Rudolf von Werdenberg, en riddare-historia från Helvetiens revolutionstid · DIGI

"

"K■■■**

** «■

.

^"

t

.■

"

I

* "

V/

t* ♥

V.'^" V. "■

'» " i

"

"

"

.

^{'', " "} " " -

■

* 4""

. .

^'"*■*-.."'^" .." ^■ —'■■*". ^" .*

..-■". . ^,

i ^{' "■} *^"

.... - "

;■-..'

kr-,-.:y ■"■"."■-.:. ^..;'■■-. V'.- ..■."?"■"<"-.■»"

■

'

m . ^> .

-

^{.*-" *j}

■ ".

.?■-.,_.."?".■■.■■■"'- ?- :;"-: '""HäEr;ri^aKtS

"■"*■" '.' ^" .'■.■.'. ^■ "

" "■"'...""-- . ^■

■-■.-."

_■" " "^{" "} .."

K, ■"" " ■ " " "

.

.■ ^{" " ■}

m,_t ■■<■■■-._-'\

. -

^{" . ..■"..}

;.; ■'" ■ .■ j ^";-v;

m

■" "■"- ^■ vf-;<

■é

r=:>£*"** ^{j^gftu—_*>«a# jf»~**'} rifT-i»* i»**^

A

⁷

^:ö /07V.

Z///^ Bihliothcht 1

>j

'n

1 n-zP—Vri*---^?

I

t

/^{/ ■\ \}

■">.■

I

V

**_,

"F

v ■-.":">

'

_:-s-

RUDOLF

"V

von WERDENBERC,

Eg

Riddare- ^Hiftotia

Frän

Helve^ttens

Revolutionstid.

ki

AUGUST LAFONTA-INE.

Öfverfatt

lifter

fifta och

förbättrade Uplagan.

SEDNARE ^DELEN,

STOCKHOLM,

Tryckt _ho3H. A. Ngrästrom, ^igoi.

Imprimatur.

P.MalmstkÖm.

IWW»M>UaBM^M^_m

la

Rudolf

lämnade

Werdenberg m?d Ma- rie

,

_{fördeThiiring dem längs utmed}

Rhenftrandenigenom^Sargnns, högreochhögre

up ibergstragtcn, der hankände alla vägar.

De hvilade öfver natten ien koja, ^{hvars in-} vånare hörde til kloftreti

Difentis,

ock mor- gonen derpå gingo ^de öfver ^den n<dra Rhen- ftrömmen. O, Marie, Marie! Defla klippor vil du bt-ftiga? frågade Rudolf ienängslig ton, då han ^fåg de ofantliga bergen främtöre dem vid Thufis. Kärleken ^fkall jämna dem för mig! (varade hon fmåleende: defs-

utom har jag redan en gång förut beftigit dem.

Stigen blef beftandigt meroch mera

brant,

belägenheten mer och mera förfkräckåiide

,

klipporna beftandigt förfärligare.Nu

förde

en final {tig dem på branten af en djup afgrund längsutmed en Hel klippa, _fbmimolnen un- dangömdefin hjefla: derpå böjde vågea lig

ned i ett fvalg imellan klipporna, och de tycktes neddiga ⁱden mörkaftenatt. Marie omtaite med innerlig vänlighetför den trötte gofltn den tragts

&önheter,

fom ^{de (kulle} bebo, och goffen _{frågade hundrade gångor:}

are vi der ^(närt?

Aftonen infölloch en giftfri hydda emot- tog dem ännu en gång. Följande morgonen nalkades de den öfra

Rhenftrömmen.

^Redan

på långt afftånd hördede det

brak,

_hvanned den här nedfaller idjupet ifrån de ofantliga

U. JJel, A ki;^-

I

Rudolf

2

l

klipporna. Än framryter

den,

fammantrSngd

inieJlan tvänne klippor, än fiörtar den ntd från

deflä

med fteuar och trän ⁱfitt fradgan-

)te.

De gingo ännu högreup ibergen. Sma- la, fvigrande bräder,

Tom

^lågo öfver ofantli- ga bergsklyftor, voro de farliga vägar, de måfte vandra. Under dem förlade ftrömmar, lem ftörtade fig från klippa til klippa _och uplöftes ien hvit rök. På detta fatt iortfat-

te de lin gång upföre högder och ned ige-

iioni bergshaior. Ändtligen värmde fig Thii- ring om, forn gick förut,_{och fåg fmäleende} på Marie

,

_{fom nu kaftade fig}iRudolfs ar- mar. Ku are vi omiuier, _iade hon, ifri- dens,kärlekens och iällhetens hemvift. Fin»

ne viej har lugnet^{> få} finne ^{vi det} ingeti- flads på jorden. Rudolf ihyndade otolig för-

ut. Han _fåg imellan de bägge klippor, fom danade^{ingången, intet} annatän flela, fpetft- ga berg, fom

.ftodo

bredcvid ^och öfver hvarandra. Här? frågade han och fåg på

Marie.

Hon fmålog idet hon fade till Thii*

ring: låt mig förahonom, min ^Far. Med möda fteg hon nu fram imellan tvänne klip- por och förivannien obemärkt klyfta. Ru- dolf följde hennej men hon ^var

förfvunnen.

M;uk ! ropade han

med

ångeftfull röft i

ika midnatt,iom omgaf honom. Hon

Cyaradc

^{lionfcm icke. Men i}detfamma biet

ijuft. Marie kom tilbaka med ^en brin- åe facklaihandenoch grottan fkimradeiom kriitall. Goflen var utom iig ai ^glädje. Ma- rie

m

VON WERbENBERG. 3

rie

lutade

fig til

Rudolfs

bröft och lade fin fi-

na arm kring ^hans hals. ^På detta ^lätt

,

min

Rudolf, låtom ofs gå vår lycka ^och äfven hvarje olycka till ^{mötes. De}

gin^o

^flera

krokvägar, än nedföre^än upföre. ^{Än luta-}

de klipporna fig tilfammans

,

likfom ville de tilftänga vägen, än utvidgades ^åter Grottan la, ^at facklan ej uplyile den öfveralt. ^Här var taket taggigt ^{och lågt- däråter iteg det} få högtup

,

at de tycktes ^{gå i}jordens me-

delpunkt. ^Här hvilade det på ftora ftenpela- re, der ^åter bildade det ^{et ftort}

,

fritt hvalf.

Idetfr.mma (kyndade Marie bakom ^trenne pelare ^{och fat}te (ig der på en ften. Vägen uphördeder: klippan ^var tilfluten. ^Nå, Ru- dolf, hvar är utgången? Han fökte ^den

fmåleende

,

men fann den ej. Marie lade fin hand på en ften iklippan: den upläts, och.

hon låg, beftrålad af det klaraite loMken, i Rudolfs armar.

MedMarie ifin

famn,

öfverfåg han

med

förnöjda_blickar

lin

fköna ^hemort. Nu fram- träddeGiittingen ur en (kuggrik fkog. ^Göt- tingen! ropade Rudolf: alt detta förekom- mer mig fom en ljuf fynvilla.

Här var en fkön

,

ftor flätt,_{på alla}

iidor

omgifven afnakna taggiga klippor, otilgäng- liga _{äfven för ftengeten. Vid} nordliga fidan at flitten fyntes några fimpla beqvämliga ko- jor imellan leende, _med en ymnig väpling be^växta högder, och en liten fkog af frugt-

trän fträckte fig utmed klipporna

.ned

^{i en}

ljus dal. Rader af höga lindar ^och granar

A 2 be-

RUD O L f 4

betäckte klipporna på andra fidan. Det hela tycktes vara en förkjulande trägård, ful! af ängar, fädeslält, fkuggrika gångar ^och öpna blomfterfängar: genomdella göt figitrånklip-

pan en bäck, fom på andra iidan bildade en ilor dam, hvilken hade fit utlopp imellan klipporna. Rudolf gick imellanGiittingcⁿoch Marie mekanifkt lrainåt

,

knapt mägtig lig

fielf.

^Midtpå flättcn

,

under en tät fkugga af liera ^lindar

,

påen grönplats

,

der alla ^gån- garne idenna ensliga ^dal mötas,ftadnade ^han och ropade ^{med tårar} iögonen: jag är ⁱ puradilet med Änglame ihimlen!

Redan ⁱflere århundraden, fade Glit- tingen, har ^denna bergsrygg varit en til-

flygisort ^för olkulden och den olyckliga dyg- den. Den tilhörer kloliret ⁱDifentis. Ingen känner dels ^enda ingång, utom AbboteniLi- fentis, Pater Anton, Thiiring

,

vi och några ädla männifkjor jämte dem. En fromEremit., fom länge bodde i grottan, uptäckte dttta förkjnfande

,

^(lilla och otilgaVigliga itälle och fkänkte det,då han lagpå lit ytterfta, åt lin vän

,

Abboten iDifentis. Efter hand ^har det fatt detta utfeende. Fiomme klodcrbröder

hafva

^{bygt kojorna,} anlagt tiiigården ^och od- lat filten. ^{Den filte}Munken, loin boddehär och vallade bofkapen, är lörlt död lör ^{iå da-} gar fedan. l.er, bredvid klippan, är hans graf. Detta var den

frifta*,

^ditThiiring flyg- lade med ^Marie och här iurfumlar fig

äfven

värt fåH(kap ^för mänsklighet _och dygd. En med tunna ftenar beiviädd dörr döljer ingån- gen

»

von Werdenber^ö. 5

gen til denna trägård för ^hvar och ^en, fom än kunde ^leta lig fram igenom den mör^a Grottan. Naturen ^{är här} blid, välgöran

,

mild och fiugtbar, och här bor et ofti lugn. Detta tlälle, Rudolf, vare dit heim Thiiiings, Mariesoch minSons. ^Här vilje vi arbeta^iörfreden,_för farmingenoch för^mänlk- lij,hetens väl. ^{Hit räcka} ej mäunilkohänder.

Här, emot de klippor, fom inneflu'a denna dal, brytas väldets forfiörande^vågor. Väl- komne ^{hit, min}Bror,minSyfterMarie, i den renafte vänlkaps boning. ^Hankaftade(igⁱbäg- ges ^armar, derpå iörde^hanRudolfin ikojan, omkringhvilken enliten hjordaf kor och får betade imellan ^de gräsrika högjjrne. Denna hjord fyffdfätter mig! fade Marie. Rudolf fteg ^{in ikojan.} Han fanniet ftörre rum en

förteckning^på alla fälllkapsts medlemmar, et ikåp fullt af

fkrifter,

öfvercnskommelfcr ^i- mellan furftar och folk, de tilförlitligatteun- derrättelfer ^om alla märkvärdiga

händelfer,

de förnämfte Munkordens ^och Univerliteters dagböcker,^af(krifteraf^de hemligafte papper, planer til befordrande,af mänfklighetens väl,

Skrifter

af de ^viie lärare,iom förftörtRomer- ika tyranniet. ^Han häpnade öfver de kun- ikapslkatter, fom här lago gömda, ochkun- de knapt afhålla lig ifrån at flrax begralva

fijr ibland dem.

Nu begrep han, huru Munken ifrån Di- fentis fick veta alla hemligheter. Et förbor- gadt

kabinet,

uthuggetiklippan, innehöll de hemligaite papper, alla Hora hofs5 ilynncr-

A ₃ het

«

6 Rudolf

het detßomerfkas dagböcker;och^näflanhvar*

je dag ankommo ^nya underrätte!^(er från alla tragter af Helvctien och nargränfande länder.

Snart intiäflade ock på detta ensliga flalle fällfkapets famlingsdag. Blott ^{få, men} länge bepröfvade medlemmar, näflan alle den gode Munkrus lärjungar, ^trcnne bröder,_Friherrar

von Råzui:st Gref

Johan

^{vonSnx, nagre for-}

fainlmgslöretiändare från närliggande ^orter, rågre iLcJlige Munkar och AbboteniDilentis.

Underrhtu-ltVrne upläftes och någre affkrefvos för atmeddelas de öfrige ledamöterne

,

fom en gäng hvarje månad iörlamladesiden lil- la dalen^{imellan de} förfärliga klipporna ^vid byn Truns. Derpå öfverlademan om medlen til fredens äteriiällande

,

isynnerhet hos Ap- penzellarne, ^ifrån hvilka förfkräckande^tidnin- gar inlupo. De hade framträngt _öfverßhen- itrömmcn, _{och hela} Bregentzerfkogen hade hyllat dem och Friheten. På AppenzL-llarnes upfordran ^reite fig hela landet ^til frihetens förivar.^Slotten!Wallgau

,

iHerrfkapetFeld-

kirch,

ⁱGreilkapet Pludenz voro upbrände.

Under jammerrop flygtade Adeln med hultrur och barn för de vilda Appenzellarna, ^De ut- goto väl ej mycket ^{blod; ty} folket flög lig öfveralt til dem} men Lagarne uplöftes fmå- ningom aldelesj vägarne blclvo oläkra, bo- lkapsfr.ötfeln och åkerbruket förfummade,e- niedan folket lieitändigt ftröfvadeomkringmed vapen ihänderna. Öfterrike var en lugn å- Jkådare häraf: det gladde fig åt 3at de ftore lörödmjuk

ades.

Ockfå ville det ej väpna fit

folk

von Werdenberg.

7

folk

^emot

friheten,

ty det fruktade det- famma.

Pater Anton fkref^ifrånTyfldand, det han hoppades

,

at Kejfaren fnart fkulle ^kom- ma til Sweits och göra Hut på kriget. ^Iall- mänhet voro hans tidningar behagliga. San- ningen

,

fade han ifit

bref,

frambryter på tufende ftällen ren och klar. ^Furftar,

Adel,

Folk och Andlige, alt förenar fig förat af Krjfaren begära en förbättiing ⁱden andliga, ftyrelfen. Et fruktansvärdt moln ^{hotar från} alla

riken

vldlkepelfen ^och fanatismen. Den tid ^är inne, fom vi fa länge hoppats. Det andliga tyranniets grundval fkakas. Bekym-

ren Er ej. Sanningen målte fegra. 1Pifa ^är den tredje Påfven vald. Alla tre förbanna hvarandra. Folket lärer ^nu,at välftgnelleoch förbannelfe af en dödligs mun är _{en Guds} befpottelfe. De trennePåfvarne

vända

^ljvlf-

ve up och ned på fin

thron.

Detta bref upfylde alla Samfundets lem- mar med en rerr glädje. Nu aftaltes de mått och fteg, efter hvilka man åtminflone ville förekomma et upror iöfraRhätien. Alle kla- gade ifynnerhet öfver Gret Henrik von Wer-

denberg_ochBilköpenafChur, hvilka behand- lade fina underhafvande med flört föragt och mycken ftränghet. Likväl hade man ännu be- ftändigt det hopp

,

at deras mifsnöje ej fkul- le utbryta iuppenbara oenigheter. Grefven

af Sax bad Abboten, _{at han} ännu ville fkaf- fa honom et par dygdiga

Munkar^

^{fom kun-}

de undervifa

folket

ⁱSax₃ ochGiittingen er-

A ₄

böd

R ^t n o r. f

8

bod (ig _dertil. Alle lämnade nu dalen

och

Rudolf blef allena med Marie. Äfven ^Thii- ring hade begifvit fig ned ^til folket iBergs*

tragten,och Guttingens Son följde medGref- ven af ^Sax för ^at på hans borg upfoftras.

Sällikapet arbetade nu på at i hela öfre

Rhätlen utbreda

uplysning och

fanning,

kär- Jektil

lugnet

^{och lagärnc}

,

och at lörekoinma,

d^t Adeln och ifynnerhet Kogdarne på Gret

Henrik

vonWerden

bergs

borgar, GuardowaU

och Bärcnburg, icke mitte förtrycka _folket.

Man vannock verkligen _mångeibland Allniän- heten, _fom voro

verkfamme

förlugnets åter'

flällande, _{månge ibland} adeln, _fom in(ago,

at all regering grundar fig på folkets kärlek och at alt tyranni omfider lrder til Upror. I-

medlertid vadade

ännu Appcnzells krig med Öfterrike och Adeln iThurgau. Appen^.el.

lame ftodo på ^granfen afTyrol,och ^intet fö- retag var för ^{Itort tör} deras mod. ^De fkref- vo til fina

hemmavarande

^{medbröder iAp-}

penzell: _"Gud är med ofs och friheten, _der*

före

^{vilje vi} föra frihet til Tyrol. OcUå der

flickar

folket under tyranniets ok. Hvar och enaf

Eder,

^fom alfkar krig, frihet och män- nifkor, han komme ofs och Tyrolerne _til lijelp. Gud ^och Friheten ^vänta ofs med öp-

na armar. En ny _tropp upftäldes nu i Ap, penzell, fom drog fina bröder till hjIp. De ilogo vid LandtekHertigensHär ^och intiäng- de ⁱTyrol

,

der inbyggarne emottogo dem med öpnaarmar och ivuro dem at vara Ap- penzcllare. 1 anledning ^af en

utfkickad,

fom un-

VON WUDEKBERG. 9

linden

attade dem ^{om deras} fäderneslands fa-

Ta, drogo ^{de åter tilbaka öfver Rhenftröm-}

men. I

triumf

^tågade de nu med eröfrade^fa- nor, ruvningaroch et rikt byte framföre (ig,

hem ^{ti! lina} berg. Alle,^{I'om fågo denna kri-} giflka flat

,

landtmiinnen

,

öfver ^hvilkas iält de drogQ, äfveniom^/de

rifri^e

Ynglinirarne i Appenzcll och iolket deronakring, lom hör-

de

^{deras bedrifter, brunr.o af begär efter}

famme ära.

Appenzeil blef en tilflygtsort för alh o-

roliga ⁱlandet, fom ville ^atjkudda (ig lagar- re. De vägrade at göra fina ikyldigheter äf- venfoni^{at betala} fin ^{fkatt, och} upmanade al- Ja fina grannar at göra ^djtlumma. Vid alla de föreftälklingarman gjorde dem, fvarade de:

"vårt lvärd är vår lag och ^våra berg vår öfverhet." De drogo å nyo ut emot A- deln ⁱThurgau, ödelade defs gods och ^up- brände flott och fläder. Nätterna voro ljufa

af

^de lågor Appenzellarne uptändt. Hela mU Kunde nian med ögonenfölja ^deras tåg

,

e- medan blolTande lågor betecknade deras väg.

Fyra och iextie fläder ^och flott blefvo innan korrt rysliga afkhögaroch Appenzellarnes ^fe- gerfloder.

Omfider lyckades det Rudolf och Pater

An-

ton at förmå St. Georgenlchild til at refa fig emot Appenzell, och på famnia tid kom ^ät- venKejiar Ruprecht tilCoflanz, förat hindra Riddarne ifrånat brukamera än hoteHer. Ut- fkickade ^från alla partier infunno fig nu i^Co-

llanz

^{hos Kejlaren. Ficd flöts}₃ ^Appenzells

A ₅

för-

Rudolf

10

förbund

uphäfdes,

Abbot

Kuno infattesåter i rättigheter och alt förtryck för

bods.

^Appert- zell antog freden °)

,

emedan det fruktade förKejlarens magt- men det hatade den,_och krigsbegäret,äfvenfom uprorsandan, ^lågännu gömdtunder ^afKan. Hertig ^Fredrik, flöt et

Stilleftånd på tvänne år, och Appenzdl

fick

jmedlertid behålla Rhendalen.

Kejfaren dog. Rudolf gick nu til St.Gallen och öfvertaladeAbboten til en förlikningmed Appenzell

,

dit han fcdan!>'".;af Hg. Alla iör- undrade (ig öfver, då lian

framträdde

^ibland det lörfamlade folket

,

at på ^{nytt fe ho-} nom iBergstragten. Rudolf bcgynte: ädla folk, jag ^{har i min}

edsiighet _med

häpnadoch beundran hört dina ltora

bedrifter. Tufen-

de gångor har jag med ^Itolthet fagt: ibland detta folk lefde jjyg: detta folks anförare har jag varit. Men, gode män och bröder,

ofta,

dåmine ^vänner med fafa och alfky få- go de mordlågor, fom höjde fig ifrån brin- nande^'fläder

,

de fkarar af olycklige, fom, husville likafom djuren, irradeomkring^ibland klipporna och förbannade

Er,

^{ädle Män,}

då lade jagofta: Appenzell fegrar, föratpå fegren bygga freden: Appenzell ftrider förat

blirVa HelvetietiS välgörare. Ifkänkten ^fre- den3 men den tycktes vara Er aftvungen.

Skänken den nu på ^nytt och frivilligt. _Ab- boten Kuno önfkar en fäkér fred med ^Er

,

irieMän,

och Ikickar migidetta affeende til Er.

J

^aren ännu (kyldige mig någon välvilja för

") Är 140g.

ton Werdenberg. ₁₁

for den tjenft jag gjort Er; gören fred med Abboten

—

_{och jag är belönt.}

Man ^(bockade lig omkring Rudolf, _man tryckte hans händer

,

och treden ilöts på itället.

A"ppenzell gafAbboten^enbillig (katt; men

de, lom indrefvo den, _behölloden fjelfve : Abboten måfte ^åtnöja Tig ^dermed

,

emedan han ^{var utan} hefkydd.

Hertig Fredrik hade gjort fig räkning på Abbotens hjelp vid ^Rhendalens återtagande^

Nu^lät denne iäga honom, at han genom

Ru-'

dolf ^von Werdenberg vore för

Iik

^{t med Ap-} penzell. ^För fördagångenefter fleraårs för- lopp erindrades Hertigen åter om den för- hatlige

Rudolf,

fom

a

nyo tilintetgjörde en af ^hans planer. ^Fredrik efteripanadeRudolfs viftande. Man kunde ingen underrättelle gif-

va honom, utom den, at man nu ofta fåg honom hos Gref von Sax, hos Friherrarne vonRäzuns och öfveraltpå foikets famlings- ftällen iRhätien: ^Hos Sax och Räzuns?

frågade Hertigen

,

förbittrad. Nu kan jag förklara hvarlöre de^ockfå äro mina fiender.

Gref von Sax och Friherrarne ^von Räzuns hade med oryggelig ftåndagtighet fatt fig e- mot Hertigen, ^då han ^ville göranågra för- fattningar₃ fom Ikolat blifvit tryckande

för

folket.

De ftore

,

^(omdag från dag fago _{fit anfe-} ende' aftaga

,

förenade lig nu närmare med hvarandra

,

och Bilköpenaf ^Chur

,

fom lefde ioenighet med Friherrarne ^vonRäzuns, lok-

te

Rudolf

12

te nu vinna Fredriks vanfkap. Fredrik blef

beftört,

då han hördeBilköpen tala om Ru- dolf. Denne Rudolf, denne fördrefne^Wer- denberg, ^är det, fomuprefer allaunderiåtare

emot deras öfvcrhet. ^Förft uppehöllhan fig

iAppenzell och ingaf der ^folket grymhetoch

uprorsanda. Då Appenzellarne

fördrefvo

^ho-

nom

,

emedan de icke ville vara hans flafvar, flygtade han hit til bergstrakten, _och nu ut-

breder han här ibland folket famma hat til öfverhet och lagar., Hanfm ygerfig omkring, än fom ^munk

,

^än fom pelegrim, ifiån den^e- na folkfamlingen til den andra; eller ärodes- fe äfven hans ^utiände uprorsftiftare? ^Han fit-

ter hos Bönderna, trycker deras händer,_be»

rättar lina öden och kommer dem alla atgrå-

ta. Han har ock redan vunnit mångas hjer-

tah

ibland Adeln. Nu begynner han fmänin- gom ^{gå litet mera} uppenbart til väga. Han motfäger ofienteligen våraFogdar ^och förfva- rar folket ⁱfina inbilladerättigheter.

Och hvar uppehåller han fig?

'Det vet ingen. Gref Henrik ^von Wer- denberg har redan flera år efterfpanat honom och ^hans

huftru^

^{men har ingen} underrättel- fe fått.

Med ^{hvem är} han gift?

Som Werdenberg fager, med en lifegen ifrån ^et af hans gods, fom flygtat med fin far til Appenzell, der Rudolf fett^henne

,

^och

för at vila Adeln fit föragt

,

gift figmed hen- ne. En gång ^har Gref ^Henrik haft ^henne i fit våld på Sargans, få

fora

^en giflan ^förRu-

dolfs

von Werdenberö. 13 dolf;men hon fick tilfälle ^at komma undan.

En ikare af beväpnade bortförde henne om natten. Tromig, NådigeHerre, _folkets^up«

ror är icke ^(å farligt

,

fom ^denne Rudolf ^en- fam

,

_den oförionligafte fiende ^{af alla} Furftar.

Rudolf hade verkeligen iharmen öfveren

omänlklighet _t iom ^en afBilköpensFogdarbe- gått, åter ^hotat honomⁱmörka,mycket in- nebärandeuttryck. ^Manbegynte följa^r;onom på ipåren och ända^tilklipporna fom tilftäng-

de ingången til grottan, eftcrfatte fpionerjie honomj men då de hunnit öfver dem, var han förlvunnen. Gref Henrik

,

fom ^ännu ic- ke ^kunde glömma ^den förkjufande ^Marie

,

hade fjelf låtit leda fig ^{til det}

ftälle,

^derRu- dolf altid blefofynlig. ^Men han fäg, ehuru högthanän fteg, ej minfta tecken ^til at här fkulle kunna finnas männifrtor. ^En dag, då han låg på lur efter Rudolf

,

_fåg lian omfider hvar ^han gick ned imellan klipporna. Han gick efter honom och blef icke litetförargad,

da han märkte Rudolf åter vara förfvunnen.

Ingången til Grottan var aldeles förborgad bakom ^en klippa, och öfver^denfammahäng- de nfigra

bufkar,

fom aldeles tiltäppte den.

Nu blefvo Bifkopen och Gret Henrik ^än- nuifrigare ⁱatefterfpanaRudolfs vägar

,

helil Hertigen rjelf bad dem at icke flappa honom ur ögnafigte. En händelfe

,

fom vid denna tid intraflade, gaf honom anledning til denna begäran.

Hertigens två-åriga ftilleflåndmed Appen- zell var nu tilända,och han inbröt med en flor

Rudolf 14

flor har iRhendalen för at återtaga

denfam-

ma. Rudolf befannlig famma dag med Giit*

''n iRheinegk. ^{Det var} Juttag dödsdag.

Omringad ^af

dalens

^ädle inbyggare, gladde han lig åt deras trofaflhet och kärlek. Nu kom et budfkap

,

_fom förkunnade,at den n>

endteligahären var iantagande. Rudolfråd- de Rheinegkarne at gifva (ig til Hertigen, Se! lade en gubbe i det hrm pekade _på den förfallna borgen

,

_{der bodde Ni fordom och}

var vår far. ^Ni lämnade ofs och er fäder»

org för frihetens ftuild. Vi

are

frie ^och blifva det. Idetlamma kommo fyratu- Apperzellare ^tiil Rheinegk och lägrade

ihogdeo framför ftaden, likfom om de

it anfalla ^fienden.

Jmediertid ^förde folket fina förnämfta

fa-

ker til bergstragtefi, dit ^de äfven drefvo fina hjordar, Rudolf häpnade och giffade deras löictag.Han fkyndade ännu en gånguppå fin Fäderneborg

,

gick fram til det ftälle, der han fom ^barn få oita flått, och fåg ^{ned i}dalen,

fom nubegyoté höljasaf ^natten,och tyckte (ig omgifven ^at fina förfädersfkuggor. ¹de^fam-

ma höjde fig lågan frän alla hus i Rhei.

k ^{:;ioch män och} qvinnor fkyndademed lande ^facklor up på borgen. Efter ^Wer- denbergsrne, ropade en gråhårig, fliall in- gen Stor mera bo här. ¹defla faLar lefdö fordom goda männifkor: ^de fkolaej vanhel- gus af nidingar. Tanden på!Inom ^et ögon-

blick

^{ftod borgen ii^^a, ochmed mödakun-}

de 0 Detta fketlde år 1410.

VON \VeRDENB£RG. 15

«

de Rudolf

räddas frän at bli innebränd. Ap- penzeliarne ^{vände nu} tilbaka och drogo tilli- ka med alla inbyggarne i Rheinegk,Gubbar, män

,

qvinnor och barn

,

åt bergstragten.

Hertigen _biet utom fig ^at vrede och ^ra- feri, _dä han fåg ftaden brinna, _{och fvor} ^up-

hofsmännen,den förfkräckligafte hämnd. Han fotte

efter

Rheinegkarne.

Ifrån

högderne ^ro- pade de til honom: vi

are

Rudolf ^{von Wer-} denbergs nämnare! Dagen derpå fick han ^ve-

ta

,

atRudolf fjelf varit närvarande, då Rhei- negk brann: han ikalf af vrede och fvor Ru- dolfs

,

⁽ⁱⁿ hätfkafte fiendes

,

undergång.

Ehvad det än koitar, lade han ^til

Rudolfs

ovän, Gref Henrik, ehvad det ^än kollar, vil jaghafva hämnd på

Rudolt.

Henrik lof- vadc at fkaffa honom den. Väl hade Rudolf fkänkt honom

lifvet;

men känflan af hans ^o- värdighet, _{fom Rudolf} då få liiligen väckte hos honom,det kalla,_krorTande föragt,hvar- med han bemötte honom,då han fAänkte ho- nom detfamma fom en obetydlig ting, hans många ödelagda borgar, fom han tillkref Ru- dolf- alt detia hade ökt hans hat til Ru- dolf: ^och han

önfkade

at fe honom lika ^la djupt förödmjukadinför fina ögon, fom han fjelf varit på Sargans, förat med et nedrigt befpottande kunna gälda det föragt, ^{han der} lidit. Hvad fom gaf denna önlkandubbel Ityr- ka ihans bröit, var,^athan i^defs upfy

de äfven fåg Hertigens upiyld. Tillika up- vaknade hans kärlek å nyo och fkildrade för honom ägandetaf den fköuaMarie med få re-

tan*

16 RUD Ö L P

tände fargor,at hanutan at

förfumma

et en- da ögonblick genaft ville begynna ^(it företag.

Han red ^til Gref von Sax, Rudolfs vän, för ^at af honom

utleta,

hvar han uppehöll fig. Helt naturlig.n fölltaletpåRudolf. Gref von Sax teg.

Men

Slottsmunken

ftöfade

det ena loftalet öfver Rudolf på dot ändra. Jag känner intet ädlare par, lade

han,

^änRudolf och hans Marie. Redan ^för fyra år

ledan,

då jag förft lärde kanna er, Bg jag

henne.

Hon vardå blott en

Iköti

^knoppj nu är hon en

aldelés

utiprucken ^ros, ibditrning af alla qviniiga bohag. Hvilken ftolt och ädel ftäll- ningoch tillika hvilken ljut ödmjukhetihen- nes milda blick! Ungdomens frifka

fkönhet,

höijd ikärlekens tränande ömhet! denrena- ite ofkuld och den haftigafte _kärlek i en och lamma blick!

Gret

Werdetiberg brann vid den- na belkritning af den fköria Marie.

Ja ,

tänk-

te han, aldeles lådan var hon, då hon var

min

fånge

,

och hon hade ^nu varit ^min

,

få framt icke denne viide, _ftolte Rudolf röfvat henne ^{ifrån mig Om}Rudolfs villande kun- de ^han ingenting fä _tfeta. Munken,^[öm han tog af.ides, lör at tala med honom om Ma- rie, vilste ingenting at laga honom derom.

Hoppet at någongång änder en reia til Gref von Sax bortföra

Marie, förfvann

nu ockiå.

Som jag ^tyckte,fadeMunken, tog Marie för

altid

aflked af tiref ^S,;x: det oroade mig på det hcgita: ty,

minGrefve^

^{blotta äiynen af}

denna qvinna ^ärredanen falighet. Tio mig, Rudolf ^är lyckligare än Kejiaren.

Som

VON WER D E NB ERG. 17

i

t:?

Som jaghoppas, icke länge! tänkte Gref>

venj hans hemviil kan likväl ^{icke vara}olyn- ligt: kan hon finna ^det

,

_{fa måfte alla andra}

kuuna ^iinna det. ^Från

denna

^{tlund lågo Hen*}

riks utfkickade på lur ^öiveralt omkring klip»

pan^ men altid voro derasefterfpaningur ^fru!;t- löla. DefägoRudolfkommaoch förlvinna!

De gingoefter honom och

.

^{funno ingen}

ting. Ät ^{fluta af} ingången til Grottan

,

fyn-

tes den få trång, få liten,at blott en män- niika der kunde finna tilflygt undan ^regnetj

ty midtemot denfamma bildade klippan ftrax en vägg

,

och man mäfte redan vid de förfta flegen tränga fig fram imellan Hora frcnar

,

(omaldelestililängde ingången,ocb hvilkablott den

,

fom kände vägen

,

kunde fkjuta ni ^(1- dan. ^{Med et ord}

,

^den lyckligaile _{konft ha-} de tilfpänat ingången för livar och eir fom ej kände den. ^De(sutont höllman den I hemlig. De öfrige medlenimarne ^:i{ lai.

det ^kommo fällan ^och alrid blott ^otn natten.

Rudolt allena kom ftundo^in om daj<en, och of-

tare än de andra.

Werdenberg frågade förgäfves _de kringbo- ende

Herdarne,

^om de eji

defla

klippor ^kän-

de något iörborgadt, enlligt fiiile, ibm for- dom varit bebodt. Rudolt fic^ fnart ^veta, at en främmande Riddare här lorgfälligtefteifor- ikade et

hemligt

ilälle: han lade lig på lur bakom ^en bufke, och b!ef til fin

béftortning

varie Gref Heniik. Nu fKyudads h:<n fig i tyfthet til några lifegna ifrån Difemis

,

fom arbetade nära derintil: på löifta vink följde

JJ Del. B _de

■t-

1

Rudolf 18

*t

de honom;och nu gick han med

fnabba

fteg

emot Werdenberg, ^(om fatt på en ften och ville gömma fig då han blef varfe Ru- dolf. Ni är Henrik von Werdenberg, fa- de han ^kallt och bittert: Nifkulle ^{gerna vil-} ja veta om ej här idenna tragt finnes et för*

borgadt, enfligt ftälle, och om

ci

detta enfli»

ga itälle bebos af en ofkyldig qvinna, fom Nikunde bortföra och göraolycklig? Eller huru? ^Har jag gifTat rätt, niding? Henrik fkalf, och ⁱhans dödbleka anfigtc läfte man hans bekännelfe.

Gref

Rudolf,

begynte han ftapplande

,

jag befvär er vid er maka

,

vider kärlek tilhen- ne: fkona mig förandra gången.

Rudolf betragtade honom länge med för- agtliga blickar. Ufling! ^{fade han} ändteligen:

dit Ii^tär altid fäkert för mig. Du fkall til och med ^vinna din önlkan. Bindenhonom hän- derna på ryggen. De gjorde få och Rudolf öpnadehjelmgallret, löite Jkärpet af honom och vecklade det om hjclmen^ få ^at han ej

kunde fe.

FörGuds fkuld,Rudolf! hvart förerman

mig? Hvad vill Ni? Rudolf tog honom ftillatigande vid handen ^och förde honom förlt genom flera krokvägar omkring ifko- gen för at förvilla honom

,

och derpå til grottan. Här fköt han itenarne ifrån hvar- andra, _gick in och uptände*cn fackla. Nu förde han honom genom gången ⁱklippan

,

öpnade dörren ^och tilflöt den igen efter lig.. Marie fkyndade honom til mötes. Ru- dolf

VON \\^rERDEN BE'?. G. 19

T

* dolf Vinkade på afftånd ^åt henne ^at bon ikulletiga

,

och^honnalkades,tyitoch beftört öfver detta

befynnerliga

upträde. Nu lottade Rudolf den darrande ^Grefvens händer;_derpå flöt han Marie ^i(ina armar och tryckte hen- ne til ^(it bröd,och fålundaomfamnad af hen- ne,böd han honom aitaga hjelmen.

Henrikgjorde det,och fågnu denna älfka-

de,

fkönaoch ^kende qvinna ⁱfin ^meft för- hatlige fiendes ^{armar. Hon} flod ^{i lin} fulla fkönhet midt för hans ögon, klädd ien re- tande?,drägt

,

aldeles efter ^hennes egen fmak

,

den *enfligheten ^här fullkomligen tillät hen- ne

tilja.

Idag hängde hennes långa bruna hår

Rver

axlarne ända ned till Ikärpet. En blonnrerkrans finög fig itnellan lockarne om-

kring^tiennes panna. En lätt klädnad af fint linne, émgjordad afet^(Vart fkärp

,

gömdeaf-

undljukt

hennes fmal^alif

,

och hängdeilånga veck ända ned til fötterna. Henrik ^{hade al-} drig fett en få retande qvinna, ^och likväl vå- gade han ej at uplyfta fina ögon, få föröd- mjukad var han af denna ^Rudolfs hämnd.

Bäfte

Rudolf,

frågadeMarie nägot ängflig, Iivemär han? En ufling, en röfvare,en

niding

,

_{och för} atmed ^{et ord} uttryckahans

nedrighet Henrik von Werdknberg! Han ville vetahvar jag bodde med dig

,

^emedan

han ville mätta fina ögon af dinabehag, äi- fkade Marie!och hans vilja Jkall blifva up- fyld. Se

här,

^{vilddjur! alt hvad du här} fer ^är mit. Följmig! ^{här är} denkoja,der jag bor med Marie₅ der du ^ftår, det ftälle fom

B 2 vår

Rudolf

20

var

kärlek,

våra glädjetårar och våra famn- tag hafva helgat. Vågar du ej käfta di- na orena blickar ^på denna kyfka qvinna? El-

ler har fruktan för mig förjagat dina onda luftar? Hvårföretiger du? kanej din tunga

fraraftappla etenda af de fmickerord ^hvarmed du annars få fkickligt vetInärja ofkulden? ^Se har}

ömkansvärde,

dennaqvinna ^iungdomens och oHtuldens fulla behag; denna ädla och^in- tagande qvinna, är min! Han ville omfamna Mariejmen hon lift lig ur

-

_{hans armar och}

fade meden bedjandeblick^: Rudolf dit ^fkämt är grymt; hor up

,

jag ber.

Denna qvinna

,

hvars medömkan dit til- flånd upväcker och ^(om ber för dig, den- na qvinna ville du göra olycklig! ^Ideffa ö->

gon ville duutflacka ofkuldensheliga ^{eld och} idefs fiäile ^tända valluftens fvaga låga: den- na ädla varelie ^ville du, ^grymme

förförare,

betaga drt höga,det fria ⁱdels fkapnad, det fioltaidefs^Ikönamedvetande

,

känflan fördyg- den, och befmitta med valluftens fräckhet.

Rudolf, jag belvär dig vid din kärlek til mig, hör up.

Ännu icke. Werdenberg, hvarföre ti- ger Du, hvarföre ftår Duder ^(å Hagen? _Du

den rikaiie, den mägtigafte Riddare? Känner

],<j nuhvad ^et ondt famveteär? Ser Du hu- ru fri och hög dygden ^är och huru föragtlig

laften? Werdenberg, jag förlåter Dig ännuen gång. Men hvarföre^är Dumin fiende? hvad harjag gjortDig? Jaglefver här obemärkt: jag har ingen ting qvar

af

hvad jag fordom kal- la-

von Werdeneerg. 21

lade mit: endaft denna qvinna, endaft mit go- da

medvetande

^är ännu mit. H^vårföre ville Du berölvamigdet^enda

,

jaghar? Säg

,

hvad harjag gjort Dig

,

fomförtjcnarDinlörföljelfe?

Herr Grefve, begynte Marie mijdt. Jag ber er

,

_förföljofs icke mera. Vi age ingen ting utom vår Ömfefidiga kärlek:unnaofs äf- ven det nöjet, at kunna tänka pä er, fom vår vän. HerrGrefve

,

var min Rudolfs vän.

Ibörjan ftod Gref Henrik likfom ^han ej

vetat tillig :Hanhadeej kdnfla förnågot,ut- om för den djupa blygfel, fom detta up- förande förorfakat ^hos honom. ^Han var lör mycket flagen ^til at kunna framföra et

enda ord; blott hämndplaner fysflofatte ^ho-

nom. Då Rudolf få plötfiigen ombytte ton

,

och gjorde honom förebråelfer, då ^Marie til- lika begynte bedja honom varaRudolfs vän, då vaknade på en gäng ihansfjäl väl ic- ke känflan

af

^{hansorätt icke vänikap för} Rudolf kanfke blotten häftig känfla^af det

,

hvarigenom han kunde minika ⁽ⁱⁿ förödmju- kande förlägenhet. Han kaftade fig til Ma- ries fötter idet han lade:jag har föroläm- patEr,ädla qvinna: förlåt mig det, och, om

Ni här i er himmel frågar efter at äga en vän _mera eller mindre

,

få har ert ädelmod förvärfvat er den. Glöm,_GrefRudolf,_hvad jag varit, och tänk hädanefter blott på hvad jag^{kall blifva. Jag ber er, förmig tilbaka.

Jag fkall en gång

,

då jag bliiver värdigare

at vila miginför^er förolämpade

maka,

^äter be er föramig hit igen/ Han

kaftade

^{nu å-}

B 3 ter

Rudolf

22

ter en blick på Marie, fom flod få god och öm framför honom. Idetta ögonblick var ingen oren tanka ⁱhans ijäl, blott ett blan- dadt mifsnöjemed fit företag, fom han fjelf

trodde,

men ifielfva verket med ^den föröd*

nijukande författning,hvaruti ^hanbefunnit ftg.

Låtom ofs gä

,

fade Rudolf med köld. l>

hvadNi än gör, Grefve

,

få läggerejmera

iförfåt förmig. Jag drager ^{ogerna (Värdet} än_en gång. Kom, _tilllut hjelmen; jag vil

binda

för^edra ögon. Henrik bad ^athanmåt-

te få gå tilbaka med oförbundna ögon. Ru- dolf afflog det

kaik,

^och förde ^honom tilba- ka til det ftälle der han förft bundit för hans ögon. Henrik omfamnade _nu Rudolf, _fom förblef lika kall fom förut;och fåg figdå om-

kringefter hvilken väg, han kunde hafva

kommit.

^Rudolf log idet han fade: Ni fin- ner den ^{ej, Gref} Henrik! Ändteligen gick Henrik borrt

förvirrad

och Hagen. ^Tredagar inneftängde _{han fig på fin}borg. Hanblygdes då han tänkte på det fom ^händt honom:

han kunde ej öfvervinna fit ^{hat til} Rudolf, fom han deforfta dagarnefökteqväfva. Hans

begär til Marie vaknadeå nyo,ochhan Iväf- vade imcllan beflutet atejmera förfölja_dem

och

iöreilällningen

^afden välluftigafte njutning.

Rudolf lefde med Marie ibeiittning af den högfta fållhet, ^(tilläoch förnöjdpå ^litenfliga

itälle. Sällfkapet _för mänfklighet och dygd, kom^nuofta tillammans. Gladautfigter ifram- tiden lifvade allas hjertan då de fågo farmin- gensframfteg ibergstragten

vid Rhenfliömmen.

Ru-

von Werdenbero. 23 Rudolf gick da och då til Appenzell, och bi- behöll freden ^imellan den orolige landtman- nen och ^den döende Abboten. ^Förlifta gån- gen låg ^han honom blek. och utmärglad på lin fjukiäng. Ömt räckte ^Gubb'n honom han- d ti,idet han fade:at jagdör^med lugn,^der- Jöre har jag dig at tacka

,

min fon. Ach

,

jag^har aldrig varit ^mina underfåtares far. ^Då jag kunde vara det

,

tiljjit ejmin ftolthet det: Ku,_då jag _ville vara det, vilja de ej vara minabarn. Rudolf, det görmig ganlkaondt

,

at jag förlorat mina barns förtroende. O,at

alla jordens regenter ^(loda vid denna fäng!

de fkulle då fe ^{huru högheten med} hvarje krämpafmåningom

förfvinner;

_huru minftolt-

het ^{och min} höghet nu öfvergå til min ef- terträdare^j huru ingen ting återftårmigⁱmin lifta ^timma, utomminnet af hvad jaggjort. O- roligt förflöt mit lif under et fåfängt fträfvan- de efter ^yttre ftorhet. Huru ^gerna önfkade

jag ej bortbyta åtankan häraf mot minnet af

at hafva gjort ^tie männifkor lyckliga!

Med

det förfta edikt, _fom ej bär mit namn, är äfven mit minne

förfvunnet.

Du

,

fom jag fordom ^anfåg för^min bittrafte fiende, är den ende fom vid min dödsfäng fäller uprigtiga tårar :de ^andretroligmedhvarje tårde fkän- ka mig förolämpa min

efterträdare;

^och,

tårar, min fon, tårar ära likväl få ljufva och lindrande iör en döende. Jag förtjenar dem väl icke på ^min graf, ty jaghar under

Hela

min lefnadej gjorten endanågonglädje. Men

himlen,

hoppas jag, torde ändå

förbarma

^fig

B 4 öf-

RUB O L F

24

öfver en gråhäring

,

fom kommer til

honom

obegråten af de

efterlefvande.

^Imina filta ktnadsär hade jag gerna önfkatförtjenaderas tårar.

Vid defla ^denolyckligeGubbens

ord,

kun- de

Rudolf

^tj längreafhalla fig från tårar: Han förbiet hos honom ^tildefs^han dog_{°). Derpå} gic!> han åter til Appenzellarne iBergstrag-

ten. Han rådde cum at träda ⁱförbund med de Schw itfifke eds förbundne Cantonerne, e- medan ban _förutfåg, at den nye

Abboten,

Henrik ^von Gundolfingen,_fluille vilja å nyo underkufva Appenzell. _Förbundet med de eds-förbundneCantonerne

,

_{fade han}

,

fkall tvin- ga Abboten at hat va agtningför folket. Thii- ringgick

fom

Appenzells fullmägtig^tilSchweitz,

fom med

fina fu

^{fläder 0o) förklarade Appen-}

zellarne för lina medborgare och landsmän

-

likväl med det förbehåll, _at de aldrig måttey

gripa ^til vapen ^utanderas vetfkap.

Knapt var förbundet afflutadt förrän Ab- botens utfkickadc infunno fig ⁱBergstragten

,

lörat upfordra invånarne til tro- och huldhets- edens afläggande. De voro

*

hugade at afläg-_ga

*) Abboten

rlo^

^i.*ir.

**)C/n,Sweitt^ochUnterwaldenflötoIti307^c!etförßa

iöih.ndct^tilölicrrikifkaokes affkuddande^:Til defla kom ii^r (332denfjerdeellerLncern,hvilka tilhopa for cieras beiägenheti fkogsbygdenkallas: Die

'te^;ochtil hvilkas förbundfedaä efter de: öfrigc hufvudorterne ^{uti Sweitzträdde,i-} b!a:id hvilka Zilrich var den förde^och AppenzeU

Bfte.

Öfverjättaren.