Diskussion kring de förväntade förtecknen av variablerna

Försäljning – Större och därmed även mer diversifierade bolag kan förväntas ha en lägre risk för finansiellt trångmål. Eftersom intäkterna av stora bolag ofta är fördelade mellan olika geografier och olika typer av kunder, kan även riskerna förväntas vara bättre fördelade. Storbolag har över tiden även ofta haft möjligheten att ackumulera en stor mängd pantsättbara tillgångar, vilket underlättar låntagningen. En högre försäljning går även ofta hand i hand med åldern av bolaget, vilket även kan argumenteras leda till minskade kreditkostnader, givet att bolaget är väl skött. Större och äldre bolag kan däremot antas ha haft möjligheten att ackumulera interna medel under sin verksamhetsera vilket skulle leda till ett lägre behov av extern finansiering och därmed tyda på ett negativt samband mellan storlek och skuldsättning.

32 Eng. Collateral

M/B –talet är en av de mest använda proxyna för tillväxt och förhållandet förväntas ha ett positivt samband mellan ett bokfört värde av skuldsättning. Ifall marknadsvärdet av bolaget stiger och därmed värdet av aktiekapitalet, förväntas även den relativa andelen av skulder i bolaget öka i förhållande till det bokförda värdet av totala tillgångar. Måttet grundar sig i en förväntad tillväxt i målföretagen med höga värden för förhållandet.

Tillväxt ökar på kostnaden för finansiellt trångmål och skulderelaterade agentproblem.

Däremot tenderar tillväxt även minska på problem förknippade med fria kassaströmmar. Av dessa orsaker förväntar sig exempelvis trade-off teorin att tillväxt leder till minskad skuldsättning. Pecking-order teorin däremot finner att bolag med större mängder investeringar, givet att lönsamheten hålls konstant, torde ackumulera högre skulder över tiden och finner ett motsatt förhållande mellan tillväxt och skuldsättning. (Frank & Goyal, 2009) Eftersom M/B –förhållandet rent matematiskt bygger på ett marknadsvärde dividerat med det bokförda värdet av tillgångar, medan marknadsskuldsättningen definieras av det bokförda värdet av totala skulder dividerat med marknadsvärdet av bolaget, förväntar jag med ett negativt förhållande mellan M/B och MV SSG.

Bolag med en högre påtaglighet, det vill säga ett högre förhållande av anläggningstillgångar till totala tillgångar, kan förväntas kunna utnyttja dessa tillgångar till pantsättning, som säkerheter för lånen. Med flera värdefulla och användbara säkerheter till hands blir lånetagning enklare, varmed ett positivt samband mellan påtaglighet och skuldsättning är att förvänta sig. Ur en alternativ synvinkel kunde resoneras att bolag med förhållandevis högre påtaglighet redan historiskt sett har investerat stort i sina fasta tillgångar, och har sedermera ett mindre behov att investera i dessa tillgångar. Med mindre intresse för investeringar i anläggningstillgångar, dock med goda förutsättningar att bli beviljad extern finansiering till ett konkurrenskraftigt pris, kan benägenheten vara stor att trots det minskade behovet för lånet, att lyfta lån ändå, i syfte att exempelvis öka på antingen forsknings- eller försäljningsförknippade satsningar, liksom produktutveckling och marknadsföring. I unika fall kan lånetagningen till och med förväntas öka i syfte att kunna betala ut större mängder vinstmedel till aktieägarna. Dessa två senare resonemangen skulle likväl indikera ett positivt förhållande mellan påtaglighet och skuldsättning, ifall vi kan anta att den höga nivån av påtaglighet driver valet att lyfta lån med ett användningsområde som inte går att aktivera i balansen, utan kostnadsförs i resultaträkningen (kostnader för sålda varor, forskning- och utvecklingskostnader).

Nära förknippad ligger variabeln investeringar och diskussionen kring dess förväntade samband mellan skuldsättning. Ökade investeringar kräver naturligtvis finansiering, vilket hastigt sett skulle tala för ett positivt samband dessa emellan. Variablerna är ju dock tidsfördörjda med ett år, och en insamling av kapital kan förväntas ske innan investeringarna kan genomföras. Sambandet kan därmed, beroende på hur besluten infaller i räkenskapsperioden, antingen förväntas vara antingen positivt eller negativt.

Låt oss anta att ett år då investeringarna har varit förhållandevis lägre kan resoneras representera slutet av en period där investeringsmöjligheterna även varit få. Man kunde vidare anta att den efterföljande perioden karakteriseras av tilltagande investeringsintresse, vilket eventuell kunde ta sig i uttryck som ökad skuldsättning. Den ökade skuldsättningen skulle höja på beredskapen för att kunna dra nytta av den efterföljande mera attraktiva investeringsmiljön. Detta resonemang skulle tyda på ett negativt samband mellan variabeln Capex och den framtida skuldsättningen.

Lönsamet – Mera lönsamma bolag njuter av fördelen av att till en högre grad kunna dra nytta av skatteskölden som skapas, som ett resultat av skuldsättning och dess avdragsbara räntekostander. Lönsammare bolag har även lägre förväntade kostander associerade med finansiell distress, varav även teorin om skatter och finansiellt trångmål förväntar sig ett positivt samband mellan lönsamhet och skuldsättning. Som motvikt till dessa resonemang kan man diskutera att lönsamhet i längden tenderar leda till ackumulerade kassareserver. I enlighet med pecking-order teorin kunde vi då förvänta oss att högre lönsamhet de facto leder till en leder till lägre skuldsättning, givet att interna medlen är tillräckliga för att täcka investeringsbehov och vinstutdelning.

Bolagsskatt % – bolag med en högre marginell skattesats kan förväntas ha en större benägenhet att även dra nytta av den större, sammanhängande skatteskölden, och väljer därmed att höja sin skuldsättning under tider då skattesatsen är förhållandevis högre. Graham (2003) finner däremot starka bevis för att bolag har alternativa medel att minska på beskattningsbara intäkter och till en större utsträckning avstår ifrån att stärka skatteskölden med hjälp av avdragsbara räntekostander för lån. Exempel på icke-skuldförknippade skattesköldsposter är avskrivningar, skattelättnader och avdragsbara försluster. Det förväntade förhållandet mellan skattesatsen i bolagsbeskattningen och skuldsättning kan sålunda även vara svårare att ta ställning till.

Frank och Goyal (2009) finner att M/B måttet är en opålitligt variabel i relation till bokförda mått på skuldsättning. Författarna finner ett positivt förhållande i den totala

skuldsättningen branschkonkurrenter emellan. En ökning i en konkurrenternas totala skuldsättning inverkar positivt på en ökning i ett målföretags skuldsättning. Vidare finner författarna ett negativt förhållande mellan total skuldsättning och M/B –måttet, ett positivt förhållande till påtaglighet, ett negativt förhållande till lönsamhet, ett positivt förhållande till storlek och finner att investeringar(capex) har ett negativt samband med skuldsättning.