriska princi-pen tillämpat en beräkning av distributionskost- nader som ur de klagandes synvinkel hade verkat strängare än det var motiverat att de klagande ha- de kunnat förvänta sig utifrån åklagarens och Skat- teförvaltningens avslutande utsagor.
BJO ansåg att innehållet i åklagarens uttalande, d.v.s. att åklagaren inte till någon del avstod från eller begränsade åtalet trots att de distributions-kostnader på 493 400 euro som antecknats i före-tagets bokföring enligt åklagaren i motsats till det som påstods i åtalet var ”välgrundade och avdrags-gilla”, var så motstridigt att hovrätten inte borde ha åsidosatt det utan tilläggsfrågor.
Åklagaren hade ju sakligt meddelat att tings- rättens avgörande enligt åklagarens uppfattning borde ändras i fråga om distributionskostnaderna och åtalet till denna del förkastas. Ändå hade åkla- garen meddelat att åtalet varken nedläggs eller be-gränsas. De använda formuleringarna kunde inte på ett förnuftigt sätt sammanjämkas. BJO konsta- terade att åklagaren inte samtidigt kan driva ett åtal och meddela att det är ogrundat.
BJO konstaterade vidare att man i bedömnin- gen av hovrättens förfarande också måste beakta att Skatteförvaltningen inte hade ställning som målsägande i fråga om det grova bokföringsbrot-tet. När det gäller den nämnda åtalspunkten är det således endast åklagarens uttalanden som haft be-tydelse.
BJO delgav hovrätten, åklagaren i målet, Riks- åklagarämbetet och Skatteförvaltningen sin upp- fattning. BJO ansåg att det inte var uteslutet att de ovan nämnda faktorerna skulle ge de klagande skäl att tillämpa extraordinärt ändringssökande hos högsta domstolen (4531/2018*).
Motiveringarna för tingsrättens dom och leverans av ljudupptagningar från tingsrättens sammanträde
I det fall som det redogjordes för under den före-gående rubriken kritiserade BJO motiveringarna för tingsrättens dom i synnerhet vad gäller det gro- va skattebrottet med anknytning till beskattnin- gen av de klagandes företag. BJO ansåg att moti- veringarna till den delen var delvis ofattbara och snarare hänvisade till uppfyllande av rekvisitet för bokföringsbrott än rekvisitet för grovt skattebrott.
BJO kritiserade tingsrättens förfarande även till den delen att det inte med stöd av tingsrättens diarium eller andra källor i efterhand kunde klar- läggas när de klagande hade beställt ljudinspelnin- garna från behandlingen av deras fall (4945/2018*).
Preskribering av åtalsrätten i samband med arbetsbrott
Den korta preskriptionstiden för åtalsrätten i sam- band med arbetsbrott har kontinuerligt förorsakat problem i myndighetsverksamheten. Dessa prob- lem har också föranlett åtskilliga avgöranden av de högsta laglighetsövervakarna. Efter ännu ett nytt klagomål föreslog JO att JM överväger om det finns skäl att vidta lagstiftningsåtgärder för att förlänga preskriptionstiden för arbetsbrott, som i nuläget är två år. JO specificerade nio avgöranden av de högsta laglighetsövervakarna, där det var frå-ga om preskribering av åtalsrätten i samband med arbetsbrott (6954/2017*).
JM ansåg att det var nödvändigt att först bedö- ma om det är möjligt att förlita sig på andra än straff- rättsliga metoder samt sträva efter att trygga en ef- fektiv efterlevnad av de nuvarande bestämmelserna genom utbildningsrelaterade metoder och administ- rativa anvisningar. JM såg inget regleringsbehov i denna fråga inom sitt eget verksamhetsområde.
laglighetsövervakningen enligt sakområden
�.� domstolarna och justitieförvaltningen