Alla ska ha möjlighet till välstånd

rare än väntat. Man lyckades inte helt synkronisera utvecklandet av de nationella och regionala tjänsterna sinsemellan vad beträffar tidsplanen.

nas utgifterna för det allmänna bostadsbidraget fortsätta att öka på grund av den svaga utveckling av sysselsättningen som prognostiserats.

Den positiva trenden i de ungas levnadsvanor fortsatte år 2015. Den mest bety-dande förändringen är att andelen unga som ägnar mindre än en timme per vecka av sin fritid till motion har sjunkit sedan 2013. Dessutom har de unga som röker dag-ligen eller dricker sig mycket berusade minst en gång per månad blivit betydligt färre sedan 2013. Det ser ut som om satsningarna på hälsoupplysning och de allt starkare tobakskritiska attityderna har främjat en positiv hälsoutveckling. Ett problem är dock att rökningen fortfarande är allmän bland dem som bedriver yrkesinriktade studie. Ett annat är att många unga har övervikt. Andelen överviktiga elever i årskurserna 8–9 sjönk visserligen något efter ökningen 2013, men den var likväl ungefär lika stor som 2010. Den ändring av åldersgränsen för penningautomater som trädde i kraft 2011 ledde till en betydande minskning av andelen pojkar som spelar på pen-ningautomater under perioden 2011–2015. Dessutom har andelen ungdomar som inte alls har spelat på penningautomater vuxit kraftigt. Ändringen har minskat antalet unga som är utsatta för den ökade risk för problem med penningspel som de som börjar spela i ung ålder löper.

Den vuxna befolkningens hälsa har enligt många mätare förbättrats under de sen-aste åren, men hälsoskillnaderna mellan regionerna, könen och de socioekonomiska grupperna har förblivit stora. Hälsoskillnaderna är likartade vare sig man studerar utbildnings-, yrkes- eller inkomstgrupper. De som fått mindre utbildning, de som ver-kar i arbetaryrken och de som har låga inkomster upplever sig ha sämre hälsa än de som har en lång utbildning, tjänstemännen och höginkomsttagarna. Den mest bety-dande utvecklingen är en minskning av dödligheten bland finländare i arbetsför ål-der. Under de senaste tio åren har minskningen sammanlagt varit en fjärdedel.

Störst har minskningen varit i antalet personer som avlidit genom sjukdomar i blodomloppsorganen och genom olycksfall. Dessutom sjönk antalet självmord 2014 med över tio procent jämfört med året innan.

Tillfredsställelsen med hälsocentraltjänsterna bland klienterna inom den grundläg-gande hälsovården har enligt de senaste klientenkäterna vuxit när det gäller hälso-stationerna i de stora städerna.⁴² Nästan 50 % av dem som sökte vård i icke-brådskande fall togs emot av en läkare inom vecka från det att de tagit kontakt. Två procent av besöken skedde efter en väntan på över tre månader. Inom specialistvår-den får specialistvår-den som inte har brådskande vårdbehov vänta i genomsnitt 1–2 månader, medan omkring en procent av dem som var i kö vid utgången av 2015 hade väntat i över sex månader. Tyngdpunkten i specialistvården har fortsatt att utvecklas i rikt-ning mot mera öppenvård. Denna utveckling beror delvis på den tekniska utveckl-ingen, förändrad praxis inom anestesin och digitaliseringen. Tillgången på vård har förbättrats när det gäller den icke-brådskande vården. För detta har lagstiftningen om att få vård och uppföljningen av dess genomförande haft stor betydelse. Sjuk-vårdsdistrikten har förkortat köerna till icke-brådskande vård genom att organisera om arbetet och öka sin verksamhet till exempel med kvällsarbete baserat på sepa-rata avtal.⁴³Trots den positiva utvecklingen finns det likväl mera problem i tillgången till hälsovårdens tjänster i Finland än i de andra nordiska länderna. År 2013 uppgav

42 Kuntaliitto. (2015) Suurten kaupunkien terveysasemavertailu 2015.

43 THL. (2016) Peruspalveluiden tila -raportin taustamuistiot. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos.

4 % av finländarna att de inte fick den vård de behövde på grund av kostnader, av-ståndet eller patientköerna.⁴⁴

Kommunerna, samkommunerna och samarbetsområdena har i regel fortsatt att ordna tjänster för de äldre på det sätt som äldreomsorgslagen kräver. En plan för att stödja den äldre befolkningen finns redan i 80 % av kommunerna. Inriktningen av de välfärdsfrämjande tjänsterna på riskgrupperna har förbättrats. Storkonsumenterna av tjänsterna och grupper som ofta blivit försummade har fått bättre tillgång till de tjäns-ter som de behöver. Väntetiderna för bedömning av servicebehovet har också blivit kortare såväl i brådskande som icke-brådskande fall. Avvecklingen av institutions-vården fortskrider och öppeninstitutions-vården växer, men största delen av personalen arbetar fortfarande inom heldygnsvården utanför hemmen. Inom hemvården behövs det större kompetens i terminalvård, vården av minnessjuka och rehabilitering. Det be-hövs också mera rehabiliterande vård samt tjänster nattetid.⁴⁵

Antalet klienter i den öppna vården inom barnskyddet och antalet barn som placerats i brådskande ordning har ökat betydligt under de senaste åren. Den betydande ök-ningen av antalet klienter förklaras delvis av att anmälningströskeln sjönk i och med den nya barnskyddslagen från 2008. År 2014 bröts den stigande trenden emellertid, och antalet brådskande placeringar sjönk med tio procent jämfört med 2013. Dessu-tom mattades ökningen i antalet klienter i öppenvården inom barnskyddet av, och den var en procent jämfört med 2013. Förändringarna sammanhänger delvis med strävan inom barnskyddet att sätta in stödet tidigare.⁴⁶

Antalet bostadslösa fortsatte att minska 2015. I synnerhet har minskningen i den långvariga hemlösheten varit betydande. En betydande roll har programmet för minskning av långtidsbostadslösheten, som har haft en stor betydelse för de resultat som har uppnåtts.⁴⁷ Det är likväl viktigt att komma ihåg att förändringarna i antalet bostadslösa utöver politiken för bostadslöshet sammanhänger med andra föränd-ringar och utvecklingslinjer i samhällspolitiken. En aktuell utmaning utgör de bostads-lösa som har invandrarbakgrund, vilka blev betydligt fler år 2015. Invånare med in-vandrarbakgrund är överrepresenterade i bostadslöshetsstatistiken, och deras andel bland de bostadslösa beräknas växa under år 2016 särskilt i huvudstadsregionen.⁴⁸ Att bekämpa fattigdom, ojämlikhet och utslagning var ett av tre strategiska insatsom-rådena under statsminister Katainens regeringsperiod. För att genomföra denna poli-tik samordnade social- och hälsoministeriet ett brett förvaltningsövergripande åt-gärdsprogram. Enligt den avslutande utvärderingen av programmet verkade det all-männa hälsotillståndet hos befolkningen ha utvecklats positivt, medan det fortfa-rande behövs insatser för att minska skillnaderna i hälsa och välfärd. Den långvariga ekonomiska recessionen avspeglades i risken för utslagning, men fattigdomen och inkomstskillnaderna ökade inte. Nivån på grundskyddet steg tack vare flera ändring-ar som gjordes under regeringsperioden, men den nådde likväl inte upp till den in-komstnivå som krävs för en skälig minimikonsumtion.

44 OECD. (2015) Health at a Glance 2015: OECD Indicators. OECD Publishing, Paris.

45 Vanhuspalvelulain toimeenpanon seuranta 2013–2014. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos.

46 THL. (2015) Statistisk årsbok om social- och hälsovården. Institutet för hälsa och välfärd.

47 Pleace N. – Culhane D. – Granfelt R. – Knutagård M. (2015) The Finnish Homelessness Strategy – An Interna-tional Review. Ministry of the Environment, Reports of The Ministry of the Environment 3en 2015.

48 ARA. (2016) Asunnottomat 2015. Asumisen rahoitus- ja kehittämiskeskus, Selvitys 2/2016.

Målet med den pågående reformen av servicestrukturen inom social- och hälsovår-den är att minska hälsoskillnaderna och göra det lättare att kontrollera kostnaderna.

Regeringens proposition med förslag till lag om ordnandet av social- och hälsovår-den som skulle genomföra reformen förföll i riksdagen våren 2015. Beredningen återupptogs i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Sipiläs regering.

Enligt ett ställningstagande av regeringen ska reformen genomföras så att det upp-rättas 18 självstyrelseområden (landskap) vilka leds av fullmäktige som utses genom val. Förutom att ordna social- och hälsovårdstjänster ska landskapen även ha andra uppgifter. Det ska införas en ny nivå inom den offentliga förvaltningen som tar över en betydande del av kommunernas och regionförvaltningens nuvarande uppgifter.

Vid sidan av reformen som gäller ordnandet av tjänsterna ska valfriheten i fråga om social- och hälsovårdstjänsterna bli större och flerkanalsfinansieringen av tjänsterna reformeras.

För att utveckla utkomstskyddet har man berett en överföring av genomförandet och utbetalningen av utkomststödets grunddel till Folkpensionsanstalten vid ingången av 2017. Målet är att jämlikheten mellan klienterna ska öka när det grundläggande utkomststödet betalas på lika grunder i hela landet. Genom ändringen minskar kommunernas uppgifter och skyldigheter. Dessutom effektiviseras den offentliga förvaltningen när man drar nytta av Folkpensionsanstaltens ställning som rikstäck-ande handläggare av socialförmåner och Folkpensionsanstaltens system. Genom ändringen ökar kommunernas möjlighet att styra resurserna inom socialarbetet till vägledande klientarbete i stället för behandling av ansökningar om ekonomiskt stöd inom ramen för socialförmåner.

Vid ingången av 2015 trädde en ny lag om allmänt bostadsbidrag i kraft. I lagen in-går en bestämmelse om ett förvärvsinkomstavdrag för stödtagaren. Den här be-stämmelsen trädde i kraft i september 2015. Ett av syftena med detta förvärvsin-komstavdrag är att göra det lättare för arbetslösa att ta emot lågavlönat arbete tack vare att bostadsbidraget inte sjunker. I och med införandet av förvärvsinkomstavdra-get har antalet stödtagare med förvärvsinkomster ökat. Även förvärvsinkomsternas belopp har ökat. Dessutom är fler barnfamiljer med två vårdnadshavare än tidigare berättigade till stöd. Förvärvsinkomstavdraget har också medfört ett minskat behov av utkomststöd.