Brott och våld riktat mot barn och unga

på att börja genomföra. När den här publikationen skrivs är det därför svårt att bedöma hur man kommer att lyckas med målsättningen. Problemet är att åtgärderna eventuellt förblir punktåtgärder och att de strukturella reformerna inom barn­ och ungdomspsykiatriska tjänsterna blir utan den uppmärksamhet som de behöver i social­ och hälsovårdsreformen.

Den tredje frågan gällande barnens hälsa och välmående gäller barnens och ungdomarnas sexuella hälsa. Speciellt positiv har utveckling varit gällande antalet aborter hos minderåriga, som har minskat kännbart på 2000­talet. Medan det i Finland 2000 utfördes 8,2 aborter per tusen 13–17­åriga flickor var antalet aborter 2019 endast 2,4 per tusen 13–17­åringar (figur 4). Trots att aborterna inte ger hela bilden av de minderårigas sexuella hälsa är indikatorn riktgivande vid bedömning av barnens sexualuppfostran och sexuella beteende.

Figur 4. Antalet aborter hos 13–17­åriga flickor per tusen flickor i samma ålder i Finland 1990–2019. (Källa:

Statistik­ och indikatorbanken Sotkanet.fi)

I början av pandemin, redan våren 2020, meddelade polismyndigheterna att antalet larmuppdrag i hemmen ökade och flera organisationer om att våldet i närståendeförhållanden blev mera allmänt.

De yrkespersoner som arbetar med barn och barnfamiljer uttryckte sin oro för familjernas belastning och att tjänsterna överbelastades.²² Den hårdnade situationen i familjerna framkom också i enkäter som en liten ökning av det våld som upplevs i hemmen. Bland barn i åk 7 ­ 9 ökade andelen som hade upplevt fysiskt våld från den vårdande vuxnas sida från 11,8 procent till 12,5 procent (hos flickorna hela 15,4 procent) och bevittnat våld mellan närstående i hemmet ökade. Medan 13,8 procent av flickorna i åk 7 ­ 9 berättade om fysiskt våld mellan familjemedlemmar 2019 var det 17,1 procent av flickorna i åk 7 ­ 9 som gjorde det 2020.

Utvecklingen för sexualbrott riktade mot barn och unga är svårare att bedöma eftersom jämförbara barnofferundersökningar inte har gjorts i Finland sedan 2013. Samtidigt har antalet anmälningar om sexualbrott mot barn och ungdomar ökat kraftigt. Enligt statistikcentralens brotts­ och tvångsmedelsstatistik har antalet offer för sexuellt utnyttjande och grovt sexuellt utnyttjande av barn som polisen fått kännedom om exempelvis bland 10–14­åringarna fördubblats under 2010­talet från 495 barn till 979 barn. Sammanlagt fanns det 1673 offer som inte fyllt 18 år för dessa slag av brott 2020 (figur 5).

Figur 5. Antalet offer för sexuellt utnyttjande och grovt sexuellt utnyttjande av barn som polisen fått kännedom om enligt åldersgrupp 2009–2020. (Källa: Finlands officiella statistik SVT: Brotts­ och tvångsmedelsstatistiken)

22 T.ex. Hakulinen et al., 2020

0 100 200 300 400 500 600 700 800 900 1000

0–4-åriga 5–9-åriga 15–17-åriga 10–14-åriga

Statistiken ger inte tillförlitlig information i synnerhet om sensitiva brott där det finns mycket dold brottslighet. Enligt forskare indikerar barnofferundersökningar snarare en nedgång i antalet sexualbrott än en ökning.²³ Trots det observerade man en betydande ökning i de svar som gäller sexuellt ofredande i Skolhälsoenkäten 2021. Hela 15,6 procent av de flickor som besvarade enkäten berättade att de upplevt sexuellt våld under året medan andelen 2019 var 11 procent. Det sexuella ofredandet hade ökat både på offentliga platser och i synnerhet i telefon och på webben. Det var främst barn på årskurserna 7 ­ 9 som upplevde sexuellt ofredande i skolan medan erfarenheterna av sexuellt ofredande allmänt i vardagen var vanligare bland ungdomar inom yrkesutbildningen.

Det är dock svårt att få tillförlitliga jämförelsedata om barns och ungas upplevelser av sexuellt våld eftersom man i Finland inte har producerat tillförlitliga barnofferundersökningar efter 2013 och de frågor som har inkluderats i Skolhälsoenkäten inte är jämförbara med tidigare barnofferundersökningar. Det är positivt att barnofferundersökningen förverkligas inom ramen för genomförandet av den nationella barnstrategin 2022. Som en framgång kan man se den omfattande och övergripande åtgärdsplanen för 2020–2025 ”En barndom utan våld” som blev klar 2019²⁴ samt det s.k. Barnahus­projektet som främjar undersökningen av brott mot barn och ungdomar inom fem universitetssjukhus distrikt (se närmare Helanders artikel i den här publikationen).²⁵

I sitt ställningstagande lyfte barnombudsmannen 2021 fram våld mellan barn och ungdomar, det s.k. kamratvåldet. I ställningstagandet konstaterade barnombudsmannen att man inte i tillräcklig grad identifierar våld i kamratförhållanden och att man inte strävar efter att bekämpa det i tillräckligt hög grad. Enligt FN:s kommitté för barnets rättigheter kräver bekämpningen av våld ett övergripande arbetssätt där man parallellt med myndigheterna och yrkespersonerna ska involvera barnen, ungdomarna och familjerna. Det är klart att man ska arrangera både akut och långvarigt stöd och hjälp åt våldsoffren och deras närstående.²⁶ Man får inte heller glömma samhället. Den senaste tidens våldsdåd, såsom mordet i Forsby, har varit traumatiska inte bara för de inblandade utan också för hela det omgivande samhället.

Barnens och ungdomarnas våldsbenägenhet är nära kopplad till barnens och ungdomarnas ställning i brottsrättssystemet. I sin årsbok 2020²⁷ tog barnombudsmannen ställning till de minderårigas situation, eftersom FN:s människorättsråd i sin globala människorättsgranskning 2017 fäste uppmärksamhet vid de minderåriga fångarnas ställning i Finland i synnerhet på grund av att de minderåriga fångarna har att göra med de myndiga fångarna. Finland motiverade frågan med det ringa antalet minderåriga och barnets bästa.²⁸ Barnombudsmannen konstaterade att de ungdomar som utför brott bör få mera systematiskt långvariga tjänster och att ungdomssocialarbetets och ungdomsarbetets tjänster bör utvecklas för att bistå dem. Olika sektorer bör förtydliga sin

23 Ellonen et al., 2019 24 Korpilahti et al., 2019

25 Institutet för hälsa och välfärd, 2021 26 Pekkarinen & Mettinen 2021, s. 15–17 27 Barnombudsmannens byrå, 2020 28 A/HRC/36/8/Add.1

ansvarsfördelning och samordnandet av arbetet bör förbättras. Barnombudsmannen ansåg det vara ytterst oroväckande att man i Finland fortfarande årligen hänvisar minderåriga till rannsakningsfängelse och ovillkorligt fängelsestraff och att avsittandet av straffen sker i samma utrymmen med vuxna fångar. Riksdagens justitieombudsman sände i augusti 2020 en begäran om utredning och utlåtande gällande separering av minderåriga barn till justitieministeriet²⁹. I augusti 2021 publicerade Brottspåföljdsmyndigheten en utredning och plan för grundade av egna avdelningar för minderåriga fångar i anknytning till fängelserna³⁰.