Förnamn Efternamn
Arbetsgrupper inom reality tv-produktioner
Gruppdynamik, hierarki och ledarskap
Ronja Suomi
Examensarbete
Kulturproducentskap
2019
EXAMENSARBETE Arcada
Utbildningsprogram: Kulturproducentskap Identifikationsnummer: 7434
Författare: Ronja Suomi
Arbetets namn: Arbetsgrupper inom reality tv-produktioner : Gruppdynamik, hierarki och ledarskap Handledare (Arcada): Maria Bäck
Uppdragsgivare: -
Sammandrag:
Mitt examensarbete handlar om arbetsgrupper inom reality tv-produktioner i Finland. I arbetet undersöks utformningen och gruppsykologin i arbetsgrupper i tv-branschen.
Arbetet inleds med en teoridel som behandlar gruppdynamik, roller och normer, hierarki och ledarskap. Förutom denna socialpsykologiska vinkel innefattar teorin också uppbyggnaden av den audiovisuella branschens produktionsprocesser och arbetsgrupper. I arbetet förklaras också reality tv:s bakgrund och historia. Som bas för teorin används ämnesrelaterad facklitteratur. Arbetet är en fallstudie av arbetsgrupperna som jag själv varit med i och som producerat The Voice of Finland 7, SuomiLOVE 5 och Selviytyjät Suomi 3. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har mina kollegor med antingen samma eller olika arbetsuppgift än jag själv intervjuats för att utreda hur de har upplevt tv-branschen och den gemensamma arbetsgruppen. Arbetet tar även upp mina egna erfarenheter från de tre produktionerna i fråga. Syftet med arbetet är att producera kunskap om fungerande arbetsgrupper och utreda hur man främjar välmående hos arbetstagarna inom tv-branschen. Resultatet visar att uppfattningen av arbetsgruppen inte beror på arbetsuppgiften, utan har mera att göra med individernas egen personlighet och attityd. Arbetsgrupperna inom branschen är hierarkiskt uppbyggda, men gruppstorleken och gruppernas kohesion påverkar hur arbetsgruppens slutliga hierarkiska struktur byggs upp. Bra och fungerande arbetsgrupper är från grunden uppbyggda med arbetstagarnas fysiska och psykiska välmående i åtanke. I arbetet kom det också fram att arbetstagarna inom branschen är väldigt lika till sinnet.
Nyckelord: arbetsgrupp, gruppdynamik, hierarki, ledarskap, reality tv, tv-bransch
Sidantal: 55
Språk: Svenska
Datum för godkännande: 11.12.2019
DEGREE THESIS Arcada
Degree Programme: Cultural management Identification number: 7434
Author: Ronja Suomi
Title: Work societies within reality TV-productions : Group dynamics, hierarchies, and leadership
Supervisor (Arcada): Maria Bäck
Commissioned by: -
Abstract:
My thesis is about work societies within reality TV productions in Finland. The thesis investigates the structure and the psychology of the work societies in the TV business.
The thesis begins with theory about group dynamics, roles and norms, hierarchy, and leadership. In addition to the social psychology insight the theory also defines the structure of production processes and work societies within the audiovisual business. The thesis also explains the background and history of reality TV. Subject related literature has been used as a base for the theory. The thesis is a case study of work societies I have been a part of which have produced The Voice of Finland 7, SuomiLOVE 5, and Selviytyjät Suomi 3. Through interviews, my colleagues with either the same role as me or different role than me have reflected on their experiences from the TV business and our mutual work society. The thesis also reports on my own experiences from the three chosen productions. The aim of the thesis is to succeed in producing knowledge about functional work societies and to figure out how to promote the employees wellbeing within the TV business. The result of the study shows that one’s experience of the work society does not differ because of one’s role, but because of one’s own personality and attitude. The work societies within the TV business are hierarchically built up, but the structure of hierarchy depends on the size and the cohesion of the group. Well- functioning work societies are built from the start with the employee’s physical and mental wellbeing in mind. The study also results in a fact that the employees within the business are very much alike.
Keywords: work society, group dynamics, hierarchy, leadership, reality TV, TV-business
Number of pages: 55
Language: Swedish
Date of acceptance: 11.12.2019
OPINNÄYTE Arcada
Koulutusohjelma: Kulttuurituotanto
Tunnistenumero: 7434
Tekijä: Ronja Suomi
Työn nimi: Työryhmät tosi tv-tuotannoissa : Ryhmädynamiikka, hierakia ja johtajuus
Työn ohjaaja (Arcada): Maria Bäck
Toimeksiantaja: -
Tiivistelmä:
Opinnäytetyöni käsittelee työryhmiä tosi tv-tuotannoissa Suomessa. Opinnäytetyössä tutkitaan työryhmien kokoonpanoa ja ryhmäpsykologiaa tv-alalla. Opinnäytetyö alkaa teoriaosuudella, joka käsittelee ryhmädynamiikkaa, rooleja ja normeja, hierarkiaa ja johtajuutta. Tämän sosiaalipsykologisen näkökulman lisäksi teoria käsittelee tuotantoprosesseja ja työryhmiä audiovisuaalisella alalla. Työssä kerrotaan myös tosi tv:n taustasta ja historiasta. Aiheeseen liittyvää kirjallisuutta käytetään teorian pohjana.
Opinnäytetyö on tapaustutkimus työryhmistä, joissa olen itse ollut jäsenenä ja jotka ovat tuottaneet The Voice of Finland 7, SuomiLOVE 5 ja Selviytyjät Suomi 3.
Puolistrukturoitujen haastattelujen avulla on kollegoitani, jotka ovat olleet joko samassa tai eri työtehtävässä kuin minä, haastateltu ottaakseen selvää, miten he ovat kokeneet tv- alan ja yhteisen työryhmän. Opinnäytetyö käsittelee myös omia kokemuksiani näistä kolmesta valikoidusta tuotannosta. Tavoite opinnäytetyöllä on onnistua tuottamaan tietoa toimivista työryhmistä ja selvittää miten edistää työntekijöiden hyvinvointia tv-alalla.
Tutkimuksen tulokset osoittavat, että eroavaisuudet mielipiteissä työryhmästä eivät johdu työtehtävästä, vaan henkilön omasta persoonallisuudesta ja asenteesta. Tv-alalla ryhmät ovat hierarkkisesti koottuja, mutta hierarkian lopullinen rakenne riippuu työryhmän koosta ja koheesiosta. Hyvin toimivat työryhmät ovat alun perin koottuja työntekijöiden fyysistä ja psyykkistä hyvinvointia ajatellen. Tutkimuksessa selviää myös, että alalla työskentelevät ovat hyvin samantyyppisiä luonteiltaan.
Avainsanat: työryhmä, ryhmädynamiikka, normi, hierarkia, johtajuus, tosi tv, tv-ala
Sivumäärä: 55
Kieli: Ruotsi
Hyväksymispäivämäärä: 11.12.2019
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING ... 7
1.1 Målsättning och syfte ... 8
1.2 Metod och material ... 8
1.3 Avgränsningar ... 10
2 TEORI ... 11
2.1 Produktionsprocessen & arbetsgruppen ... 11
2.2 Gruppbildning ... 16
2.3 Roller och normer ... 17
2.4 Hierarki ... 18
2.5 Ledarskap ... 19
3 REALITY TV ... 20
3.1 The Voice of Finland... 21
3.2 SuomiLOVE ... 23
3.3 Selviytyjät Suomi ... 25
4 EGNA ERFARENHETER ... 27
4.1 Produktionspraktikant ... 28
4.2 Scripta ... 31
4.3 Produktionsassistent ... 33
5 SAMMA PRODUKTION, ANNAN SYNVINKEL? ... 36
5.1 The Voice of Finland 7 ... 37
5.2 SuomiLOVE 5 ... 39
5.3 Selviytyjät Suomi 3 ... 41
6 AVSLUTNING ... 46
KÄLLOR ... 50
Bilaga 1 ... 55
Figurer
Figur 1. Produktionsprocessen. ... 11
Figur 2. Hierarkin av en arbetsgrupp i en produktionsprocess. Johns, J. 2010. ... 12
Figur 3. B-ljud med mikrofonbom. Fotograf Ronja Suomi. Kronohagen, Helsingfors 2018. ... 13
Figur 4. Sapolskys lineära hierarki. ... 18
Figur 5. Ahl & Allens trädlika hierarki. ... 18
Figur 6. TVOF studion. Fotograf Ronja Suomi. Logomo, Åbo 2018. ... 21
Figur 7. SuomiLOVE lokaatioyllätys vid solnedgången. Fotograf Ronja Suomi. Tammerfors flygfält 2018. ... 25
Figur 8. Produktionspraktikanterna. Fotograf Meri Timgren. Åbo 2018. ... 30
Figur 9. Mina adoptivsyskon, produktionsassistenten (längst till vänster) och produktionspraktikanten (längst till höger). Fotograf Tommi Ojala. Caramoan, Filippinerna 2019. ... 34
Figur 10. Efterarbetsgruppen på en söndagsutfärd. Havsrastböle, Helsingfors 2019. ... 35
7
1 INLEDNING
Tv-branschens glamour är ett bekant begrepp som ritar upp en bild av röda mattor, gyllene statyer, blixtrande kameror, pärlor och vassa diamanter, långa klänningar och stiliga kostymer, champagne och stora leenden, men för arbetsgruppen, för dem är det ett skämt.
Tv-branschens glamour är en kommentar man hojtar till när väckarklockan ringer klockan fyra på morgonen, när det är -30 grader Celsius på utomhusinspelningar och kaffet kallnar genast det hälls ur termosflaskan, när det är tävling om vem som har det största blåmärket av roudning eller när man tömmer en underjordisk grotta på 500kg sand med spade. Det sista exemplet var min förra måndag. Så varför skulle någon någonsin villa jobba i tv-branschen i så fall? Man måste ju typ vara rubbad, men något är det som lockar en att fortsätta ännu en produktion till och ännu en produktion till och säga ”nästa gång kan det inte vara lika hemskt”. Hela bunten är ju rubbad, men där är svaret – man behöver inte tappa vettet ensam.
Samhörigheten inom branschen är stark då de flesta är intresserade av en och samma sak, det vill säga att producera tv. Detta är en bransch där man kan förvandla en hobby till ett yrke och bli betald för att göra något man njuter av och älskar. Vissa är mera artistiska och fotograferar, medan andra är mera logistiska och planerar. Skalan av arbetsuppgifter inom branschen är bred och det är ganska enkelt att hitta arbete, men talang är inte det enda som krävs nämligen detta är en bransch där personligheten har en stor betydelse. Personligheterna har att göra med alla aspekter av branschen – gruppbildningen, rollerna, hierarkistrukturen och ledarskapet. Det finns ingenting i branschen som inte skulle kräva personlighet av dig själv eller av den du arbetar med.
Hur så? må man fråga. Då gäller det att läsa på.
8
1.1 Målsättning och syfte
Målsättningen med mitt arbete är att förstå arbetsgruppers uppbyggnad både fysiskt och psykiskt inom tv-branschen där största delen av arbetstagarna är projektanställda och måste om och om igen bilda nya arbetsgrupper i olika storlekar med nya individer.
Syftet är att producera kunskap om fungerande arbetsgrupper och utreda hur man främjar välmående hos arbetstagarna inom tv-branschen.
1.2 Metod och material
Mitt examensarbete är en fallstudie, det vill säga jag undersöker både individer och grupper samt händelser från ett flertal infallsvinklar (Helkama et al. 2000 s. 37). De arbetsgrupper jag undersöker har jag själv varit en fullständig deltagare i, vilket betyder att jag har haft en dold roll eftersom mina forskningsobjekt inte vetat att de observerats och rollen har gett mig en inifrån-vy som inte går att generalisera. Som en fullständig deltagare i gruppen har jag enbart kunnat handla inom de ramar som min arbetsuppgift begränsar, jag har inte ställt upp hypoteser i förväg och inte heller försökt manipulera eller kontrollera mina forskningsobjekt (Angelöw & Jonsson 1990 s. 68-71).
För att få de olika infallsvinklarna på de individer, grupper och händelser som undersöks har jag intervjuat mina kolleger med antingen samma eller olika arbetsuppgift än jag med hjälp av semistrukturerade intervjuer. De semistrukturerade intervjuerna är kvalitativa då jag inte har använt mig av frågor med fasta svarsalternativ, utan utgått från frågeområden där svarsalternativen är öppna för intervjuobjektets egna tankar, vilket lett till att svaren skiljer sig från intervju till intervju. Frågorna är i förväg uppställda, men har utvecklats vidare med hjälp av tilläggsfrågor vid behov (Angelöw
& Jonsson 1990 s. 72-73).
Min teori bygger på litteratur om socialpsykologin och reality tv:s utvecklingshistoria.
Litteraturen fungerar som en grund för min forskning och är en källa jag använder för
9
att analysera min empiri. Mina egna erfarenheter kommer också att genomsyra arbetet då jag varit en medlem av de arbetsgrupper som forskas.
Intervjuobjekten valde jag för att få en så bred skala som möjligt av olika arbetsuppgifter inom arbetsgrupperna. Jag ville intervjua individer med både samma och olika arbetsuppgift som jag i olika hierarkiska positioner inom arbetsgrupperna bakom The Voice of Finland 7, SuomiLOVE 5 och Selviytyjät Suomi 3. Som mina intervjuobjekt fungerade följande individer:
Emma Viljanen, produktionspraktikant/ The Voice of Finland 7 Emmi Heijari, produktionspraktikant/ The Voice of Finland 7 Sami Vähäkoski, tekniskpraktikant/ SuomiLOVE 5
Antti Ruusuvuori, DoP/ SuomiLOVE 5
Emmi Taskinen, produktionsassistent/ Selviytyjät Suomi 3 Maija Maukonen, produktionschef/ Selviytyjät Suomi 3 Tommi Ojala, journalist/ Selviytyjät Suomi 3
Olli Horttana, klippare/ Selviytyjät Suomi 3
Eftersom det är jag själv som intervjuat mina kolleger från arbetsgrupperna som vi jobbat tillsammans i och inte en utomstående person, har jag redan etablerade förhållanden med mina intervjuobjekt, varav de flesta är mina riktigt goda och nära vänner. På grund av detta kan mina intervjuobjekt ha en annorlunda inställning till mig som intervjuare, men förhoppningsvis gör det dem enbart mera avslappnade och pratgladare. Vid intervjutillfällen har jag förhållit mig opartisk till intervjuobjektets åsikter och låtit hen berätta så mycket eller så lite som hen är bekväm med. Den relationen jag har med mina intervjuobjekt kan vara ett problem i det syfte att mina egna åsikter har påverkat deras åsikter när vi arbetat tillsammans, men i intervjuerna har jag poängterat att jag är intresserad av deras individuella upplevelser.
I mitt examensarbete använder jag mig av en hel del låneord från både engelskan och finskan istället för deras svenska motsvarigheter. Engelska låneord används aktivt inom en huvudsakligen engelskspråkig bransch och terminologin som används i tv-formaten i Finland är finskspråkig.
10
1.3 Avgränsningar
Eftersom jag jobbat med åtta olika arbetsgrupper inom tv-branschen i Finland har jag valt att avgränsa min forskning till enbart tre av dessa åtta format och arbetsgrupper.
Formaten är nederländska The Voice, finländska SuomiLOVE och brittiska Castaway och arbetsgrupperna som undersöks är för The Voice of Finland 7, SuomiLOVE 5 och Selviytyjät Suomi 3.
11
The idea idén
The evaluation utvärdering
The development
utvecklingen Production
finance finansieringen
Pre- production
förarbete Preparation for
the shoot tekniska förberedelser
The shoot inspelningen
Post- production
efterarbete
The delivery distributionen Figur 1. Produktionsprocessen.
2 TEORI
I följande kapitel berättas det noggrannare om den audiovisuella branschens produktionsprocesser, dess arbetsgruppers uppsättning och vilka faktorer som påverkar hurudan arbetsgruppen slutligen är.
2.1 Produktionsprocessen & arbetsgruppen
Richard Gates beskriver i sin bok Production management for film and video (1999) en produktionsprocess på följande vis:
En produktion börjar med en idé ”The idea”, som följs av en utvärdering av hur skulle idén fungera som en produktion ”The evaluation”. Sedan börjar man utveckla idén och produktionsprocessen till något verkligt ”The development” och efter att man kommit fram till en så kallad game-plan, börjar man samla finansiering åt produktionen, ”Production finance”. Särskilt inom filmbranschen kan det ta åratal innan finansieringen för en film är ihopsamlad, som Gates nämner tog det över 10 år för filmen Gandhi att se dagsljuset, och sällan är det så att man får ihop all finansiering på en gång. Efter att man har finansieringen under kontroll är det dags för ”Pre-production”, det vill säga förarbetet där allting görs så färdig som möjligt innan själva inspelningarna börjar.
Hit tillhör bland annat budgetering, tidsplanering, casting (on-screen talent), crewing (off-screen talent, arbetsgruppen) samt scouting och bokning av inspelningsplatser. Efter allt detta är det dags för
”Preparation for the shoot” där tekniska förberedelser för inspelningen görs. Bland annat måste det skaffas eller hyras ut kamera-, ljud- och ljusutrustning, rekvisita, interiör, kostymer och så vidare. När allting är (mer eller mindre) färdigt är det dags för
”The shoot”, inspelningen. Det som följer är ”Post-production”, efterarbetet där allt material klippas och klistras ihop till en enhetlig serie av bilder som kommer att se sitt dagsljus på den stora vita
12
duken eller på den svarta skärmen där hemma i skedet kallad ”The delivery”, det vill säga distributionen.
Så här, 20 år senare, har inte mycket ändrats. Det finns förstås skillnader mellan film- och tv-produktioner, men i genomsnitt är upplägget för en audiovisuell produktionsprocess den samma som Gates beskriver. Arbetet inom branschen är för det mesta projektbaserat och arbetstagarna frilansare, det vill säga enligt Nationalencyklopedin ”personer som utan att vara anställda åtar sig arbete eller erbjuder sina tjänster på uppdragsbasis åt en eller flera huvudmän”. Arbetstagarna förväntas vara specialister inom sitt område som fotograf, klippare, regissör med mera, men praktikanter, runners och assistenter räknas som undantag från detta (Johns 2010 s.1062-1063).
Dessa ovannämnda titlar beskriver bara en bråkdel av gruppen bakom kameran. Vid de olika skedena i en produktionsprocess arbetar ett varierande antal personer för projektet, idéskedet kan bland annat innebära bara en person, till exempel manusförfattaren. Vid utvärderingsskedet kan produktionsbolagets exekutiva producent, det vill säga hen som har ansvaret över produktionsbolagets film- och tv-produktioner komma med i bilden för att bestämma om manusförfattarens idé kan fungera i produktion. Den exekutiva producenten är med i produktionsprocessen från början till slut, men är sällan aktiv i förarbetet, under inspelningen eller i efterarbetet. Om projektidén accepteras går den
Figur 2. Hierarkin av en arbetsgrupp i en produktionsprocess. Johns, J. 2010.
13
Figur 3. B-ljud med mikrofonbom. Fotograf Ronja Suomi. Kronohagen, Helsingfors 2018.
vidare till utvecklingsskedet där producenten för projektet ifråga blir anställd.
Producenten är den som har ansvaret för projektet och är den som lägger upp budgeten, anställer arbetsgruppen, planerar tidtabellerna, sköter projektets ekonomi och helt enkelt finns till hands och sköter ärenden. I finansieringsskedet jobbar ofta den exekutiva producenten, producenten och kanalens exekutiva producent, det vill säga hen som är ansvarig för kanalens produktioner, ihop i köp- och säljsyfte. När allt är klart med finansieringen och projektet tar sig till förarbetsstadiet anställer producenten de medarbetare hen behöver, till exempel en regissör som är ansvarig för det kreativa och är med från och med att utveckla idén under förarbetet till att regissera och leda under inspelningen till att övervaka klippningen.
En produktionschef som fungerar som producentens högra hand och bland annat gör upp inspelningsscheman, bokar biljetter, ansöker om lov, med mera. En produktionskoordinator som fungerar som kontakten mellan arbetsgruppens medlemmar och till exempel koordinerar skjutsar och en produktionsassistent eller -praktikant som hjälper producenten och produktionschefen, samt andra i produktionsteamet med deras sysslor och löpande ärenden. Under förarbetsstadiet sker också resten av crewingen, det vill säga rekryteringen av arbetsgruppen. Då blir bland annat fotograferna, ljud- och ljusarbetarna anställda antingen av
producenten eller regissören inför inspelningsskedet. Till fotograferna hör alla kameramän som brukar rangordnas i alfabetisk ordning, DoP (Director of Photography) kan också kallas A-foto och hen jobbar tätt ihop med regissören för att verkställa regissörens vision, den andre kameramannen kallas B-foto och hen assisterar DoP:n med kamerornas tekniska skötsel, C-foto assisterar B-foto och så vidare.
Denna hierarki bland fotograferna är vanlig i USA, men till exempel i Finland har fotograferna själv ansvar över sina egna
14
kamerors teknik. Ljudarbetarna markeras på samma sätt i A-ljud och B-ljud, där A-ljud har ansvar över produktionens ljudmiljö och brukar vara den som kontrollerar ljudmixern dit alla inspelade ljud bandas in, medan B-ljud gör det fysiska arbetet med att hålla i den så kallade mikrofonbommen (Figur 3). Ljusarbetarna består av en gaffer, en best boy och elektriker. Gaffern är produktionens chefselektriker som ansvarar för belysningen i produktionen, best boyn är gafferns högra hand och elektrikerna arbetar för dessa två. De tekniska förberedelserna inför inspelningen sköts oftast av DoP:n, A- ljud eller gaffern och beställningarna av tekniken går via producenten eller produktionschefen.
Andra anställningar som görs inför inspelningen är till exempel sminkören, rekvisitören och scenografen. En scripta brukar också anställas som hjälp åt regissören och klipparna då scriptan ansvarar för kontinuiteten bland tagningarna och för att skriva ned anteckningar av det inspelade materialet. Under inspelningsskedet brukar inte nya anställningar till arbetsgruppen ske om inte det kommer fram att det behövs flera personer för att sköta någon viss arbetsuppgift, till exempel runners som sköter löpande ärenden en produktionsassistent inte kan sköta från inspelningsplatsen. Efter inspelningsskedet tar anställningen för de flesta slut och till efterarbetsskedet brukar endast enstaka producent och/eller regissör fortsätta och nya arbetsgruppsmedlemmar i form av klippare anställs. Klipparna redigerar det inspelade materialet, oftast enligt regissörens önskan. Vid distributionen är endast producenten, exekutiva producenten och kanalens exekutiva producent kvar av arbetsgruppen (Dahlgren 2002).
Storleken på projektet bestämmer hur lång produktionsprocessen är, hur stor budgeten är och hur länge arbetarna är anställda. Till exempel en reklamfilm tar mycket kortare tid att producera, behöver en mindre arbetsgrupp och kostar inte lika mycket som en långfilm. I genomsnitt är längden på ett projekt sex till åtta veckor (Johns 2010 s.1063), men själva produktionsprocessen med allt för- och efterarbete är definitivt längre. På basis av en undersökning genomfört av Helen Blair (2001) gällande arbete inom den audiovisuella branschen, hade medlemmarna i den undersökta arbetsgruppen jobbat allt från en dag upp till 44 veckor på ett projekt. Blair (2001) konstaterar att därför är det omöjligt att dra generaliserande slutsatser av branschen i fråga. Allt från en till sju dagar räknas som en arbetsvecka och den ungefärliga längden för en arbetsdag under inspelningsskedet är 12.1 timmar.
15
Alla produktionsprocesser består av arbetsgrupper i olika storlekar som antingen bildas för första gången eller av personer som har jobbat längre ihop. Enligt Blairs (2001) undersökning hade en stor del av medlemmarna i den undersökta arbetsgruppen jobbat flera gånger tillsammans inom olika projekt. Orsaken till detta var att medlemmarna i arbetsgruppen hade bra och fungerande samarbete sedan tidigare och ville därför jobba ihop. Den audiovisuella branschen är hektisk, det är alltid ont om tid och omsättningen bland anställda är väldigt stor. Att jobba tillsammans med personer man känner sedan tidigare och vars kunnande man kan lita på sparar tid. Att bygga upp nya arbetsförhållanden är både energi- och tidskrävande och risken för en misslyckad relation mellan arbetarna är större.
Branschen är som sagt hektisk och det gäller att ta vara på de chanser man blir erbjuden.
När man väl har fått en fot mellan dörren kan man se till att den hålls där genom nätverkande. Att lära känna andra i arbetsgruppen oberoende av vilka arbetsuppgifter man har kan vara avgörande inför nästa anställning. Ofta sker anställningen för projekt via producenten eller produktionschefen och som frilansare är det viktigt att dessa personer vet vem du är och vad du kan för att i bästa fall kan det leda till en säker anställning över flera projekt eller flera säsonger av samma projekt (Johns 2010 s.
1072). Blair (2001) frågade i sin undersökning hur arbetstagarna oftast hör om lediga anställningar inom branschen och svaret var att via tidigare medarbetare som antingen erbjöd arbete eller gav tips om arbete. Undersökningen gick också in på hur arbetstagarna kommit åt sitt första arbete inom branschen. De flesta hade hört om arbete via vänner eller andra bekanta och blivit anställda på basis av rekommendation, medan resten hade ansökt om arbete och blivit anställda via intervju. Blair (2001) konstaterar att den statistik hon samlat bevisar att sociala och personliga kontakter med andra anställda inom branschen är ytterst avgörande.
16
2.2 Gruppbildning
En grupp är en samling av individer som umgås tillsammans och formar sociala relationer med varandra, samt uppfattar sig som en grupp. Grupper bildas till exempel då individerna har samma mål, liknande personligheter eller samma intressen. Inom grupper överförs kunskap, samhälleliga värden, attityder, språk, roller och normer mellan gruppmedlemmarna, det vill säga att samtidigt som vi ger, får vi (Angelöw &
Jonsson 1990 s. 124).
En bra grupp är en där de gemensamma målen uppnås och dess medlemmar trivs tillsammans. För att trivas behövs en bra gruppkohesion, det vill säga ju mera gruppmedlemmarna uppskattar gruppen och dess medlemmar desto bättre kohesion. Då gruppkohesionen är stark har gruppen det lättare att uppnå sina mål, vilket gör till exempel en arbetsgrupp produktivare. Därför försöker ofta olika arbetsplatser förstärka vi-andan med olika grupparbeten eller gemensamma utfärder för att höja på trivseln av de anställda och på så vis förbättra sin verksamhet. I en grupp med en stark kohesion är grupptänkande och kompromisser mera sannolikt än kritisk inställning då problem uppstår (Järvinen et al. 2012 s. 99-100).
Under en människas livstid tillhör hen flera olika grupper, närmare sagt i olika primär- och sekundärgrupper. En primärgrupp är liten och stabil där medlemmarna står varandra nära och har emotionella kontakter med varandra. Familjen är den vanligaste primärgruppen man kan ha, men även kompisgäng och arbetsgrupper kan vara en primärgrupp. En sekundärgrupp är en mycket större grupp där kommunikationen inte är så tät, gruppmedlemmarna träffar inte nödvändigtvis varandra och emotionerna spelar en mindre roll. Inom arbetslivet kan man också tillhöra formella och informella grupper, där den formella gruppen är en som vanligtvis skapats av organisationen, alla medlemmar är anställda för en viss uppgift och gruppen fortsätter att fungera fastän medlemmarna skulle bytas ut. En informell är en grupp man själv skapat. Det är en grupp där dess medlemmar hittat varandra via gemensamma intressen eller liknande gemensamhetsskapande faktorer, vilket gör att en informell grupp på arbetsplatsen kan leda till en primärgrupp utanför arbetet (Angelöw & Jonsson 1990 s. 125-127).
17
2.3 Roller och normer
I alla grupper finns en form av rollstruktur som bestäms med hjälp av formella system, gruppens dynamik och kohesion, samt gruppmedlemmarnas erfarenheter och motivation (Nilsson 1993 s. 53). En roll baserar sig på de förväntningar som uppstår på basis av en persons ålder, kön, erfarenhet eller beteende. När man kommer med i en ny grupp kan man redan ha en färdig roll ifall någon i gruppen är bekant sedan tidigare, men ifall alla i gruppen är obekanta med varandra kan man anamma en helt ny roll som man inte tidigare haft, det vill säga en individ kan ha olika roller i olika grupper (Järvinen et al.
2012 s. 89-92). Som exempel kan en ung studerande som sällan talar eller deltar i klassen vara en engagerad och pratglad kapten för hens innebandylag.
Roller i en arbetsgrupp baserar sig på ett formellt system. Någon blir anställd för en viss uppgift med ett visst ansvar och detta gör arbetsfördelningen i gruppen tydligare. Rollen i en arbetsgrupp blir en del av personens identitet, samt rollerna i de andra grupper man är medlem i. Fastän dessa roller kan vara väldigt annorlunda, som i exemplet tystlåten versus pratglad, förlorar inte den egna personligheten sin betydelse (Järvinen et al. 2012 s. 90). Man kan vara personlig i sin roll med att utföra de uppgifter och krav rollen ställer på sitt eget sätt (Nilsson 1993 s. 104).
Förutom roller styrs gruppers beteende även av normer. En norm är en oskriven regel som står för antingen acceptabelt eller oacceptabelt beteende och finns till för att skapa ordning och trygghet i en grupp. Sällan märker man normerna i gruppen förrän någon bryter mot dem (Järvinen et al. 2012 s. 92), dessa kallas även gruppnormer eller informella normer. Dessa normer bakas in i gruppens vardag, de är en del av rutinen och är inte sådana som diskuteras bland gruppmedlemmarna. För en ny gruppmedlem kan det vara svårt att förstå vilka gruppnormerna är och kan lätt bryta mot dem. Detta kan väcka oro i de andra gruppmedlemmarna, men oftast leder detta till att den nye lär sig de informella normerna och kommer snabbare med i gruppen. Till formella normer räknas bland annat nedskrivna regler som alla är medvetna om och behövs inte på samma sätt läras in (Angelöw & Jonsson 1990 s. 136-137).
18
Figur 4. Sapolskys lineära hierarki.
Figur 5. Ahl & Allens trädlika hierarki.
2.4 Hierarki
Hierarkier bildas inom grupper och är ett slags socialt system där gruppmedlemmarna placeras på ett visst sätt på olika nivåer, det vill säga i en viss rangordning på basis av olika faktorer (Sapolsky 2017 s. 425-426). Dessa faktorer kan till exempel vara titel, lön, ansvar, erfarenhet eller social kompetens (Järvinen et al. 2012 s. 98). Hierarki betyder att gruppmedlemmarna på de olika nivåerna har olika tillgång och rätt till de gemensamma resurserna (Sapolsky 2017 s. 426).
Enligt Sapolsky (2017) bildar alla grupper sin hierarki lineärt, det vill säga att A dominerar alla, B dominerar alla förutom A, C dominerar alla förutom A och B, och så vidare. I Hierarchy Theory : a vision, vocabulary, and epistemology (Ahl & Allen 1996) sägs det dock att denna lineära hierarki inte gäller i komplexa organisationssystem, utan är mera som ett träd där en kvist leder till flera små kvistar. Det vill säga, stora kvisten A är på samma nivå med stora kvisten B, men stora kvisten B har ingen dominans över X som är en liten kvist till A. I mera vardagliga termer kan
man uppnå dominans i en hierarki till exempel genom att bli anställd (chef), eller genom att förtjäna dominansen med hjälp av erfarenhet (svart bälte i karate), eller om man får andra i gruppen att trivas (social kompetens) (Järvinen et al. 2012 s. 98). Att få en formell hög status i en grupp kan vara lätt, men att uppehålla den höga statusen i de andra gruppmedlemmarnas ögon handlar mera om ledarskap (Sapolsky 2017 s. 434).
Som en medlem i en hierarkisk grupp brukar man bilda de bästa relationerna med de som är på samma eller på nära nivå som en själv, då de som är på en betydligt högre eller lägre nivå brukar kännas mera avlägsna. Ju större en grupp är, desto brantare är hierarkin mellan de olika nivåerna. Hierarkin hjälper dock individen att navigera i gruppen bland dess medlemmar och med att hitta sin egen plats i det sociala systemet (Sapolsky 2017 s. 425-434).
19
2.5 Ledarskap
I boken Socialpsykologi (Järvinen et al. 2012 s. 109) sägs det att i undersökningar gällande ledarskap har det kommit fram att i snitt är ledare ”mera motiverade, ärliga, självsäkra, intelligenta, kompetenta, flexibla och kreativa än deras medarbetare”. Dock är dessa egenskaper inte en ensamrätt för ledare och att ha dessa egenskaper gör inte en person till en ledare. Ledarskap är inte heller något som vissa har och andra inte.
Ledarskap är en roll som inte passar alla, men vem som helst kan utvecklas till en ledare med hjälp av kunskap, erfarenhet, motivation och reflektion (Nilsson 1993 s. 101).
Ledarskap baserar sig på social interaktion och går ut på att medlemmarna i gruppen godkänner och erkänner ledaren som deras ledare. Vare sig ledaren bestäms formellt, till exempel via anställning, eller informellt, till exempel pappan är familjens överhuvud, är rättvisan det viktigaste kriteriet då ledaren bedöms (Järvinen et al. 2012 s. 110). Den sociala interaktionen mellan en arbetsgrupp och dess ledare baserar sig på samarbete.
En ledare behöver medarbetare som både ger och får något av projektet och ledaren, och som ledare är det viktigt att ta hänsyn till sina medarbetare med att ge dem uppmärksamhet, uppmuntran, stöd, hjälp och säga till i både bra och dåligt (Nilsson 1993 s. 103-105).
Gruppens ledare har ett stort ansvar i gruppmedlemmarnas trivsel och motivation att nå sina mål (Järvinen et al. 2012 s. 108). Bernard M. Bass beskriver en bra ledare i Bass &
Stogdill's Handbook of Leadership (1990 s.21) som en som utvidgar och höjer intresset av sina medarbetare mot det gemensamma målet, uppehåller en stark gruppkohesion, inspirerar och begär tillräckligt, fungerar som en rollmodell man kan följa efter, be råd av och lita på, lägger märke till och ger uppmärksamhet åt sina medarbetare. Behovet av en bra ledare ökar i stressituationer då det till exempel uppstår problem som inte genast går att lösa eller då det saknas kunskap till lösningen (Nilsson 1993 s. 103-104). Därför måste en ledare vara erfaren i liknande situationer, ha en bred kunskap om sitt fält och dess fallgropar (Kolokytha 2019 s. 14).
20
3 REALITY TV
Verklighets-tv, eller mera bekant reality tv, är en tv-programgenre som fått sin början i USA. Orsaken till genrens uppkomst var produktionsbolagens försök att minska kostnaderna och minimera den finansiella risken i deras tv-produktioner med hjälp av att använda manusförfattande så lite som möjligt och vanliga människor så mycket som möjligt, det vill säga icke-skådespelare som man sällan eller aldrig behöver betala lön åt (Murray & Oulette 2009 s. 3, 149). Reality tv är den genre där sociologin och populärkulturen korsar varandra (Murray & Oulette 2009 s. 3, 26), det vill säga en arena där normer, roller, gruppbildning och kommunikation är under lupp och dessa ”vanliga”
människor blir utsatta för olika slags oväntade situationer i deras vardagliga liv (Creeber 2001 s. 135).
Genren fick sin början under 1950-talet då de första tv-programmen i olika teman av frågesporter började dyka upp, som sedan följdes efter av iscensatta skämt som Candid Camera (1948-2014), förändrings- eller makeover-program, som Queen For A Day (1956-1964) och välgörenhetsprogram som går ut på att följa vanliga människor i ovanliga situationer. Hädan efter kom talangtävlingsprogrammen som Star Search (1983-2004) och det så kallade ”första reality tv-programmet”, An American Family (1973) som handlade om det vardagliga livet av familjen Loud (IMDb 2019). Detta var början till uppspelningen av andras vardagliga händelser och ledde till tv-programmet America’s Funniest Home Videos (1989– ) (Murray & Oulette 2009 s. 4), vilket än idag är aktiv och har sänt sin 30:e säsong i år (IMDb 2019). Slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var tiden då intervjuprogram, eller mera bekant talkshows börjades producera och var också tiden då programmet The Real World (1992– ) producerades för första gången som går ut på att följa det vardagliga livet 24/7 av sju främlingar som börjar bo tillsammans. The Real World anses vara det programmet som även skapat ramarna för dagens reality tv och sägs vara historiens längsta reality tv-serie med 33 säsonger över 27 år (TV BY The Numbers 2010). Början av 2000-talet var revolutionen för reality tv, det var tiden av premiärer för dagens jättar Survivor, Big Brother, American Idol och Who Wants To Be A Millionaire? (Murray & Oulette 2009 s. 143).
Plötsligt var reality tv inte bara ett sätt att minska kostnaderna för produktionsbolagen, utan ett sätt för dem att bli framgångsrika och stora namn inom branschen (Murray
21
Figur 6. TVOF studion. Fotograf Ronja Suomi. Logomo, Åbo 2018.
2016). Samtidigt blev reality tv en av den mest snabbväxande genren av tv-produktion (Creeber 2001 s. 134).
Reality tv används idag som genre för alla faktabaserade tv-program (Creeber 2001 s.
135), men det finns en hel del subgenren till reality tv och till exempel en vecka i november år 2019 är veckoslutets bästa sändningstid i Finland fylld med följande reality tv-program (Telsu.fi 2019);
Fredag YLE TV2 kl. 20:00 Naissotilaat och kl. 21:00 Sohvaperunat (dokusåpa) Fredag MTV3 kl. 21:00 Jahti (frågesport)
Fredag Nelonen kl: 21:00 Vain Elämää (underhållning)
Lördag YLE TV2 kl. 21:31 Villi kortti (underhållning/talkshow) Lördag MTV3 kl. 19:30 Huuma (underhållning/talkshow/välgörenhet)
Lördag Nelonen kl. 20:00 Haluatko Miljonääriksi? och kl. 21:00 The Wall Suomi (frågesport) Söndag MTV3 kl. 19:30 Tanssii Tähtien Kanssa (underhållning)
Söndag Nelonen kl. 19:30 Selviytyjät Suomi (gamedoc)
Orsaken till genrens popularitet är att publiken, det vill säga tv åskådarna, kan så enkelt relatera till de situationer, problem, och personligheter de ser på tv, det de ser är
”verkligt” (Murray & Oulette 2009 s. 5).
3.1 The Voice of Finland
The Voice är ett reality tv-format i subgenren talangtävling som producerats i flera olika länder under titeln The Voice of (landet), till exempel i Finland kallas programmet The Voice of Finland. Programmet är en sångtävling som går ut på att hitta ”The Voice”, det vill säga ”rösten” – den bästa sångrösten i landet.
The Voice är skapat av nederländska John de Mol och hade permiär år 2010 i Nederländerna. I Finland har
sedan 2011 årligen producerats en säsong av The Voice of Finland (IMDb 2019) och för närvarande (november 2019) är den nionde säsongen i produktion.
22
Talangtävlingen The Voice består av olika skeden, som på engelska kallas the Blind Auditions, the Battle Rounds, the Knockouts, the Playoffs och the Live Performance Shows (NBC 2019). Det är tillåtet att avvika från det ursprungliga formatet i en viss mån i de olika länderna och till exempel i The Voice of Finland finns det bara fyra skeden i tävlingen; Ääni Ratkaisee (the Blind Auditions), Battle (the Battle Rounds), Knockout (the Knockouts) och Live (the Live Performance Shows). Vid varje skede blir det färre och färre deltagare i tävlingen då de fyra domarna, eller enligt formatets terminologi ”coacherna” (fin: tähtivalmentaja), utser i sitt tycke endast de bästa som får gå vidare i tävlingen. Coachpanelen består av kända och framgångsrika inhemska artister som hjälper deltagarna genom tävlingens olika skeden.
Det första skedet Ääni Ratkaisee går ut på att tävlarna i The Voice sjunger en sång bakom ryggen på coachpanelen så att det enda coacherna kan bedöma är tävlarens röst och inte till exempel utseendet, det vill säga ”ääni ratkaisee” (sve: rösten avgör). Ifall coacherna blir imponerade av den röst de hör och vill ha rösten till sitt lag, trycker de på en knapp vilket leder till att stolen de sitter på svänger om och de får se personen som rösten tillhör. Då bara en coach trycker på knappen är tävlingsdeltagaren automatiskt med i hens lag, men ifall flera av de fyra coacherna trycker på knappen får tävlingsdeltagaren chansen att välja sin egen coach. Om ingen av coacherna trycker på knappen har tävlingsdeltagaren blivit avlägsnad från tävlingen. Efter att alla deltagare uppträtt med sin sång i det första skedet är lagen färdiga och coacherna börjar förbereda sina lag inför nästa skede (NBC 2019).
Under det andra skedet Battle ställer coacherna två eller tre medlemmar från sitt eget lag mot varandra där de sjunger tillsammans en sång och efter uppträdandet väljer deras egen coach tillsammans med en assisterande coach den som fortsätter i tävlingen. Den assisterande coachen är också en framgångsrik artist som kommer med för att hjälpa coachen i sina val med att ge sin åsikt, men i slutliga ändan är det coachen själv som gör beslutet. Den eller de deltagarna som sedan inte blir valda har möjligheten att bli bortrövade av en annan coach, men ifall det inte händer har de blivit avlägsnade från tävlingen (NBC 2019).
23
Det tredje skedet Knockout kommer att sluta med att endast de fyra starkaste rösterna i varje lag finns kvar i tävlingen. De deltagarna som tagit sig igenom Battle-skedet kommer nu att uppträda ensamma med en egen sång, varefter den egna coachen kommer att ställa deltagaren på en av fyra stolar där den första stolen representerar det bästa uppträdandet. De fyra stolarna är deltagarnas biljett till nästa skede och ifall man
”faller av” den fjärde stolen eller inte får en stol alls blir man avlägsnad från tävlingen.
I det sista skedet Live tävlar de återstående deltagarna sinsemellan i livesändningar med individuella sånguppträdanden och i detta skede har publiken möjligheten att rösta på sina favoriter och på så vis rädda dem. Vid livesändningarna har coacherna inte längre något att säga om hur tävlingen kommer att fortskrida, men de finns till för att erbjuda kunskap, erfarenhet, stöd och hjälp till sina egna lag. Vid varje sändning avlägsnas en deltagare från varje lag på basis av röstningen och i finalsändningen kommer det att finnas endast en deltagare per lag kvar (NBC 2019). I finalen uppträder varje deltagare med två sånger och till slut kronas en deltagare till The Voice och vinner ett skivkontrakt samt andra priser.
3.2 SuomiLOVE
SuomiLOVE är ett finländskt reality tv-format i subgenren underhållning med tyngdpunkten på musik. SuomiLOVE går ut på att vanliga människor överraskar sina nära och kära med för dem betydelsefulla låtar som uppförs av kända artister. Formatet är skapat av Aleksi Sariola och han beskriver själv SuomiLOVE som ett fint, hjärtligt och kärleksfullt program (YLE 2014). SuomiLOVE hade sin premiär 2014 och har sedan dess producerats en gång om året (IMDb 2019). Den sjätte säsongen sänds i januari 2020. SuomiLOVE har hittills (november 2019) varje säsong vunnit en Gyllene Venla, det vill säga den finländska motsvarigheten till en Emmy. Första säsongen vann SuomiLOVE priset bästa underhållningsprogram 2014 och därefter fick det en egen kategori – bästa musikunderhållning (Gyllene Venla arkivet).
Inspelningarna för SuomiLOVE sker i två olika faser: insertinspelningarna på sommaren och studioinspelningarna på hösten. En insert är ett videoklipp som i förväg
24
inspelats till ett tv-program, det vill säga under insertinspelningarna inspelas alla de videoklipp som sedan läggs till och används i studioinspelningarna. SuomiLOVE byggs upp av olika slags unika överraskningar genom vilka individer vill berätta åt betydelsefulla personer i sina liv hur viktiga de är och ge dem lycka och glädje i deras vardag (YLE 2014). Största delen av alla överraskningar sker under studioinspelningarna på hösten, där publiken består av de som överraskar, de som blir överraskade och övriga åskådare. Överraskningarna kallas ”studioyllätys”, på svenska studioöverraskning och börjar ofta med ett vägledande, men icke-avslöjande tal av de två programvärdarna vilket följs av en insert från sommaren där den eller de som överraskar berättar vem de överraskar och varför. De som överraskas i studion känner igen personerna i inserten och förhoppningsvis reagerar de starkt på denna, därefter avslutas överraskningen med att artisten uppträder i studion med ”deras låt”.
Under sommarens insertinspelningar görs det också insertöverraskningar som bakas in i programmet bland alla studioöverraskningar. Till insertöverraskningarna hör
”lokaatioyllätys”, ”LOVEband lokaatiossa yllätys” och ”flashmob”. Lokaatioyllätys är en överraskning som sker utanför studion på en inspelningsplats, till exempel på en öde ö ute i Kotkas skärgård eller mitt på Centralgatan i Helsingfors där den eller de som blir överraskade luras på ett eller annat sätt och artisten till ”deras låt” uppträder enbart för dem. Till arbetsgruppen för SuomiLOVE hör ett LOVEband, det vill säga programmets eget musikband med diverse instrumentalister som antingen uppträder själva eller ackompanjerar de besökande artisterna. I LOVEband lokaatiossa yllätys, det vill säga då LOVEbandet överraskar utanför studion, uppträder LOVEbandet antingen tillsammans med den ursprungliga artisten i låten ifråga eller gör sin egen tolkning av en låt ifall den ursprungliga artisten inte har möjlighet att vara på plats. En flashmob är enligt Nationalencyklopedin en grupp människor som samlas på en offentlig plats och utför en i förväg bestämd och synkroniserad händelse. En flashmob i SuomiLOVE går ut på att överraskningen börjar som en vanlig lokaatioyllätys, men mitt i låten dyker det upp dansare som gömt sig i omgivningen, till exempel som cafékunder. Flashmob- överraskningen förflyttar sig under låtens gång från inspelningsplatsen till studion och är den överraskning som varje avsnitt brukar avslutas med.
25
Figur 7. SuomiLOVE lokaatioyllätys vid solnedgången. Fotograf Ronja Suomi. Tammerfors flygfält 2018.
3.3 Selviytyjät Suomi
Selviytyjät Suomi baserar sig på den brittiske Charlie Parsons idé kallad Castaway från 1994, ett reality tv-format i subgenren gamedoc’s, det vill säga speldokumentär.
Castaway är till hälften ett socialt experiment och till hälften ett uthållighetstest där för varandra okända individer från olika bakgrunder i olika åldrar skickas iväg till en öde ö.
På ön måste individerna jobba tillsammans för att hitta mat att äta och bygga skydd att sova i, samtidigt som de tävlar mot varandra både psykiskt och fysiskt för att vinna titeln som den ultimata överlevaren och en viss prissumma (Murray 2016).
År 1997 sändes programmet för första gången i Sverige under programtiteln Expedition Robinson varefter formatet expanderade efter sin stora succé och det har idag producerats i 60 olika länder runtom i världen (Murray 2016). Selviytyjät Suomi följer närmare den amerikanska Survivor än den svenska Robinson fastän formatet är det samma. Survivor hade sin premiär i USA år 2000 och blev genast ett fenomen med över 50 miljoner åskådare till finalavsnittet (Murray & Oulette 2009 s.143). I början av 2020 kommer amerikanska Survivor att sända sin 40:e säsong (IMDb 2019), medan Selviytyjät Suomi har i sitt förnyade format producerats tre säsonger.
26
Tävlingen för att bli den ultimata överlevaren går ut på psykisk krigsföring och fysiskt tävlande bland de deltagande individerna. Till en början delas deltagarna in i två eller flera lag som sedan tävlar mot varandra i fysiska tävlingar för att antingen vinna pris eller lagimmunitet. Som pris kan det till exempel vara ett metspö eller extra mat, medan lagimmuniteten betyder att det vinnande laget inte behöver delta i ”örådet”, det vill säga platsen där en från laget blir utröstad av sina lagkamrater. Efter att tillräckligt många deltagare från lagen har blivit utröstade sker en ”merge” då lagen slås ihop och tävlingen ändrar karaktär från att vara en lagtävling till att vara en individuell tävling där alla fortfarande tävlar om pris och immunitet, men enbart åt sig själv. Från och med att lagen slagits ihop bildar de utröstade deltagarna en jury som är med på örådet och följer med vad som händer i tävlingen. De som bildar juryn är även de som väljer vinnaren – den ultimata överlevaren av de återstående deltagarna i finalen. Programmets slogan är ”outwit, outplay, outlast”, det vill säga överlista, spela ut och överlev, och det är det som behövs för att bli den ultimata överlevaren (Murray 2016).
27
4 EGNA ERFARENHETER
I december 2017 har jag skrivit ner följande i min projekthanteringsrapport efter att varit anställd i tv-branschen i fyra månader: ”Det råder också en stark hierarki i en produktion inom tv-branschen och det kan man inte lära sig utan att uppleva den”.
Från och med september 2017 har jag jobbat aktivt inom tv-branschen i Finland, både med drama och reality. Under denna tid har jag varit med i åtta olika produktioner; The Voice of Finland, Versus, Keisari Aarnio, SuomiLOVE, Tom Nylund Challenge, Selviytyjät Suomi, Selviytyjät Suomi Extra och Elossa 24h. Dessa produktioner har i tid varierat allt från en dag upp till tio månader och arbetsgrupper om allt från sex till 100 personer. Fastän produktionerna och arbetsgrupperna haft väldigt olika utgångspunkter, finns det ändå mycket likheter mellan dem, bland annat deras hierarkiska uppsättning.
Hierarkistrukturerna har varierat från grupp till grupp och går ut på att någon i gruppen har mera makt än någon annan i gruppen.
Eftersom skalan av de produktionerna jag varit med om är såpass stor, har jag avgränsat min forskning till enbart tre produktioner, dess arbetsgrupper och hierarkier inom reality tv. Produktionerna är The Voice of Finland säsong 7 (Nelonen, Banijay Finland Oy), SuomiLOVE säsong 5 (Yle TV1, Warner Bros. International Television Production Finland Oy) och Selviytyjät Suomi säsong 3 (Nelonen, Banijay Finland Oy).
28
4.1 Produktionspraktikant
The Voice of Finland är en lång produktion som från början till slut tar cirka nio månader. Av dessa nio månader var jag med i sex månader, från september 2017 till januari 2018 och i april 2018, under produktionen av den sjunde säsongen. Detta var min första anställning i branschen, vilket fungerade även som mitt projekt för projekthanteringskursen vid Yrkeshögskolan Arcada och var min ”foten mellan dörren”
-stund i branschen. Jag var anställd som en obetald produktionspraktikant och till mina arbetsuppgifter hörde att fungera som en allmän hjälpreda och för det mesta arbetade jag för produktionskoordinatorn och produktionschefen, men hjälpte till även andra om det behövdes både på kontoret och på inspelningarna. På kontoret gjorde jag bland annat rapporter, skötte ärenden och rekvisitauppköp, gjorde deltagar- och arbetsgruppass och byggde till och med ett Ikea skåp åt producenten. På inspelningarna kokade jag kaffe, samlade inspelningstillstånd av deltagarna, tog hand om publiken, städade, inredde, skjutsade gäster och hämtade mat, med mera.
När jag kom med i arbetsgruppen var förarbetet redan i full gång. På kontoret med mig jobbade producenten, assisterande producenten, produktionschefen, produktionskoordinatorn, musikproducenten, musikchefen och deltagarkoordinatorn. I min projekthanteringsrapport från 2017 har jag beskrivit situationen på följande vis:
Den andra utmaningen har varit att hoppa in i en produktion som redan påbörjats innan jag kom med i bilden. För det första, har de i produktionsteamet redan byggt upp en gruppanda och alla har sina egna roller och uppgifter i gruppen. Att komma med i en redan uppbyggd grupp har sina egna svårigheter och särskilt under mina första veckor då jag jobbade bara en eller två gånger i veckan har jag ofta nämnt i min dagbok att jag känt mig utanför, som om jag inte passade med i bilden.
De facto att detta också är The Voice of Finlands sjunde säsong och många av de som jobbar med i produktionen har jobbat med de tidigare säsongerna gör att de är väldigt fast i sina vägar och inte är öppna till nya arbetsmetoder som till exempel jag eller vem som helst ny person till produktionen kunde hämta med sig.
Gruppkohesionen hade visat sig vara stark inom arbetsgruppen och som en ny medlem kände jag mig utomstående och att jag inte kommit med i gruppen. I min projekthanteringsrapport nämner jag också utmaningen att kunna hänga med i samtalsämnen då mina kollegor använde branschmässiga termer och begrepp som i detta skede fortfarande varit främmande för mig. Förutom att jag titelmässigt var lägst ner i hierarkin kände jag utanförskap trots min status som gruppmedlem. En orsak till
29
detta kan vara min ålder och min erfarenhet. Jag kom med i gruppen som en ung studerande utan erfarenhet och arbetade för att samla studiepoäng, det vill säga min utgångspunkt var annorlunda än resten av gruppens, vilket kan ha påverkat min ställning. Av arbetsgruppen på kontoret var dock sex av sju medlemmar kvinnor, vilket ledde till att jag inte upplevde att mitt kön hade någonting och göra med utomståendekänslan.
Jag anser dock Voice vara ett bra exempel, eftersom tv-branschen handlar mycket om ens egen personlighet och attityd. Som nämns i teoriavsnittet, kan en individ bygga sin status genom att vara en bra typ och det stämmer även här. Fastän man kanske inte är den snabbaste klipparen eller produktionspraktikanten med den största erfarenheten, kan ens positiva attityd rädda dagen. Trots den besvärliga början tog jag mig ändå dag efter dag till jobbet och var aktiv och effektiv med mina arbetsuppgifter, erbjöd alltid hjälp, kom med egna förslag och vågade ta ansvar och initiativ. När det var dags för de första inspelningarna i oktober 2017 i form av Ääni Ratkaisee i Helsingfors blev två nya produktionspraktikanter anställda. Plötsligt var jag inte mera ”den nya” utan hade mera erfarenhet av produktionen än de två andra och var inte ensam på botten av hierarkin.
The Voice of Finlands hierarki var i mitt tycke uppbyggd på basis av arbetsuppgifterna med producenten högst och produktionspraktikanten lägst. De kända artisterna som var coacher var också högt upp, men sorterade ändå under producenten, medan den exekutiva producenten och den nederländska flygande producenten som övervakade formatet var ovanför producenten. Den tekniska arbetsgruppen skulle jag placera under produktionskoordinatorn som kommer efter produktionschefen, men ovanför praktikanterna. Fastän jag inte ansåg att samarbetet i arbetsgruppen på kontoret var det bästa, tyckte jag att allting fungerade relativt smärtfritt på inspelningarna. Möjligen var jag själv mera insatt i ämnet vid det skedet eller så hade alla sin egen specifika plats och uppgift, men inspelningarna fungerade som ett väloljat maskineri.
Ledaren för produktionen av The Voice of Finland var enligt min åsikt producenten som var en högt hierarkiskt uppsatt och mystisk figur. På kontoret jobbade hon inte tillsammans med resten av arbetsgruppen, vilket ledde till att hon kändes väldigt avlägsen som en person. På grund av den minimala kontakten jag som praktikant hade
30
Figur 8. Produktionspraktikanterna. Fotograf Meri Timgren. Åbo 2018.
med producenten ansåg jag produktionschefen som min ledare. Ledarskapet i produktionen fungerade så länge som allting gick enligt plan, men när något oväntat hände upplevde jag att arbetandet blev väldigt stressigt och panikartat bland ledningen som sedan smittade av till andra i arbetsgruppen.
Till de följande skeden av inspelningarna av Battle och Knockout i Åbo blev två till praktikanter till anställda, vilket ledde till en liten femmanna armé av praktikanter. Alla fem av oss praktikanter var av samma kön och av samma ålder, dessutom hade vi alla ett intresse för branschen och tre av oss studerade kulturproducentskap, det vill säga vi hade flera gemensamma faktorer som svetsade oss tillsammans till en grupp. Att ha flera praktikanter med i produktionen gjorde under för min trivsel då det gav möjligheten att dela ansvaret av jobbuppgifterna, samt att få psykiskt stöd av andra i samma situation som en själv. Mycket snabbt från att vara främlingar sinsemellan blev vi en grupp med en stark kohesion där samarbetet bland medlemmarna fungerade utmärkt och det var rent av ett nöje att arbeta tillsammans. Den starka sammanhållningen bland oss praktikanter märktes också av andra och till det sista skedet av Live-sändningarna i Åbo blev vi alla fem erbjudna jobb.
31
4.2 Scripta
SuomiLOVE är en produktion som håller på året runt, men min anställning varade i fyra månader från och med början av maj till början av september 2018.
Produktionsprocessen börjar med insamlingen av berättelser under vintern efter vilket förarbetet påbörjas på våren då producenten, produktionschefen och regissörerna samlas på kontoret för att planera och verklighet ställa de invalda överraskningarna. Under sommaren sker insertinspelningarna runtom i Finland med hjälp av en ENG-grupp, det vill säga en ”Electronic News Gathering”-grupp vilket betyder att inspelningsgruppen inte är stationär utan rör på sig. Till SuomiLOVE ENG-gruppen tillhör DoP, B-foto, ljudman, journalist, scripta och teknisk praktikant och stöds av gänget på kontoret bestående av producenten, produktionschefen, regissörerna och produktionspraktikanterna. Efter att inserterna är inspelade kan höstens studioinspelningar börja varefter processen börjar om igen.
Jag var en del av ENG-gruppen som scripta, vilket var min tredje anställning inom branschen och även min praktik för praktikkursen vid Yrkeshögskolan Arcada. Jag började som en avlönad praktikant, det vill säga min lön täckte inte ens min hyra, men efter en månad av hårt arbete och stort initiativtagande fick jag löneförhöjning och jobbade inte längre under praktikantstatus. En scripta i SuomiLOVE fungerar som länken mellan produktions- och ENG-gruppen, vilket ledde till att jag mest jobbade ihop med fotograferna och produktionschefen, men allt som allt jobbade jag tätt med alla i ENG-gruppen.
Som scripta hade jag många viktiga och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Den uppgiften som jag ansåg som viktigast och prioriterade var att ta hand om minneskorten i kamerorna och ljudmixern. Min uppgift var att tillfoga tomma minneskort åt fotograferna och ljudmannen, men också att förvara fulla minneskort och sedan överföra det inspelade materialet på hårddiskar. Då jag överförde inspelat material från minneskorten till hårddiskarna måste jag se till att allt material var logiskt upplagt så att de i efterarbetet skulle förstå vilket material som hängde ihop med vilken överraskning.
Till mina andra arbetsuppgifter tillhörde ifyllningen av inspelningsrapport som berättar vad som händer när vid varje inspelning och innehållsrapport som berättar var det
32
händer och vem det händer till. Pappersarbetet slutade dock inte där, förutom rapporterna var jag produktionens tillståndsansvarig, det vill säga det behövs tillåtelse att spela in, redigera och visa material av alla signifikanta personer som syns i programmet. Med signifikanta personer beskrivs de personer som har en roll i programmet, som till exempel servitrisen på caféet eller de som blir överraskade. Detta gäller dock inte till exempel de övriga besökarna på caféet eller de andra personerna som syns i bakgrunden av bilden. De flesta ställen som caféer, restauranger, stadshus, ladugårdar etc. som har någon form av ägarskap behöver också sina egna tillstånd, där antingen ägaren själv eller någon annan ansvarig ger tillåtelsen att spela in och visa material från deras område. Vid inspelningsskedet fungerade scriptan även som en gästvärd, sminkör och assisterande regissör.
Enligt mitt tycke var arbetsgruppens hierarki nästan obefintlig. Det enda som kunde räknas som hierarki var gruppmedlemmarnas ansvar baserat på deras jobbuppgifter, men förutom det upplevde jag arbetsgruppen som en jämställd grupp där alla hade samma möjligheter att säga sina åsikter. Till exempel hade fotograferna ansvar för det inspelade materialet, men inspelningsplatsen kunde föreslås av vem som helst. Gruppen bestod av båda könen, i olika åldrar och med varierande branscherfarenhet, men ändå var gruppens kohesion så stark att ibland kändes arbetsgruppen som en familj. Fastän dagarna och kilometrarna var långa var det ändå alltid roligt att komma på jobb och på vardaglig basis diskuterades det om mycket mer än enbart arbetsrelaterade ämnen. Mitt i produktionen när DoP:n åkte på semester och en ny fotograf kom med i gruppen, var det till en början svårt att anpassa sig till den nya medlemmen. Det tog sin tid, men så småningom skapades en ny grupp med nya skämt och nya historier att berätta. Till skillnad från produktionen av The Voice of Finland där jag fysiskt känt mig på botten av hierarkin och utanför gruppen, var jag i SuomiLOVE en fullständig gruppmedlem.
33
4.3 Produktionsassistent
Selviytyjät Suomi är en produktion som varar året runt med början i januari och slutet i december. I produktionen arbetade jag från februari till augusti 2019 som produktionsassistent och transkriberare, och det var min sjunde anställning i branschen och min första månadslönsanställning. I februari började jag arbeta med rollsättningen av deltagarna och gick igenom tusentals ansökningar varav åtta deltagare blev valda. Att få delta i rollsättningen, eller ”castingen” enligt branschens terminologi, kändes som ett stort steg för mig i min egen karriärutveckling, då ansvaret av arbetsuppgifterna steg märkvärdigt. Hierarkin inom branschen syns inte enbart i arbetsgrupperna, utan som en arbetstagare känner man det när man ”stiger i hierarkin”. När castingen blivit klart fortsatte förarbetet för min del med övriga ärenden inför inspelningarna som rekvisitauppköp, flygbiljetter, hotellboende etc.
Den tredje säsongen av Selviytyjät Suomi spelades in på Caramoan, Filippinerna och som produktionsassistent hade jag ansvaret för resan av arbetsgruppen på 30 personer och deras 50 resväskor. Till arbetsgruppen för produktionen hörde kanalens exekutiva producent, exekutiv producent, producent, produktionschef, produktionsassistenter, produktionspraktikant, regissör, manusförfattare, programvärd, deltagarkoordinator, psykolog, fotografer, kamerassistent, ljudmän, journalister, rekvisitör, speltillverkaren, klippare och klippassistent. Allt som allt var arbetsgruppen närmare 40 personer.
Som produktionsassistenter fanns vi till främst som hjälp åt produktionschefen och producenten, men hjälpte till också de andra i arbetsgruppen. Ansvaret mellan mig och den andra produktionsassistenten delade sig på så vis att jag hade mera ansvar över det logistiska i produktionen och den andra assistenten hade ansvar över det konstnärliga.
Jag hade som ansvar att skicka arbetsgruppens medlemmar till rätta öar med rätta båtar, se till att alla hade sin beställda mat och dryck med sig då de åkte iväg på jobb och kolla att till exempel första hjälpen alltid var fullpackad, det vill säga jag upplevde mig som produktionens mamma. Den andra produktionsassistenten assisterade rekvisitören och handlade bland annat priserna till tävlingarna, designade flaggorna och skrev flaskpostbrev som skickades till deltagarna. Fastän vi hade våra egna ansvarsområden
34
Figur 9. Mina adoptivsyskon, produktionsassistenten (längst till vänster) och produktionspraktikanten (längst till höger).
Fotograf Tommi Ojala. Caramoan, Filippinerna 2019.
hjälpte vi och stödde varandra genom hela produktionen och blev slutligen en riktig
”power duo”.
Inspelningarna varade i 40 dagar, vilket leder till upplevelsen av en så kallad ”produktionsbubbla”, det vill säga arbetsgruppen som lever i produktionsbubblan har inget annat liv än produktionen ifråga. När man arbetar i en produktionsbubbla är det viktigt att känna till sig själv och komma överens med andra, eftersom arbetet är ofta intensivt, påfrestande och stressigt.
Efter en 20 timmar lång arbetsdag som inneburit 1,5 timmes ösregnskur, 40 graders hetta, en smörgås till lunch, surande deltagare och båtchaufförer som inte förstår engelska, måste man ändå bara orka arbeta och göra samma om igen nästa dag. En produktionsbubbla har sina fördelar då det svetsar samman arbetsgruppens
medlemmar på ett helt annorlunda sätt än om man alltid kunde åka hem vid slutet av arbetsdagen. Man blir som en familj och bildar sina egna informella grupper inom den formella gruppen, till exempel jag hade en grupp av soldyrkare, en grupp av efterrätts smakråd och en grupp av morgontränare. Dessutom kallar jag fortfarande min produktionsassistentpartner Emmi för syster. Arbetet inom tv-branschen gör ingen kanske finansiellt rik, men vänner för livet är en garanti.
Det verkar som om ju större arbetsgrupp desto tydligare hierarki finns det, eftersom hierarkin var igen tydligare i denna stora produktion. Samarbetet bland gruppmedlemmarna fungerade bra då alla visste vad som var deras ansvarsområde och alla kunde sin sak och även kohesionen i arbetsgruppen bland medarbetarna var stark, men kommunikationen mellan hierarkins topp och vad som låg under hade problem. Ett jämnt ledarskap saknades från arbetsgruppen då medarbetarna behandlades olika, blev skyllda av något som inte var inom deras ansvarsområde och ledaren sade ett men gjorde annat. Ledarskapet saknade rättvisa, demokrati och auktoritet, som skapade
