Petter denStoresforstjoddeSon»
X
börjanaf adertonde århundradettimade
i Ryssland en händelse, som har få exempel ihistorien. Likasom en gång Romaren Brutus upoffrade sina begge sönerförSta-tens väl, sålät Petter den Store
mörda
siit förstföddeson. Denne olyckligePrinshet-te Alexei) eller Alexis Peirowitz. Han var född år 1690, med alla egenskaperaf sin
Kejserliga mor, som var dotter af en Rysk Bojar. Denna Furstinna var så intagen af sin nations vidskeplighet ochgrofvavanor, seder och villfarelser, att Petter den »Store ej kunde afvänja henne dem. Alla nytti-ga förändringar,som Petter
införde,
tyck-tes henne vara de största brott, och de främlin?^ar, som hennesgemål samlade om-kring sig lör att vinna eller utföra sina
stora afsigter, voro ihennes ögon Statens
förderfvare,
och det allmänna lugnets stö-rare.Alla dessa fördomarinpräglades ännu starkare hos Prins Alexis utaf demåt hvil-ka hans upfostran var
anförtrodd,
ochsom äfven voro af hans mors karakter. Det var hans största olycka att präster voro hans förstaledare, ty dessa voro de egenteligen missnöjdemed hansfar,
sominskränkt
de-rasinkomster och rättigheter^ ochsatte en
gräns för deras makt. Poperne upfostrade honom med
Jesuitisk
slughet alldeles efter sina grundsatser. Öe ingåfvo honom vi-driga tänkesätt och ovilja emot sinfar,
och kallade kyrkoförbättringarne Petters kätte-rier. Hans mors onåd, ifrån hvilkenPet-ter år
1707
lät skilja sig,och inspärra hen-ne iett kloster, ökadeännu mera sonensförbittring.
Med
bedröfvelse
sågKejsaren att hans sönbefann sig på elaka vägar; ha?i sökte leda honom påbättre,mende^första
intryc-ken hade slagit för djupa rötter och kun-de ej mera utrotas. Prinsen hade veder-vilja för all lärdom och kunskap
—
utomTheologien. Påsitt
femtonde
århadehan fem gånger genomläst Bibeln påRyska,och en gång den Lutherska öfversättningen. Der-till ägdehan
så många andra theologiska kunskaper, att svårligenihela
Ryska ri-ket någonStudent iTheologien kunde jem-föras medhonom.
Men allt hvad ma- an-nars kundelära
honom var, att han talte och skrefgod Tyska, ochkände
något af ritkonsten och mathematiken. Hans atsmak förnyttig sysselsättning förde honom till skadlig. Hanöfverlemnadesig åt alla denobetänksamma
ungdomens utsväfningar,ochförnedrade
sig derigenom till den grad,att han blef ett mål för helahofvets
förakt,och till och med
deras,
sombegagnade
sigaf
hans svagheter.H 4
mm 120 mm
För att göra honom bekant med regé-ringsangelägenheterne *, och genom värdig-het och verksamvärdig-het
föra
honom ifrån sitt skamligalefnadssätt ,
satte Petter,
då hanår 1710 drogifält emot
Turkarne,
Alexis isitt ställe, till interims Chef för regerin-gen. Ingentingfick
likväl afgöras -—h vil-ket idessa omständigheter var väl betänkt1
—
utanKejsaren»- egen föreskrift eller
sam-tycke. Men denna inskränkning behagade ej Prinsen, Äran af
denna
skenmyndighet hade förlitet behag för honom. Det in-kom många klagomål och besvär öfver de gjorde kyrkoförändringarne. Man trodde genom den unga Regenten kusna afhjelpa dem. Och han hade äfven denoförsigtighe-ten,attgöraPettereftertryckliga föreställnin-gar4eröfver,fprestäliningar,somkunnatblif»
va farliga
för
hanslif,
om den;upbragte fadren i uplågandet al sinvrede varit
när-jnare sin sqri.
Petter försökteännu ett medel,att fö-ya clen
förledde
ifrån vanärans väg. Han förmaltehonom
år1711
med en Prinsessaaf Brunsvig. Men detta val var ett
ibland
de olyckligaste, Alexis bemötte sin älsk-värda gemål ej blott oanständigt, han till och med
misshandlade
henne, och enge-men, lättfärdig
Finsk
flicka blef föremåletför hans utsväfvande
kärlek. Hans gemål ladeså nära på hjertatdetta ovärdiga bemö-tandej attliou
innom några år dog af sorg.Petter sågmed denstörstagräånelseatfc all hans mödaoch arbete
,
efter hans dödskulle törstöras af hans eget blod.
.
Hanskref derföre till sin son följande: siJag skall ännu en kort tid hafva tålamod
,
föratt se om ni vill bättra er;hvaroni icke
,
så förkunnar jagerhärmedelst:attjagskall utesluta er ifrån throniöljden,som man stö-ter en onyttig medlem ur samhället. In-billa er icke, att jagblott villinjaga
fruk-tanhos er;stöder ej heller på namnetoch rättighetenaf att vara min egenson,ty då jag ej skonar mitt egit lif för mitt fäder-neslands och mina ucdersåtares väl,så sko-nar jag; ej heller er. Häldre vill jag
in-sätta en förtjentfrämling till min efterföl-jare,än min egen son
,
då han gjort sig ovärdig dertill.5'Atexh besvarade dennaskrifvelse efter sina förtrognes råd, på ett lika så
förne-drandesom stötande sätt: 3'Jag, skref han,
tar Gud till vittne,att jag aildrig vill tän-ka på thronföljden. Jag öfverlemnar åt Er mina
barn,
och \begär endast ett lifstids underhåll.''-Petter ömsom förlåt, förmanade och hotadeen långtid, men Alexisoböjligaoch förderfvade sinne förleddehonom dagligen till nyaförbrytelser. Petter skref honomå nyo till,och allahansbref vittnanogsamt, huru ogerna hanupofrrade sin son. 1 det-ta bref uprepade han
alla
hans fel ochyt-Hg
fi—s 122 «
trade dervid:jag ser,attniiertsvar om thron-följdtntalar
derom,
likasomensakhvartill jag hade ert samtycke af nöden. Mina fa-derliga föreställningar röraericke. Om ni under min lifstid förkastat mina råd,
huruskulle ni väl akta dem efter min död? om
ni nuän vore villig att hålla ert
löfte,
så skulle långskäggen (Poperne) snart dragaer på sin sida; ni tadlar,niafskyralt hvad jag gör förmitt
folks
väl och förer.Bät-tra er, och sök att göra er thronföljden värdig, eller blif en Munk. Svara skrif-tligen eller munteligen
,
annars skall jag förfara med er som med en brottsling.35—
Här hade Alexis blott behöftlofvabättring och beflita sig atthålla sitt löfte;menhan åtnöjdesigatt svara,det han ville bli munk.
Kejsaren hade föresatt sig att se Dan-nemark;men innan han feste gick han till Prinsen, som var sjuk,ellerföregafatt va-ra det, och som försäkrade sin far med de
största ederatt han ville bli munk. Petter
gaf honom sex månaders betänketid
,
för att öfverläggahvad han gjorde, och reste.Men knapt hade han kommit till Köpen-hamn, förrän hanerfor, att Alexis yarom-gifven af upviglare och missnöjde. Han skref således till
honom,
aft han antingen skulle välja klostret ellerthronen,
och att hanskyndesammast skulle kommaefter till
Köpenhamn.
Alexis stälde sig genom sitt svar
och
de bud han skickade,liksomhan villely-da,
och afreste äfven verkeligen,
men togvägen till Wien, der han ville ställa sig under Carl densjettes beskydd, och tänkte qvarblifva intill sin fars död. Ifrån detta ögonblick förtjenteAlexis attblifva
behand-lad efter lagames stränghet} emedlertid vil-lePetter den store ännu