---OM JUNGFRUDANSER OCH RYSSUGNAR I NAGU.
B
land de talrika fornlämningar, vilka genom forskningarna på senare tid uppdagats i Sydvästra Finlands vida skärgård förekommer en säregen grupp: de i spiraler och i spiralliknande bukter i allmänhet av mindre stenar av högst en mansbördas storlek lagda sten- sättningarna, av vilka även i vår socken finnas några och vilka av allmogen vanligen kallas Ju m fru d an ser.
Den mest kända av Nagu jungfrudanserna är den, vilken är belägen i Finby å Södergårds hemmans mark strax bred
vid Kärras kapellansboställe på ett högt mot norr sluttande berg. 1 genomskäring är denne jungfrudans omkr. 15 meter.
Ingången och utgången äro rakt i norr. Jungfrudansen är synnerligen väl bibehållen. Om dess tillkomst finnes flere olika traditioner. Några veta berätta, att skriftskolebarnen, vilka då undervisades av kapellanen, skulle hava byggt den
samma, andra åter påstå, att en kapellan Wessels söner under 1800-talets mitt skulle hava uppfört densamma. Detta bestrides åter av äldre personer, vilka av sina föräldrar redan hört berättas, huru ungdomen lekt vid jungfrudansen, vars stenar redan då voro lika mossbelupna som nu. Möjligen hava skriftskolebarnen och kapellan Wessels söner endast reparerat jungfrudansen. Detta göra ungdomarna ännu i dag.
Utom denna jungfrudans finnas tvänne dylika i Kvivlax ute på en holme. Av dessa är den ena delvis raserad, då däremot den andra är i oskadat skick. Undangömda som de
äro, har ej kring dem knutits några traditioner, utan äro de för flertalet av socknens ja t. o. m. byns befolkning obekanta.
Dessutom finnes en ganska väl bibehållen ute på Sandholm i yttre skären.
Då det för läsaren torde vara intressant att höra, vad forn- forskningen säger om dessa minnen från gångna tider, må här enl. Hembygden anföras följande:
Dylika stensättningar, jungfrudanser, även kända under benämningarna Labyrinter, Trojaborgar m. m., om vilkas ålder, ändamål och ursprung vetenskapen ännu ej lyckats bringa slutlig utredning, ha i stor utsträckning påträffats å vitt skilda orter i Europa. Man känner dem redan under den grekiska kulturperioden, andra åter synas vara upp
byggda i våra dagar.
Redan i Aeneiden (v. 543— 603) sjunger den romerska skalden Virgilius (70— 19 f. Kr.) om en av ynglingar uppförd vapenlek eller dans »Ludus Troja», som ursprungligen varit ett gammalromerskt religiöst spel utfört av landets urinne
vånare, etruskerna, i bukter liknande den kretensiska laby
rinten. Ä ett etruskiskt lerkärl fr. 600-talet f. Kr. samt å ett kretensiskt silvermynt från 4:de århundradet har man även funnit avbildningar fullkomligt liknande våra jungfrudanser här ute. Å den etruskiska vasen finnes dessutom i spiralen namnet Troja inristat.
Sedermera omnämner även Plinius dylika ute i det fria i Italien förefintliga minnesmärken.
E t t visst sammanhang råder således mellan alla dessa ovan omtalade företeelser.
Flere av vår tids historieforskare ha sedermera behandlat ämnet om dessa minnesmärkens historia och namn ( 0 . Montelius: Der Orient und Europa; Nordström: Om laby
rinter; J . R. Aspelin: Jatulin tarhat Suomen rantamilla; E.
Krause: Die Trojaburgen Nordeuropa o. s. v.).
Utom i det fria (s. k. fältlabyrinter) finnes det labyrintlik- nande figurer överallt i Europa även i kyrkorna, inlagda i des
sas golv eller avritade på väggarna. Så har man funnit för
några år sedan i Marie sockens kyrka under kalklimningen bl. a.
medeltida målningar även en avbildning av en jungfrudans.
Härtill har tydligen religiösa bevekelsegrunder bidragit. Nord
ström antar dem vara symboler för den jordiska jäm m er
dalens irrgångar eller för den av arma syndare på sina knän tillryggalagda botgörarevägen. Ute i det fria förekommande jungfrudanser äro kända i norra Tyskland, där de kallas
Där har man även kunnat bevisa att de härröra från bronstiden.
Även i Sverige, Norge, Danmark och t. o. m. i Norra Ryss
land förekomma de. 1 Sverige finnes en dylik inristad å en gammal kyrkklocka från medeltiden. I Ryssland kallas de
Babylon (!).
1 Finland förekomma samma slags stensättningar ganska talrikt på det finska kustområdet från Torneå ända ned till trakten av Viborg ja ända långt ute på en ö nära Högland.
Allmogen har givit dem olika namn å olika orter. Sålunda förekomma namnen: Jerusalems förstöring, Jericos ritning, Ringeliborg, Trojenborg, Trinnenborg, Ninives stad, Saiicte Pers lek, Lissabon (jämför Babylon). Benämningen Jungfru
dansen förekommer i Syd Österbotten på Aland samt i Abo yttre skärgård.
Angående de finska labyrinternas ålder har prof. J . R.
Aspelin framkastat hypotesen om deras uppkomst under senare bronsåldern. Detta gäller naturligtvis endast en del av de finska labyrinterna, om Nagu jungfrudanserna höra till dem, vet man ej, — ty det finnes även mer än tydliga bevis, att en del av dem tillkommit nära nog i våra dagar.
*
På flere ställen längs Finlands kuster förekomma på branta bergssluttningar besynnerliga fyrsidiga av stora stenar
upp-7
radade fornlämningar. I mitten finnes ett ugnsformigt hål, vilket utmynnar å ena sidan. Deras längd är omkr. 3, bredd 2 och höjd 1 meter. Av allmogen kallas de allmänt »Ryss
ugnar».
Aven i Nagu hava vi dylika ugnar på flere ställen. Å Kaip- luoto holme hörande till Finby by finnes å en hög skog- bevuxen backe i en rad 6 stycken dylika ugnar. Dessutom finnes några i Käldö samt å Prostvik, alla liggande i socknens västliga och nordvästliga delar, nära eller vid Erstafjärden.
Sagan berättar, att dessa stenrös skulle vara bakugnar, på vilka ryssarna stekt sina bröd. En annan tradition påstår, att de äro gamla bastu-ugnar, vilka skulle vara lämningar efter ryssarnas badstugor. Enligt bägge påståenden, vore de så
ledes minnen från krigstider och kring en dylik ugnsamling skulle således hava varit soldatläger.
Redan den för sina något besynnerliga fornforskningar kända lektor C. A. Gottlund omnämner i sina samlingar del IV sid. 283 dylika ryssugnar, vilka han trodde vara religiösa minnesmärken från vikingatiden. Tillika bevisar han det oriktiga i traditionens påstående ang. bakugnar o. badstugor.
Gottlund kände blott ryssugnar från östra Nyland samt från Södermanland i Sverige. Senare forskningar ha dock uppdagat en stor mängd dylika fornlämningar, vilka alla äro belägna längs kusten från Finska vikens botten över Åland till den svenska skärgården på andra sidan Ålands hav.
För a tt utforska vartill dessa ugnar använts, har man, enl.
d:r A. M. Tallgren i »Kotiseutu» i Äbo skärgård företagit utgräv
ningar i dessa ugnar. Så undersöktes (enl. J . M. Tallgrens ant. i Hist. Mus.) år 1901 en ugn, vilken hörde till en rad av tiotal ugnar, å Hanga egendoms mark % km från gården mitt emot Sjählö på andra sidan Erstan. Ugnen, som hade en storlek av 2,15 x 2,80 m., liknade till det yttre ett van
ligt stenröse, vilket ej det minsta hade formen av en ugn.
Endast stenarna föreföllo att vara sköra, brända. Då ugnen sönderkastades, visade det sig dock, att stenarna varit ställda på kant och att i mitten fanns en stenlös »eldstad», varest
under ett 17 cm. tjo ck t gruslager hittades ett av små sten synnerligen väl stenlagt golv. På flere ställen hittades kol.
Under stenläggningen fanns åter ett i mitten 6 cm. och i kanterna 10— 12 cm. tjockt gruslager, under vilket åter kom i dagen en ny ej så välgjord stenläggning. Även här hittades mycket kol. Den undre stenläggningen vilade på berggrunden.
Vad ha då dessa ugnar v arit? Bakugnar hava de ej varit.
Redan Gottlund bevisade det ohållbara 1 detta påstående.
Ugnarna äro uppförda på mycket otillgängliga, steniga backar alltid ett gott stycke frän stranden samt mycket löst ihop- fogade utan tanke på att de skulle kunna bevara värmen.
En väluppförd ugn skulle bakat vida mera och bättre än, dessa ofta 10. Även badstuguhypotesen är lika ohållbar.
Ingenstädes har man funnit ens de minsta rester efter tim mer kring dem. Ej ens bivuaker kunna de hava varit. En vanlig brasa skulle varit vida bättre. Nutidsarbete äro de ej.
Ur en å Kramp-holmen mittemot Sjählö i Rimito befintlig ugn uppstiger en redan mycket murken % m. hög trädstubbe, vars radie är 45 cm. och omkrets 275 cm. Stubben för oss åtminstone 200 år tillbaka i tiden — till Stora ofredens dagar, och en gammal sägen vet även berätta, att då i sundet vid Kramp-holm varit förankrad en rysk eskader. Även berättar en Nagu-sägen, huru i Finby-trakten varit en krigshamn i tiden. Såväl Kaiplot som Käldö ryssugnarna äro i närheten av Finby. Längre komma vi dock ej. Om vi ock skulle kunna bevisa, att sagda fornlämningar äro från krigstider, deras ändamål förblir för oss dock höljt i dunkel.
En av våra forskare har dock framkommit med en hypotes, som synes vara synnerligen antaglig. Han utgår ej från antagandet att ryssugnar och soldater bilda ett, utan söker liknande företeelser från andra sidan Finska viken från E st
land, varest dylika ugnar ännu i dag ställvis användas för — fisktorkning. Möjligen kunde ryssugnarnas byggmästare hava varit estländska fiskare, »ryssar», vilka idkade fiske i våra vatten, och för att kunna bevara fisken, genast torkade den å för ändamålet hopkastade ugnar.
Runöns invånare resa än i dag från sina hem vid Riga vikens mynning på säljakt långt in i Finska viken till Högland och österbottningarnas storryssjor äro allmänt kända för oss Nagu-bor. Långa fiskefärdar företagas än i dag, om ock fiskaren nu lättare än förr kan få sin skörd omsatt i klin
gande mynt och ej behöver vidtaga så omfattande anstalter, för att få den bevarad för kommande behov.
S . Strandberg.