• Ei tuloksia

Petter denStoresforstjoddeSon»

X

börjanaf adertonde århundradet

timade

i Ryssland en händelse, som har få exempel ihistorien. Likasom en gång Romaren Brutus upoffrade sina begge sönerför

Sta-tens väl, sålät Petter den Store

mörda

siit förstföddeson. Denne olyckligePrins

het-te Alexei) eller Alexis Peirowitz. Han var född år 1690, med alla egenskaperaf sin

Kejserliga mor, som var dotter af en Rysk Bojar. Denna Furstinna var så intagen af sin nations vidskeplighet ochgrofvavanor, seder och villfarelser, att Petter den »Store ej kunde afvänja henne dem. Alla nytti-ga förändringar,som Petter

införde,

tyck-tes henne vara de största brott, och de främlin?^ar, som hennesgemål samlade om-kring sig lör att vinna eller utföra sina

stora afsigter, voro ihennes ögon Statens

förderfvare,

och det allmänna lugnets stö-rare.

Alla dessa fördomarinpräglades ännu starkare hos Prins Alexis utaf demåt hvil-ka hans upfostran var

anförtrodd,

ochsom äfven voro af hans mors karakter. Det var hans största olycka att präster voro hans förstaledare, ty dessa voro de egenteligen missnöjdemed hans

far,

som

inskränkt

de-rasinkomster och rättigheter^ ochsatte en

gräns för deras makt. Poperne upfostrade honom med

Jesuitisk

slughet alldeles efter sina grundsatser. Öe ingåfvo honom vi-driga tänkesätt och ovilja emot sin

far,

och kallade kyrkoförbättringarne Petters kätte-rier. Hans mors onåd, ifrån hvilken

Pet-ter år

1707

lät skilja sig,och inspärra hen-ne iett kloster, ökadeännu mera sonens

förbittring.

Med

bedröfvelse

sågKejsaren att hans sönbefann sig på elaka vägar; ha?i sökte leda honom påbättre,men

de^första

intryc-ken hade slagit för djupa rötter och kun-de ej mera utrotas. Prinsen hade veder-vilja för all lärdom och kunskap

utom

Theologien. Påsitt

femtonde

århadehan fem gånger genomläst Bibeln påRyska,och en gång den Lutherska öfversättningen. Der-till ägde

han

så många andra theologiska kunskaper, att svårligeni

hela

Ryska ri-ket någonStudent iTheologien kunde jem-föras med

honom.

Men allt hvad ma- an-nars kunde

lära

honom var, att han talte och skrefgod Tyska, och

kände

något af ritkonsten och mathematiken. Hans atsmak förnyttig sysselsättning förde honom till skadlig. Hanöfverlemnadesig åt alla den

obetänksamma

ungdomens utsväfningar,och

förnedrade

sig derigenom till den grad,att han blef ett mål för hela

hofvets

förakt,

och till och med

deras,

som

begagnade

sig

af

hans svagheter.

H 4

mm 120 mm

För att göra honom bekant med regé-ringsangelägenheterne *, och genom värdig-het och verksamvärdig-het

föra

honom ifrån sitt skamliga

lefnadssätt ,

satte Petter

,

han

år 1710 drogifält emot

Turkarne,

Alexis isitt ställe, till interims Chef för regerin-gen. Ingenting

fick

likväl afgöras -—h vil-ket idessa omständigheter var väl betänkt

1

utanKejsaren»- egen föreskrift eller

sam-tycke. Men denna inskränkning behagade ej Prinsen, Äran af

denna

skenmyndighet hade förlitet behag för honom. Det in-kom många klagomål och besvär öfver de gjorde kyrkoförändringarne. Man trodde genom den unga Regenten kusna afhjelpa dem. Och han hade äfven den

oförsigtighe-ten,attgöraPettereftertryckliga föreställnin-gar4eröfver,fprestäliningar,somkunnatblif»

va farliga

för

hans

lif,

om den;upbragte fadren i uplågandet al sin

vrede varit

när-jnare sin sqri.

Petter försökteännu ett medel,att fö-ya clen

förledde

ifrån vanärans väg. Han förmalte

honom

år

1711

med en Prinsessa

af Brunsvig. Men detta val var ett

ibland

de olyckligaste, Alexis bemötte sin älsk-värda gemål ej blott oanständigt, han till och med

misshandlade

henne, och en

ge-men, lättfärdig

Finsk

flicka blef föremålet

för hans utsväfvande

kärlek. Hans gemål ladeså nära på hjertatdetta ovärdiga bemö-tandej att

liou

innom några år dog af sorg.

Petter sågmed denstörstagräånelseatfc all hans mödaoch arbete

,

efter hans död

skulle törstöras af hans eget blod.

.

Han

skref derföre till sin son följande: siJag skall ännu en kort tid hafva tålamod

,

för

att se om ni vill bättra er;hvaroni icke

,

så förkunnar jagerhärmedelst:attjagskall utesluta er ifrån throniöljden,som man stö-ter en onyttig medlem ur samhället. In-billa er icke, att jagblott villinjaga

fruk-tanhos er;stöder ej heller namnetoch rättighetenaf att vara min egenson,ty jag ej skonar mitt egit lif för mitt fäder-neslands och mina ucdersåtares väl, sko-nar jag; ej heller er. Häldre vill jag

in-sätta en förtjentfrämling till min efterföl-jare,än min egen son

,

då han gjort sig ovärdig dertill.5'

Atexh besvarade dennaskrifvelse efter sina förtrognes råd, på ett lika

förne-drandesom stötande sätt: 3'Jag, skref han,

tar Gud till vittne,att jag aildrig vill tän-ka på thronföljden. Jag öfverlemnar åt Er mina

barn,

och \begär endast ett lifstids underhåll.''

-Petter ömsom förlåt, förmanade och hotadeen långtid, men Alexisoböjligaoch förderfvade sinne förleddehonom dagligen till nyaförbrytelser. Petter skref honomå nyo till,och allahansbref vittnanogsamt, huru ogerna hanupofrrade sin son. 1 det-ta bref uprepade han

alla

hans fel och

yt-Hg

fi—s 122 «

trade dervid:jag ser,attniiertsvar om thron-följdtntalar

derom,

likasomensakhvartill jag hade ert samtycke af nöden. Mina fa-derliga föreställningar röraericke. Om ni under min lifstid förkastat mina råd

,

huru

skulle ni väl akta dem efter min död? om

ni nuän vore villig att hålla ert

löfte,

så skulle långskäggen (Poperne) snart draga

ersin sida; ni tadlar,niafskyralt hvad jag gör förmitt

folks

väl och förer.

Bät-tra er, och sök att göra er thronföljden värdig, eller blif en Munk. Svara skrif-tligen eller munteligen

,

annars skall jag förfara med er som med en brottsling.35

Här hade Alexis blott behöftlofvabättring och beflita sig atthålla sitt löfte;menhan åtnöjdesigatt svara,det han ville bli munk.

Kejsaren hade föresatt sig att se Dan-nemark;men innan han feste gick han till Prinsen, som var sjuk,ellerföregafatt va-ra det, och som försäkrade sin far med de

största ederatt han ville bli munk. Petter

gaf honom sex månaders betänketid

,

för att öfverläggahvad han gjorde, och reste.

Men knapt hade han kommit till Köpen-hamn, förrän hanerfor, att Alexis yarom-gifven af upviglare och missnöjde. Han skref således till

honom,

aft han antingen skulle välja klostret eller

thronen,

och att hanskyndesammast skulle komma

efter till

Köpenhamn.

Alexis stälde sig genom sitt svar

och

de bud han skickade,liksomhan ville

ly-da,

och afreste äfven verkeligen

,

men tog

vägen till Wien, der han ville ställa sig under Carl densjettes beskydd, och tänkte qvarblifva intill sin fars död. Ifrån detta ögonblick förtjenteAlexis attblifva

behand-lad efter lagames stränghet} emedlertid vil-lePetter den store ännu

försöka

att åter-föra denna vanartade och olydige son till

hörsamhet;

han skref derföre'