Jag har i analysen ovan följt SAG (1999 del 3:188) som betraktar infinitivfraser och bisatser i denna position som bestämningar till adjektivet snarare än som egentliga eller postponerade subjekt, vilket t.ex. Thorell (1973:205]206) och Jörgensen & Svensson (1986:95) gör.
Noteras kan också att SAG vacklar i frågan om hur de här typerna ska tolkas. I samband med adjektivfraser (1999: del 3:188–189) tas de upp som bestämningar i adjektivfraser och i samband med verbfrasen (1999: del 3:255) räknas infinitivfraserna och bisatser som fria bestämningar i verbfrasen. Jag har dock i den här presentationen följt SAG:s definition av adjektivfraser och tagit upp alla tre ovan exemplifierade typer som bestämningar till huvudordet i adjektivfrasen. Hammarberg (u.u.) behandlar strukturen de e + adjektiv + infinitivfras som en specifik konstruktion, tough-konstruktionen, och räknar strukturer som i exempel 6.1 och 6.2 med bisatser som efterställda bestämningar under benämningen
anteciperande användning. Det innebär alltså att han inte ser de e + adjektiv som en enhet för sig utan utgår från att det handlar om olika fenomen.
Som av exemplen framgår används de efterställda bisatserna och infinitivfraserna för att specificera vad som har den egenskap som beskrivs genom adjektivet. Rent innehållsligt kunde man se de efterställda infinitivfraserna och bisatserna som ingår i adjektivfrasen som korrelat till den inledande pronomendelen i strängen de e, även om SAG som sagt inte gör det.
Prepositionsfraserna som efterställda bestämningar i adjektivfrasen används genomgående för att uttrycka att det är någon som upplever egenskaperna, som i exempel 6.5 och 6.6. ovan.
118
Notera att det i dessa exempel inte framgår av den enda TKE:n vad det är (vilken referent) som kopplas till egenskaperna int riktit kiva (trevligt, bra) och svårt. Till denna fråga återkommer jag senare i detta avsnitt.
I de satsstrukturer där adjektivet står ensamt i adjektivfrasen förekommer ofta fria adverbial, annex eller partiklar som på olika sätt graderar, modifierar eller specificerar innehållet i adjektivfrasen, utan att syntaktiskt vara direkt kopplat till denna (de e int rolit int, de e synd på nåå sätt). Likaså förekommer syntaktiskt fristående satsstrukturer och fraser som föregår eller följer omedelbart efter de e-satsen och som modifierar eller specificerar innehållet i den, eller modifierar dess funktion i kontexten. Det här innebär alltså att talarna använder sig av flera olika strukturer för att modifiera eller förtydliga innehållet i strukturer av typen de e + adjektiv, de syntaktiskt kopplade bestämningarna är bara ett sätt.
Vissa av de ord som förekommer som huvudord i adjektivfraser i materialet återkommer flera gånger och i olika kontexter, så att man kan tala om ett mönster. Det här gäller 12 olika adjektiv, nämligen klart (se exempel 6.3 och 6.4) , bra (ex 6.1), sant, fint, hemskt, gott, lätt, möjligt, roligt, otroligt, synd och underligt. Vissa av de återkommande adjektiven kan tillsammans med de e eventuellt ses som egna konstruktioner (form-funktionskonstellationer) med diskursstrukturerande funktion. Det gäller främst strängarna de e bra, de e klart, de e sant, de e synd och, i det finlandssvenska materialet de e otroligt (för en närmare analys av de e bra, se Forsskåhl u.u.).
Största delen av de huvudord i adjektivfraser som utgör komplement till de e används bara en eller två gånger i hela materialet (t.ex. jättekul, kiva och svårt i exemplen ovan).
Gemensamt för denna stora grupp adjektiv är att deras semantiska innehåll är precisare och inte i lika hög grad kontextberoende som de vilka återkommer i flera belägg. Det samma gäller de nästan trettio belägg där komplementet utgörs av participfraser.
Vad använder då samtalsdeltagarna strukturen de e + adjektiv till? För att närma sig frågan kan man se på vad de belagda adjektivfraserna efter de e beskriver, d.v.s. vilken deras predikationsbas är (SAG del1:210]211). I materialet utkristalliserar sig relativt tydliga mönster. Relevant i detta sammahang är deltagarperspektivet. Ur ett deltagarperspektiv är frågan om vad de övriga samtalsdeltagarna har tillgång till av primär relevans i det ögonblick då de e + adjektiv yttras. Deltagarna har inte tillgång till den fullföljda strukturen förrän i efterhand. Utifrån detta tids- och processperspektiv kan man urskilja fem olika grupper av predikationsbaser i materialet.
119
För det första kan de e + adjektiv användas för att uttrycka en inställning till eller ange en (mer objektiv) egenskap hos ett fenomen som i talögonblicket inte är igenkännbart för de andra samtalsdeltagarna − eller som konstrueras som icke-igenkännbart. I dessa fall klargörs eller specificeras predikationsbasen i en efterföljande sats eller i ett efterställt adverbial och i vissa fall i en ny TKE. Det ovannämnda adjektivet klart som tillsammans med strängen de e ofta används i responser används i regel på det här sättet (t.ex. 6.3 ovan).
Man kunde i de aktuella fallen tala om en kataforisk användning av pronomenet det förutsatt att kataforisk syftning inte begränsas till något som gäller bara undantagsvis, så som SAG (t.ex. del 1:187; del 2:296 anm.) gör. Hammarberg kallar denna användning av de e + adjektiv + bisats för anteciperande. Han särskiljer emellertid inte kataforisk syftning och icke-refererande använding av de e och säger således heller inget om hur pronomendelen här analyseras.
I utdrag 6.7 nedan, som är en utvidgning av exempel 6.4 ovan, sitter fyra sverigesvenska kvinnor och samtalar. I utdraget berättar B om ett besök hos sin läkare som uppmanat henne att dricka mycket. Det visar sig senare (rad 11−12) att hon av hälsoskäl inte ska dricka mycket.
Utdrag 6.7 Kafferep: dricka mycke
01 B: .h så säjer han såhär ja va där (0.5) a- 02 å så >ska du komma ihåg< att du ska 03 <*dricka mycke säjer han> för de man ska 04 dricka mycke vä-* ((ansträngt)) då↑ 05 tittar ja ↑skarpt på’n (.) v[a menar du=
06 A: [((hostar)) 07 B: = me de↑ sa [ja (1.0)
08 A: [((hostar))
-> B: *jooo >de\klart att man ska dricka
10 mycke< sa han när man* ((ljus röst)) >när de 11 e på sommarn< (.) a men ja FÅR ju inte
12 dricka så ja förstår inte riktit va du menar
I utdraget har B berättat att hennes läkare uppmanat henne att dricka (rad 3). Hon berättar också om sin egen negativa reaktion på uppmaningen (rad 5, 7). Efter en paus då A hostar fortsätter hon och rapporterar vidare hur läkaren responderat på hennes reaktion och inleder på rad 9 med ett långt jooo följt av en satsformad struktur inledd med de e klart. På denna punkt kan de andra samtalsdeltagarna inte veta vad som är klart. Med tanke på att det efter satsen de e klart inte heller kommer några som helst tecken på respons från de andra
deltagarna är det rimligt att analysera sekvensen så att predikationsbasen för de e klart inte är
120
entydigt identifierbar heller för de andra samtalsdeltagarna då satsen yttras (trots att man ska dricka mycket redan har yttrats tidigare i sekvensen).
För det andra kan predikationsbasen vara entydigt igenkännbar och också uttryckligen omnämnd och omtalad redan då strukturen de e + adjektiv yttras. I dessa fall följs strukturen de e + adjektiv inte av specificeringar av predikationsbasen och funktionen är att ge ett omdöme om den kända referenten. Det är fallet i följande utdrag ur det finlandssvenska ungdomssamtalet Bastusamtal. Den här episoden gäller bilar och egenskaper hos de olika deltagarnas bilar.