Egenvårdaren som den trygga basen och den trygga hamnen

Olika incitament i omgivningen aktiverar anknytningssystemet, vilket i sin tur leder till att barnet söker sig till vårdaren. Vårdarens primära uppgift är att notera och acceptera att någonting oroar barnet och trösta honom/henne tills det igen känns bättre. Att erbjuda närhet och beskydd är att fungera som den trygga hamnen. Allt emellanåt kommer barnet till vårdaren för att tanka trygghet och när trygghetsbehovet är tillfredsställt kopplas anknytnings-systemet bort. Då blir det vårdarens uppgift att hjälpa barnet tillbaka till lek och utforskande. När barnet igen verkar vara intresserat av att undersöka sin omgivning skall vårdaren låta honom/henne leka i fred, hjälpa vid behov

och med glädje dela barnets kliv mot självständighet. Allt detta förutsätter en tillräcklig närvaro från vårdarens sida. Den är inte möjlig om hon inte är till-räckligt nära intill eller tilltill-räckligt intonad på barnet.

Att stöda autonomin är således någonting helt annat än att dra sig ur växel-verkan och lämna barnet att klara sig på egen hand. I verkligheten är det genom aktiv närvaro som man stöder autonomin hos små barn. Att de blir uppmärksammade och får stöd för sina initiativ, idéer och intressen vidgar deras upplevelse av sig själva som påverkare och aktörer. Det finns forskning som påvisar att barnets lek stannar av och blir osammanhängande om den vuxna inte är inom synhåll eller på annat sätt tillräckligt närvarande. En vårdare som sköter ärenden per telefon signalerar inte närvaro. I Kallialas (2008) daghemsforskning framgick att vårdarnas aktivitetsnivå hade ett klart samband med deras sensitivitet. En god vårdare är således aktivt närvarande och leker aktivt.

En tillräckligt bra ”den trygga hamnen”–funktion kan åskådliggöras på två sätt. För det första, ett barn som är tillräckligt tryggt kommer till vårdaren eller kommunicerar på håll, beroende på åldern, i förvissningen om han/hon inte kommer att bli avvisad. För det andra handlar det om att barnet utforskar sin omgivning eller leker utan att anknytningssystemet är aktiverat.

Det talar om vad barnet har internaliserat i fråga om trygghet i relationen och om hur införstådd vårdaren är med barnets behov av närhet samt om vikten av att sporra självständigblivandet genom tillräckligt stöd.

När tillvaron är lugn Att stöda barnet i lek och när han/hon

utforskar sin omgivning

DEN TRYGGA BASEN DEN TRYGGA HAMNEN

Figur 2 Egenvårdaren som grunden för trygghet och den trygga hamnen.

Barn har vanligtvis en till två anknytningsmodeller då de börjar på dagis. Det utgör hela deras verklighet. Det som de dittills har upplevt och känt är deras enda uppfattning om människorna och omvärlden. Därför orienterar de sig också mot daghemmets personal med användning av dessa ”filter” eller

”antagandeinstrument”. För otrygga barn kan svårigheterna i början bottna i oförmåga att utforska omgivningen eller att närma sig vårdaren. Barnet fungerar som om hans/hennes anknytningsbehov hela tiden skulle vara påkopplat och söker hela tiden närhet och beskydd.

Ett sådant barns inlärning och människorelationer förutsätter dock samma förmåga att utforska omgivningen som hos andra barn. Tills en trygg relation till vårdaren har formats behöver han/hon extra mycket stöd och upp-muntran till att utforska och till att våga leka. På samma sätt behöver också det barnet någon som håller ett öga på honom/henne, någon att dela det roliga med och en upplevelse av att vara omtyckt. Andra barn igen fungerar som om de inte hade behov av närhet, hjälp och tröst, antingen så att de på

håll motsätter sig kontakt eller så att de har en överdriven inriktning på leken. Sådana barn behöver extra stöd för att kunna komma nära andra.

Därutöver behöver de precis som alla andra beskydd, tröst, delad glädje och att deras känslor blir mottagna och ges ord.

Den amerikanska forskaren och klinikern Zeynup Biringen, som intresserat sig för emotionell interaktion, talar vackert om hur det är en vårdaruppgift att hitta en speciell stund på tio minuter för varje barn. Hon talar om

”magiska ögonblick”. Innehållet i stunden beror på vilket det typiska sättet för barnet i fråga att bli interaktiv är. Med ett tryggt barn är det lätt att skapa betydelsefulla ögonblick kring nästan vilket ämne som helst. Det väsentliga för alla barn är att få en upplevelse av att vara unik och av att det är trevligt att vara tillsammans med en vuxen.

Uppgift:

Tänk enskilt på varje barn du är egenvårdare för och på hans eller hennes unika utvecklingsuppgift i att lära sig tillit i mänskliga relationer. Hurudan stimulans behöver var och en av dem för att ni skall hitta en gemensam melodi? Vilken sorts aktivitet fungerar för dem?

Nedan ha vi gjort en sammanställning av olika sätt för dig att som egen-vårdare visa omsorg om och tillit till barnet och att visa att du bryr dig om honom/henne och vill att han/hon skall få känna sig trygg med dig:

• ge tid för enskilda möten

• tilltala barnet med namn när ni träffas på morgonen och ge honom/henne ett leende

• ställ dig på barnets nivå så att du får ögonkontakt

• ge en varm kram, en klapp, en beröring

• lyssna på barnet och lär honom/henne att lyssna på andra

• följ barnets lek med intresse, lek med utan att dirigera barnets göranden alltför mycket

• hjälp barnet att förstå vilka bestämmelser som gäller och att förstå vilka förväntningar som ställs på gruppen samt vilka regler det finns

• hjälp barnet om du ser tecken på utmanande beteende

• visa barnet att du litar på honom/henne genom att be om hjälp åt dig själv eller åt andra och genom att erbjuda olika alternativ att välja emellan

• lär dig känna barnets intressesfär och starka sidor

• försök hitta någonting som du och barnet har gemensamt och som förenar er

• lär känna barnets familj

• delge föräldrarna positiva saker från dagen

• uppmuntra och belöna barnet på olika sätt

• notera barnets ansträngningar

• visa barnet att du litar på att han/hon kommer att lyckas

• lär dig åtminstone några ord på barnets språk ifall hans/hennes modersmål är ett annat än daghemmets

• ifall barnet har haft en dålig dag så säg i slutet av dagen eller per telefon: ”Jag är ledsen för att vi hade en dålig dag, jag vet att det kommer att gå bättre i morgon.”

• berätta för barnet efter frånvaro att du haft ledsamt efter honom/henne