Identifiering och gruppering av intressenter

Kanske som ett svar till kritiken om en alltför omfattande definition på intressenter har också åtskilliga försök gjorts för att ta fram kriterier med vilka de relevanta intressenterna kan bli identifierade (Cooper, 2003). Det finns nämligen ett klart samband mellan identifieringen av vilka de olika intressenterna är och definitionerna över vad intressenter är (Friedman och Miles, 2006). För att begränsa definitionen av intressenter måste kriterier som är accepterade och motiverade användas för att kategorisera intressenterna bland de väldigt många alternativ som finns. Vissa angreppssätt är baserade på relationer mellan företaget och intressenterna byggda på erkända transaktionsvillkor så som lagliga eller antydda relationer, relationer av utbyte eller en identifierbar relation av maktberoende. Andra är anspråksbaserade där man hänvisar till existerande eller tilldelade lagliga eller moraliska rättigheter, verkliga eller tilldelade fördelar eller skador eller enbart ett intresse (Mitchell et al., 1997). Crane och Ruebottom (2011) beklagar sig över att dagens företag identifierar sina intressenter i förstahand endast genom att koncentrera sig på diverse ekonomiska relationer vilket enligt dem har avgörande bristfälligheter som angreppssätt. Fastän meningsfulla ur företagets perspektiv, leder koncentrationen på de ekonomiska relationerna till förbiseende av vad som gör att sociala grupper binder sig samman. Det är orealistiskt att endast en faktor, det vill säga den ekonomiska rollen, styr identifikationen av

intressenterna då denna faktor endast kan förklara en liten del av varför grupper bildas, mobiliseras och agerar.

De vanligaste intressentgrupperna anses vara aktieägare, kunder, leverantörer och återförsäljare, potentiella arbetstagare och det lokala samhället. Dock är en viktig fråga om intressenterna begränsas till att vara endast de som är viktiga för uppnåendet av företagets målsättning eller om de kan vara vilka som helst som berörs av företagets åtgärder, speciellt då detta även inkluderar alternativa åtgärder företaget kunde ha tagit men valde att inte ta. Så gott som vem som helst kan anses bli berörd av en mängd olika åtgärder företag tar för att nå sina mål. Förutom de ovannämnda intressentgrupperna har också till exempel fackföreningar, icke-statliga organisationer, aktivister, konkurrenter, stater, beslutsfattare, finansiärer, median, allmänheten, naturmiljön, affärspartners, akademiker, framtida generationer, forna generationer, arketyper och så vidare betraktats som grupper av intressenter. Även företagsledare anses vara intressenter av många inom intressentlitteraturen. Andra ser dem som den kroppsliga gestaltningen av själva företagsorganisationens åtgärder och förpliktelser (Friedman och Miles, 2006). Ett annat problem med intressentkonceptet är att en individ kan ha många olika så kallade intressen i företaget och på så vis höra till många olika intressentgrupper. En anställd kan till exempel också vara en konsument, aktieägare och en medlem i det lokala samhället. Det är dock enklare att identifiera till exempel informationsbehovet för en intressentgrupp än för en individ med många olika intressen i företaget (Cooper, 2003).

Enligt Donaldson och Preston (1995) är det nödvändigt att skilja mellan de som har ett inflytande i företaget och de som har ett klart intresse eller en insats i företaget. De större investerarna kan till exempel ha både ett inflytande och ett intresse i företaget då arbetssökanden till företaget inte har något inflytande men ändå ett intresse och median inte har ett intresse men ett inflytande på företaget. Clarkson (1995) delar intressenter i primära och sekundära intressentgrupper. Till en primär grupp hör de vars kontinuerliga medverkan behövs i företagets verksamhet för att företaget skall överleva. De primära intressentgrupperna är oftast aktieägare och investerare, anställda, kunder, leverantörer och officiella instanser så som stat och kommuner. Det finns ett starkt ömsesidigt beroende mellan de primära intressenterna och företaget.

Sekundära intressentgrupper definieras vidare som de, vilka antingen har ett inflytande på eller vilka påverkas av företaget, men som varken har transaktioner med det eller är väsentliga för företagets överlevnad. Under denna definition kan median och diverse

intressegrupper anses höra. I denna avhandling kommer indelningen av intressenter huvudsakligen att följa kategoriseringen gjord av Wheeler och Sillanpää (1997) som delar de primära och sekundära intressentgrupperna vidare i sociala och icke sociala undergrupper (Tabell 2). Den primära sociala intressentgruppen inkluderar ganska långt samma intressenter som Clarksons primära intressentgrupp men de sekundära intressenterna är utförligare och bredare definierade av Wheeler och Sillanpää (1997).

Tabell 2 Indelningen av intressenter enligt Wheeler och Sillanpää (1997)

De primära sociala

intressentgrupperna De sekundära sociala

intressentgrupperna De primära icke sociala intressentgrupperna

De sekundära icke sociala

intressentgrupperna Investerare och

aktieägare Myndigheter och

beslutsfattare Miljön Miljöorganisationer

Anställda Media Framtida generationer Djurskydds-organisationer

Kunder Sociala

intresse-organisationer Icke mänskliga arter

Lokala samhällen Medborgarrörelser

Samarbetspartners Branschorganisationer

Konkurrenter

Carrol och Buchholz (2012) påpekar att fastän det kan vara till nytta att dela in intressenterna på ovannämnda sätt är det samtidigt även viktigt att förstå hur den ständigt bevakande median har makten att omvandla en intressentgrupps status från sekundär till primär på ett ögonblick. Detta kan ske till exempel då ett anspråks angelägenhet får företräde framom dess legitimitet genom median eller en intresseorganisation i form av en bojkott eller demonstration. Wheeler och Sillanpää (1997) framhäver också att de sociala sekundära intressenterna kan vara väldigt inflytelserika, trots dessa gruppers mer representativa än direkta intresse i företaget, genom deras möjlighet att kunna påverka företagets rykte och dess allmänna anseende.

På grund av denna dolda potential att påverka företaget och dess verksamhet poängterar Gibson (2000) företagsledningens behov av att även begrunda de

sekundära intressenternas intressen. Man bör alltså enligt Gibson (2000:245) se intressenter som ”varje individ eller grupp med makt att utgöra ett hot eller en förmån”

[egen översättning].