Intressanta lefnadsmålningar utaf det adertonde århundradets märkvärdigaste personer. Andra delen. · DIGI

■■ .' .

.

#. ^"■■ "/..■"■ ■■■■-..■^■.^{; ■}

.

^■ "'.■.-■■""■

* .v

"

.*■■ ^' . ^■ " _.

■"-..

.

9

...

^"

^"

■■ ■■..'

é

■ *

.'^{■ :*}

■"..-■";" -»" .■■^{" ■} ■.-... . ,

.

^{■ :♥}

"""""■" ^■"

"'

'

"""

■'■■_{: ■}

-

_■/■♥..■"".

■\ ^■■ v *"".■"* :""■ ^■'" .c. ^" k

.

^{.**■ ■ .}

. -

■:

.

^".v:

. ^:

^■" '.'"■*";" *.-- ;^'"■■

..._, _.\.

.

..."'.. _■é^■ ,■.

.

"..■*■"■■ _""

"'

"

4--;.*. ■»'^■■';".'".V.

'*'**'

'___!"«.^*

_*

_v'*''.'"

"' . ''':"

^{' >-*)-}*.',"'"' ^'■'

■i".*T;^{"■ _" "" ."} . *"■::":, ^" -..,"■■

:fi^{: .f} ** _'?■'■ *

.

^{«" i'' '".}

^"

» ^" _, _*■*. ^{" "-} ».-.*" "■ _a.";■■* \'"" _,«

-'*,:;<

^■;. ">:*_..:■.

.'"....■ . .

^■■"

^,

^'

:^. '*■*." ■■"..-. -*'-. '."... ^"■;

.♥""«"'."" * ".""'."*■ ■■.-." "" _t ' ' *■ ■

"

■'

-

^'

■ ♥**"* *^■_■'"" "__ 'v."i.'.,.'""* "*■" ^"vi.

"

'

9 ■'':"'-.".^■ .'"/" ''""-

'*

.

^{; ' ./ "H 'C}

^**»"'■

^{".m 'C'* * ■}

r

r* ',__,.* " » '

""

#

*

_**».*"

(Et<**■** ^■ "

.

^{" " fe ' # —i 's}

iÄ

n

A

(( _Z<t/^ Bibliothéket %

t Wafa. i

f

FL"

Intressanta

Lefnadsmdlningar

Utaf

Det Adertonde Århundradets

Märkvärdigaste Personer.

Författade A£

SAMUEL ^BAUR,

""'<c*xp*o*o»oac*o*crm

Ofvers&ttning frånTyskan Af

H.

A.

KULLBERG»

ANDRA

DELEN.

ÖREBRO,

Tryckt

koi Nus

^MagnusLinOH,

i8o8»

y—

—

_y«)^

l^^^fc-fcr»ili«>^«M%r«f« ^{~r*u^}i'*s-m--~Y'^t~W^m*'^mt~HTVrxT'*?X?■

Innehall.

I.Generaler.

Moritz, Gref^v«

af

^Saxen. Fältmarskalk

ofver

^allaFransyska Arméer» "

-

_{<SW. t}

AdamPhilip Custine, FranskGeneral. 55

11.Statsmånner:

Wilhelm^Pitt,Grefve

af

^{Chatam. Pri'}

mier-MinisterⁱEngland.

- -

_S

3

23

JustusMos^er,Geheime Justitie-RådⁱOsna»

briick.

.... ^-

^4/

111. Filosofer,

Jean Jacques Rousseau. Borgare iGe-

neve.

- -

" _6g

IV. Tyranner.

OrangZebj Kejsare iStoraMogol

-

V. Olyckliga Prinsar. 10J

Alexis^Petrowitz,Petter den Stores

först- födde

_Carl^Son._Edvard,

...

_Pretendent ^h

⁸

af Stora Britan—

nien* .

- - _.

_*3$

VI. Gagnande

Författare.

Johan Samuel Formey, Sekreterare vid

K,VetenskapsAkademieniBerlin.

- _.

_/5a

Isak

/selin.

Rådssekreterare iBasel ^{" 24,7}

VII. Konstnärer.

AntonRaphaelMengs,ibrste _{Kongl. Ka-} binetsmålare iSpanien.

- _.

2,g JohanCarl Hedlinger,Kongl,Svensk

Hof-

medaljör»

. .

^{2j^}

VIII.

Musici.

'Jean Baptiste Rameau^y Kongl. Ilof'kompo-

nist Johan JoachimiParis.

.

Quanz,

.

Kammarmusikus

^.

^{2^g} ochKomponist hos Fredrik den Store.

-

_%6S

♥

IX.

Skådespelare.

Jafries Quin,Skådespelare_iLondon. "

X. Hisiorieskrifpare. sj?£

Ednärd ^{Gibbon, Ledamot} aj Parlamentet

iLondon.

- - -

_sB6

XI.

Lärda Fruntimmer.

Maria

TVo4lstonecraft

^{Go divin, En be-}

r&mdEngelsk

författarinna - -

_t65

KIL ^Adla Fruntimmer,

Elisabeth Christine. Drottning

af

^Preus-

ten. "

- -

Juliana FransiskavonBuchwald, 2££Of-

"yerhofmaslarinna hos HertiginnanafGotha. ^" 3ss

XIII. ^Adla Mån.

Christian Fiirchtegott ^Gellert, Fitoso-*

fie

^{Projessor iLeiptig. "}

-

_33y

Maximilian Julius Leopold% Hertig

af

jßraunschweig

. -

* 36<}

XIV. Afventyrare.

Grefve ^{Moritz August von Betijowsky^}

Ungersk ochPohlsk Magnat.

- -

_ig?

XV. Olyckliga

offer.

Henri^c Masers de la Tude»

Trettiofem

^år*

iJangenskap.

- —

XVI.Svårmare* 4oJ

Johan Conrad Dippel, Theolog ochLaka-"

re,SvärmarSchropfer, Kajfekokare^eoch

Theosof.

iLeipzig^{■ *}

.

, _42/^*£p XVII. Sj^or

of

^vare.

EdvardLqw, Sjor

of

^vara»

"

^" _28£

I

■■*

MoritS) Gr ef ^ve af ^Saxen.

Fältmarskalk ofper ^alla,Fransyska Arméer»

VXfefvinnan

Konigsmarh, ettgenom skön*

het,

vettochförståndutmärkt Svenskt frun- timmer, kom ^isin

blomstrande

ungdom

till

JKur^-Saxiska Hofvet, för attärfva sin afled- ne broder. ^Hon erhöllmera än hon vän- tade

—

_{ty hon vann}tillika den angåChur- furstenSi,Augustdenandres

Jtariek»

^Enfrukt

af denna förbindelse

v&zMorits,

den tappre Marskalken af Saxen. Omständigheternevid hans födsel ^voro för ingen del lysande.

Hans mor födde honom

,

under ett främ- tnandenamn,i en by vid Magdeburg, ^den

15

^{Oktober 1696, Så snart} hennes hälsa biiivit ^{återstald,for} hon tillbaka till Dres- den, och barhettillika med dess ^{amma in~}

ackorderades hos enkammartjenarfe iBerlin*

Men redan ⁱsitt tredje år, kom den unga Morits under titel af en Grefve von det Raute till

Warschau, till

sin farshof, hvil- ken undertiden

blifvit

Konung i Pohlen*

Här blef han upfostrad iden protestanti- ska Religionen, och då

han

upnått sitt åt- tonde ^år, sände man honom till Leipzig^>

der han

tillbringade

några år, ^{utan att} lik- väl_onycketbo-kymra sig om sin lärares^un- dervisning. Han var född till

soldat.

Fak-

ta och rida

älskade

^han

framför

alt5 och om han ej

alldeles skulle blifv» efter

ia&-

'jSßflHfil C^ fIMMHB

dra

nyttiga

^kunskaper_i^måste mail locka honom

dertill

med häst och ^värja

Morits hade ^ej ännu fyllc sitt tretton-

de

år₃ då han begäf sig till den allierade arméen iFlandern₅ sömPrins Eugen _och Marlboroughkommenderade* ^Idenna krigs- skola gafs mycket att se och lära,_ochin- gen kunde ^vara iärgirigare9 än deneldige Morits) som ej skydde ^någon fara och hVars räddning inan redan dä ansåg såsom

ett utmärkt himmelensbeskydd.Han bivi- stade

1709

^{Ryssels intagning5} och utmärk-

te sig vid Dorniks Och Bergens belägrin- gar₅ Ochi slaget vid Malplaquet.

Aftonen

efter dettamärkvärdiga slag sade han₃ att

han Var nöjdmed ^sitt dagsarbete,,

1710

års fälttåg förvärfvade den unga hjelten ny ära* PrinsEugen och Mctrlbo-*

rough gåfvo honörnöffenteligt låford. Föl*

jande ^året belägrade Könungen iPöhlen Stralsundjden bäst

befästa

stad iPommern*

Den

unge Grefven af Saxen tjente under denna belägring, Och visade den ^största

oförskräckthet. I

fiendens åsyn simmade han med pistolen i

handen

öfVer ^floden, Ej mindre

lyste

hans mod i det blodiga slagetvid Gadebusch,der en

häst

blefskju-

tenunder

honom^

^{sedan han trenne gånger}

fört ielden det Kavalleri Regemente som han då

kommenderade.

^{Men sedan kr!gs-}

farorne uphört, öfveiiemnäde sig Merits åt alla sinnliga nöjen._Förmycken dristig*

het störtade

honom ofta ⁱ

lifsfara,

ochhän

Var en gång ^nära att under en slädfart på

Elben,

drunkna ^vid etc infallande töväder*

Hans

giftermål, som han 1714 ^{ingick med}

en ung och vacker Grefvinna ^von

löbén^

Var af korc varaktighet. Kallsinnighetintog

snart karlekens ställe,han lät få år deref-

ter skilja sig ifrån sin fru, _Och svor att al- drig gifta sig mer₅ hvilken ed hart äfveri rigtigt

höll.

År

1717

^gick

Moriis till

Ungern,

ået

Kejsaren sammandragiten armée af femton*

tusenman,under Prins Eugensbefäl. Hart

bevistade

Belgrads belägring och ^{en seget} som Prins Eugen vann

öfver

Turkarne. Ef-

ter hans återkomst gaf hans far Konungen honom

Hvita

Örnsorden, och $e_skönagod- sen, hvilka han tillika

erhöll^

^sattehonom

i

stånd ^att tillfredsställa sin böjelse till prakt och yppighet*

Då detgenom Utrechtska och Passarö- vitska freden lugnade,och Europa ej mera

tillböd

Gtrefven af Saxennågot

tillfälle

att Vinna lagrar₃ beslöt han ^år

1720

^{att bege}

Sig

till Frankrike,

för ätt njuta dess nöjen*

Han hade

alltid haftmyckenkarlek till det*

ta

land,

och Fransyskan vardet enda

fram*

mande språk,som hänville

lära

^{i sinung-} dom. Då varande Regetiten Hertigenaf Or-

leans,

ernöttog honom på ett ganska ut-

märkt sätt, _och

tillböd

honom ert

heders-

post

Vid militäre^

^h

vilken Morits

^emottog*

Ä|2

P»B— - _HBUp«

Han blef Mareschal deCamp₅ och begynte

nu med ifver studera Mathematiken,_Inge- niörkonsten,Fältverksvetenskapen och Me- kaniken. ^Hans hvila ifrän ^dessa mödor voro krigsöfningar. Truppames exercering hade ^{redan i}hans ungdomådragit sighans upmärksamhet. På sitt sextonde år hade

h;mupfunnit en ny exercis

,

som han med fördel införti- Saxen. När han år 1722 ^I Frankrike erhållit befäl öfver ettregemen-

te, så inrättade han och exercerade ^detef-

ter sitt nya sätt.Riddaren ^deFolard,den- na säkra domare af militäriska talanger, profeterade då redan₅attMorits skulle^blif- va en stor man.

Men under samma tid som Frankrike

bildade

denna hjelte, lopp det äfven fara

att förlora

honom.

Kurlandska Ständerne valde honom år

1726

^{till deras Regent}}

men Pohlen och Ryssland satte sig der- émot. Zarinnan ville gifva dettaHertigdö-

me åt den lycklige äfventyraren

MeAzikof.

Denna Qrefvens^{af Saxen}rival skickade^gOO Byssar till

Mitau,

hvilka kringrände gref-

vcns palats₅ och belägrade honom deruti.

Morits ^som blott hade ÖO man hos sig₉ försvarade sig på det ^tappraste. Belägrin- gen blef uphäivcn, och Ryssarne måste af- täga. tohlen ^rustade sig nu äfven. Mo- riU drog med sina ^troppar till ^en liten ^ö, Ban hade b⁷ott

360

^{man5 och 4000Ryssar} vilie bexnäxviiga sig

hoaowi^

^{Den Rysk^}

\

Generalen, som till sin öfverlägsenhet än- nu fogade trolöshet, ville under ^{en sam-} mankomst med list ^fånga honom. Men Grefven, som erhöll^en vink derom, ^ut- skämde Generalen för denna^nedrighet,och afbröt sammankomsten. ^Då han

likväl

^ej

var stark nog att försvara ^{sig emot både} Ryssland ^och Pohlen, så måste^han år

1729

begifva sig bort, ^{för att afbida} lyckligare omständigheter. Man påstår, ^att Enkeher- tiginnan ^af Kurland, AnnaJvanowna^ ^Zaa-

ren Ivan Alezievits (broder till Peter ^den förste)andra dotter, som ibörjanunder- stödt

honom,

ⁱdet hopp att bli förenad med honom, derefter öfvergaf honom, då hon ^{ej mera} kunde hoppas att vänja ho- nom ifrån sin obeständighet. ^{Denna om-}

ständighet gjorde att ej allenast ^den

Kur- landska,

utan äfven den Ryska Thronen undgick honom, hvilken denna Prinsessa framdeles besteg.

Grefven reste åter tillFrankrike, _och begynte med ny ifver att studeraMathema-

tiken; Plågad af feber, skref ^han under tretton sömnlösanätter sina Reverier. Det-

ta verk ^är värdigt en Ccesar och

Condé^

skrifvit

ienvårdslös,menmanligoch kraft- full stil,_{fullt af} djupa insigter, vågadt och nytt, och lika lärorikt för^en General,som fören Soldat.

Konungen ⁱ

Pohlen,

hans faders död, som följde den 3 Februari

1733

^{> uptände}

A ₃

"■■■ fi

åter krigslågan iEuropa.

Kurfursten

at*

Saxen

tillböd

sin bror Grefven, högstabe- fälet

öfver alla

sina troppar. Men Morits ville

heldre

^tjena Frankrike såsom Mare*

schal

de

Camp och begaf sig

till

Marskal- ken vonBervicks armé vid Rhen. Denna.

General ^{stod i}begrepp att angripa fienden yidEttingen₅ och sade när

han

såg Grek ven af Saxen

komma

^{till sitt}

läger';

"min

bästa

Grefve, jag

ville

just nu draga till jnig

ännu

_JJOOO ^man, men jag

skattar

er

ensam så mycket som hela denna

förstärk-

ning." Samma dag

bröt

Grefven ispetsen för_ett

detachement

Grenadierer,

in

i^fien-

dens linier

3 gjor-de ett stort nederlag^deri-, bland och afgjorde segern genom

sin

^{tap^-} perhet. Med _samma

oförskräckthet

^utför-,

de

han

de

vid

Philipsbur^s belägring ho»

nom

anbefalte

talrika

anfall,

och var der- under

lika

lycklig. Hans utmärkta ^tjen*

ster blefyo1734

belönte med

en General- JLöjtenantspost,

Carl den sjettea

död

störtadeEuropa på nytt uti de genom freden år

1756

^bilaga

de stridigheter. Emot slutet af November 1741 blef Prag belägradt, och ännu isam- ma månad af Grefven

bestormadt

^och

inta^

git. Eröfringenåf Eger följdepå Pragsin- tagning

,

den

eröfrades

några dagar efter,

sedan

löpgrafvarne

fclifvit

^{öpnade. Inta-}

gandet af

denna

stad gjorck; mycket upi-e-

--ende

^{iEmopa, och}

förorsakade

^{Keisar Caxl}

ién sjunde ^enstor fröjd,^hvilken ien^egen- händig

skrifvelse

lyckönskade ^segraren.

Grefven förde

derefter

Marskalken Brog- lios armé tillbaka till Rhen

,

besatte derstä-

des

^{åtskilligaposter,}

och

bemäktigade sig linierne vid Lauterburg. Nar

han 1744

^blif»

vit Marskalk af Frankrike, _{torde han} hög-

sta befälet

öfver

^en detacherad armé ⁱFlan- dern. Detta fälttåg

,

som ^{var ett mäster-} stycke ikrigskonsten,^{satteMarskalken}

vid

sidan af en Turenne. Han gaf så noga akt på den öfveriägsna fienden, att_ohan höll honom^ifullkomlig

overksamhet. Året 1743

var ännu ärofullare, I

Jannari ^blef

^{en för-}

enings.traktat sluteni

Warschau,

emellan Drottningen af Ungern,^Konungen af Eng- land och

Holländarne.

General Statemes Gesandt mötte

Marskalken

ⁱ

Versailles

^gal- leri, och frågade hvad

han

^{tänkte om trak-} taten? "Om Konungen vill gifva mig full- makt,svarade han,så

tänker

^jaginnanårets slut läsa

den

isjelfva Haag.'

Detta svar var väl

tillskurit

i växten '>

men Marskalken var en man, _som kunde göra

det till

verklighet. ^Han £tog sig, oaktadt en svår sjukdom,

befälet

öfver Franska arméen iNedeiiänderne,Kort der- efter

föreföll

slaget vidFontenay, Genera- len

,

som nästan kämpade med döden, _lät bära sig omkring på enbår af videqvistar..

för att visitera

alla

^poster. Under sraget satte han sigtill^häst.,men

hans

storasvag-

A A

!■■■■ ^{-■> mmtmm}

het gjorde att man

alla

ögonblick fruktade för hans lif. Derföre sade äfven

Fredricfa

den ^storeiett bref som han långt derefter skref till honom: ^3?Förnågra dagar _sedan upstod den frågan, hvilken batalj i^detta, århundradetgjorde sin Generalmasta äran?

och hvar och en medga.f, _{att den} äran

ovedersägeligen tillkom denbatalj, ^hvars;

kommenderande

Generallåg isjältåget, då*

den gafs/⁵

Segern vid Fontenay

,

hvarföreman

hufvudsakeligenhade att

tacka

Marskalkens

vaksamhet

^och skicklighet,åtföljdesaf inta-

gandet af

Dornick ,

Briigge, Gent, Oudq- närde, Ostende, Ath och

Briissel.

^IApril

månad

1746

^{gaf Konungen segraren vid}

Fontenay ^{ett i}de mast smickrande uttryck författadt naturalisationspatent. Följande fälttåg förvärfvade honom nya

ärebevisnin-^

garj efter segern vid Raucaux skänkteKo- nungen honom sex stycken kanoner, och- utnämde honom till Öfverste

Marskalk

^för

alla sina

arméer^

^{men år}

174

Still General-

Kommendant

ⁱde eröfrade

Nedevländerne»

Detta år var utmärkt af lysande framgån- gar, och isynnerhet genom intagandet

af Mastricht,

liksom detföregåendegenom se- gren vid Lawfeld och eröfringen ^afBerg of Zoom. Det

bestörta

Holland darrade .för sina Stater, _och begärte den förut af^

slagna freden. Den slöts

den

IQOktober

17485

^{ochman kan säga att} Furopa hade att

tacka Marskalkens

tapperhet

försitt

lugn,

■—

— ^— —

J 7

—

'■—**

De sista åren af ^sin lefnad tillbragte denne^store Generalen mästadelcn _på sitt slott Chambord

,

hvilket Konungen skänkt honom. Han hade derstädes ettsköntstu- terioch ^ett menageri, och sysselsatte sigi synnerhet medMekaniken. Sex kanoner,

som han tagit af Frankrikes fiender stodo vidden stora slottsporten. Femtio ryttare af hans regementegingo dageligen _medsitt standar ^på vakt. Väggarne ihans förmak voro prydda med sexton fanor af de åt- skilliga nationer ^han slagit. Tvenne par pukor, eröfrade af Engelsmännen _{och Hol-}

ländarne,

krönte dessa Troféer. Han lefde som en Furste och förde en lysande stat^>

ibland andra

kostsamma

byggnader lät han bygga en

teatersal,

hvars dekorationer ko- stade

öfver 60,000

livrés. Hans ekipager voro ovanligt talrika och präktiga. Han hade 400 ^Jagt*Rid-och Vagnshästar, utom hans begge Kavalleri Regementers hästar.

De förträffligaste Aktörer.och Aktriser^sto- do ihans tjenst₅ hansKapell var

utvaldt^

Jagten lysande, och 35Kockarbetjentehans

bord.

Fester och

lustbarheter

omväxlade be- ständigt,och på en endahögtidlighet,som var tillstäld till en Frökenvon Sens ära_>

förslöste

han den

ofanteliga

summan affy-

rahundra

tLlseni ^ijvres>

Hans

^vanligaste

nöjenvoro ömsom jagt , vatten-promena-

aer, spektakel _och ca förträfflig_koncert

AS

MHMM 1O ^BMK

Stundom for han äfven till Grange

och

Pipes, ettpar^{landtgods in} vid Paris-

Högaktad ^at" utlänningar,

älskad

af

Fransmännen,

_{ölverhopad af} Konungensyn»

nest, som vid hvarje upvaktning synnerli- gen nådigtbemötte honom, _{på ärans} spets,

uphöjd öfver hvarje önskan, omgifven af alla nöjen somkunna smickra sinnligheten, och njutande en beständig

hälsa,

bortryck*

te honom en nie dygns rötfeber ifrån sin bana, _{den 30}

November

^1750,isitt

54:de

år. Han gick döden tillmötes, med sam- ma ståndaktighet som han så ofta ^visat i farans åsyn. Konungen hade skickat ho- nom en läkare, Herr von

Senac^

^{en man}

som var Grefven^ganskatillgifven,ochsom varit honom följaktig på flere fälttåg.

'

_?

Goda Doktor

,

^sade han ett ögonblickfö*

re sitt slut till honom, ^ljfvet är blott en

dröm

^;

min

var skön,menkort.'³

Den Saxiska ^Hjelten hade begärt att hans kropp skulle bli förbrändⁱosläckt kalk, på detingen ting mera

skulle

^{bli of-}

ngt af honom ^än hans minne ⁱ

hans

^vän-

ners hjertan.

Rättvisa

och

ömhet

afhöllo Konungen ifrån _att bifalla denna hans ^ön- skan, _och då han ej ianseende till reli- gionen kunde,

liksom

Turenne, beviljaho- nom ett rum ⁱSamt Denis ibland deKung- liga grafvarne,lät han med ^största ståt^fö- ra liket till Strasburg och bisätta det ^der

?

Lutherska

^{kyrkan St, Thomas, der mar»}

/

upsatte åt Morits enpräktig minnesvård af marmor, förfärdigad af den berömdePi- galle. Akademien ^utsatte

1756

^{denna Hjel*}

tensäreminne till prisämne

,

detta pris vans af Herr Thomas, hvilken skildra.ie Mar- skalken liksom Tacitus skänkte dgricola odödligheten.

Murskalken Morils ^var temligen stor

till

^växten}

han

^{hade blå ögon,en välbil-} dad ^näsa

,

och en ädel och krigisk blick.

Ett

^{behagligt och vänligt} leende mildrade något det hårda uttryck

,

som den bruna hyn och de svartaögonbrynen gåfvo hans ansigte. Hansnaturliga högsinthet kunde ej gerna lida motsägelser

,

men han blid- kades snart igen, och han var lika så litet istånd _att länge vara ond, som

att

af

upsåt skada någon» Hans kropps- styrka och skicklighet voro ovanliga.Han var istånd _att afbryta en

hästsko

ochlin' da den tjockaste spik omkring fingret, att

den liknade en korkskruf. Man berättar,

att han i

London,

då han spatserade

till

fots omkring staden, _med

största

^knapp- händighet afgjorde ^en träta med en dyng- körare: hanlät

honom nalkas

sig

,

fattade honom derpå i

bröstet,

och kastade honom med ensådanrigtning iluften, att

han

^ned- föll midt isin kärra, som var upfylld af flytande orenlighet,

—

_{Af hans}

skicklighet

anför

man det exempel, att han ^påen jagfc

vid Chantilly

med sådan skicklighet stötte

12

sin härsängare

emellen

^ett vildsvins huf- vud och hals, ^att djuret dog på stället.

Han var höflig emot

livar

man. För soldatens behof sörjde han outtröttligt

£

men tillika höll han en sträng ordning, och var på en gång älskad och fruktat af trupperne. Hans beständigt glada upsyn ingåfvo dem ett förtroendehvarförutan ^en General ej kan utföra^något af vigt. Hans ifver för tjensten och ^de stränga grund-

satserneaf hans

militäriska

upfostran gjor- de atthan stundom tillät sig hårda uttryck åt vårdslösa eller föga skickligaOfficerare^j men hans öfriga godhet försöttmade^den- na bitterhet.

—

_{Det är bekant att hän}

när _en Kapten af Infanteriet i lägret vid5

BramaLof brgärte sitt

afsked,

för det Mar- skalken nyttjat förödmjukande uttryck

emot

honom,

sjelf offenteligen bad honom om ursägt,och derefter gaf

honom bestän-

diga bevis af sin vänskap.

Ädelmodig ^och

medlidande

bestraffa- de han ej spioner och marodörer med dö- den

,

utan behöll dem heldre i fängsligt förvar till fälttågets slut. Såsom en be- ständigt förtjenstens beskyddare berömde han vid alla tillfällen de Officerare ^som utmärkt sig; han besökte de ^sårade

,

och anhöll för dem om den belöning,som de-

Tas förtjenster tillkom. Aldrig har en Ge-

neral

mer skonat

soldatens blod.

^{När man}

>Id

belägringar föreslog

stormande anfall

på den betäcKta vägen eller andra utan-

verk, Lät han ^det blott ⁱhögsta

nödfall

ske. ^sDet är bättre, _sade han, att ännu

vänta nägra dagar, än förloraenenciaman, sominan knapptkanTå ersatt på tjugu år.'*

Han var misstänksam på Officerare som beständigt begärte detachementer, _för att

gå ^löstpå fienden. "13e flesta, sade

han,

likna gjutna

hästar,

som beständigt

hafva

hofven ⁱvädret, men aldrig komma ur stället.-⁵

—

Hans order voro så fåordiga,

att tjugu rader innehöllo disposition till en slagtning.

D^t

oaktadt var altsamman- hängande, föriltsedt och på det tydligaste bestämdt.

En uplyst domare öfver

militärisk för-

tjenst.

—

Fredrlc den ende

,

skref år 1744 till ^sin gunstling P^oltaive^om Morils: ³⁵Jag har ^sett Frankrikes Hjelte, Saxuren

,

Lud- vig den

femtondes ^tidehvarfs

^Turenne,och

hanssamtal har gifvit mig lektionerⁱkrigs- konsten. Denna General tycks mig vara Professor för alla Generaler i^Europa.53

Att denne Krigare var född till Hjel- te, visar följande prof, ^som han aflade då hanännu endast var iläroåren af sitt yr- ke.

—

_{Beständigt blir den} besynnerliga slagsbelägring märkvärdig, som Carl deiz

tolfte

^{uthärdade isitt husi}

^tender.

^Under

de Pohlskaoroligheterne,

uthärdade

Gref- ve

fltorits nästan

^en

dylik, belägring

iett

14

hus

ⁱbyn Cnichnits, der han med

adertöil

man ^försvagadesig emotåttahundrade.

Gref Morits befann sig vid nattensin*

brott

ⁱbyn Crachnits; _han inqvarterade _sig

ien Chartemar,en byggnad nästan lik de

så kallade Caravanserai i

Turkiet

j der de resande pläga taga herberge.

Polackarne

erhöllo

underrcättelse

_derom5 och utsände

ättahundrade

Dragoner eller Ryttare_$ för

att upfångähonom₃ de trodde det var Fält*

marskalken GrefVe Hemming

hvilketts

^som

de ^visste skulle komma denna väg. Gref*

ven af Saxen hade nyss sattsig

till bords^

iiär han blef underrättad att mycket ryt- teri inryckte ibyn,^{Och åt} hans sida. Det var omöjligt att med adertönmail

försvara

alla byggnaderne _{af deras qvarten}

Han

of*

vergaf således gården^ ^och besatte fummeii iförstaVåningen₃ han stälde ⁱ

hVart

Och

ett två eller tre af sina betjettter^ och be^

fnlte dem göra^{hål i}gölfvetför att Skjuta på dem, som ville intränga _nerifrån.

Med

det ^ofriga manskapet begaf han sig i

stäl- let

^{emedan han} derifrån

kunde

göra sitt folk ^bistånd

Knappt

voro dessa anstal*

ter gjorda förr än

Polackarne

_angrepo honom. De inslogo ^denedradörrarne;men då de förstasom inträngde blefvo

dödade^

Så fruktade de öfrige ett dylikt öde. De ofvergåfvo således dennaanfallspunkt, och Stegouppⁱde öfvcrstarummen, som ejvoro

kesatta,

for att genom golfvet skjuta ner i

**"*" ₁₅

_séhhp

de nedre ,

der Grefvens folk

befunno

sig.

Han kunde ej hindra dem att gå opp,men

han följdedem med ^de Officerare han ha- de med sig och nedergjorde dem alla»

Oaktadt ^denna förlust försökte Polackarne

ett nytt anfall. Fast an Grefven var sårad ilåret, anföll han dem likväl med samma framgång, och nu vågadede ej merablott-

ställa sig för derina fara. De kringrände huset med ^små utstälda poster, och låta

genom en Officer-upfordra Grefven, med den hotelsej^att de skulletända

eld

på hu-

set och bränna honom inne₅ omhanej vil- le gifva sig.

Grefven hade vigtiga _skäl

,

^{att använ-}

da alt,

för ^ätt undkomma. Hanropade

till

Officern ^att gå sin väg-) men då han löf*

vade dem pardon₅ ^såg Grefven$

af

fruktan

ätt detta tillbud skulle förmycket fresta

hans

^{folk, sig} tvungen att låta nedskjuta»

honom.

Polackarne låto ej ^ändå afskräcka sig; de skickade en Dominikaner-munk till honom ^som hade samma öde. Härpå för- samlade Grefven ^snt folk

,

öch

förestälde

dem att hvarken han eller de

hade

att vän*

ta pardon, och att de foljakteligen ej hade någon annan utväg, än att gynnade afnat- ten aftåga; de ^små detachenicnter, som om- gåfvo dem,

kunde

^{ej genast} blifva under*

stödda af den störahopen, ochvoro såle- des lätta att öfverrumpla. Och lyckades

det dem,

att

blott hinna

den _några steg-

"

16

I

ifrån huset belägna skogen, ^så var också deras reträtt fullkomligtsäker.

Detta förslag billigades af

de flesta»

och Gréfven Jemnade huset med fjorton

man» Han

stötte

på en hop Ryttare, som stigit af hästarne. De

kunde

aldriginbil- lasig, att en hand full folk varit istånd till ett sådant beslut.De angrepos och för- jagadesmed värjan i

handen,

och då vä- gen _{nu var}

fri,

uphann GrefyeMorits^sko- genoch staden Sendomir, som hade Saxisk besättning.

Se här ännu några utmärkta dragutut

hans

lefnad,

som

karakterisera

Hjeltenoch tillika

Menniskan.

När Grefven öfverrumplat och intagiÉ stadenPrag, såg han sina bröder komma staden till hjelp _med Saxiska ^troppar. Då

det|nu var för _{sent, så}

omfamnade

_han

dem,

och sade meden leende ton: "atthan före dem

inkommit

ⁱ

staden,

och att han alltid skulle påminnasig, att han var den förstfödde.³³

Markis de Courtivron

,

som hade ett

ringa,_antal

troppar,'

blef _updragenaf Gref- ven att

Utforska,

ifrån hvilken sida mari

fördelaktigast kunde anfalla slottet Ellen- bogen? han skref till

honom,

att detta slott var upfyllt af krigsfolk, hvarpå Grefvert svaradepå ett kort: » m;nkära Courtivron!

jagkommer. Morits

af

^Saxen*'

—

_Öiver

hufvud

^uttryckte

han sig

^{ganska kort,} En

§ån§

#

gång skref han: ^>JFörbehjertat folk korta ord: man slåss.'¹

Vid Brussels belägring fann han så 'många hinder, och ^hörde så ofta högt sä- gas

,

^att man gjorde bäst om man uphäfde

belägringen, _att en annan ihans ställe ^sä- kert låtet afskräcka ^{sig. Änteligen} ankom- modeputerade ifrån de belägradeför^attun- derhandla ^om kapitulationsvilkoren. Gref- vens första och sista ord ^{var, att garniso-} nen skulle gifva sig till krigsfångar. De utskickade svarade ^att de, då de voro sä- kre ^{om att man} skulle komma till deras undsättning₃ ej kunde antaga så hårda vil-

kor. ^3?Nå väl₅ minaHerrar,svarade

han,

medhetta, blott folk ^utanmod gifver sig, när de ^vänta hjelp

,

gå

tillbaka

^inom era murar och

försvara

er.^' Denna beslutsam- het bragte ^{dem tilj} tystnad, och förmådde dem att gå in på nvadhan ville.

Islaget vidLawfeld blef en häst så- rad förH.r ^de Balfonds,_sedan tvenneför-

ut blifvit dödsskjutna under honom. Han kom till fots till Grefven, som sade till honom:

"Hvad,

ännu en häst? detta

folkefe

vill hindra er lektion iridkonsten?'⁵

— .

Han tillade] vänligt: ''tag afrikanarn."

D«t

var en skön spansk häst,som var

bestämd

till,Grefven sjelf»

Z?a//b73c/s-förestälde

^Gref-

ven, att hans person var förmycket värd, föratthanskulleberöfvasigden. Marskalken

svarade

^ganska vänskapsfullt^;(ty han hy-

-2 Del B

18

i»

stc vänskap förhonom) "tag

den,

nu 'åt du jag."

En gång sade

han

till

de

Officerare$

som voro omkring honom: »Fruktan klär en soldat ganskailla: jag ^menar ej<_någon af ^er, mina

Herrar,

som hvarje dag afläg*

gen prof af mod och tapperhet₅

mén

jag måsteuprigtigttillståförer, att jag tvenne

gånger häpnat fören och samma s?.k. jag

steg opp ⁱStrasburgs torn3 när jagkom opp

till

^spetsen, och såg ner, öfverföll mig ^en rysning

,

_söm jag likväl icke lät

märka,

jag

sade tillmig sjelf: ^??Svage! om du än skulle

falla^

^{så är judinkfoppmyc-}

ket för stor, för ätt falla igenom gal- lerverket,

Emedlertid

steg jag likväl _ner^

och

^{stegå nyo}opp,utan att alla^{mina för-}

nuftsslut

voro istånd att betaga mig min

fruktan,"

Hjeltar äro så litet fria frånmenskli- ga svagheter, ^{som annat} folk. Grefve Mo- rils

,

Var det äfven^{icke i}många hänseen- den

,

isynnerhet i

kärlek.

Han älskade alla sinliga nöjen och sökte ett ständigt ombyte deruti. Böjelsenför lust och prakt,

och lör det andra ^{könet var} honom lik-

som

medfödd.

Han förleddesderigenom till många utsväfningar som förkortade^hans

lif,

och satte hans aftärer på ganska elaka fötter, ⁱsynnerhet den tiden då hans in-

komster

^{ej ännu stodo iett} rigtigt förhål*

lande till hans utgifter. Emedlertid

vilk

han

^ej mycket inlåta sig med fruntimmer ät' högbörd och rang, emedan ^deras fel⁴ Steg kunde göra stort upseende. Han sök-

te derföre ^att förebygga ^den passion ^han

kunde

väcka, derigenom ^{ätt han} Uprigtigt

Sade till ^sådanapersoner: "vaktaer ^attalf-

varscimt älska mig, ni skulle ^då bli den olyckligaste varelse iverlden_b ^{ty jag är} den obeständigaste af alla

karlar^

^{jag du-} ger blött förlegoqvinnorj som jag i^mor- gon åter kan släppa ^ur tjensteft.

När han engäng kom ifrånett fälttog tillbaka till Paris_i mötte honom en hän- delse, hvaraf man ser_b att

hans

^passion

blott

^{var en} llygtig ^{låga i}ett hjerta

,

sorri

lätt uptändés ^j och lika lätt ^åter afkyld^s.

Erkänslan under

^hamn af kärlek > förde honom till

Mamsell

Lecouureur. Han ga£

sig ej en gång ^tid att dragaaf sig stöflor- ha

, eller

att omkläda sig;han liknade en tartar, som kommer tillbaka ifrån ettstrof- tåg. Teaterhj^ltinnan kiind^

ej

^genast

emottaga honom. Under det han väntude i förmaketj såg han ett bref

ligga

på kami- nen

,

som

Kardinalen

T

. .

^{s NcveUj eri}

gynnad älskare ^skrifvit, och deruti han klagade öfver sin' rivals ^återkomst, sonl

skulle

ucträn^a

^honöin.

^I

^{denni smärte-}

fulla klagan voro ibLmd -nira följande ord: ^}sHuru skola vi nu ^s;älla till för att åt^r se hvarandra? jag ofv^fiemöjråtkär*

leken

^{ocherthjer,ta}5 attfinna m^del dertill»"

B 2

—

■ 20

f Den öfver ^sin förlust mera förvånade än bedröfvade Grefven såg sin älskarinna inträda; och med sådan förtjusning _kasta- de sig ihåna armar, att hvar och en min- dre uplyst älskare blifvit bedragen ^deraf, Grefven, istället att göra henne någrafö- rebråelser,

besvarade

henneömhetsbetygel-

ser med samma värma; men då han frukta- de atthon snart skulle bli ^varse hans^hem- liga förtrytsamhet,sade ^hantill ^henne,jag får lofatt lemna^er på några ögonblick

,

för att visamig för ^{er mera} anständigt

klädd;

idet stället gick ^hantill^sinrival,somblef ganska bestört öfver detta besök

,

ochföre- slog honom ^att stiga^medsigienhyrvagn.

Denna bjudning liknade^enutmaning, ^den blef antagen. ^Men hans förvåningblef än- nu större,dåhan ^{såg attman} fördehonom till MamsellLecouvreur,till hvilken Gref- ven sade vid sitt inträde: "Min

sköna,

ni skall ej längre ^{vara i}förlägenhet om sät-

tet huru ni skall ^råka denna Herrn. Se här är han; jag för honom till ^er; ty det tillkommer ^den öfvervundne att krönase-

gervinnaren."

Den bestörta älskarinnan ^gret, snyfta- de, _{och ville} ganska hjeltemodigt ^{stöta en} dolk ⁱsitt bröst. Man

höll

henne tillbaka och lofvade henne tillgift. Grefven hade sjelf under tiden begått för _många otrohe-

ter töratt ej ursägta en annans svaghet

,

och då han var säker att vara

välkommen öfveralt,

uphörde han med sin röl som älskare, men

fortfor

^{att vara}

hennes

vän.

Hennes umgänge hade blifvit honom nöd- vändigt. Vanan befastade deras vänskap, han såg henne alla dagar, ochidensjuk- dom hvaruti hon dog, gick han'ej ifrån hennes säng förr än hon upgifvit _sista an-

dedrägten. Han följde henne till grafven,

som blef förnekad henne ⁱkyrkan.

<r

22

Wilhelm Pitt^ ^Gr ef ^ve af ^Chathavu

Premier

-

_{Minister iEngland.}

JJet

gifyegkanske ingenförträffligare skola,

för

Vältaligheten,Patriotismen och Verlds-.

kännedomen^

^änEngelska Parlamentet,Dtt

lemnar alla passioner denstörstaverknings- krets, och upliivar

de

ärelystne^ochdygdige

att aflägga personliga prof af talanger och patriotiska tänkesätt. På denna skådeplats, framträda o.uphörligen^nya Aktörer

,

_som

genom sina goda eller släta egenskaper förvärfvasig sina

samtidas

bifall eller ta- del. Hä.r lär man att stifta lagar; här blif- va allamenniskosliigtets ursprungliga rät*

tigheter undersökta och ⁱ

.

^{ordning bragta^}

Och den stora och mycket inbundna rege-*

ringskonsten tillika lärd och utöfvad.

J denna berömda skola lade ^den talru ka och lysandehär af Hjeltar och Stats-s män, som pryda ^och föreviga Englands Annaler, _första grunden till alla de dyg- der ochegenskaper, ^som gåfvQ deras ka*

rakter höghet^och styrka. Här

bilda4e

^sig

äfven den förträfflige Statsmannen Pilt, Grefve af Chatham, en af det adertondeår-^

hundradets

minnesvärdaste

^män. Så ^länge Stora

Britanniens Historia

sysselsätter men- niskornas upnicirksamhet eller interesserar

deras,hjertan,skallman ej tala annorlunda änmed beundranom Chatam& talanger, pa^

triotism

och statskloka ^mått, och hans

fä- dernesland

^{skall aldrig annatän med tack-} samhet ^återkalla hans ^minne. Han hade endast att tacka sina förtjensterför sin up- höjelsetill de vigtigaste ^poster

,

dessa er- satte hos ^honom bristen

af

börd och för- mögenhet

,

hvilken

sistnämda

fördel ofta hos andra måste ersätta bristen af

för-

tjenster.

Wilhelm Pitt härstammade^{ifrån en än-} nu ganskany ej synnerligt rik familj, och var född den ^Ig November I7OS. ^Hans

farfar,

Thomas Pitt, var en ^{långtid Gu-} vernör i Madras,

och

^sålde

den

^{stora Dia-}

mantensom vanligen är känd under namn af Pitts Diamant,åtKonungen iFrankrike för135,000 Pund Sterling. Hans

far,

Ro-

bert, Esquire af Boconnock iCornwallis, uptostraele honom med mycken sorgfällig-

het. Som ^han ej var understöddaf rike- domar, felades honom äfven mäktiga be- skyddare, som ^anstälde

honom vi 4

^stats- aftärerne.

Han öfverlemnade

^sig åt krigs- ståndet, och blef Kornett

vid

Kavalleriet.

Men snart uptäckte

han,

att Senaten

,

och ej lägret,

kabinettet

och ej slagtfältet, ve«

ro de skådeplatser,

hvartill

^{naturen be-} stämt honom.

En svagkroppsbyggnad nekade honom att deltaga ⁱvanliga nöjen

,

och^hans snil- le

bevarade

honom emot de ^{skadliga ung-}

doms

utsväfningarne.

Redan

på sitt ^sex-

24

ionde år blef han en martyr för en ärfd podager. Den ledighet som*dennasmärt- fulla åkomma tillskyndade

honom,

använ- de han att rikta sin själ med tidiga och nyttiga ^kunskaper

—

_{och således bief det}

som tycktes ^vaia hans lifs största olycka,, kanske förnämstagrunden till hans lysan-

de bana.

Ingen

last,

ingen låghet befläckade- laans enskilta lefnad. Alla hans känslor voro ädla och höga. ^Hans herrskandc^pas- sion var engränslös drift efter

ära^

^hvil-

ken,

understödd

^{af en stor} skicklighet, och krönt med en lycklig utgång, utgör

<det,som verlden kallar ^{en stor}Man. Han var tilltagsen, herrsklysten, oböjlig vid motsägelser, sjelfrådig

—

egenskaper, hvil- ka altför ofta fästa sig vid stora män.^men,

som alltid ärohinderliga. Han ägde artig- het ochlefnadssett,menlikväl troddeman sig se ett altför stort medvetande af hans utmärkta talanger framlysa derigenom. ^I enskilta sällskaper var han denbehagliga-

steochmuntrasteumgängesmanjhans qvick- het var såböjlig,att den lämpade sig till hvarje samtalsämne, till och med till poesi ägde han ett lyckligt anlag,men han ^nyt- tjade den sällan till sina qvickhets foster.

Hankom ung in iParlamentet, ochpåden- na stora skådeplats var han snart istånd att mäta sig med de älste ochskickligaste talare;

hans

vältalighet

visade

sig i'hvarje

ämne

,

så förträfflig _och grundligⁱtankar,

sombehaglig iuttryck ^och framställnings-

sätt. Hans tal ^var häftigt, och ^åtföljd

af

ett sådant ordens eftertryck, och sådan värdighet, iställning och åtbörder

,

^att han till och ^med afskräckte dem

,

som hade mod och skicklighet nog att strida med honom. Vapnen föllodem uturhänderne, de häpnade öfver den flykt, hvarmed hans snille uphöjdehonom öfver dem. ^Idenna sammankomst, _der man talar ^såmycketom allmänt väl

,

och der hvar och en har en enskilt fördelⁱsigte,här upträddehan^så- somPatriot,ochutfördedenna^rolsåskick- ligt, ^att folket ^ansåg honom såsom dess anförare,_eller snarare såsom sin enda red- liga försvarare.

Folkets stora kärlek och hans allmänt erkända skicklighet

,

_likasom trängd"¹ho- nom på Georg den andre, hvilken hanvar

personligen tillgifven. ^Han blef Statsse-

kr^fer

^år

1756.

Folket fägnade sig öfver denna dess gunstlings uphöjelse;men hofkabaler och hans djerfhet att sätta sig emotKonungens enskilta afsigter, utverkade enKongligbe- fallning, att han skulle nedläggasitt em- bete. Äfven några af hans vänner blefvo afsatte ifrån sina tjenster. ^Men det Engel- ska folket var så intagit af Pitis stora väl-

talighet, af hans stora oegennytta och

hans

rena afsjgter^ att det ansåg

honom