Det är som regel områdena, det vill säga kommunerna, som ansvarar för anordnandet av utbildning och de har ytterst varierande resurser och beredskap att ordna lagstadgad och ickelagstadgad service till barnen. Det är sannolikt att det varierar från kommun till kommun hur barnets rättigheter inom utbildningen förverkligas.56
I figur 2 åskådliggör vi de orosmoment som gäller finansieringen med finansieringen av gymnasieutbildningen som exempel. Nettokostnaderna för gymnasieutbildningen var 746 miljoner euro 2019. Det här finansierades med statens finansieringsandelar (171 milj. euro) och kommunernas andel av enhetsprisfinansieringen (429 milj. euro) samt kommunernas kompletterande finansiering (146 milj. euro). Kommunernas kompletterande finansiering visar att kostnaderna för utbildningen har ökat snabbare än statens och kommunernas enhetsfinansieringsandel. Utöver detta beviljades kommunerna mot ansökan projektfinansiering, men det här totalbeloppet stannar årligen maximalt vid några tiotals miljoner euro.
Statens finansieringsandel utgör alltså bara cirka 23 procentiga andelen av finansieringen.
Majoriteten av den övriga finansieringen beror i stor omfattning på frågor som kommunerna själva definierar, vilka naturligtvis kan påverkas av många externa faktorer såsom befolkningsstrukturen och kommunernas ekonomiska situation. Med andra ord är statens finansiella styrningsmöjlighet gällande exempelvis hur jämlikheten förverkligas mellan barnen i olika kommuner ytterst liten.
Förverkligandet av barnens rättigheter beror inte enbart på det penningbelopp som beviljas områdena eller utbildningsanordnarna utan mycket beror också på hur effektiv resursanvändningen är. En viktig fråga är också hur man kan försäkra sig om att de givna resurserna på riktigt hänför sig till utbildningen och inte till övriga funktioner. Norska staten beviljade 2015 kommunerna ett betydande bidrag i syftet att minska antalet elever per lärare på klasserna 1–4. Enligt undersökningar visade det sig dock att det här inte ledde till mindre undervisningsgrupper utan att de nya resurserna kanaliserades till annat57.
Det är en öppen fråga i vilken utsträckning de beviljade tilläggsresurserna på ett äkta sätt allokeras till den avsedda verksamheten. Om den till utbildningen riktade separata finansieringen endast ersätter lokala resurser eller används för annan verksamhet ökar de för undervisning av barnen använda resurserna inte. Det här är ett befogat orosmoment i Finland med beaktande av kommunernas ytterst varierande ekonomiska situation. Barnens rättigheter förverkligas inte nödvändigtvis jämlikt om en del av kommunerna endast ersätter grundfinansieringen med projektfinansiering eller prioriterar sin existerande verksamhet medan en annan, ekonomiskt starkare kommun, kan satsa mera än tidigare på exempelvis handledning och kvaliteten på specialundervisningen.
56 Mäntylä et al., 2021 57 Reiling et al., 2021
Figur 2. Gymnasieutbildningens kostnader och finansiering 2019. (Källa: Kommunförbundet)
Det är mycket svårt att på ett tillförlitligt sätt bedöma hur väl och jämlikt barnens rättigheter på längre sikt förverkligas i olika kommuner och olika skolor. I Finland finns det inte tillförlitlig och övergripande information om exempelvis andelen behöriga lärare, mängden resurser som används för studiehandledning eller huruvida specialundervisningsresurserna är tillräckliga. I dagsläget samlar man inte ens systematiskt in uppgifter om mängden närundervisning och handledning på alla skolstadier.58
Förutom undervisningsresurserna spela också den regionala tillgängligheten till utbildning en viktig roll för likabehandlingen av barn som bor i olika områden. Strävan har under hela 2000talet varit att effektivisera utbudet av utbildning genom att koncentrera utbildningen till större enheter och stänga mindre läroanstalter. Nedskärningen av antalet läroanstalter har varit betydande i synnerhet inom den grundläggande utbildningen och yrkesutbildningen. I figur 3 presenteras utvecklingen i antalet gymnasier och läroanstalter för yrkesutbildning under 2000–2020. Det är mycket sannolikt att dessa förändringar har stora effekter på den regionala tillgängligheten till utbildning trots att en sammanslagning av utbildningsanordnare och anstalter inte alltid betyder att undervisningsställen läggs ned.
58 UKM, 2021b
0 800
Gymnasieutbildningens nettokostnader
746 M€
Gymnasieutbildningens finansiering enligt pris per enhet
600 M€
Kommunerna står för finansieringen som fattas
146 M€
Kommunerna och samkommunerna 654 M€
Andra anordnare 92 M€
Kommunernas andel av finansieringen per enhet
429 M€
Statens finansierings-andel
171 M€
Figur 3. Utvecklingen av antalet läroanstalter på andra stadiet 2000–2020. (Källa: Vipunen, 2021.)
Trots att koncentrationen av utbildningen till större läroanstalter kan erbjuda ett lockande alternativ för dämpande av kostnaderna från utbildningen kan den också ha ickeönskade effekter på välmåendet för barnen i dessa områden samt på utbildnings och karriärvägarna, som är målet för minskningarna i utbildningsutbudet. Det större avståndet till utbildningen kan påverka bl.a.
inlärningsresultaten, välmåendet, valet av utbildningsalternativ och att barnet i förhållande till sin mognad flyttar ut från barndomshemmet för tidigt.
I Finland har effekterna av koncentrationen av utbildningen undersökts både för grundskolans59 och andra stadiets60 del. Enligt undersökningen har nedskärningen i grundskolenätverket åtminstone inte påverkat inlärningsresultaten och övergången till fortsatta studier61. Försämringen av den regionala tillgången till utbildning kan därför ha en särskilt stor betydelse inom utbildningen på andra stadiet där ungdomarna väljer mellan mycket olika utbildningssektorer. Koncentrationen av utbildningsutbudet har dessutom kunnat leda till avbrutna studier i synnerhet innan läropliktsålder höjdes.
I undersökningen kunde det vid en granskning av utbildningen på andra stadiet påvisas att försämrad regional tillgång till gymnasieutbildning framför allt påverkar de utbildningsval som regionens ungdomar gör medan minskning av yrkesutbildningen å sin sida verkade vara kopplad
59 Izadi, 2015
60 Virtanen & Riukula, 2020
61 Hösten 2021 inledde Landsbygdspolitiska rådet, skärgårdsdelegationen oh barnombudsmannens byrå en
utvärderingsundersökning av hur bildningsrättigheterna och de sociala rättigheterna uppfylls för barn som bor på landsbygden och i skärgården när grundskolor dras in. Samtidigt granskas det vilka effekter indragningarna har på områdenas livskraft.
100 200 300 400 500
yrkesläroanstalter gymnasier
2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020
till sannolikheten för att man avlägger andra stadiet både gällande sannolikheten att examen avläggs och den tid som används för att avlägga examen62. Resultaten indikerar också att ett minskat utbildningsutbud eventuellt också påverkar hur regionens ungdomar lyckas på arbetsmarknaden.
I undersökningen ser man tydliga skillnader i ungdomarnas karriärer åtminstone ännu som 21åringar.
I fortsättningen ökar trycket på att göra gallringar i utbildningsnätverket ytterligare när årskullarna blir mindre. Det är ytterst viktigt att man när dessa beslut fattas bättre än tidigare tar hänsyn till vilka effekter koncentrationen av utbildningen har på barnen.