Vid beredningen av statsminister Antti Rinnes regeringsprogram13 efterlyste flera aktörer beredningen av den nationella barnstrategin utgående från det arbete som gjordes under föregående regeringsperiod. Även barnombudsman Tuomas Kurttila gav på sin sista tjänstedag upprättandet av en barnstrategi som ”testamente” till regeringen och riksdagen och krävde i en skrivelse i januari 2019 att strategin upprättas14. Förslagen uppmärksammades. Som en av de sju strategiska helheterna i regeringsprogrammet definierades ett rättvist, jämlikt och inkluderande Finland. Ett av målen för att uppnå den här strategin var att främja barn och familjevänligheten och ett sätt att göra detta var att upprätta en strategi för barnfamiljer.
Stegmärkena för den nationella barnstrategin ritades förvånansvärt noggrant in i regeringsprogrammet.
Enligt regeringsprogrammet skulle barnstrategin beredas av en parlamentarisk kommitté och som mål för barnstrategin ställdes skapandet av en vision om ett barn och familjevänligt Finland som sträcker sig över regeringsperioderna. Det förutsattes att strategin ska bygga på kunskap och forskning och främja genomförandet av konventionen om barnets rättigheter. Samtidigt betonades fokuserandet på barnets rättigheter i förvaltningen och beslutsfattandet samt på barn och familjerelaterade tjänster och stöd och verksamhet som överskrider förvaltningsområdesgränserna.
I regeringsprogrammet förband sig regeringen att göra en utvärdering av påverkan på barnen samt främja barnbudgetering, stärkande av informationsbasen för barnens välmående och delaktighet bland barn och unga. Ett beslut fattades om att även engagera andra aktörer än staten i strategins målsättningar såsom offentliga aktörer, i synnerhet kommunerna och samkommunerna, högskolorna
12 Välijärvi, 2019
13 Regeringsprogrammet för statsminister Antti Rinnes regering 6.6.2019: Ett inkluderande och kunnigt Finland – ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle
14 RSk 34/2018 rd
och utbildningsanordnarna samt näringslivet. Beslut fattades om att utnyttja rapporten Barnets tid 2040 i beredningen av barnstrategin.
Beredningen av den nationella barnstrategin kom långsamt igång. I oktober 2019 utnämndes vicehäradshövding Johanna Laisaari till generalsekreterare för barnstrategin. Syftet var att grunda en parlamentarisk kommitté i december. Till följd av inrikespolitiska händelser fördröjdes utnämningen och statsminister Sanna Marins regering utsåg kommittén den 5 mars 2020. Allt som allt nio medlemmar utsågs till kommittén, en från varje riksdagsparti och ytterligare en personlig suppleant för varje medlem. Dessutom utsågs det fyra permanenta sakkunniga. För kommittén föreslogs därtill ett sekretariat, som bestod av ämbetsmän på statsrådets kansli, social och hälsovårdsministeriet och undervisnings och kulturministeriet samt representanter för organisationsfältet.15
Endast en vecka efter att den parlamentariska kommittén utsetts ändrades situationen på ett direkt dramatiskt sätt. Epidemi Covid19 deklarerades till pandemi och Finland gled tillsammans med resten av världen mot undantagstillstånd. Den parlamentariska kommitténs första egentliga möte kunde arrangeras först i juni 2020 och då tillsattes också en strategisk uppföljningsarbetsgrupp. Av hälsosäkerhetsskäl hölls fem av kommitténs sammanlagt sex möten som hybridmöten på distans.
Vägkartan för den nationella barnstrategin gjordes upp redan innan den parlamentariska kommittén inledde sitt arbete inom ramen för den rättsliga analysen av barnstrategin. Den var uppbyggd kring två axlar i en fyrfältsmatris – stabilitet vs. föränderlighet och bundenhet vs. flexibilitet där stabiliteten och bundenheten representerades av grundrättigheterna och mänskliga rättigheterna samt grundvärdena, flexibiliteten och stabiliteten av barndomen, familjen och samhället, flexibiliteten och föränderligheten av ledarskap, yrkeskunskap och kompetens samt forskningsdata och flexibilitet och bundenhet av resurserna och lagstiftningen. Bakom strategin ligger den gjorda juridiska granskningen, de slutsatser som FN:s kommitté för barnets rättigheter gav Finland samt resultaten av ”Barnets tid” arbetet (se figur 3).
15 Vid undertecknandet bestod kommittén av: ordförande Krista Kiuru (SDP), vice ordförande Li Andersson (Vänst.), Ari Koponen (SF), Heikki Autto (saml.), Hilkka Kemppi (centern), Sofia Virta (gröna), Mikko Ollikainen (SFP), Päivi Räsänen (KD), Harry Harkimo (Rörelse Nu). Sakkunnigledamöter: Elina Pekkarinen (barnombudsman), Hanna Heinonen (Centralförbundet för barnskydd), Inka Hetemäki (UNICEF Finland), Virve Toivonen (Östra Finlands universitet).
Sekretariat: Johanna Laisaari (VNK), Katja Bergbacka (UKM), Esa Iivonen (Mannerheims Barnskyddsförbund), Sanna Koulu (SHM), Taina Kulmala (VNK), Kirsi Pollari (Centralförbundet för barnskydd), Laura Saarinen (SHM).
Figur 3. Vägkarta för den nationella barnstrategin.
VARIATION (AKTÖRSKAP) BESTÄNDIGHET
Grundläggande och mänskliga rättigheter Grundläggande
värden
Lagstiftning Resurser
Familj Barndom
Samhälle Lederskap
Forsknings-data
Yrkeskunskap och kompetens
BINDANDE KARAKTÄR
Samordning av barnfragor, barnstrategin, sammanställning av information och utbildning
om barnets rättigheter Aktiv tillämpning
av företrädet för barnets bästa samt
barnkonsekvens-analys
Bekämpning av diskriminering och
ojämlikhet för barn och grupper
av barn
Tryggade rättigheter för barn i utsatt
ställning
Främjande av hörande, delaktighet och påverkansmöjligheter
för barn Stöd för barns nära relationer och kamratrelationer
Organisering av små-barnspedagogik och utbildning som motsvarar
barnet individuella behov
Tillhandahållande av social- och hälsövårdstjänster som motsvarar barns
och familjers behov Tillräcklig levnads-standard och social trygghet för barn-familjer och balans mellan arbete och
familjeliv Skydd av barn mot alla former
av våld Organisering av
hobbyer och övrig fritidsverksamhet
för barn
BARN-STRATEGIN
FLEXIBILITET(DYNAMIK)
FN:s konvention om barnets rättigheter (FördrS 59–60/1991) är en konvention om mänskliga rättigheter som är förpliktande för Finland. Konventionen fastställer de
rättigheter för personer under 18 år som konventionsstaterna ska trygga inom olika livs och samhällsområden.
Syftet med denna barnstrategi är att fullgöra Finlands förpliktelser enligt konventionen.
Strategin grundar sig förutom på FN:s konvention om barnets rättigheter bland annat på andra förpliktelser avseende grundläggande och mänskliga rättigheter som gäller Finland samt på Finlands starka rättsstatstradition.
Grunden för strategin utgörs av de fyra allmänna principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter, nämligen icke-diskriminering, prioritering av barnets bästa, barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling samt barnets delaktighet.
Den nationella barnstrategi som den parlamentariska kommittén beredde är ett mycket komprimerat dokument, som i stället för konkreta åtgärder innehåller målsättningar och riktlinjer. Under kommittéarbetet kom visionen för strategin att bli ett Finland som respekterar alla barns rättigheter och strategin grundar sig på tre huvudlinjer:
1. Genom strategin skapas ett genuint barn och familjevänligt Finland som respekterar barnets rättigheter.
2. Barnets rättigheter och ställning befästs så att barnen parallellt med alla andra samhällsmedlemmar konsekvent beaktas i all politisk och faktisk verksamhet och så att de får information om sina rättigheter.
3. Utsatta barns ställning tryggas och deras behov identifieras bättre.
Den nationella barnstrategin är uppspjälkad på tre delar – ”ett Finland för alla barn”, ”välmående barn med goda kunskaper” och ”barns delaktighet i samhället” – som alla har underpunkter med olika fenomen, bedömning av nuläget, strategiska riktlinjer för att uppnå målen och rättsgrunden för det uppställda målet. Helheten ett Finland för alla barn inkluderar bekämpning av diskriminering och ojämlikhet, tryggande av utsatta barns rättigheter samt skydd av barn mot våld. Under helheten välmående barn med goda kunskaper finns social och hälsovårdstjänster, småbarnspedagogik och utbildning, tillräcklig utkomst för familjen samt möjlighet att kombinera arbete och familjeliv, barns relationer med närstående och kamrater samt barns fritid och hobbyer. Under delaktighet finns bedömning av konsekvenserna för barn och barnbudgetering samt barnens och ungdomarnas rätt att bli hörd. När de läses parallellt verkar barnstrategin grunda sig på både bakgrundsmaterialet i
”Barnets tid” arbetet och slutsatserna från FN:s kommitté för barnets rättigheter.
Pandemin utgjorde en utmaning inte bara för den parlamentariska gruppens arbete utan också för det övriga barnstrategiarbetet. Barnens, ungdomarnas och intressentgruppernas deltagande i gemensamma verkstäder, evenemang, forum och publiceringstillfällen försvårades och man strävade efter att arrangera deltagandet med virtuella redskap såsom enkäter, streamade evenemang och distansmöten. Exempelvis med den virtuella enkät som genomfördes inom ramen för barnstrategin nådde man trots problemen 1 344 barn och 1 593 vuxna. Förutom en arbetsgrupp som utvecklade barnbudgeteringen tillsattes också en särskild coronaarbetsgrupp med koppling till strategin.
Arbetsgruppen fick i uppdrag att kartlägga och stärka barnets rättigheter och familjernas välmående i eftervården av coronaepidemin.16 17 Samtidigt publicerade strategiarbetet separata utredningar som behandlade den rättsliga grunden för strategin18, barnets deltagande och delaktighet både på det allmänna planet19 och inom ramen för beredningen av barnstrategin20, hörande av barn i
16 Statsrådet, 2021a 17 Statsrådet, 2020 18 Iivonen & Pollari, 2020 19 Stenvall, 2020a
20 Stenvall, 2020b; Stenvall, 2021
lagberedningen21 och bedömning av påverkan på barn i lagberedningen22. Under strategiarbetet satsades det alltså mycket på publikationer som i bästa fall producerar långsiktiga data som stöd för arbetet med barnrätten.
I arbetet med den nationella barnstrategin strävade man efter att undvika olika slags utlöpare och ytterst hårt hålla sig till den rättsliga grundstrukturen. På det här sättet undvek man att strategin blev politiskt färgad, vilket kunde ha hindrat den från att bli klar under det parlamentariska arbetet där olika parter kan ha extremt avvikande åsikter. Det valda tillvägagångssättet visade sig på det sättet vara fungerande att den nationella barnstrategin godkändes i februari 2021. Ödesfrågan för den nationella barnstrategin är dock hur den kommer att lyckas med en av sina huvuduppgifter det vill säga påverkan på branschvisa, nationella och kommunala strategier och budgeter. Risken finns att ett strategiarbete som framskrider med publikationer och digitala verktyg stannar fjärran från det praktiska arbetet och beslutsfattandet som sker i kommunerna och barnens vardag. Styrkan i den nationella barnstrategin har varit den rikliga mängden publikationer, men det har samtidigt utgjort en utmaning för strategiarbetet. När man anlitar de bästa sakkunniga inom ett ämnesområde som skribenter är texterna teoretiskt sett högklassiga, men de är samtidigt svåra att greppa. För att förankra texterna i barnens, ungdomarnas och barnfamiljernas vardag krävs det genomförande av strategin och en bedömning av de första stegen mot detta görs i följande kapitel.