Diagram

Utöver kartor kan fakta, statistik och jämförelser presenteras med hjälp av olika diagram.

Enligt Ander möjliggör diagram en snabb och tydlig kommunikation med en större målgrupp, när utveckling, fördelning och olika storheter jämförs med schematiska figurer som staplar, kurvor och cirklar. Diagrammens uppgift är att underlätta för läsaren att uppfatta svårbegriplig information, eftersom de hjälper till att notera och komma ihåg den väsentligaste informationen. (Ander 2003:170.) Men grafikens överskådlighet kan förbli skenbar om läsaren inte fördjupar sig i diagrammen.

Tabell 27. Diagram; antal samt andel av grafiska presentationer och av alla bilder

Tidning Antal diagram Andel av grafiken Andel av alla bilder

DN 0 0,0 % 0,0 %

SvD 13 72,2 % 22,4 %

HS 3 16,7 % 4,9 %

AL 2 14,3 % 5,0 %

Som det framgår av tabell 27 är andelen diagram i EU-artiklarna störst i SvD. De utgör mer än två tredjedelar av alla grafiska presentationer och utgör en dryg femtedel av andelen alla bilder. DN saknar diagram helt. Valet av ett diagram beror på själva budskapet, det man vill visa, varför det är viktigt att se till att diagrammet verkligen visar det väsentligaste.

Om den exakta siffran är det viktigaste är diagrammet kanske inte det bästa möjliga framställningssättet, eftersom diagrammet lämpar sig bäst för att visa trender och tendenser.

(Jfr Ander 2003:172–173.) Det som skiljer diagram från kartor är att ett diagram alltid ska ha en egen rubrik som sammanfattar det som diagrammet visar. Ander (2003:172) ger rekommendationer för rubriksättning och påpekar att diagramrubriken borde ha samma egenskaper som huvudrubriken i en tidningsartikel:

En bra rubrik är en rubrik som drar slutsatsen av det diagrammet visar. Sätt därför diagramrubriken på samma sätt som du skulle sätta rubrik på en tidningssida. Där hittar vi sällan rubriker av typ ”Nettoförsäljning per region i US Dollar”. I stället lyfter redaktören fram budskapet. Rubriken gör det också lättare att välja vilken typ av diagram som passar bäst för det budskap man vill förmedla.

Ett stapeldiagram är den enklaste formen av diagram. Det används för jämförelse mellan olika värden vid olika eller samma tidpunkt. De staplar som väljs till diagrammet kan vara enkla, grupperade, delade eller förskjutna staplar. De förstnämnda visar storlek eller antal, medan grupperade staplar används för att jämföra två eller tre faktaserier med varandra.

Förskjutna staplar visar positiva och negativa värden och delade staplar är till för att jämföra helheten och olika delar med varandra. (Ander 2003:174.) I mitt material är stapeldiagram den mest använda diagramtypen och oftast består de av enkla staplar.

Bild 33. Stapeldiagram med enkla staplar. (SvD 19.10.2002.)

Stapeldiagrammen på bild 33 visar faktainformation om Irlands ekonomi. Staplarna verkar tala sitt tydliga språk, men diagramrubrikerna är alltför ordknappa för att läsaren ska kunna dra slutsatser av deras innehåll. För det första saknas information om det land där siffrorna gäller och för det andra går det inte att utläsa vad man har velat uppnå med diagrammet, med andra ord har budskapet inte lyfts fram. Artikelns huvudrubrik (ex. 125) fungerar visserligen som budskapsbärare även när det gäller diagrammen, men för att begripligheten ska öka, borde även vart och ett av stapeldiagrammen ha sin egen summerande rubrik.

Ex. 125 Sämre klös i Irlands ekonomi (SvD 19.10.2002)

Pettersson och Strand (2004:23) varnar för användning av missvisande ”faktagrafik” där bilden förvränger verkligheten genom att själva grafiken visar ett och siffrorna annat.

Enligt Pettersson & Strand förekommer grafik av den typen ofta i tidningar. De ger ett exempel på ett stapeldiagram där staplarna ger anledning att tro att Rysslands folkmängd har krympt till en tredjedel på några år, även om den verkliga minskningen är från drygt 147 miljoner till drygt 144 miljoner människor. I sådana här fall kan man faktiskt stödja sig på det omvända ordspråket ”bilden ljuger mer än tusen ord”. Ett motsvarande fall går det att hitta på bild 33. När man tittar närmare på det diagram som står nere till vänster (som visar andelen arbetslösa av arbetskraften i Irland), får man lätt en uppfattning att andelen arbetslösa har minskat kraftigt från år 1999 till år 2001. Siffrorna berättar däremot att verkligheten är en annan: arbetslösheten har minskat bara cirka två procentenheter. I sin helhet visar diagrammet likväl den tendensen att arbetslösheten åter väntas stiga år 2002 (den mörkaste stapeln), vilket är viktigt med avseende på temat i artikeln.

Staplar kan också presenteras liggande. Med ett liggande stapeldiagram går det att visa skillnader mellan olika fakta. Enligt Ander (2003:176) är det lättare att läsa av små skillnader om diagrammet är liggande. I den här typen av diagram finns det även mer plats för namnen på de variabler som jämförs med varandra.

Det liggande stapeldiagrammet på bild 34 har kombinerats med en tabell som anger exakta siffror. Diagrammet presenterar fördelningen mellan medborgarna i de länder som sökt EU-medlemskap med avseende på om de skulle rösta för eller emot medlemskapet i en folk-omröstning. Tabellen och diagrammet stödjer varandra, då läsaren både får information om de exakta andelarna och tydligt kan se skillnaden mellan olika länder, när det gäller medborgarnas attityder till EU-medlemskapet. Diagramrubriken¹⁴⁹ kunde däremot ge mer stöd för de slutledningar som läsaren väntas dra.

149 Bild 34 Understödet för EU-medlemskapet i sökarländerna nu

Bild 34. Ett liggande stapeldiagram.

(HS 25.10.2002. MJ/HS. Källa:EU-kommissionen/Gallup Europe.)

Utöver olika stapeldiagram innehåller EU-artiklarna ett kurvdiagram (SvD) och några cirkeldiagram (kallas även pajdiagram). Kurvdiagram brukar användas för att visa förändringar och trender, medan cirkeldiagram jämför olika delar av en helhet. Viktigt i ett kurvdiagram är att man inte har för många kurvor i samma diagram, vilket gör det svårläst.

Det enklaste sättet är att bara ha en enda kurva som tydligt åskådliggör förändringar över tiden. Ju mer kurvan lutar, desto större är förändringen. (Ander 2003:178.)

Cirkeldiagram delas i olika sektorer som visar hur stor en viss andel är i förhållande till helheten. Sektorerna är lätta att jämföra med varandra då läsaren vid första ögonkastet uppfattar vilken del som tar den största delen av ”pajen” eller hur liten en viss annan del är. Den runda formen i ett cirkeldiagram gör också att det är lätt att associera med andra runda former, t.ex. med en tallrik, jordklotet eller en klocka. (Se Ander 2003:182.)

Bild 35 är ett exempel på statistik som ges med hjälp av två olika grafiska framställningssätt. Koropletkartan presenterar EU-länderna och de nya länder som kandiderar för medlemskapet år 2004. Dessutom ges siffror för kandidatländerna när det gäller eurosummor för bruttonationalprodukt per person år 2000. Cirkeldiagrammen till vänster presenterar i sin tur hur stor andel av å ena sidan befolkningen, å andra sidan av bruttonationalprodukten (BNP) de nya EU-länderna har i förhållande till hela unionen. De viktigaste delarna har lösgjorts från cirkeldiagrammen och presenterats med en avvikande färg, vilket förtydligar framställningen och förstärker budskapet (jfr Ander 2003:182).

Samma färger används även på kartan, vilket gör att samspelet mellan de olika grafiska presentationerna fungerar bra.

Bild 35. Cirkeldiagram tillsammans med en koropletkarta. (SvD 10.10.2002. Grafik: Bengt

Salomonson. Källa: Eurostat, Baltic Outlook (SEB).)

Samspelet mellan text och bild är däremot rätt svagt i artikeln i sin helhet. Brutto-nationalprodukten som presentationen i grafiken bygger på nämns inte i artikelns textelement. Artikelns makrotema är EU-kommissionens rekommendation att 10 av de 13 kandidatländerna ska få medlemskap i unionen år 2004, samt de svårlösta förhandlingsfrågor som utvidgningen ger upphov till. Kandidatländernas ekonomiska resurser behandlas visserligen, men något direkt samband med BNP går inte att hitta i texten. Den statistik som grafiken visar kommenteras inte heller i brödtexten. Användningen av BNP brukar allmänt kritiseras mycket, eftersom det finns flera delfaktorer som påverkar landets ekonomiska situation men som inte ingår i BNP. Korruptionen och den organiserade brottsligheten, som enligt brödtexten är de största utmaningarna, tillhör de fenomen som förblir utanför beräkningarna. BNP per person (som presenteras i koropletkartan) mäter i sin tur de genomsnittliga inkomsterna, inte det hur inkomsten är fördelad. Det kan hända att BNP/

person är låg eftersom andelen arbetslösa är hög, men trots detta kan arbetsproduktionen vara på en hög nivå. Utgående från det svaga samspelet mellan modaliteterna i artikeln, kan man anse att den statistik som grafiken på bild 35 visar inte nödvändigtvis ger en verklighetsenlig uppfattning om ländernas totala ekonomiska aktivitet.

Diagrammens påverkan på begripligheten beror alltså först och främst på att de buskap som figuren och artikelns textelement förmedlar är i linje med varandra och att figuren tillsammans med de siffror som presenteras inte ger missvisande information. Jämförelsen mellan de finska tidningarna och tidningen SvD visar att informationen i de sammanlagt fem diagram som förekommer i AL och i HS är tydligt och klart presenterad, medan

användningen av diagram i SvD ofta innebär en risk att överskådligheten i figurerna förblir skenbar. Orsaken till detta är tudelad. För det första måste läsaren alltid fördjupa sig mycket noggrant i figurerna, innan han kan förstå vilket slags information som förmedlas. För det andra garanterar inte ens ett noggrant betraktande att de trender och tendenser som presenteras förstås rätt på grund av att det interna samspelet mellan figuren och sifforna och/eller samspelet med artikelns andra element fungerar bristfälligt och kan missleda läsaren.