De avslöjande, döljande myterna

Olika tecken kan fungera som kulturell identifikation. Roland Barthes poängterade att medlemmarna i den västerländska kulturen delar samma ideologi, erkänner gemensamma myter och värderingar (se 3.2). Myter kan alltså relateras till den dominerande ideologin i samhället. Att känna igen myter i bilder hjälper även till att förstå den ifrågavarande kulturens väsen. Som Barthes konstaterar, spelar myter en viktig roll för hur vi konstruerar världen:

Myth has in fact a double function: it points out and it notifies, it makes us understand something and it imposes it on us (Barthes 1972:126).

Men myter speglar inte alltid verkligheten, utan är formade genom användning av ofta upprepade tecken. Barthes har kritiserats för att han använder just ordet myt till att syfta på ett slags berättelse som förklarar verkligheten, eftersom det lätt kan förväxlas med samma

143 Bild 29 Många maltesare som bor på ön Gozo försörjer sig på fiske.

144 Ex. 123 EU:s minsta folk kan stå på sig

begrepp i betydelsen av falska teorier och ogrundade föreställningar. Fiske (1990:88) är en av dem som tar ställning till detta:

I wish Barthes […] had not used this term [myt], because normally it refers to ideas that are false: it is a myth that…’ […]

Man kan ändå anse att det finns ett klart samband mellan dessa olika betydelser för ett och samma begrepp. Myten kan anses presentera ett visst, etablerat tankemönster som baserar sig på verkliga händelser. Men på grund av att den tolkas och berättas på ett för en viss kultur typiskt sätt, etableras bara en del av verkligheten som faktum, medan en annan del förblir okänd. Det här metonymiska framställningssättet utgör basen i nyhetsjournalistiken som med hjälp av både texter och bilder rapporterar verkliga händelser, men oftast visar bara en sida medan en annan sida döljs. Olika tecken börjar representera en viss människogrupp, ett visst land eller en viss världsdel. Därför är Afrika lika med svältande barn med stora magar, och därför betyder ett stort upplopp med väpnade soldater och blodiga civilmedborgare nästan säkert att det är fråga om Mellanöstern. Detta gör att mottagarna så småningom accepterar en viss världsbild och börjar hålla den som faktum, även om det inte är hela sanningen.

På fotografierna i EU-artiklarna kan identifieras en del myter som bygger på abstrakta företeelser (se 3.2). För de baltiska staterna och de andra central- och östeuropeiska staterna betyder EU-medlemskapet frihet, säkerhet och rätt att besluta om sitt öde efter flera decennier av sovjetisk dominans och kommunistiskt förtryck. På fotografierna (se t.ex. bild 4 och bild 7) kan friheten ses som ett balanserat liv utan några faror och problem. Myten om friheten och samtidigt myten om ekonomiska och sociala framsteg innebär med andra ord övergång från kommunistisk diktatur till kapitalistisk demokrati. Det äldre paret på bild 4 kan relateras till äventyraren Odysseus som efter sina långa irrfärder får en möjlighet att återvända hem. Hemmet representeras dock i det här fallet av Sverige och inte av det avbildade parets ursprungliga hemland Polen. Konnotationsmässigt och i samspel mellan text och bild kan man på bild 4 – så väl som på några andra fotografier – urskilja även den mytiska oppositionen mellan individ och myndighet. Friheten kan också symboliseras med ballonger eller den egna statens flagga tillsammans med EU-flaggan, så som man ser på många fotografier även i mitt material (se t.ex. bild 7).

Om friheten är en sida av den allmänna uppfattningen om det som EU-utvidgningen betyder för de nya medlemsländerna, kan man fråga sig hur den andra sidan ser ut.

Myter tenderar ofta att skapa s.k. motmyter som utmanar den i kulturen dominerande myten, varför inga myter egentligen är allomfattande (Fiske 1990:90). När det gäller rapporteringen om EU-utvidgningen, kunde myten om osäkerhet vara en motmyt till myten om friheten. Så som det framgår av textelementen i artiklarna beror osäkerheten i de nya medlemsländerna bland annat på rädslan för de förändringar som EU för med sig.

Osäkerheten syns på fotografierna först och främst i de avbildades miner (se t.ex. bild 20).

Länder och nationaliteter drabbas oundvikligen av olika myter, när de avbildas på pressbilder. Ett exempel på hur olika typer av tecken börjar forma sig till en helhet och till slut utgör en myt är en stor färgbild i DN (15.5.2004) som publicerades i samband med en artikel om sänkningen av skatten på starksprit i Finland och dess följder (bild 30). Myndigheterna fruktade att Estlands EU-medlemskap skulle orsaka ”ett spritrally”

till Estland, för priset på rent brännvin var 50–70 procent lägre i Estland än i Finland, och därför beslöt den finska regeringen sänka priserna. Detta ledde till ett delvis önskat resultat, när finländarna inte behövde resa till Estland för att köpa sprit, men i gengäld åstadkom sänkningen av skatten enligt artikeln ”en aldrig skådad fyllefest i Finland”. Fotografiet föreställer en situation där en förbipasserande kvinna ser en människa ligga på marken, barfota och med byxorna halvt neddragna så att kalsongerna syns tydligt. Just kalsongerna avslöjar att det är fråga om en man, även om personens ansikte inte syns på bilden, eller egentligen är det hela huvudet som inte syns, eftersom mannen ligger i fosterställning med ryggen mot kameran. Mannens skor och jeansjacka ligger bredvid honom, och nedre delen av ryggen är bar. I bakgrunden nära mannen kan man urskilja två sopsäckar. Kvinnans min är fördömande.

Bild 30. Ett fotografi i anslutning till en artikel om finnarnas alkoholvanor i Dagens Nyheter 15.5.2004. (Foto:

Niklas Tallqvist.)

Fotografiet är inte särskilt svårt att tolka. Antagligen har varje tidningsläsare som sett bilden tolkat den så att mannen druckit sig full och slocknat. Men vad är det på bilden som gör att den får denna tolkning? Kan det inte vara så att mannen har fått en sjukdomsattack och väntar hjälp? Nej, det är flera faktorer på bilden som stödjer den förstnämnda tolkningen¹⁴⁵. Bilden kan delas vertikalt i två delar, varav den ena utgörs av kvinnan och den andra av sopsäckarna och den liggande mannen. Det finns ett tydligt avstånd mellan den

145 Dessa faktorer på bilden leder till och med till att man börjar tvivla på fotografiets autenticitet, även om det inte direkt påverkar förståelsen av själva nyheten. Bakgrunden på bilden är suddig och ger inte några tips om fotograferingsstället, då uppmärksamheten lättare fästs på de två personerna i förgrunden. De element som har tagits bort, skulle ha kunnat avslöja att bilden är arrangerad, eller att den kanske inte alls har tagits i Finland. Avsaknaden av en bildtext stödjer för sin del antagandet att bilden inte är autentisk.

förbipasserande kvinnan, som är klädd i prydliga vardagskläder, och mannen som verkar vara helt omedveten om sitt eget tillstånd. Mannen blir automatiskt sammankopplad med de näraliggande sopsäckarna, vilket gör att bilden väcker negativa känslor hos betraktaren, eftersom sopsäckar brukar uppfattas som symbol för något negativt i stället för något positivt (jfr 3.3). Den här metaforiska sammankopplingen gör att skillnaden mellan sopsäckarna och mannen börjar avta, och resultatet är en association ”den berusade mannen är en sopa”.

Även kvinnans ogillande min stärker denna association. Ansiktsuttrycket fungerar som index för att något uppfattas som avskyvärt. Mannens minst sagt oordnade klädsel på en offentlig plats och hans sätt att ligga på gräset tolkas i vår västerländska kultur som tecken på att han är starkt berusad. Samtidigt händer det lätt att den här mannen fungerar som ett synekdotiskt tecken. En enskild berusad individ associeras på en gång med ”en finne”, varför han börjar representera nästan hela den finska befolkningen. När bilden relateras till rubriken (ex. 124) förstärks myten av spritglada finnar ännu mer.

Ex. 124 Sänkt spritskatt blev finskt fylleslag (DN 15.5.2004)

På samma sätt blir hela den europeiska unionen lätt präglad av några stereotypier.

Medlemsländernas statsöverhuvuden, som i egenskap av EU:s politiska ledare ofta förekommer på fotografierna, representerar hela unionen, dess institutioner och organ, även om de är långt ifrån ensamma att fatta beslut i EU. Som motmyt till statsöverhuvuden kan anses den vanliga medborgaren som har sina rättigheter i den gemensamma unionen.