Genomförande av den nationella barnstrategin och strategins framtid

lagberedningen²¹ och bedömning av påverkan på barn i lagberedningen²². Under strategiarbetet satsades det alltså mycket på publikationer som i bästa fall producerar långsiktiga data som stöd för arbetet med barnrätten.

I arbetet med den nationella barnstrategin strävade man efter att undvika olika slags utlöpare och ytterst hårt hålla sig till den rättsliga grundstrukturen. På det här sättet undvek man att strategin blev politiskt färgad, vilket kunde ha hindrat den från att bli klar under det parlamentariska arbetet där olika parter kan ha extremt avvikande åsikter. Det valda tillvägagångssättet visade sig på det sättet vara fungerande att den nationella barnstrategin godkändes i februari 2021. Ödesfrågan för den nationella barnstrategin är dock hur den kommer att lyckas med en av sina huvuduppgifter det vill säga påverkan på branschvisa, nationella och kommunala strategier och budgeter. Risken finns att ett strategiarbete som framskrider med publikationer och digitala verktyg stannar fjärran från det praktiska arbetet och beslutsfattandet som sker i kommunerna och barnens vardag. Styrkan i den nationella barnstrategin har varit den rikliga mängden publikationer, men det har samtidigt utgjort en utmaning för strategiarbetet. När man anlitar de bästa sakkunniga inom ett ämnesområde som skribenter är texterna teoretiskt sett högklassiga, men de är samtidigt svåra att greppa. För att förankra texterna i barnens, ungdomarnas och barnfamiljernas vardag krävs det genomförande av strategin och en bedömning av de första stegen mot detta görs i följande kapitel.

Genomförande av den nationella barnstrategin och strategins

kommuner och forskningsanstalter och vid genomförandet av dem bör man sörja för barnens och ungdomarnas delaktighet, jämlikhet och att de grundar sig på forskningsdata. Flera projekt utreder frågor där det finns brister i informationen. Som exempel på detta kan nämnas barnofferforskningen samt utredningarna kring illabehandling av barn i vård utom hemmet och kring hur samernas och romernas rättigheter förverkligas. Inom ramen för vissa projekt producerar man guider och planer för lösning av identifierade fenomen. För exempelvis barnen upprättas en handbok för barnskyddet, en gemensam modell upprättas för givande av diagnosbesked och en egen webbplats skapas för arbete för förhindrande av mobbning, sexuella trakasserier, våld, hatpropaganda och diskriminering.

En del av de finansierade åtgärderna är sådana för vilka man länge har försökt hitta en aktör, finansiering eller permanent struktur. Det är positivt att de här projekten förverkligas. Genomförandet av den nationella barnstrategin ger dock endast en tillfällig lättnad i situationen eftersom projekten ska vara klara före slutet av 2022 eller senaste i slutet av regeringsperioden, det vill säga april 2023.

Osäkerheten inom barnpolitiken och varierande praxis fortsätter alltså. När barnpolitiken och praxis är oförutsebara strålar detta oundvikligen ut i barnens och ungdomarnas vardag. Risken är samtidigt att det faktum att åtgärdsplanen är oberäknelig upprätthåller den splittring skulle förhindras genom att barnstrategin skapades. Omfattningen på projekten är så varierande att det inte helt och hållet är känt hur länge de tar att genomföra och de har alltså ännu inte inletts. Det är alltså omöjligt att göra en bedömning av hur åtgärdsplanen lyckas i sina målsättningar.

Den mest kritiska frågan är hur den nationella barnstrategins arbete fortsätter under de kommande regeringsperioderna. Den sista åtgärden, det vill säga åtgärd 30, planen för genomförande av den nationella barnstrategin är grundande av en nationell barnstrategienhet, som stöder kontinuiteten i strategin och långsiktigheten. Undertecknad försökte vid skrivandet av berättelsen till riksdagen få klarhet i var i statsförvaltningen den struktur som främjar verkställandet av barnstrategin skulle placeras. Inget svar kunde fås på den här frågan utan strukturen är fortfarande öppen.

Barnombudsmannen anser det vara nödvändigt att enheten i stället för att grundas under något specifikt ministerium bör placeras i en struktur som samordnar samtliga förvaltningsområden såsom exempelvis på statsrådets kansli. Om enheten ligger under ett ministerium finns risken att den reduceras till en struktur, som FN:s kommitté för barnets rättigheter anmärkte på för Finlands del för tio år sedan. Kommittén konstaterade då uttryckligen att ett enskilt ministerium inte kan trygga ett övergripande och översektoriellt förverkligande av barnets rättigheter. När man sörjer för en långsiktig barnpolitik är en stark struktur viktig eftersom en svag struktur hindrar kontinuiteten i politiska åtgärder som överskrider regeringsperioderna. En stark struktur kunde sörja för att målsättningarna i den nationella barnstrategin beaktas redan när regeringsprogrammet upprättas.

Som sammandrag av arbetet med den nationella barnstrategin 2018–2021 bör man konstatera att arbetet trots motgångarna har varit högklassigt och lyckat. Arbetet under alla regeringsperioder har haft sina styrkor och svagheter av vilka en del har berott på externa omständigheter. Regeringar som avgått, omorganiseringar och covid­19­pandemin har varit händelser som ingen hade kunnat förutse och som oundvikligen har påverkat främjandet av regeringsprogrammen. Brådskan

och olika politiska åsikter har varit förutsebara bakgrundsfaktorer. De omständigheter av typ avsaknaden av strukturer och oförutsägbarheten i de politiska synsätten som man kan påverka bör därför skakas av arbetet med den nationella barnstrategin. Målet bör vara främjande av en hållbar och långsiktig barnpolitik grundad på de mänskliga rättigheterna. Ur ”Barnets tid” arbetet är de skäl att bevara tvärvetenskapligheten, dynamiken och glädjen av att få göra något tillsammans och öppenheten – ur den nationella barnstrategins parlamentariska arbete för sin del de med pietet utförda programanalyserna och de omsorgsfullt utföra teoretiska bakgrundsutredningarna. Om man i fortsättningen kan kombinera och bevara de bästa sidorna ur dessa för genomförandet av den nationella barnstrategin kritiska bakgrundsarbetena kan den finländska barn­, ungdoms­ och barnfamiljpolitiken få en klarare roll än förr som förverkligare av barnets rättigheter.

Slutligen är det skäl att konstatera att barnens liv inte blir bättre med de strategiska metoderna om strategierna inte ombildas till aktivitet. Barnens ställning, välmående och rättigheter har under de senaste fyra åren stött på ett problem som inte bara hela världen utan också det finländska välfärdssamhället var dåligt förberett på. Covid­19­pandemin har åskådliggjort på hur stabila grundpelare dagens finländska familj har bildats och den ojämlika situation som barnen befinner sig i inom strukturen. Till och med ett tillfälligt skörare nätverk med tjänster och institutioner som stöder barn, ungdomar och barnfamiljer orsakade omedelbar nöd för de barn vars familj inte klarar sig utan stöd. En del barn lyckades däremot med familjens stöd fortsätta sitt liv mer eller mindre utan störningar, vissa var till och med nöjdare än tidigare. Om det inte går att lappa ihop nätverket finns det en verklig risk för att den finländska barndomen är på väg mot det scenario som i ”Barnets tid” visionen kallades för kris. Med en gemensam strategi som bygger på barnets rättigheter kan man påverka att den finländska barndomen oberoende av utmaningarna i dagsläget går mot barnets tid.

Källor

CRC/C/FIN/CO/4. (2011). Kommittén för barnets rättigheter, session 57: Behandling av rapporter lämnade av konventionsstaterna i enlighet med artikel 44 i konventionen. Slutsatser: Finland:

https://um.fi/documents/35732/48132/suomeksi/

Heinonen, O.­P., Ikonen, A.­K., Kaivosoja, M. & Reina, T. (2018). Yhdyspinnat yhteiseksi mahdollisuudeksi – Selvitys lapsi­ ja nuoriso­ ja perhepalveluiden toteuttamiseen liittyvistä yhdyspinnoista muuttuvassa toimintaympäristössä. Social­ och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 8/2017. http://urn.fi/URN:ISBN:978­952­00­3904­2

Iivonen, E. & Pollari, K. (2017). Ställningstagande: Lapsistrategia ohjaamaan lapsipolitiikkaa.

https://www.lapsenoikeudet.fi/lapsen­oikeuksien­paiva­ja­viikko/2017­yhdenvertaisuus/

kannanotto­lapsistrategia­ohjamaan­lapsipolitiikkaa/

Iivonen, E. & Pollari, K. (2020). Den rättsliga grunden i den nationella barnstrategin.

Social­ och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2020:20. http://urn.fi/

URN:ISBN:978-952-00-5417-5

Iivonen, E. & Pollari, K. (2021). Handbok om bedömning av konsekvenserna för barn för lagberedare. Statsrådets kanslis publikationer 2021:5. http://urn.fi/URN:ISBN:978­952­383­370­8 Kurttila, T. (2018). Förod – för reform av barnpolitiken. I publikationen Barnombusmannens berättelse rill riksdagen 2018, s. 3–4. Barnombudsmannens byrås publikationer 2018:1. http://urn.fi/

URN:ISBN:978-952-259-678-9

Regeringsprogrammet för statsminister Antti Rinnes regering 6.6.2019: Ett inkluderande och kunnigt Finland – ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle. (2019). Statsrådets publikationer 2019:23. http://urn.fi/URN:ISBN:978­952­287­756­7

Regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens regering 22.6.2011. (2011). Regeringens publikationsserie 1/2011. http://urn.fi/URN:NBN:fi­fe201704256255

Lösningarnas Finland. Statsminister Juha Sipiläs regerings strategiska program 29.5.2015. (2015).

Regeringens publikationsserie 10/2015. https://valtioneuvosto.fi/documents/10184/1427398/

Ratkaisujen+Suomi_FI_YHDISTETTY_netti.pdf

Rimpelä, M. (2018). Staten som stöd för barns utveckling: från differentiering till en naionell barnfamiljsstrategi I publikationen Barnombusmannens berättelse rill riksdagen 2018, s. 57–127.

Barnombudsmannens byrås publikationer 2018:1. http://urn.fi/URN:ISBN:978­952­259­678­9 RSk 34/2018 rd. Riksdagens skrivelse RSk 34/2018 rd – B 5/2018 rd. https://www.eduskunta.fi/SV/

vaski/EduskunnanVastaus/Sidor/RSk_34+2018.aspx

Stenvall, E. (2020a). Deltagande och delaktighet : Del 1: Utgångspunkterna för delaktighet i den nationella barnstrategin. Social­ och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2020:27.

http://urn.fi/URN:ISBN:978­952­00­7160­8

Stenvall, E. (2020b). Barns och ungas delaktighet i den nationella barnstrategin – Del 2: Uppnåendet av delaktighet i barnstrategin. Social­ och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2020:39. http://urn.fi/URN:ISBN:978­952­00­8435­6

Stenvall, E. (2021). Barns och ungas delaktighet i den nationella barnstrategin – Del 3: Barns och ungas perspektiv på delaktighet. Social­ och hälsovårdsministeriets publikationer 2021:19. http://

urn.fi/URN:ISBN:978­952­00­5438­0

SHM: (2016). Lapsi­ ja perhepalveluiden muutosohjelma: Projektplan. https://stm.fi/

documents/1271139/1953486/Hankesuunnitelma_Lapsi­ja+perhepalveluiden+muutosohjelma.pdf Stenvall, E., Tiitinen, L., Saarinen, L., Pollari, P. & Sirtamo, J. (2021). Lasten kuulemisen

käsikirja lainvalmistelijoille. Statsrådets kanslis publikationer 2021:6. http://urn.fi/

URN:ISBN:978-952-383-405-7

Statsrådet. (2019). Barnets tid: Arbetet för en nationell barnstrategi 2040 Statsrådets publikationer 2019:4. http://urn.fi/URN:ISBN:978­952­287­698­0

Statsrådet. (2020). Barns och ungas välfärd i eftervården av coronakrisen: lRapport från coronaarbetsgruppen inom barnstrategiarbetet om tillgodoseende av barnets rättigheter.

Statsrådets publikationer 2020:21. http://urn.fi/URN:ISBN:978­952­287­883­0

Statsrådet. (2021a). Barn, unga och coronakrisen: Lapsistrategian koronatyöryhmän arvio ja esitykset lapsen oikeuksien toteuttamiseksi (Bedömning av coronaarbetsgruppen inom barnstrategiarbetet och förslag till tillgodoseendet av barnets rättigheter, på finska). Statsrådets publikationer 2021:2. http://urn.fi/URN:ISBN:978­952­383­674­7

Statsrådet. (2021b). Plan för genomförande av den nationella barnstrategin Statsrådets principbeslut. Statsrådets publikationer 2021:81. http://urn.fi/URN:ISBN:978­952­383­868­0 Särkelä, R., Heinonen, H., Kalliomaa, M., Markkula­Kivisilta, H., Siimes, U. & Koivuranta, E.

(2018, 13 februari). Det behövs en nationell barnstrategi i Finland. https://www.lskl.fi/lausunnot/

suomeen­tarvitaan­kansallinen­lapsistategia/

Välijärvi, J. (red.). (2019). Förutsättningar för uppväxt, lärande och delaktighet för alla: Forskarnas observationer och rekommendationer för främjande av barns och ungdomars mångsidiga

utveckling, hälsa och påverkansmöjligheter. Statsrådets publikationer 2019:7. http://urn.fi/

URN:ISBN:978-952-287-701-7